Rapport från Voxnan/Gryckån

Det här var egentligen inte menat som en ren fiskeresa utan mer ett kanotgemyt. Så blev väl också fallet. Hursomhelt åkte såklart både flugspöt och det nyinköpta Semi-UL-spöt med (inköpt helt efter jonas rekommenderingar).

Äventyret började torsdag kväll då vi med inställd GPS styrde saaben mot Voxna Bruk. Efter en välsmakande pizza i Ljusdal (3 mils omväg var det värt) så landade vi vid camp 1 beläget vid en å som jag inte kommer ihåg namnet på. Det var tvärmörkt när vi fått upp tältet så det var bara att mysa lite vid brasan och kojsa.

05.30 var jag klarvaken och kunde inte hålla mig från att smyga upp och blöta spöna. I morgonljuset kunde jag läsa informationsskyltarna som visade att endast flugfiske var tillåtet och att all fisk måste gå tillbaka. Jahaja, här har man köpt på sig nya fina haspelprylar. Kunde inte hålla mig från att testa några kast ändå och på andra vart det tokhugg på en silvrig lillöringen. Yes, nu har man fått på en fin öring hann jag tänka innan en grön krokodilkropp visade sig. Well, well, spöt funkade i alla fall. Nu fick det bli viftade istället.

Ån var riktigt fin och efter att ha knallat upp och ner letandes efter bra ställen att komma åt på (hade inte vadare med mig) så hittade jag en liten mini-nacke som bjöd på två harrar under loppet av 15 min. Tyvärr ingen storlek alls – största mätte max 20 cm. Hann tyvärr inte fiska mer då resten av gänget vaknat till liv och ville vidare mot nya äventyr.


Låg vattennivå

Tyvärr finns det inte mycket mer att skriva om fisket. Vi paddlade 2-3 mil under 3 dagar både i Gryckån (biflöde till Voxnan) och Voxnan. Gryckån skulle enligt en local som vi pratade med kunna erbjuda hyfsade harrar men det var sanslöst lite vatten – 70 cm lägre än uppmätt förra året vid samma tid – vilket innebar att vattennivån vid forsarna låg ungefär mellan fotknölen och mitten av smalbenet. Några gäddor och abborrar blev det i lugnvattnen men inte en skymt av ädelfisk.


Första harren

I Voxnan fanns ett gäng riktigt fina forsar som säkert skulle vara bra fiskevatten vid högre vattennivå. Några microskopiska harrar viftades upp men sen var det tomt. Kul för Peter som lyckades få upp sin första harr någonsin.

Man kanske skulle ta och återvända till våren när vattnet står lite högre. Grym natur var det i alla fall. Nu ser jag fram emot en sista harr-tur i september, det har snackats om både Sveg och Älvdalen. Vi får väl se vart man hamnar.