helveteskval i mörrumsån

så kom den då äntligen, helgen som vi alla väntat på hela vintern. mörrumspremiären, som vanligt sista fredagen i mars. efter den mildaste och blötaste vintern i mannaminne var förutsättningarna helt fantastiska. vattenföringen i ån hade varit hög, omkring 60 kubik, hela vintern och antalet fiskar som stigit upp i ån uppgick till minst det dubbla mot en normal premiär.

testfisket som var inlagt en vecka före premiären gav två personer omkring 40 fiskar på endast ett par timmar. sen slog vintern till... de dryga 4 grader som vattnet i ån höll vid testfisket sjönk raskt ner till 1,8 och så var förutsättningarna helt annorlunda. trots det var våra förväntningar mycket höga inför den stora dagen.

i år hade vi lyckats osedvanligt bra med lottningen av fiskeplatser. fk batong var representerade av gryth, mange, kilis, tony och tuben, dessutom hade sigge och hans fisketokiga farsa yli fått plats. följde med gjorde även allas vår mörrumfader göran (min morbror) och hans arbetskamrater roger, bernt och kim, som alla fyra har många års erfarenhet av fisket i ån, framför allt göran som har fiskat där regelbundet sedan tidigt sjuttiotal.

jag och jonas åkte tillsammans med göran på torsdagen. göran var ganska tung i gasfoten och det blev tyvärr kostsamt utanför norrköping där farbror blå stoppade oss och skrev ut en böteslapp på 2400 kronor. upplagt för mycket högt kilopris på den fångade fisken med andra ord. efter den incidenten fortsatte resan utan avbrott, och vi landade i mörrum rekordtidigt. vi checkade in på hotellet och fick nöjet att beskåda moras rafflande match i kvalhockeyn på storbild medans vi väntade in de andra deltagarna.

nu är det dags att säga som odell: inget tjafs, nu ska vi snacka fiske! på premiären fiskade jag, jonas och mange på samma sträcka på morgonen, pool 17-18. jag hade haft ett bra fiske där förra året och jag tog helt enkelt för givet att jag skulle få fisk inom några få minuter. så blev dock inte fallet. mange tappade en hyfsat fin lax på 4-5 kilo framför mina fötter redan på tredje kastet, sedan var det tvärdött! vi sprang upp och ner i ån och gick igenom betesaskarna, men icke. frustrationen ökade gradvis som vi tvingades bevittna diverse fumliga tyskar, feta danskar, allehanda gubbkärringar och asbergerungar landa fisk. mörrumspremiären är verkligen amatörernas stora dag, och varenda jävel har chans att få fisk bara man lyckas blöta draget framför fötterna.

under hela förmiddagen kände vi inte ett skit. tony som fiskade högt upp i ån på den så kallade vittskövlesträckan gjorde däremot succé direkt. på en otäck liten myranspinnare plockade han en superfin blank örjan på 4,9 kilo samt två utlekta laxhonor, en på drygt sju och en på drygt åtta. vad ska man säga? han är en överjävlig fiskare, det är bara att erkänna. han får blogga själv och berätta mer om sin fiskedag.

kilis fiskade på samma sträcka som tony, och det gjorde även sigge och yli. de hade det trögt, och kilis lyckades med konststycket att bryta av sitt alldeles nya berkleyspö när han försökte rycka loss ett bottennapp. ingen annan kan lyckas med nåt sånt... inte blev det nån fisk heller, men när yli fiskat blankt länge nog fick finngubben nog och plockade fram stålspöet och ett litet toby. vips så kom det upp en liten örjan på 1,5 kilo...

på eftermiddagen hade vi tilldelats poolerna närmast havet. jag och mange i pool 15-16 och jonas i pool 13. jonas misströstade nåt alldeles fruktansvärt och var helt nere i skoskaften, och det blev inte bättre av att jag redan efter 15 minuter drog en örjan på 3,26. utlekt och minst sagt slank, men dock en godkänd fisk. om jag hade fått den direkt på morgonen hade den fått gå tillbaka, men nu fick den smarra batongen illa kvickt!

slank fiskare, slank fångst

efter ytterligare en kvart sög det i en gång till, denna gång en liten blank nystigen örjan på ungefär ett kilo. den fick gå tillbaka per omgående, och när jag ringde jonas för att lämna glädjebudet muttrade han bara att han inte hade tid att prata i telefon, det är slöseri med fisketid...

ett par kast senare slog det på en till silverfisk, men den gick lös ganska omgående när jag satte press på den. dock fick jag plötsligt syn på att mange hade böjt spö lite längre ner i ån. jag sprang iväg till honom för att bistå med håven, men det visade sig vara en likadan fisk som jag tidigare fått, en liten blank rackare som fick gå tillbaka i ån. när jonas nåddes av den nyheten kom han genast ångande ner till pool 15, trängde sig in bredvid en fet dansk och började blöta sitt lilla toby trots att han egentligen inte fick fiska i den poolen. och finngubben fick faktiskt utdelning relativt omgående i form av ytterligare en liten blanking kring kilot. det räckte dock inte för att tillfredställa mr gryth, och efter en stunds nötande bestämde han sig för att tjuvfiska längre upp i ån, i pool 4-9.

jag och mange stannade dock kvar, och efter en stund klev det på en något större blank örjan på mitt spö. egentligen borde den fått gå tillbaka, men den råkade slinka ner i stolsryggsäcken relativt obemärkt. jag var lite i valet och kvalet om jag skulle fiska vidare trots fylld kvot, eller om jag skulle lägga ner fisket. jag ropar åt mange att han ska komma upp till min plats för att fiska där istället, och samtidigt krokar jag på nästa fisk... det är en hyfsat välkonditionerad öring på 2 kilo. jag tänkte släppa tillbaka den, men kroken satt överjävligt och även den fick avsluta sin resa upp genom ån för att istället påbörja resan till min frysbox.


misslyckat avkrokningsförsök

samtidigt som mange börjar fiska på min spot kommer kilis krypande med svansen mellan benen. febersjuk, hostande och med knäckt spö hade han inte haft någon lyckad dag. vi bestämde oss för att bryta fisket redan vid fyra och åkte upp till bringséns för att kitta upp ett nytt spö åt erik inför fisket dag två. jonas hade dock ingen lust att ge upp, envis som han är, och han nötte vidare i poolerna högre upp i ån, dock resultatlöst skulle det visa sig.

även gubbrävarna i vårt sällskap hade haft en tung premiärdag. bernt fick en fin öring på drygt 4 kilo och en liten öring, men övriga gick helt lottlösa trots väldigt fina pooler. dag två skulle hela gänget fiska på vittskövle, där tony skördat så stora framgångar dagen innan. jonas fiskade bra där förra året, och även jag har dragit lax där en tidigare premiär. vi var lite kluvna efter första dagens fiasko, men nånstans i bakhuvudet fanns ändå en förhoppning om ett skapligt fiske. det kom dessvärre helt på skam, och jag ska inte göra dag två till någon långdragen historia. lite av det som skedde dag ett upprepade sig dock, till exempel att två tjocka danska ungar på nåt sätt lyckades dra upp en rätt stor lax. den var mörk som natten i skinnet och väldigt ful, men dock en fisk, och det var ju mer än vi lyckats med.

framåt eftermiddagen började till och med grävlingen bli redo att packa ihop. vi satt ner på ett ganska fint ställe och snackade skit, och bekymrade oss inte ens om att blöta dragen i ån. då ringer mange och meddelar med bajsnödig röst att han drillar en jättefisk lite längre ner i ån, och vill ha assistans med håvning. först trodde jag inte på honom, men när jag insåg att det var allvar lämnade jag utrustningen, tog håven med mig och la benen på ryggen. när jag äntligen tagit mig över ån via hängbron och kommit fram till en ganska darrig mange började fisken att tröttna.


det gäller att hålla tungan rätt i mun...

jag ser direkt att det är en utlekt lax, helt tröttkörd. både jag och jonas, som beskådar det hela från andra sidan ån, peppar mange att han ska ta fisken mycket hårdare. han har slirbromsen ställd för mörtfiske och är oerhört nojjig att fisken ska gå lös, men till sist lyckas han pressa in fisken mot land och den får smaka på håvens knutlösa garn. det visar sig vara en utlekt laxhona, och efter uppskattning av vikten till fem kilo och en snabb fotografering får hon återvända till ån och fortsätta sin vandring tillbaka mot havet.


mange med sitt livs firre!

jag och en fortfarande ganska darrig mange återvänder till kilis på andra sidan ån. då kryper det fram att han under dagen lyckats knäcka ytterligare ett spö! det nyinköpta spöet från bringséns hade gått av längst upp i toppen, och han fick åka dit ännu en gång! han fick byta in spöt mot ett nytt, som tur var... även övriga fiskare i vårt gäng hade det kämpigt. kim fick en skaplig öring på 3 kilo en bit upp i ån, annars var det idel nollade fångstprotokoll.

när vi kom tillbaka till hotellet möttes vi av ett helt gäng med skrikiga småbarn, och plötsligt hade begreppet hatpaket fått en helt ny innebörd. som tur var lyckades hotellinnehavaren fösa ut dem lagom till halv sex när kvalseriehockeyn drog igång, ingen ville ju missa det heta masderbyt mellan leksand och mora. resan avslutades alltså med storbildshockey, gott käk, öl, samt lite whiskey. och trots varierande fiskeresultat är en sak helt säker: nästa år är vi där igen...