en jämngrå fireballpremiär

de senaste åren har vi fiskare överösts med nya fiskemetoder. vertical jigging, fireball, drop-shot och jag vetintevad. själv har jag inte alls engagerat mig i detta. både jag och batongkamrat jonas har resonerat som så, att den fisketid vi har vill vi spendera med fiskemetoder som vi bemästrar, vilket huvudsakligen handlar om trolling och ismete.

nu har jag tyvärr tvingats inse att fisket är i en mellanperiod. isen lyser med sin frånvaro, och fisken är för köldstel för trolling. men det rycker såklart lite i fisketarmen även denna årstid. en gammal fiskebekant, clarence, har länge talat sig varm för både traditionell vertikaljiggning och fisket med död betesfisk. nu kändes det som ett bra läge att få detta förevisat av en riktig expert!

smhi lovade svaga vindar under söndagen, så vi bestämde oss för att åka ut. jag skulle stå för transport, båt, ekolod samt betesfisk. clarence skulle stå för tackel och kunskap. redan när jag hämtade upp clarence insåg jag att jag hade glömt en viktigt detalj. norsen låg kvar i kylskåpet! ingen större fara, tio minuters omväg och norsen var med ombord. då visste vi inte att detta bara var början på dagens elände...

när vi kom fram möttes vi av en spegelblank sjö med lite dimslöjor. vi hade en blå himmel rakt ovanför oss, och kände oss säkra på att dimman skulle lätta under förmiddagen. vilken fantastisk dag det skulle bli!


clarence med trollerilådan

när båten var packad upptäckte jag nästa missöde. ekolodet låg kvar hemma i källaren! den här typen av fiske är inte helt lätt att bedriva utan ekolod. det handlar ju om att leta upp fisken och servera en godbit mitt framför näsan. nu var vi tvungna att fiska helt på måfå. det enda vi hade att gå på var det stråk där jag visste att fisken befann sig senast, för tre veckor sedan. dessutom uppstod ytterligare ett problem. dimman, som vi trodde skulle dra sig undan, tilltog istället. när vi närmade oss vårt område hade vi en sikt på kanske 30 meter.


en vägg av dimma

trots att jag har fiskat flera hundra timmar här tidigare hade jag inte en chans att veta var vi befann oss. när vi gick in mot land kunde jag lokalisera mig, men så fort vi kom ut på fritt vatten tappade jag orienteringen totalt. vi irrade omkring utan att ha en aning om var vi befann oss. jag lyckades kroka och landa en tvåkilosgädda, men det var allt som hände under hela dagen. vi gav upp vid halv två och det kändes inte som en sekund för tidigt.

jag ska inte påstå att dagens fiske givit någon mersmak att tala om. men nånstans känner jag ändå att detta förtjänar en lite ärligare chans. om inte vintern slår till och ger mig den efterlängtade isen till nästa helg så kan det mycket väl tänkas att jag sitter där och kladdar igen... kanske i sällskap av självaste jan ohlsson.

Hjälten!

klicka här!

öringfiske mitt i city

såhär på senhösten är spinnfisket efter gädda kanske som allra bäst, och gösvörtarna kladdar efter botten med sina gummifiskar. själv är jag inte frälst av någon av dessa fiskeformer. gädd - och gösfiske för mig är trolling, och det är allt annat än effektivt när vattentempen kryper mot noll. jag går otåligt omkring och väntar på den första riktiga köldknäppen, som gör att isen lägger sig på småsjöarna. då vaknar jag till liv igen! ismetet har på senare år blivit mitt absoluta favoritfiske, förra vintern ismetade jag varje helg det fanns is. från första isarna omkring 5-6 centimeter ända tills påskhelgen då isen var så porös att det nästan kunde klassas som självmordsförsök att ge sig ut.

den där köldknäppen har tyvärr inte riktigt kommit än. i väntan på den kommer det nog inte att bli några riktigt seriösa fiskepass, men någon form av fiske måste jag ägna mig åt för att inte blir helt uttråkad. idag hade vi egentligen tänkt oss någon form av gäddfiske, men jonas var osäker på när han kunde komma loss från städtjänsten på hemmaplan. jag orkade inte vänta på honom, så jag packade ner havsöringsgrejerna och satte mig på tunnelbanan. det är extremt lyxigt att ha ett av sveriges bästa fisken efter öring (och lax beroende på säsong) på en kvarts tunnelbaneavstånd! gratis är det dessutom, och fisket är tillåtet året runt till skillnad mot alla andra jämförbara fiskevatten, där det brukar vara fiskeförbud mellan oktober och april.

det är alltså stockholms ström jag talar om. det som kallas strömmen är det ungefär halvkilometerlånga området mellan mälaren och saltsjön. ungefär i mitten av strömmen regleras flödet av två dammluckor, en stor och en liten. fisket är normalt bäst när luckorna är öppna. just idag var den stora luckan öppen, och när så är fallet samlas det alltid en hel del fiskare. det finns fisk i strömmen året runt, men jag gissar att antalet ädelfiskar är som störst nu och någon månad framåt. under hela sommaren och hösten har det stigit upp fisk för att leka, och förutom dessa fiskar fylls det nu på med ny blank fisk från havet som går upp i strömmen för att frossa i nors och strömming.

nog med fakta, åter till fisket. min fiskekamrat och läromästare pepe, som fiskat i strömmen mer än 30 år, valde som vanligt bottenmete. de flesta som anser sig kunna fisket i strömmen fiskar på det viset. själv är jag lite för rastlös för bottenmetet, så jag föredrar drag, även om det troligtvis är mindre effektivt. jag började fisket med en stor spinnare, och tanken var att fiska av en sträcka med den, byta till drag och fiska mig tillbaka samma väg. när jag hade kommit fram till "vändplatsen" och precis tänkt tanken att det var dags att yta till drag så hände det, smack! hårt hugg, fast fisk! öringens typiska ettriga ryck fortplantade sig i spöet, men det var tyvärr inte ryck av den kalibern jag hade hoppats på. fisken var nystigen och fantastiskt blank och fin, men tyvärr lite för liten.


48 cm silver

som vanligt när man fiskar i strömmen samlas det folk när någon har fisk på kroken. just i detta fall ett gäng turister från jag vet inte var. hur som helst var de mäkta imponerade, och en av tanterna fick äran att ta en bild på fisken innan den simmade tillbaka. det lite extra roliga med den här fisken är att den har fettfenan kvar. det betyder att den är naturligt reproducerad, kanske någonstans i strömmen? merparten av fisken som kommer går upp i strömmen är utplanterad där som smolt, och all utplanterad fisk har fettfenan bortklippt för att kunna skilja dem från den naturliga fisken.

det kommer säkert att bli några fler turer till strömmen innan isen lägger sig. om den nu gör det? för två år sedan fick vi ingen is i stockholm, men jag hoppas verkligen inte att det blir så i år. oavsett vilket är det dags att damma av ismeteutrustningen, även om isen i stockholm uteblir kommer det att finnas is på nordligare breddgrader. jag har några nya idéer inför i år, och det kanske blir ett litet materialnördinlägg när jag har fått ordning på allt. se där, ismetet fick både första och sista ordet i ett inlägg som handlade om något helt annat...

RYDS CAMPING STULEN!!!!

Suzuki DF115
Beiget kapell
bios power tower planerboard mast
8 spöhållare på taket, 2 fästa på badstegen
cannon swivelfästen

Båten försvann mellan 14/11 - 16/11 från Alviks Strand i Mälaren, Stockholm
Hål i fören efter att klass3 stävöglan blivit utsliten ur skrovet.

Vid tips ring polisen eller mig på 070-414 98 16