mörrum levererar!

så var det höst igen, vilket känns deppigt på många sätt. men det finns ljusglimtar också, en sådan är höstfisket i mörrumsån. 2010 blir tredje hösten i rad, och snart kan vi nog kalla det för tradition. årets trupp var något vingklippt, endast fyra personer kunde slita sig från vardagen. förutom mig, självklart morbror göran som lurade in mig i detta från första början. batongkamrat tony tackar heller aldrig nej till mörrumsfiske, och stefan norberg kändes helt självklar efter förra årets succé då han drog en öring på hela 7,64 kg. övriga gubbar hade mer eller mindre trovärdiga ursäkter att stanna hemma.

fredag morgon 04.45 ringde väckarklockan, och det var inga större svårigheter att komma ur sängen. en snabb frukost, sen bar det av ner till ån. jag och tony skulle fiska hela dagen på min absoluta favoritsträcka för höstfisket - vittskövle. jag har fiskat där ganska många gånger, och börjar få hyfsad koll på den delen av ån. det var beckmörkt när vi började fiska, men turligt nog var vi ensamma vid ån. mörkerfisket är svårt, men det underlättar såklart att det inte står någon på andra sidan ån som man fiskar ihop med...

mörkerfisket ska såklart vara det allra bästa, ju besvärligare förutsättningar, destå bättre fiske. det stämde dock inte just denna dag, och den mörka perioden blev helt resultatlös. ett antal bottennapp senare hade klockan blivit åtta, och jag plockade fram det tunga artilleriet, det vill säga samma fluga som jag tappade en fin fisk på förra hösten. det visade sig vara helt rätt medicin, jag hann inte kasta många kast innan det nöp till ordentligt. fisken rusade omgående uppströms, och jag hann knappt mer än ropa "FISK" till tony innan den gick upp i ytan och skakade loss flugan. det var en riktigt fin fisk, troligen en havsöringshane, och det kändes skitjobbigt att den släppte. man får inte så många chanser under höstfisket, och detta kunde mycket väl vara min enda chans denna resa.

hur som helst, flugan ska vara i vattnet om man vill ha fisk, så vi nötte på fram till lunch utan resultat. jag satte ett antal flugor och sänken i botten, och behövde påfyllning i flugasken. vi åkte hem till hotellet, smällde i oss en dagens lunch, och spenderade en timma vid bindstädet. mätta och belåtna med välfyllda flugaskar åkte vi tillbaka till ån.

det skulle bli ytterligare några timmars resultatlöst nötande utan resultat. jag jobbade mig fram och tillbaka över min favoritsträcka, och hittade en plats där jag inte fastnade i botten. det kändes vettigt, då jag redan dunkat fast fler flugor i botten än någonsin tidigare. nu vågade jag byta till favvoflugan, som jag tappade fisk på under morgonen. tro det eller ej, men precis som då resulterade flugbytet omgående i fisk! tony som fiskade på andra sidan ån, fick springa runt via hängbron för att komma till undsättning. jag var livrädd att även denna fisk skulle slita sig. en enkelkrok i storlek 4 känns inte så tryggt när en stor stark laxartad fisk gör sitt bästa för att komma loss, i strömmande vatten... men det gick vägen!


9,36 kg lax

all heder åt viftmeister tony som tailade fisken perfekt på första försöket. en riktigt rejäl laxhane, som såg ut att kunna väga närmare tio kilo. jag hade helst släppt fisken, men min kamera och våg låg alldeles för långt bort, så den fick lämna jordelivet och följa med för officiell invägningen.

efter detta kände jag mig oerhört nöjd, och den närmaste timman lallade jag mest omkring i skogen. ungefär en timma senare hade fiskesuget kommit tillbaka, och jag återgick till ån. samma plats och samma fluga, såklart. tony viftade fortfarande på motsatt sida, och han såg inte helt nöjd ut när jag omgående krokade på en ny fisk! även denna fisk kändes tung så jag bad om assistans. motvilligt bytte tony sida ännu en gång och offrade sin egen fisketid för att landa fisk åt mig. ädelt av honom! fisken var riktigt stark och vandrade omkring i ån utan att jag kunde göra ett skit åt saken. ett tag var den nästan ända uppe på land, på andra sidan av ån! fiskaren som stod närmast frågade lite skämtsamt om han skulle landa den åt mig... när jag till sist tvingat tillbaka fisken till rätt sida kunde vi konstatera att kroken satt i ryggfenan, vilket förklarade fiskens styrka. tony tailade felfritt än en gång, och efter snabb avkrokning och bild fick fisken simma tillbaka.


ca 6 kg laxhona på väg tillbaka

vad är det med mig och ryggkrokade laxar egentligen? för två höstar sedan hände samma sak, då med en laxhane på drygt 12 kilo. den gången kändes det förjävligt, nu kunde jag garva åt det. tony återgick till sin sida, och lagom tills han var på plats hände det osannolika. jag krokade på fisk, igen! tony vägrade springa en gång till, så han ringde in assistans i form av stefan som befann sig en bit nedströms. det kändes som en evighet innan han dök upp, men trots det hade fisken mycket kvar att ge. även detta var en stor och stark fisk, men mycket ettrigare än laxarna. jag hoppades att det betydde att det var en öring, och när fisken till sist närmade sig tyckte jag att den såg väldigt prickig ut. efter några misslyckade försök fick stefan tag om fisken och vräkte upp den i gräset.


öringhona på 8,2 kg och 87 cm!

vilken fantastisk fisk! inför resan hade jag som målsättning att höja mitt blygsamma öringrekord på 3,26 kg, men en höjning med nästan 5 kg hade jag inte räknat med! efter fotografering, vägning och mätning fick fisken självklart friheten åter. alla honfiskar med fettfena måste återutsättas under september, men det hade varit en självklarhet oavsett om denna regel funnits eller ej.


återutsättning

den lilla stund som återstod innan mörkrets inbrott blev det inte mycket till aktivt fiske för min del, jag kände mig helt mätt eller hur man nu ska uttrycka det. ingen av de andra lyckades landa fisk, och det gjorde inte heller någon av alla andra viftexperter som fiskade på samma sträcka. denna dag var det bly som regerade, och det kändes jävligt tillfredställande!

lördagens fiske ska vi inte orda allt för mycket om. det hela började med att vi allihopa försov oss i drygt två timmar. därmed var gryningsfisket slut redan innan det börjat. både förmiddagen i pool 1-16 och eftermiddagen på vittskövle blev resultatlöst. jag tappade en fisk till på vittskövle precis i skymningen, men i övrigt var det dött för alla inblandade, och därmed var årets höstfiske i mörrum avslutat. jag ser redan fram emot nästa höst...