Gurka på riggen

Har länge sneglat på klarvattensjön Logärden som ligger 2 mil öster om Falun. 2006 bändes en Salvelinus på hela 9.455 g upp ur sjön, vilket va dåvarande svenskt rödingrekord. Igår gjorde jag så slag i saken och åkte dit. Fick med mig farsgubben som mötte upp i Falun. Den sista milen blev en sladdig historia p.g.a. den senaste tidens kroniska regnande på taskig grusväg. Väl där möttes vi av en ganska halvtaskig ramp, men den höga vattennivån gjorde ändå att sjösättningen gick smidigt.

Jag hade gjort min hemläxa och läst på. Printat en djupkarta, lämnat pulkorna hemma och kittat upp med gurka (nors) som tydligen ska vara sjöns mest förekommande bytesfisk. Apex ska tydligen också vara hett, så jag donade även ner ett par såna. Hemläxan betalade sig väl. Redan efter en stund small det till i ett spö stackat på 15 meter.

Upp ur djupet kommer en ganska liten, men väl kämpande skapelse. En alldeles otroligt vacker rödörjan, i folkmun även kallad Roland eller mer akademiskt korrekt en Salvelinus Kantmasikus. Runt halvmetern lång, ca kilot tung och med en apex dinglandes i truten. Lite för liten för att håva. Lite för tjusig för att klubba. Jag lyfte den försiktigt över relingen när den sprätte till och tillgodosåg avkroknings- och återutsättningssysslorna helt på egen hand. Gött som fan, ner med grejerna igen...

Som så många andra fisketurer som börjar bra utvecklades denna till en minst sagt seg historia. Några locals gjorde entré. Det va inte läge att tvivla på området eller fiskemetoden, då de till synes fiskade sjön på exakt samma sätt som vi. När de en efter en gick fisklösa och packade ihop insåg vi att vi nog valt fel dag ändå. Det blev ett till hugg på samma Apex och en söndertuggad nors fiskad bakom en flasher, men inget mer som gick fast och gav ryck-i-spöet-tillfredsställelse.

Nåväl. Sjön va fin som snus med folköl och jag kommer nog att återvända. Kanske redan under stundande semester.