Jag hade inte fiskat på 6 veckor när jag begav mig uppåt i helgen. Trollingen låg i riskzonen för att frysa inne och de isar som legat hade ruttnat. Hade först tänkt packa med både och, men bedömde fiske i öppet vatten för mest sannolikt och lämnade vinterleksakerna hemma.
Snål-och-dum-i-huvet har ännu inte prioriterat ett par dubbdäck till båttrailern, så de 4 milen till hamnen avverkades i extremt sakta mak. Unnat sig en säck vägsalt hade han, men den kom föga till användning när hamnen visade sig ligga öppen och utan is i den flacka fina rampen. Jag hade varit het på gröten och var åt helvete för tidig i bäckmörkret, så jag tog god tid på mig med pillande, plockande och diverse tjafs och bajsnödighet som hör sporten till...
Sjön låg nästan blank vid utfärd och fisken lyste med sin frånvaro. Då majstro fann sig själv en gnutta småtörstig gluttade han på sina tvenne termosar. Den första hade laddats med varm saft, men visade sig innehålla endera jäst varm saft alternativt utspätt rödvin. Vilket av det fick jag aldrig någon riktig klarhet i. Termos nr. 2 innehöll kaffe vilket jag i all brådska lyckats spä ut med sur mjölk som klumpat sig. Bägge alternativen kändes föga intressanta då jag gärna slipper skita i båten vid nollgradigt. Man vet ju aldrig vad åldrade livsmedel kan ställa till med...
Det va som sagt nollgradigt och säkerligen inte så våldsamt mycket varmare i vattnet. Jag körde blandade beten för att kombotrolla efter örjan och pike. Några tomic, nån lappia, ett par whitefish, nån zam 22a, nån nisse, nån super shad rap, men det va inget som dög. Eller så hade jag bara inte hitta dem än. Gäddorna hade kanske packat ihop sig nånstans och öringarna är väl ganska lätträknade i sjön.
Frampå eftermiddan hittade jag en fläck som jag vände över några gånger. Där smackade det i fyra snabba gädduslingar och tre av dem nöp resolut en nyinköpt Halco i färgsättning svart/lila/chrome. Hyffsat tjocka djur som alla låg mellan 5-6 kilo. Mörkret tvingade mig att avbryta när det precis kommit igång och jag kände mig inte helt nöjd när jag åkte därifrån. Någonstans i galenskapen har jag lagt mig till med uppfattningen att en gädda på 6 kilo inte längre är någon stor fisk. Kanske har man blivit både bortskämd och en smula störd.
När det inte alltför optimerade skrovet stampade hemåt i svag motsjö grubblade jag lite över ett citat jag läst i en fisketidning för ett tag sen. Det va något i stil med "...bakom allt gulligt prat om naturupplevelser döljer sig en stenhård kärna av resultat..." Kanske är det just det som är anledningen till att man inte längre känner sig nöjd med gäddor på 5-6 pannor. Vid närmare eftertanke kände jag dock att jag njutit rejält av årets sista tur på öppet vatten och mitt inre väsen kände sig ändå behagligt ljummet. Slutsatsen får bli att man ännu inte är bortom all räddning och rimligt vett i skallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar