Ubba klubba i vedhögen

Ja - jag vet. En sån här ful bild får man bara inte lägga på en blogg. Nu vet ni det - att jag är fullt medveten om denna otukt. Sanningen är att jag inte orkade kladda med självutlösaren i båten. Klubbade firren för att bjuda tjejens familj på käk och så fick det bli en fulbild framför vedhögen på en örjan som legat och torkat ihop i båten några timmar. Faktum är att den va riktigt fin som nyfångad, men det lär väl ingen tro på så nog om den saken... Nu till storyn. Va ju uppe i Rättvik i 4 dagar. Bor numera hälften av tiden däruppe och trivs som fisken i vattnet. Efter torsdagens gäddsuccé va jag egentligen helt omotiverad att fiska nå mer. Va själv i båten och själv med allt slit och släpande av prylar, trailande av båt och diverse nödvändigt otyg. Så jag sket i fisket fredag och lördag och ägnade mig åt annat. På Lördag kväll började så nåt slags subtilt fiskesug att infinna sig. Jag tog beslut om en tidig & kort tur på söndagen, med sjösättning från annan hamn och så slimmad packning som möjligt. Riggarna och ett par spön fick stanna hemma och väl på plats hann jag lagom med att sätta ut grejerna innan jag fick en regnskur över mig. Jag beslutade dock att hålla ut åtminstone fram till lunchtid och efter dryga timmen skingrades molnen och regnet upphörde. Rätt va det va smällde det till resolut i vänster innerspö och fighten inleddes med ett par rusningar. Efter en stund slängde sig fisken upp i luften och det va inte längre nån tvekan om saken: Siljansöringen va krokad! Efter en stund låg den i håvgarnet på durken och kanske hade det omöjliga inträffat - ett tredje klubbrekord på en och samma helg? Utan pardon knackade jag öringen i skallen. För inplanterad örjan med märkning i ryggfenan ska det mycket till innan undertecknad känner nåt större samvete... Jag väger, kallibrerar om vågen, väger igen. Vågen stannar på prick 3,5 kg och det finns inget mer att göra åt den saken. Vill så gärna att den ska väga ett ynka hekto till så jag kan snyta klubbrekordet på insjööring. Men, men. Det är 3,5 och varken mer eller mindre. Vårat klubbrekord på insjööring är inte mycket att hänga i julgranen, så är det bara. Det är knappast den art vi lagt mest tid på - men det är definitivt nåt som måste fixas till inom en snar framtid. Glad i hågen sopar jag ut några till tomic som påminner om den öringen tog. En Söders sportfiske speciallack, blå rygg, silverglittrande sidor och orange buk. Jag styr upp mot platsen där grisgäddorna sög i under torsdagen, men jag hinner inte långt innan det smäller i igen. Känns hyffsat till en början, men det är en pike på 3 kg. När jag kommer upp till ovan nämnda ställe bugar sig ytterligare ett spö. Men fiskens oförmåga att lösa ut nypan avslöjar dess fjuttighet. Ytterligare en liten gädda runt ett par - tre kilo. Klockan 13 känner jag mig nöjd för dagen och plockar upp grejerna. Ska lägga ett mastodontpass från tidig morgon till sen kväll på Lördag och jag vill behålla fiskesuget och hinna med lite annat. Nästa grej att styra upp på fiskefronten måste bli ett fastmonterat kamerastativ i båten, så jag kan leverera hyffsade bloggbilder även när jag fiskar ensam.