när klockan ringde nästa morgon var vi väl egentligen mer döda än levande, men det vara bara att bita ihop och kliva i kläderna. när vi kom ut ur stugan möttes vi av mycket ogästvänligt väder, det regnade inte men luftfuktigheten var så hög att luften gick att skära med kniv. då lockade sängen och stugvärmen, men icke... mot isen!
det var fortfarande mörkt när vår inlånade motorborr (tack nicklas på söders sportfiske!) hostade igång. trots de senaste dagarnas vårvärme var isen inte bara tjock utan även förvånansvärt hård, och vi behövde inte ångra att vi släpade med motorborren. vi hann få ut alla spön och ta det lugnt en stund i väntan på gryningen, som tog god tid på sig denna gråjävliga dag. precis när det började ljusna flaggade ett av mina spön, men fisken spottade. misstänkt gös såklart, ner med mörten igen. jag hann knappt sätta mig ner innan det var dags igen, och den här gången rörde fisken på sig. jag hoppades såklart på gryningsgösen, men som så ofta var det en ovanligt försiktig grön som var där och tallade.
morgonpigg sexkilosgädda
denna försiktiga gädda satte nivån för resten av dagen. fisket var otroligt trögt och de få fiskar som behagade nappa gjorde det extremt bottennära och höll bara i mörten. under resten av förmiddagen kom det upp några mindre gäddor, men inget värt att fotografera. vi bröt fisket mitt på dagen för att laga rejäl mat, och efter maten unnade vi oss en timmas sömn.
pigga och glada gav vi oss ut på isen igen för eftermiddagspasset. jensas tjej therese hade anslutit och följde med ut för att landa sin första gädda. vi bytte ställe med förhoppning om bättre fiske, men det var precis lika trögt som under morgontimmarna. vädret lättade lite och ett tag tittade solen nästan fram genom molnen, men inte ens det fick fart på fisken.
jensa och eftermiddagssolen
framåt kvällningen hade therese fortfarande inte fått den där första gäddan. en chans hade hon haft, men den fisken släppte på grund av ett väl fjuttigt mothugg. när jensa gick iväg för att borra hål inför söndagens fiske hände det plötsligt: napp på bortersta spöt! vi skyndade dit utan jensa, och med mina instruktioner gick mothugget bättre denna gång. medans therse tröttade fisken kom jensa springande, precis lagom till landningen av första gäddan.
fet och fin femkilos
gäddan vägde precis fem kilo, och det är väl ingen dålig debutgädda? jag fiskade flera år innan jag fick min första femkilos.
på väg tillbaka
resten av kvällen blev resultatlös, och vi bröt i skymningen klockan åtta efter en riktigt lång dag på isen. väl tillbaka i stugan kom en kompis till jensa förbi, viktor. han skulle följa med ut på söndagens fiske, och frågan var då: skulle söndagen bli bättre? vädret blev det i allafall inte, när jag stoppade näsan utanför stugan på söndag morgon funderade jag seriöst på att skita i fisket, sova några timmar till och sen åka hem. men det hade inte känts bra att ge upp så lättvindigt, så det var bara att ge sig ut igen. vi bytte plats igen, men fisken brydde sig inte om det. gäddorna var precis lika inaktiva som under lördagen, de tryckte på botten och var inte alls sugna på mat.
grått grått grått...
under den så kallade morgonrushen fick vi varsin snipa, sen lyckades jag genom frenetiskt flyttande lura upp ytterligare två snipor. det hela kändes tröstlöst, och vi valde att ge upp rekordtidigt redan klockan tio.
isarna kändes helt safe och jag hade en förhoppning om ismete även kommande helg, men under veckan har smältningen gått otroligt snabbt. på onsdagen var tanken ett sista göspass i skärgården, men det var helt omöjligt att komma ut på isen, och därmed är ismetesäsongen avslutad. öppet vatten önskas, snarast!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar