söndag 1 april 2012

mörrumspremiär 2012

året 2011 skippade vi det traditionsenliga premiärfisket och satsade istället på majlaxen. vi vet ju alla hur laxfisket har utvecklats i våra älvar de senaste åren och det var alltså inget bra beslut såhär i efterhand. därför kändes det bra att vi i år återgick till traditionen och gav oss ner till mörrum sista helgen i mars.

göran körde som vanligt bilen, passagerare var tony och jag. roger och stefan skulle också fiska, men hade annat planerat för helgen så de tog flyget ner på torsdagskvällen och hade hemresan bokad direkt efter fredagsfisket.

nu går vi rakt på sak istället, nämligen fisket. de andra grabbarna skulle vifta fluga på lite olika platser längs pool 1-32, själv skulle jag nöta stål långt uppe i de blekingska skogarna, på härnäsområdet.
härnäs!


















jag hade aldrig fiskat på härnäs tidigare, och hade svårt att ens hitta dit. nån lustigkurre hade vänt på en av skyltarna, vilket medförde att jag inledningsvis hamnade helt åt helvete. det är vid sådana tillfällen man är extremt tacksam att google maps finns i mobilen...

när jag till sist tråcklat mig fram till ån kvar klockan nästan nio, och det stod redan folk utplacerade på alla platser som såg heta ut. jag fick vada genom ett gyttjigt träsk för att komma åt en liten glugg mellan träden där det såg fiskbart ut. det var det också, men fisken lyste envist med sin frånvaro, och jag såg inte heller någon annan landa fisk. var det helt dött, hade all fisk redan vandrat ner mot havet?

efter en och en halv timmas nötande utan ett pet dök det upp en ung kille och en äldre kvinna som ställde sig strax nedströms mig. båda fiskade med gamla plastcardinaler från 80-talet, i bästa fall till hälften fyllda med gammal nylonlina, som rasslade ljudligt vid varje utkast. inte långt senare uppfattar jag i ögonvrån att grabben har böjt spö, med en fisk modell skaplig, och att tanten skyndar till med en håv modell mini. jag insåg att det aldrig skulle gå väl, och övervägde alternativen: 1. avvakta på lite avstånd och bevittna skådespelet. 2. hjälpa till. jag tvekade lite, men valde alternativ två, och med ett fast grepp kring stjärtspolen hjälpte jag grabben att landa en laxhona kring fyra kilo. möjligen hans livs fisk?
lycklig fångstman!
























laxhonan återutsattes såklart, och jag återgick till mitt eget fiske. grabben fiskade med en stort gammalt toby och det verkade vara melodin. jag var inte sen att hänga på och tro det eller ej, endast efter några kast hade toby levererat även för mig!
premiärlax!
























knappt hade jag hunnit landa och återutsätta den lille laxhanen innan det var tantens tur att kroka på en fin fisk. hon hade ingen aning om vad hon höll på med, så jag skyndade till hjälp än en gång. jag fick henne att hålla upp spöet, ställde in slirbromsen och instruerade hur man pumpar in fisken på bästa sätt. efter en lång och dramatisk fajt kom fisken till sist in mot land. ännu en laxhona, modell riktigt stor, kanske omkring 7 kilo. precis när jag ska greppa stjärtspolen gör fisken en sista rusning, och sliter sig... jag var helt säker på att den gamla nylonlinan gått av, men det var otroligt nog beteslåset som hade brustit. tanten var helt slut efter fajten, och var märkligt nog inte ens besviken. hon var nöjd över att hon hade fått se fisken, så nöjd att hon avslutade fisket...

det gjorde däremot inte jag, det gäller ju att smida medans järnet är varmt och det var defenitivt huggperiod. jag bytte bete frenetiskt och när jag testade den klassiska gamla myran hände det grejer. spinnaren touchade botten med jämna mellanrum och plötsligt började ett av bottennappen att röra på sig! detta var en betydligt tyngre fisk än min första och jag fick jobba med den en bra stund. en dansk fiskebroder som stod en bit bort uppmärksammade detta och dök upp med en gammal fjärilshåv. jag avböjde håven men frågade om han hade lust att ta en bild, när fisken väl var landad. stjärtspolegreppet fungerade även denna gång, och dansken gjorde faktiskt ett oväntat bra jobb med mobilkameran.
laxhane, ca 90 cm
























precis när laxhanen fått simma tillbaka fick jag sällskap av två trevliga unga män från storstaden, robert och gustav. robert jobbade tillsammans med daniel liljas, hade koll på fk batong, och hade dessutom diskuterat mörrumsbeten med mig på fiskesnack för några år sedan. vi kan än en gång konstatera: världen är liten!

stockholmsgrabbarna började fiska intill mig och det gav omedelbart resultat då robert krokade på en fin fisk. han drillade fisken ganska hårt och den var snart inne vid stranden. jag fick agera landningsassistent en gång till, och vi kunde bända upp ännu en rejäl laxhona. hon mättes till 93 cm och fick vara med om en liten fotosession innan hon fick simma tillbaka till åns mörka vatten.
robert med laxhona modell större
























jag sällskapade med mina nyfunna vänner resten av dagen. det visade sig att de hade fiskat på härnäs tidigare, och gillat det så mycket att de aktivt sökt fiske där igen. jag är lite benägen att hålla med dem, chansen till nystigen blank fisk finns ju inte, men miljön är kanon och trängseln är inte lika påtaglig som på de södra sträckorna. jag kommer absolut att besöka härnäs igen, kanske redan i höst? det blev ingen mer fisk värd att rapportera, så jag går vidare till att rapportera om mina "riktiga" fiskekamraters dag.

vår gammelman, göran, hade en riktig skitdag. han fiskade i fina pooler, men hade riggat på en lina modell strykjärn och det var för dagen inte helt rätt melodi då fisken steg och tog ytligt. det enda han fick var bottennapp och jag vågar påstå att han slog nytt personligt rekord i bortfiskade flugor.

roger och stefan stack ju direkt efter fisket, så dem har jag inte fått någon direkt rapport från. de hade inget vidare fiske men om jag förstod det hela rätt fick de varsin mindre öring. då återstår tony, och han har numera verkligen knäckt viftkoden. han började på den fina sträckan 31-32, och när jag fick hans första rapport på förmiddagen hade han fått en liten öring och tappat en stor laxhona framför fötterna. han lät sig inte nedslås av det utan gick på knock resten av dagen, se och njut:
lax 79 cm

lax 65 cm








































öring 69 cm
























förutom dessa tre fiskar fick han ytterligare en öring på 55 cm som det inte finns bild på. om någon undrar varför han har ett kast-märke i pannan på öringbilden så beror det på att han tappade balansen och tog sig ett rejält bad i ån. märket är lite gegga som minne från vistelsen i mörrumsån...

därmed avslutar jag årets mörrumsrapport, och ser redan fram emot höstens äventyr i blekingeskogarna.

1 kommentar:

Anonym sa...

Inget nytt?