turkfiske i city

när jag vaknade i söndags kände jag omedelbart ett visst sug i fisketarmen, trots två dagars nötande på vättern alldeles nyss. jag drog ett mess till tony med önskan om örjan, men när han vaknade till framåt ett hade jag redan tagit mig ut till nacka strand med pepe, en helgalen spansk gubbe som jag brukar fiska tillsammans med ibland. tanken var att han skulle fiska strömming, och jag skulle låna ett par strömmingar till flötmete efter örjan. men strömmingen lyste med sin frånvaro så hela projektet gick åt helvete.

tony var dock inte sen att tacka ja till ett eftermiddagsfiske. vi packade in oss i pundarpolon och rattade iväg mot gålö. det blåste lite lagom från syd och solen stekte, vilket borde betyda hyfsad chans på örjan. men det gick precis som vanligt, åt helvete. det blev dessutom riktigt kallt, så vi gav upp lite tidigare än planerat.

söndag morgon vaknade jag av att pepe ringde strax efter åtta. han var sugen att se om det fanns strömming vid mörkö, och jag tyckte att det lät som en bra idé. jag slängde i mig frukosten och sen bar det av. det är en bra bit till mörkö och det var minst sagt en chansning. tyvärr gick chansningen inte hem, för det fanns varken strömmning eller örjan på plats.

vi gav upp redan efter en halvtimma. jag föreslog matpaus för att sedan testa fisket i strömmen. pepe är en riktigt strömräv som fiskat där i dryga 30 år, och jag har en liten tanke på att suga ut så mycket information om fisket där som möjligt innan han blir för skröplig för att fiska. jag har allid sagt att jag aldrig kommer att ställa mig bland spaggarna i strömmen, men nu befann jag mig där ändå... dock var det inte allt för många andra som fiskade idag så det var inte direkt trångt. vi började i stallkanalen och fiskade av hela området ut till kastellholmen utan så mycket som ett ryck i spöt. jag lyckades i och för sig kroka en nors perfekt i underkäken, men det räknas inte riktigt även om det är en laxfisk...

vi fiskade oss tillbaka på andra sidan. jag nötte mellan broarna utan någon direkt koncentration. jag njöt mest av solen och hade i princip gett upp fisket när det plötsligt nöp till åt myranspinnaren. surprise, fast fisk! efter en inte alltför lång kamp kunde jag styra in fisken i pepes sänkhåv. väl på land såg vi att den var mycket större än vi trodde.


fin fet örjan, 3.03 kg

trots hundratals timmars nötande i mörrumsån och ännu fler timmar i skärgården har jag inte tidigare fått en så fin örjan. jag har fått något tyngre i mörrum, men det har varit slank utlekt fisk och det är ju inte alls samma sak. jag får helt enkelt omvärdera min tidigare negativa inställning till strömmen. jag har redan hittat ett par favoritställen och det är ett helt perfekt efter jobbet-fiske för mig. jag kommer absolut att lägga fler pass där de närmaste veckorna, så länge vattnet är kallt. vem vet, förhoppningsvis kan det här bli en riktigt bra örjanvår!