Isfiskepremiär

En vecka kvar till Jul. Plusgrader och regn. Efter att omsorgsfullt ha packat bilen färdas jag från storstan mot föräldrahemmet i södra Dalarna. En veckas ledigt före jul. Totalt en hel månad borta från jobbet. Sparade semesterdagar och ett stort antal komptimmar har gjort det möjligt, till och med nödvändigt… Hela den första veckan ska vigas åt fisket, resten av ledigheten ska avnjutas som solsemester. Kan det bli bättre?

Ingen av småsjöarna har lagt sig när jag kommer hem, men det har åtminstone blivit några minusgrader. Följande dag tar jag en lång joggingtur. På ett par timmar passerar jag 5 sjöar. Södra Dalarna och Västerbergslagen - insjöarnas landskap. Senare samma kväll tar jag bilen till den minsta av de sjöar jag sprungit förbi under förmiddagen. Till min stora förvåning och jublande lycka har isen lagt sig. Den är 2 cm tjock. Törs man chansa och våga sig ut imorrn?

Ismete efter gädda brukar vara överlägset bäst under soluppgången. Eftersom det tar en stund att borra upp hål samt rigga och tackla spöna bör man därför vara ute tidigt i mörkret. Med tanke på att jag ska fiska ensam de första dagarna och att isen är så tunn väntar jag dock tills det är ljust denna dag. Klockan nio står jag i vasskanten med isbill, flytoverall, isdubbar och skjutmått. Isen är dagsfärsk och snöfri. I det annars så grumliga vattnet har allt sediment sjunkit till botten och vattnet är klart. Genom isen ser man botten ner till 2 meters djup. Jag hugger till med isbillen och den går rakt igenom utan att någon egentlig kraft finns i hugget. Jag vänder isbillen upp och ner och slår med änden av det rundformade skaftet mot isen – rakt igenom på ett slag. Isen har frusit snabbt och jämnt över hela sjön. Efter at ha kollat runt hela, vilket inte tar mer än en timme, kan jag konstatera att isen varken är tjockare eller tunnare någonstans, förutom vid sjöns in- och utlopp där den såklart är tunnare. I övrigt visar skjutmåttet 4 cm. Det finns ett ordspråk bland pimpelgubbarna där hemma – 4 cm riktig kärnis bär en vuxen man. Med mitt tunna, seniga lekamen kan jag knappast räknas som detta i just det här avseendet. Vuxen man ca 80 kg – Jonas 57 kg…

Jag håller mig i en grund vik och isen bär mig trots att det sviktar rejält under fötterna. Jag sätter ut 4 spön där jag bottnar och slår läger på land intill. Efter en halvtimme krokar jag loss och släpper tillbaka en kilogädda. Den har tagit på det spö som sitter näst längst in, på en och en halv meters djup. Jag vågar mig ut på lite djupare vatten och flyttar ut två av mina spön. Därefter korkar jag upp termosen och tar fram frukostmackan – som dagen till ära har agnats med Gustafskorv, in inhemsk delikatess gjord på ålderssvag travhäst. Jag hinner inte ta mer än en tugga innan vippan flaggar på samma spö igen. Jag smyger ut på isen och linan löper ut från spolen. Betesfisken som sitter på kroken är väldigt liten så det finns ingen anledning att dröja med mothugget. Jag nyper till – tvärstumt… Det blir en rejäl kamp och flera rusningar. Genom den tunna blanka isen ser jag gäddan så fort den närmar sig. Den kränger våldsamt under mina fötter. Aldrig tidigare har jag drillat en gädda i den storleken genom så blank is. Att drilla fisk är en stor upplevelse. Skräckblandad förtjusning. En njutning som förstärks av vetskapen att man vilken sekund som helst kan förlora fisken. Den här gången går det vägen och jag kan lyfta upp en välkonditionerad gädda i gällocket. Avkrokningen går fort eftersom jag aldrig använder mer än en trekrok till ismetet. Gäddan får vila i karpsäck under iskanten medan jag förbereder kameran med självutlösare och efter en snabb bild återfår den friheten. Förra året fumlade jag min våg i sjön och jag grämer mig lite över att jag inte tagit tag i att köpa en ny. Hursomhelst är gäddan helt klart under tio kilo, så just nu kan det kvitta. Jag uppskattar den till ca sju kilo och det känns som en riktigt bra början på säsongen. Det blir två mindre gäddor till och sen dör det ut. Med tanke på hur dåligt med betesfisk jag har bryter jag upp ganska tidigt – det är en dag imorgon också…

Följande dag är isen 5 cm och jag vågar mig ut på ett annat ställe. Det är en jävla fart. Har bara ett tjog betesfisk i hinken och dom tar slut på en och en halv timma. Gubbarna på byn som säljer mört har inte kommit igång med affärerna ännu och isen är för klen för att jag ska våga mig ut till nåt ställe där det ska vara värt att pimpla. Jag ägnar nästa dag till att inhandla och slå in dom sista julklapparna och till en fika på byn med barndomskamrater och hemvändare.

Min fisketokiga vän och tillika pysselfarbror samt slöjdlärare Tuben, har smitit från snoriga högstadieelever i finförorten och anländer med en stor hink mälarmört. Vi ger oss ut i mörkret och det flaggar på flera spön samtidigt innan solen hinner upp. Gäddorna är många till antalet, men ingen större vill ge sig till känna. Isen är runt 8 cm och vi vågar oss ut vid inloppet då det vid lunchtid har lugnat ner sig och blivit dags att flytta om. Vid inloppet är det gott om fisk och det är inga som helst problem att pimpla upp valfritt önskat antal till beteshinken. Mitt favoritspö för dagen fäller för tredje gången och genast efter mothugget känner jag att det är en gädda av annan kaliber än dom som kommit upp tidigare under dagen. Det blir många rusningar trots en ganska hård slirbroms som jag inte vågar släppa på när vi sitter i vasskanten och gäddan rusar rakt inåt.

Tuben har vägarna förbi sportfiskebutiken när han åker hem från jobbet och mig veteligen stannar han till där ofta, riktigt ofta. Jag hade varit förutseende och beställt en ny våg av honom, som en liten julklapp till mig själv. Varje år finns det en julklapp i huset som är adresserad från Jonas till Jonas och inköpt där fiskeredskap säljs. Julklappsvågen visar prick 8 kilo. Gäddan är kort och tjock. Med tanke på hur lättpimplat det är i området kan man tänka sig att den bara behövt öppna gapet för att växa till sig.

Följande dag fiskar vi av ett grund och märker att området domineras av grov abborre. Pimpeln ger mig en fin åttahektos och en lokal förmåga vid namn Martin drar en på kilot. Vi testar också att gå ner i krokstorlek och storlek på betesfisk för att få borren att hugga på ismetespöna. Projektet lyckas och det blir ett par halvkilos, men tyvärr ingen större. Efter ett par dagar är vi ganska mätta på den lilla sjön, men isen ligger inte på någon av de större sjöarna. Julen kommer och passerar. Utdelningen har varit bra på de dagar man hittills spenderat på isen och när jag sitter på ett flygplan på väg mot solen tänker jag den tanke som så ofta dyker upp i början av vintern – kanske kan det bli en tiokilos från isen i år…

/ Jonas