ostron på is

termometern visade tolv minusgrader imorse. tillsammans med smhi's utlovade vindstyrka på sex sekundmeter såg det ut att bli en riktigt vidrig dag på sjön. det enda rätta hade såklart varit att somna om och vakna upp pigg och utvilad några timmar senare. så blev det givetvis inte, jag hämtade upp tony 06.35 och styrde vidare mot dagens tilltänka fiskeplats.

jag hade nästan förträngt snön som föll tidigare i veckan, men blev plågsamt påmind om den i samma stund som jag släpade ut pulkan på isen. dessutom bestod halva snölagret av vatten, så kallat stöp. vi skulle inte förflytta oss någon längre sträcka men det blev ändå sanslöst svettigt. stöpgeggan frös dessutom fast under pulkan nästan direkt, och skapade någon from av omodern snöplog.

fisket är inte mycket att orda om. klockan tio hade vi inte haft en enda flagg! tio spön, två och en halv timmas fiske... segt är en underdrift. det började suga i tarmen, och tony styrde snabbt upp ett litet bord av snö. sen åkte trälådan fram...


hovmästar'n i aktion

men vad gör karln? tro det eller ej, men han hade släpat med sig en låda ostron! han kan ibland köpa till självkostnadspris på jobbet, och en sann finsmakare som han är kom han på den galna idén att ta med sig ostron ut på isen. ostronkniv, handduk, citron, inget saknades. hur han med stelfrusna fingrar lyckades öppna ostronen är för mig ett totalt mysterium, men han gjorde det.


denna bild ger begreppet ostron på is en helt ny innebörd...

efter att tony njutningsfullt slafsat i sig ostronbuffén, föreslog han en liten isösarrunda. jag var inte sen att haka på, och eftersom det varit totaltdött så långt valde jag att följa med tony åt hans håll. när vi kom tillbaka såg jag till mitt förtret att en av mina vippor stod rakt upp. satan! jag la benen på ryggen och var snabbt framme vid spöt. 48 fot utdraget och jag satte genast in mothugget. självklart hade gäddan rusat rakt in i vassen, och det blev tvärtstopp. dock rörde det sig lite i andra ändan, och jag lyckades lirka in 30 fot lina. när 18 fot återstod var det dock stopp. vi väntade ett tag, borrade hål i isen i den rikningen linan gick, lirkade och drog, men inget hjälpte. det enda som återstod var att slita av linan, andra gången för i år. tag lärdom, man ska aldrig lämna sina spön utan uppsikt, även om det är årets segaste dag!

en liten stund senare fick jag en trekilos, sen hände inget mer. tony lyckades sitt andra pass i rad bli helt utan flagg, det verkar som att jag har riktigt dålig inverkan på hans fiskelycka. trots det smider vi redan planer för nästa helg...

fiske på arbetstid

förra helgen kan inte kallas något annat än en katstrof, rent fiskemässigt. två dagars fiske gav fyra smågäddor, och mer än så är det inte värt att skriva om det.

idag hade jag en tanke på att fiska ett halvdagspass före fotbollen. jag gjorde så för två helger sedan med mycket gott resultat, och hoppades på en favorit i repris. tyvärr var vädergudarna än en gång på uselt humör, när jag vaknade imorse var det nästan 20 minusgrader. andra gången i januari, i stockholm!

nu vrider jag tillbaka klockan till i tisdags istället. vi hade friluftsdag med skolan, och jag är inte den som är sen att utnyttja en sådan situation. självklart skulle kidsen få möjligheten att testa vinterfiske med pimpelspö, och jag såg möjligheten till några timmars ismete på arbetstid.

dagens aktiviteter började klockan 10. jag såg till att vara på plats i god tid innan dess, och hade grejerna riggade långt innan kidsen dök upp. jag hade aldrig fiskat på sjön innan, så jag hade inte en aning om var jag skulle sätta mig. en plogad skridskobana sträcker sig runt hela sjön, och är det nåt jag hatar när jag ismetar är det skridskoåkare. valet blev alltså enkelt, så långt från skridskobanan som möjligt: mitt i sjön.

lagom till den första omgången fiskeintresserade ungdomar dök upp skramlade det till i en pingla. det skulle kunna varit en mörtpingla, men den var liksom lite för distinkt och något sa mig att det var rovfisk inblandad. jag väntade flera minuter utan att något hände, och till sist kunde jag inte hålla mig. jag smög fram till spöt och tog tag i linan för att lyfta upp mörten och spana in läget. tvärstumt, har den gått fast i botten? rent instiktivt satte jag in ett mothugg med linan i näven, utan att tänka på flätlinans förmåga att skära in i händerna. när fisken rusade var det bara att släppa och snabbt greppa spöt istället. kidsen samlades snabbt i en ring och fick bevittna en riktigt stark gädda. hon bjöd på flera långa rusningar ner mot djupet och kändes riktigt stor!



gäddan var tyvärr lite mindre än jag hoppats på, omkring sex kilo. kidsen tyckte dock att den var gigantisk... när man fiskar på lite djupare vatten (ca 6 meter) och fisken har möjlighet att rusa mot djupet, tycker jag ofta att fisken upplevs betydligt större än vid fiske på grunt vatten där fisken bara kan rusa horisontellt.

jag fick en liten gädda till, och några försiktiga flagg där fisken inte ville leka med mig. överlag var det väldigt petigt. sexkilosgäddan hade sugit på mörten flera minuter utan att varken svälja eller flagga av, kroken satt perfekt i mungipan. det beteendet har jag inte varit med om tidigare, vad jag kan minnas.

jag hoppas det är bättre fart imorgon, och att temperaturen är lite gynnsammare. prognosen säger just nu -9, men idag har det ju varit betydligt kallare än utlovat. hoppas att det inte blir så imorgon också, då kommer fisket att frysa inne ytterligare en dag...

Spåren efter björnligan

Båten står nu på verkstan i väntan på lite varmare väder. Det är både stora och små blessyrer runt om. Tömd på det mesta av värde ser den i dags läget ut såhär:

Stävskadan övertäckt på tjuvavis.

Har satt kylskåpet som i dagsläget säkert kyler 7.3orna i husvångna.Motorn har även den fått sig en dyster behandling.

Tjuvkoppling.

Söndergeggat reglage.

Man ska inte vara bitter för det här, men fan det är svårt. Båten kom i alla fall tillbaka med motorn i behåll. Som extra salt i såren så blir det ingen vintersäsong i Vättern i år. Får göra comeback nästa vinter, om ingen bjuder med mig som matros i år vill säga.

riggning enligt tuben

dagens fiskepass tillsammans med mr fisheco himself, jan o, gick helt åt skogen. janne gick bom och jag lyckades lura upp tre smågäddor i trekilosklassen under hela dagen. inget man skriver långa blogginlägg om direkt, men blogga ska jag göra ändå. jag har fått några frågor om hur vi riggar utrustningen vid ismete, och nu känns det som ett bra läge att dela med mig av det.

till att börja med kan väl sägas att det finns nästan lika många sätt att rigga sitt ismetespö som det finns ismetare. allt från enkla riggningar med spöet lutat mot ett pensionerat angeldon, till små trebensstativ, till avancerade ställningar av typen "hållger". jag tänker inte påstå att det ena är bättre än det andra, men jag har själv provat några olika under åren och jag föredrar en rigg som är smidig och lätt att flytta, vilket utesluter alla dessa tre.

i början av ismetekarriären gjorde vi som alla andra på den tiden. vi spolade av linan från våra gamla angeldon, hackade fast dem i isen och lutade spöet mot den tomma spolen. så körde vi fram tills den dagen då niklas drog sin första riktigt stora gädda, fjorton kilo jämnt. när han skulle registrera fångsten började svenne andersson på sportfiskarna käfta om att ismete på detta sätt kunde jämföras med ståndkroksfiske, med andra ord ett fast redskap. till sist fick niklas gäddan godkänd, men för att slippa liknande tjafs i framtiden tänkte vi om.

vi köpte batteriklämmor (till startkablar, kostar 14.90 på biltema) som vi klämde runt foamen på spöt. vippan gick att peta ner i plasthandtaget på klämman. för att riggen inte skulle glida omkring monterade vi tretums spik i batteriklämmorna. denna rigg fungerar utmärkt och jag fiskade så i flera år. men den har en stor nackdel. det blir lite obalans i spöt, och det riskerar att vippa framåt ner mot hålet vid napp. vi har inte badat något spö, men det har varit riktigt nära några gånger. för att undvika detta vidareutvecklade jag riggen till den variant jag använder idag. jag hittar ingen riktigt bra bild på originalriggen, men här är i allafall en hyfsad.


batteriklämma 1.0

det första jag gjorde för att utveckla riggen var att böja handtagen på klämmorna. det blir på så sätt en bredare bas, spöt står stadigare och lägre, vilket ger en bättre balans. steg två var att bygga små "insatser" till klämmorna, så att de kunde monteras längre fram på spöt utan att skada lacken. såhär såg det ut.


batteriklämma 2.0

nu återstod bara en nackdel. eftersom linan är fäst vid vippan mitt på spöt ser man aldrig mörtens rörelser, heller inte eventuella försiktiga kontakter med rovfisk. det blir liksom allt eller inget. på aggressiv gädda fungerar det oftast alldeles utmärkt, det var först när vi började fiska mer efter gös jag insåg riggens begränsningar. gösjävlarna är ju allmänt petiga, och det är en stor fördel att kunna se på vippans rörelser när det är på väg att hända grejer. detta löste jag genom att flytta fram klämman ännu längre, samt bygga ett litet "torn" för att få upp vippan högre.


batteriklämma 3.0

den uppmärksamme ser att det inte är en ordinär vippa jag använder. jag har aldrig gillat traditionella angeldonsvippor, och redan tidigt gjorde jag egna av pianotråd och frigolitägg, se bilderna på den gamla riggen. jag blev aldrig riktigt nöjd, och har länge funderat på något som ska fungera bättre. fjäderstål rostar och har för dålig återfjädring för att orka med mina extra stora markörer gjorda av pingisbollar storlek xl. det tog lång tid innan jag löste det, men nu tror jag mig ha hittat det optimala materialet. remsor av polycarbonat, okrossbar plast! plasten är helt okänslig för kyla, och har fantastisk återfjädring trots att den är mjuk.


vippa i närbild

istället för att fästa linan med en ögla runt vippan fäster jag den under en gummisnodd som sitter runt markören. på det sättet kan man välja ganska exakt hur hårt man vill att linan ska sitta. vid gäddfiske med grismört drar man åt snodden rejält och petar in en stor ögla av linan under snodden, när man är ute efter gös eller abborre och fiskar med småmört eller nors gör man självklart tvärtom.

är något oklart? fråga gärna!

trevligt kortpass

idag hade jag planerat att köra heldag med folke i norrtälje, men han åkte på att jobba istället. jag tänkte om och körde ett kortpass i närheten av stan istället, vilket innebar att jag även hann med två fotbollsmatcher med mosebacke. en effektiv dag minst sagt!

jag var på plats i förhållandevis god tid. då jag var ensam bestämde jag mig tidigt för att banta ner antalet spön till fyra, för att kunna hantera en eventuell morgonrush. det skulle visa sig vara en god idé, då den emotsedda rushen kom. jag fick första flagg redan fem över åtta, fisken tog lina i ganska rask takt och jag tänkte gädda när jag satte in mothugget. men så var det inte, efter en kort fajt fick jag se en ganska fin gös i hålet. ingen gigant, men väl fyra plus. dessvärre satt kroken ytligt och fastnade i iskanten, gösta tackade för sig utan att syna isens ovansida. det är ganska vanskligt när man fiskar där det finns gott om både gädda och gös. man vill gärna vänta lite längre innan mothugget när det gäller gös, men om man gör detsamma på en lite större gädda hamnar kroken långt ner i magen.

jag hann inte ens bli besviken över gösen innan ett nytt spö fällde. tendensen var densamma, linan lämnade spolen utan tjaffs. med förhoppning om en till gös väntade jag några evighetslånga sekunder längre denna gång. det blev stumt i mothugget, sen kändes fisken tung och lite stötig. det är en bra känsla och det betyder inte allt för sällan gös. men än en gång blev jag lurad på konfekten, det var nämligen en gädda... en gös i denna storlek hade jag inte tackat nej till!


8,2 kg, ungefär 105 cm

skönt med en gädda i åtminstone något bättre kondition. de större gäddor som kommit hittills i år har mest liknat slipsar, och vägt ett till två kilo för lite för sin längd. det hände lite mer grejer under förmiddagen, men inget spännande. ett göspet med efterföljande spott, och ytterligare tre smågäddor. det känns ändå helt okey för ett tretimmarsfiske med fyra spön. imorrn blir det heldag, och då hoppas vi på göstas storasyster, eller nåt i den stilen.

1:a bättre

Jag och Johan har sen förra veckan börjat sysselsätta oss med isfiske, två pass i Mälaren har det blivit. Vi fick nån snipa var men det var ingen storlek på dom.
Efter en helg i Dalarna så var jag laddad på att försöka få nån lite kralligare fisk.
Ville prova nått nytt ställe så jag hörde mig för med Tuben som snyggt serverade en intressant sjö.

När sista mörten var utsatt dröjde det inte mer än 5 minuter innan första fället. Jag stod precis brevid spöt och matchen blev enkel. Upp kom en snipa, liten men i god kondition.

En timme senare var det dags igen, denna gång på Johans spö. En halvkilos Abborre fick syna isen.
Efter det blev det ett par fäll under några timmar samtliga med tydliga gösnyp i mörten där samtliga spottat.

När vi runt 13-tiden gick på en is rensar runda så upptäcker jag att mitt innersta spö står på nosen, skyndar dit och sätter in ett mothugg, fast fisk!

8.98kg och nytt PB!

Imorgon blir det nya tag i samma sjö, där Gösen gäckar.

äntligen mildväder!

efter en hel veckas sibirisk helveteskyla lovade prognosmakarna något mildare väder under söndagen. tre fiskepass har fryst inne den senaste tiden, så det var mycket välkommet. jag börjar bli extremt trött på den här synen...



som tur var stämde prognosen denna gång. tio minus imorse är väl inte vad man kan kalla mildväder, men ändå okey när temperaturen stiger under dagen, och milt i förhållande till vad som varit!

planen var att ta revansch på den större gädda som gick fast i vassen förra helgen. jag spred ut mina spön i samma område, och jimmy som saknar egen borr fick nöja sig med att sitta lite längre in i viken. 08.10 hade jag mina grejer ute, och hann knappt mer än tänka att det kommer ta en stund till innan det kommer igång... då flaggade ett av mina spön! fisken tog lite lina, men jag fick bara upp en tuggad mört när jag satte in mothugget. det beteendet luktar gös i min bok, och strax därefter fick jag ännu en signal på det. ett till spö flaggade, men mörten var spottad när jag kom fram. irriterande! det tog inte lång tid innan ytterligare ett spö drog av, och äntligen fick jag kontakt med fisk. det blev tvärstumt när jag sträckte upp linan, men sedan hände inte alltför mycket. så beter sig ingen gädda, och det var det inte heller. istället ett prydligt nytt is-PB på gös.


isgös 5,05

jimmy visade tydligt sitt missnöje över att jag "stulit" den bästa platsen, men han hann inte beklaga sig särskilt länge innan hans bortersta spö flaggade. en liten språngmarsch senare hade vi en lite nöjdare jimmy med ett rejält böjt spö i näven. utan tvekan en hyfsad fisk, och redan när vi såg den i hålet kunde vi konstatera att is-PB nummer två för dagen var på gång.


7,7 kilo

en skaplig gädda, men precis som min från förra veckan alldeles för slank. ett tag trodde vi nästan att det var samma fisk, men den jag fick hade en lite annorlunda kroppsform, och saknade det rejäla ärr som denna gädda har på sidan. kul att det går fler grova gäddor i samma område! en liten stund senare lyckades jimmy dra en till i samma hål. som stöpt i samma form, men något mindre.


5,8 kilo

själv kämpade jag vidare med kinkiga gösar. ett jävla pillande och kladdande med mörten, lite för mycket tjafs helt enkelt! jag tappade räkningen efter ett tag, men jag själv måste haft minst 15 göskontakter under dagen, och jimmy några därtill. tuggade mörtar, stulna mörtar, och till sist även ett par gösar på isen. ingen lika stor som den första, men ändå skapliga fiskar på dryga tre kilo.


3,5 kilo

fisket var bra fram till elvatiden, sen fick vi bara sporadiska flagg under resten av dagen. tja, ungefär som vanligt med andra ord. oftast kan man packa ihop vid elva och gå hem, men då ismete är ett ganska omfattande projekt känns det dumt att inte sitta kvar resten av dagen och vänta på den där stora, som kanske kanske kommer att nappa... om vi summerar dagen fick jag tre gösar och fyra mindre gäddor, jimmy fick två mindre gäddor förutom de två som finns på bild. det hade garanterat gått att truga upp fler gösar med flourocarbontafs och mindre betesfiskar, men det är alldeles för gott om gädda för att ta den risken. nu har jag uppfyllt mitt ena mål den här vintern, nämligen gös på femplus. nu återstår bara tioplus-gäddan, och det målet tänker jag kämpa vidare med nästa helg.

grisgösen, grisgäddan!

efter gårdagens ganska lyckade gäddpass var det en lockande tanke att sitta på samma ställe igen, men avsaknade fiskekort för 2010 och kalles längtan efter pelagiskt insjöfiske fick oss på andra tankar. vi siktade in oss på ett ställe där vi länge velat fiska, men inte riktigt hittat rätt. denna gång var vi utrustade med gps och lyckades snabbt hitta till exakt rätt plats. kalle var lite stressad på vägen dit, och tyckte att vi var väl sena. min kommentar till det var "vi kan ta det lugnt, det kommer ändå inte hända nåt förrän halv nio" varpå jag blev utskrattad av såväl kalle som jimmy.

kalle var för dagen ute efter gädda. jag satsade på gös, och jimmy som inte fiskat så mycket den här säsongen satsade inte på nåt särskilt utan hoppades på att få fisk överhuvudtaget. när jag precis pillat ner min sista mört på mitt yttersta spö börjar kalle att föra ett jävla liv. när jag tittar upp ser jag att både kalle och jimmy står med böjda spön. what? kalle skriker mest så jag skyndar till hans undsättning. han mumlar nåt om pb, och det visar sig att han drillar en skaplig gös. när jag tittar ner i hålet ser den ut att vara åtminstone 3-4 kilo. halvvägs upp ur hålet inser jag att den är groteskt stor! skallen är enorm och magen ska vi bara inte tala om! det var kallt idag, så vi puttade ner gösen i hålet igen för att undvika förfrysning medans vi förberedde våg och kamera. upp med fisken, två snabba bilder, sen vidare till vågen. den stannar först på sanslösa 7,6 kilo!


grisen!

efter att gösen simmat tillbaka hjälper vi jimmy att kroka av gäddsnipan som han belönades med. sen tittar jag på klockan och kan nöjt konstatera att den är halv nio. efter den inledningen kändes det som att det kunde bli ett jävla race, men så kul blev det absolut inte. själv fick jag inte en endaste flagg under hela förmiddagen. inte heller kalle kände något mer efter jättegösen, men han var nog rätt nöjd ändå. så typiskt honom att satsa på gädda och få en drömgös. den dagen han går in seriöst för gös kommer han säkert att få den där stora gäddan...

jimmy drog ytterligare ett par smågäddor, av någon anledning var det bara hans mörtar som dög. efter lunch räddade jag upp dagen med ett par gäddor och slapp även denna gång gå hem med skammen. allt bleknar dock i jämförelse med gösen, och det skulle inte kännas rätt att lägga upp bilder på någon av våra fyrakilos fjuttgäddor.

dock har det kommit upp en fin gädda under dagen på annan ort. min allra äldsta fiskepolare, niklas, har i år hittat tillbaka till ismetet efter flera års uppehåll. han var med ut på juldagen, och idag körde han igen. på samma sjö som vi pepprade med spön hela julen utan en gädda över 7 kilo lyckades han idag bända upp en riktig tjockis. 13 kilo gädda fördelade på endast 112 cm, där kan vi snacka kondition!



jag misstänker att längden på denna gädda ligger ganska nära gäddan som jag själv fick igår, men den väger nästan dubbelt så mycket! en helt bisarr tanke, en sån gädda vill jag ha imorrn! jag återkommer med rapport om det, nu ska hemmet städas.

nyårsgädda med mersmak

ett tag tvivlade jag på om det överhuvudtaget skulle bli någon gångbar is i stockholm i år, men några dagars mildväder följt av riktig vinterkyla har räddat säsongen. nu ligger det omkring två decimeter superfin is både på sjöarna och i skärgården. yippie!

vi var inte sena att utnyttja situationen. gårdagskvällens nyårsfirande blev väldigt lugnt för min del. efter tolvslaget var det sängen som gällde, i förvånansvärt nyktert tillstånd med tanke på att mitt sällskap gjorde sitt yttersta för att hälla i mig diverse alkoholhaltiga drycker. kalle tog det också lugnt med spriten, och som vanligt var han på plats utanför mig i god tid. den mannen kan man verkligen lita på när det gäller klockan!

vi hade rekat isen redan på nyårsaftonen, så när vi anlände imorse var det bara att stövla rakt ut till vår tilltänkta fiskeplats. vi fick snabbt ut grejerna och sen började den tråkiga biten av ismetet. att vänta... när klockan var halv nio hade det börjat ljusna ordentligt, och jag sa till kalle: du, jag börjar få dåliga vibbar... om det här var en riktigt bra dag borde det ha hänt nåt nu. samtidigt som jag säger det tittar jag upp, och ser att min bortersta vippa står rakt upp. när man talar om trollen!

eftersom jag inte visste hur lång tid det gått efter flaggen sprang jag så fort jag bara kunde. väl framme vid spöet var jag så andfådd och tårögd att jag knappt såg något, men visst gick det ut lina? efter att gnuggat ögonen såg jag att linan löpte av spolen i rask rakt. jag lyfte spöt och sträckte upp linan. två tunga sugande knyckar i andra änden, sen blev det åka av! fisken drog iväg rakt mot vassen och jag hade inget att sätta emot. jag kände ett skrapande i linan, och några sekunder senare tog det stopp. stannade fisken? vad hände? förvirringen var total, men ganska snabbt tvingades jag inse att fisken hade gått fast. kanske borde jag försökt vänta ut den, men jag satsade på det mer drastiska alternativet att försöka dra loss den. självklart slutade det med linbrott och svordomar. så typiskt! utan tvekan den största fisk jag har drillat på ismete, om inte detta var en tio+ så vågar jag inte ens tänka på hur en sån fisk känns!

kalle har en näst intill osannolik förmåga att bli utan fisk när han är ute tillsammans med mig. därför kändes det oväntat när ett av hans spön flaggade strax efter mitt nederlag. mörtfäll? nejdå, inte alls! härmed har jag äran att presentera kalles första ismetegädda i mitt sällskap!



inte mycket till gädda men nu är i allafall förbannelsen bruten. eller det vetefan förresten, för kalle fick inte ett enda fäll under resten av dagen. det fick däremot jag. vid halv tio började jag att flytta spön. åt helvete för tidigt, jag vet, men det kändes rätt då och där. när jag flyttat spö nummer två hinner jag inte mer än vända ryggen till innan det fäller, men snipan som var så ivrig kom tyvärr inte med på bild... när jag flyttat spö nummer tre hinner jag inte ens fästa linan i vippan innan det börjar dra i mörten. stark mört, tänkte jag, och drog åt mig linan. för sent inser jag att det är en gädda i andra änden, som lyckades sno mörten utan att komma i kontakt med kroken.

efter det blev det lugnt. jag kände att jag behövde snacka av mig lite om den brända storgäddan, så jag ringde till den enda person som jag visste var vaken vid tiotiden på nyårsdagen. peter såklart, han är ju alltid på sjön. han hade inte känt ett liv, och var ganska deppig. under vårt samtal får jag flagg, och avslutar snabbt samtalet. linan går ut och jag krokar fisken. det blir härligt tungt i spöet och jag känner genast att det är en till skaplig fisk. inte i närheten av den första men i allafall 5+. jag ropar till mig kalle och vi bevittnar tillsammans hur en grotesk gäddskalle visar sig i hålet. yes, äntligen sitter tian! vi förbereder kamera, vågpåse och avkrokningsutrustning och jag känner hur en skön känsla av revansch sprider sig i kroppen. när jag strax därpå lyfter upp gäddan övergår den känslan i ren besvikelse. hon är ju slank som ett jävla snöre!



tja, vad ska man säga? en fin gädda men den väger bara 7,4 kilo. en fisk som man normalt skulle vara väldigt glad över, men som idag kändes alldeles för liten. jag som trodde att jag skulle få min revansch efter bottennappet. en rolig liten detalj är att jag efter att fisken återutsatts hör någon som pratar i min ficka. nej, har jag lyckats ringa upp någon av misstag? så var inte fallet, däremot hade jag inte lyckats lägga på luren efter mitt samtal med peter, och han hängde kvar. han hade följt hela fighten via telefonen i min ficka, och lät meddela att det var väldigt spännande!

det kom några fler strögäddor under dagen och jag tror att jag fick totalt fem. kalle fick som sagt nöja sig med sin enda. dagens pass gav hur som helst mersmak och den luriga vässgäddan kommer förhoppningsvis stänga käften kring en av mina mörtar snart igen, och när det sker kommer jag inte att vika ner mig! morgondagens fiske kommer att förläggas på annan ort, men möjligen är vi tillbaka på dagens fiskeplats redan på söndag. snart väntar en ny jobbvecka och det gäller att skrapa ihop till så mycket fisketid som möjligt innan dess. ny rapport kommer imorgon, nu ska jag pilla på utrustningen. apropå utrustningen så måste jag bara visa upp min nya pimpade pulka, försedd med rosa slalomskidor för bästa glid. jag är mycket nöjd med den lösningen!



slutligen går dagens ros till henke sandahl på söders sportfiske som åkte in till hornsgatan och öppnade upp butiken endast för att jag skulle få tag på mört till morgondagens fiske. till saken hör att mörten kom från mig från början. jag räknade iskallt med att få ett par hundra mört till innan helgen, men eftersom lagen om alltings jävlighet slog till så fick jag ingen mer mört i mjärden, och jag hade lämnat ifrån mig allt jag hade till söders... så än en gång tack, henke!