fyradagars ismete

måndagen den 21 december packade jag skrotbilen full med ismeteutrustning och styrde kosan mot masriket, ludvika närmare bestämt. med 100 mörtar i bagaget och en hel massa minusgrader utanför bilrutorna såg det lovande ut. rapporterna från söndagens fiske var inte sämre. peter hade kommit ut på favoritsjön och dragit gäddor på 8,2 - 7,8 - 7,3 - 6,9 - 6,0 samt 3,5. en helt sanslös dag som man inte ofta får vara med om.

tanken var såklart fiske redan på tisdagen, men termometern visade 16,1 minusgrader när jag vaknade. fisket ställdes självklart in, det går inte att bedriva ett försvarbart catch & releasefiske när det är så kallt. det fick bli rostlagning på bilen i pappsens varmgarage istället.

på onsdagen var det några grader varmare, och vi bestämde oss för att köra. peter hade planerat att ismeta nio dagar i rad, men även han drog sig ur på tisdagen på grund av temperaturen. men inget ont som inte har något gott med sig. idiotkylan under tisdagen byggde på isen såpass att vi kunde ta oss ut på ett av våra favoritställen, där det från is landats gädda på 13, 14 och 15 kilo de senaste åren!

fisket den dagen är egentligen inte mycket att orda om. jag var först på isen och fick fördelen av att kunna välja plats först, men även nackdelen av att vara den som fick kolla så att isen verkligen bar. det gjorde den, men det var knappt på vissa ställen. vi spred ut våra spön över ett stort område och väntade på att det skulle hända något. vid niotiden fällde ett av peters spön. upp kom lite oväntat denna firre.


åtta hekto borre

detta är peters första ismetade abborre på den här sjön. det är väldigt märkligt, med tanke på att han har lagt ett antal tusen timmas ismetetid här under de senaste åren. han har för övrigt även fått regnbåge, lake, öring och röding på ismete på just denna sjö, och det är nog bara en tidsfråga innan han får en gös. det är inte gott om dem, men de finns där nere...

precis efter att borren simmat tillbaka förbannade peter sig själv för att han släppte den. han hade för dagen ganska ont om mört, och såg en åttahektos abborre som ett potentiellt bete! jag är inte förvånad, den mannen ismetar med allt han kommer över, ju större destå bättre. med förhoppning om en till abborre skickade han ner den minsta mörten han hade i hinken, och det gick inte många minuter innan samma spö fällde igen. yes utropade peter, en abborre till! mothugget följdes av en kraftig böj på spöet, och jag insåg genast att om detta är en borre är det frågan om ett svensk rekord! riktigt så skoj var det inte, när fisken kom till hålet visade den sig vara avlång, mörkgrön och hade gula fläckar.



efter gäddan hände inte mycket mer denna dag. jag och peter fick varsin liten stackare, men dessa kommer inte att föräras med bild i denna blog. mammas mat lockade, och vi gav upp vid lunchtid. samtidigt anlände jonas, som skolkat från jobbet för att åka hem och ismeta. efter maten åkte vi tillsammans till en mindre sjö ute i skogen där det finns gott om smågädda. dock skall sägas att vi har tagit varsin tia där, så sjön har potential. men inte denna dag, vi fick ett par fjuttgäddor var och när mörkret föll kändes det inte en sekund för tidigt att plocka ihop.

på julafton brukar vi traditionellt vara ett helt gäng som ismetar, men i takt med att familjelyckan spirar på allt fler håll har den skaran succesivt minskat. i år var det bara jag och peter som höll fanan högt. vi fiskade åter på samma ställe som peter hade haft kalasfiske ett par dagar tidigare. att kalla julaftonsfisket för kalasbra vore att ta i, men det gav en viss mersmak. dagen började trögt och det dröjde ända till halv tio innan första livstecknet kom. peter hade satt ut ett spö ganska nära en strömkant med öppet vatten, och givetvis var det där det hände. en gädda på ungefär fyra kilo fick syna isens ovansida för en kort stund.

jag var inte sen att testa samma koncept, och flyttade några spön mot iskanten. femton minuter senare fällde ett av mina spön, men det fanns ingen gädda i andra änden. ibland drar mörten av själv, men det var något som sa mig att det var gädda inblandad denna gång. jag riggade om, och hann knappt vända ryggen till innan det fällde igen. snabbt tillbaka, snabbt mothugg och tunga knyckar i andra änden! en liten stund senare visade sig en välmatad dam under iskanten.


julegrisen!

den närmaste halvtimman hände en hel del. bara en liten stund efter första gäddan fällde nästa spö, och även denna gång kändes det som att mörten själv dragit av. när jag handmatade in linan tog det tvärtstopp, följt av en rusning. gäddan hade kommit tillbaka, och klippte mörten när jag höll linan i handen. häftigt! tyvärr släppte gäddan efter ett par knyckar, så jag har ingen koll på storleken. ungefär samma procedur upprepade sig på ytterligare ett spö, två gånger om. första gången drog gäddan av och spottade ut mörten. andra gången drog gäddan av, spottade ut mörten, simmade efter mörten upp till hålkanten och skrämde slag på mig, men missade mörten. jag släppte ner igen, och gäddan nöp mörten mer eller mindre ur handen på mig. mothugget resulterade tyvärr i tom krok. hela händelsen var hur som helst läcker, en gädda på 5-7 kg som attackerar en mört precis uppe i hålkanten, det har jag aldrig varit med om tidigare! detta fick avsluta dagen. vi hade gärna stannat längre men julmaten stod på bordet och morsan hade inte varit att leka med om jag kommit sent.

på juldagen var det dags igen. denna dag var det betydligt fler som fick dispens från familjebestyren. förutom jag och peter fiskade hedin och pärra från mitt gamla team, blackmaster, samt en kille som heter fredrik nordin. vi spred ut oss över sjön och hade totalt 35 spön! blackmaster 10, peter 10 och nordin 9 och så jag med mina 6. med så många spön ute vore det väl snudd på märkligt om inte någon av oss skulle landa en bättre gädda?

vid niotiden gjorde tre rådjur entré. de kom smygande genom vassen och klev ut på isen precis vid ett av mina spön. jag rotade fram min kamera för att få en bild på detta, men precis i samma stund som rådjuren visade sig hände det osannolika - just det spöet fällde! pinglan skrämde slag på de stackars djuren som skenade tillbaka upp i slänten. själv slet jag åt mig catch & release-säcken och skenade iväg mot spöet. när jag kom fram forsade linan av rullen, och jag satte omgående in mothugget. till min stora förvåning blev det inget motstånd alls i andra änden, och ett par vevtag senare fick jag upp en lina utan krok, tafs, bly och framför allt utan gädda. helvete, vad hände? möjligen hade gäddan trasslat in linan i munnen, men mer troligt är att linan hamnat mot en vass sten eller något annat otäckt på botten och skavdes av omedelbart när jag sträckte upp linan.

under förmiddagen ramlade det in rapporter från de andra med jämna mellanrum, men inga stora fiskar landades. firma blackmaster + peter hade fått ett par gäddor mellan 4 och 5 kilo, och även nordin hade lirkat upp en 4+. det var alltså bara jag som var fiskfri och jag började misströsta lite. alldeles lägligt fattade en gädda tycke för en av mina bottenplacerade mörtar, och denna gång lyckades jag hålla linan borta från vassa saker.


fem kilo välmatad gädda

vid elvatiden ringde peter. han undrade vad nordin egentligen höll på med? nordin fiskade en bit ifrån mig, och han hade grejat vid ett av sina spön ett bra tag. det såg ut att handla om större fisk, så jag tog med mig lipgripen och sprang över till honom. det var ingen jättefisk, men den grova ryggen tillsammans med isens förstoringseffekt lurade oss. tänk att man aldrig lär sig? fisken såg spontant ut som en åtta, men när den kom upp vägde den "endast" 6,7.



denna gädda kom att bli dagens största. jag fick ett par mindre, och ingen av de andra lyckades bättre. om vi summerar juldagens fiske kan vi konstatera att nordin fick tre, blackmaster + peter fick sju tillsammans, och jag fick tre. totalt tretton gäddor på 35 spön. det låter inte så upphetsande, men denna sjö är allt annat än lättfiskad, och man fiskar inte här för att få mycket gädda, utan på grund av chansen att få en riktigt stor.

på annandagen var det återigen jag och peter som gav oss ut. jag tog lite sovmorgon och vaknade strax före sju när peter ringde. utanför fönstret slet snöstormen i träden och det såg inte alls inbjudande ut. trots det satt vi i bilen en liten stund senare. när vi kom fram till sjön såg isen så äcklig ut att vi inte ens klev ur bilen, utan åkte vidare mot en annan plats med lite bättre is.

isen såg betydligt bättre ut på plats nummer två. vi placerade ut våra spön på ett ofiskat område. tyvärr börjar isen se ut som en schweizerost på alla ställen där det är fiskbart, och det brukar inte alls vara bra. det är som att ett område blir sönderfiskat, även om det inte landats speciellt mycket fisk, och den som har landats försiktigt har återutsatts.

dagen började bra, peter fick dagens första fiskkontakt redan vid niotiden. det var en mycket försiktig fäll och vi hade en liten förhoppning om att peters första ismetade gös skulle bli ett faktum. alltför sällan blir det som man vill, och inte heller i detta fall.


en sötvattenstorsk!

till vår stora förvåning var det en lake! det har visserligen hänt förr, men i det här fallet hade peter placerat en jättemört tre meter från botten med förhoppning om storgädda. hur den här lilla laken ens kunde komma på tanken att trycka in jättemörten i truten är och förblir ett mysterium.


gött med mört!

lake är en delikatess enligt vissa, så vi behöll den. när jag rensade den framstår det som ännu märkligare att den ville åt jättemörten. magsäcken var redan sprängfylld! peter hade mäskat vissa hål med mörthack, och det hade laken tryckt i sig med god aptit. dessutom en rejäl mört som den fångat på egen hand. snacka om glupsk fisk!

efter laken var det lugnt värre. vi hade precis börjat fundera på flytt när ett av peters yttersta spön fällde. det visade sig vara en skaplig fisk, och jag skyndade till undsättning. fisken var grov och vi uppskattade vikten till ungefär åtta kilo, vilket återigen var lite i överkant... när vi fick upp skallen ovanför iskanten såg vi genast att det fanns ett litet märke i underkäken, ungefär som efter en lipgrip. dessutom hade gäddan ett litet sår strax bakom huvudet. ta en titt på bilden, och sen scrollar du upp och jämför med bilden på fredrik nordins gädda från igår.



ja, som ni ser är det samma fisk! fångad med ett dygns mellanrum, i olika delar av sjön. visst är det märkligt? helt klart är det så att dessa pelagiska gäddor simmar runt över stora områden, och den verkar inte ha tagit någon större skada av besöket ovan isen dagen innan. inspirerad av detta satte sig peter och gick igenom sitt bildarkiv när han kom hem, och numera är han helt säker på att han har fångat samma gäddor om och om igen, med lite olika vikter beroende på årstid.

en stund senare drog jag en femkilos i samma område. även den fisken hade varit i kontakt med en oförsiktig fiskare tidigare i karriären, halva överkäken saknades! egentligen är den inte värd en bild ens, men den är lite udda så den får åka med den också.


glappkäft!

spana in truten! det är verkligen en rejäl bit av överkäken som saknas. personligen gissar jag på gäddsax, detta satans påfund! gäddan verkade inte lida av detta, den var oerhört stark, helt klart den starkaste fisken från is i år. sett till motståndet den bjöd på borde den varit betydligt större, i allafall mellan 7 och 8 kilo. efter dessa två fiskar på en halvtimma dog det totalt. vi flyttade runt och peter lurade upp en mindre gädda lite närmare land. själv fick jag vänta en stund in på eftermiddagen innan jag fick kontakt med fisk igen. även denna fisk var av godkänd kaliber och bjöd på en fin fight med rejäla rusningar ner mot djupet.


ungefär sex kilo ovägd gädda

vi stannade resten av eftermiddagen men det gav inget vettigt. peter sänkte ner några mörtar på botten för att försöka sig på skymningsfiske efter lake, och det gav genast resultat i form av en liten gädda. typiskt, när man siktar på stor gädda får man liten lake, och när man siktar på stor lake får man liten gädda...

nu är det dags att tacka masriket för den här gången. jag skulle i och för sig kunna stanna några dagar till, men nu börjar jag längta hem. tyvärr tror jag att stockholm bjuder på fem decimeter snö och obefintliga isar, så det kan mycket väl bli en ganska lång och ofrivillig ismetepaus. over and out!

den efterlängtade ismetepremiären!

hela den här veckan har jag gått som på nålar. väderprognoserna såg inledningsvis bra ut med kyla hela veckan, men flera dagars mycket ovälkommen snöstorm satte stopp för all form av isbildning. när det till sist klarnade upp på torsdagsnatten frös isarna direkt på småsjöarna. frågan var: skulle det räcka för ett ismete på lördagen? det kändes mycket tveksamt. en iskoll på sjön trekanten på fredag kväll bekräftade mina tvivel, isen var inte mer än en centimeter. lagom tills vi hade ställt in lördagens fiske och jimmy istället gått på bio, fick jag ett samtal från folke i norrtälje. där hade isen lagt sig redan innan snön kom, och han påstod att han inte klarade att slå hål på den med en rejäl påk. plötsligt var lördagsfisket på igen!

det var mycket som återstod att fixa på lördagsmorgonen. det första var att skotta fram bilen ut en gigantisk plogvall, vilket tog en halvtimma. sen skulle mört hämtas, frukost ätas, proviant ordnas, bilen packas och snart var klockan efter nio. jag plockade upp jimmy och vi rullade norrut. när vi närmade oss "vår vik" blev vi ganska nedstämda. längst in i viken låg snön på isen, men på den större delen av fjärden såg det ut som öppet vatten, alternativt nyfrusen is. hade vi åkt hela vägen i onödan?

ett slag med isbillen räckte för att ta sig igenom isen. visserligen slår man lätt genom tio centimeter kärnis med ett slag, men såhär i början på säsongen har man förträngt det, och isen kändes inte alls inbjudande. efter en stunds velande tog vi med oss en livboj och smög ut på isen. vi valde den grundaste viken då det kändes säkrast att vinterbada där man bottnar. vi satte ut våra spön precis i vasskanten, på endast några decimeters djup. jimmy, som är relativt lat, nöjde sig med det och slog sig ner för att snacka skit med folke. själv kände jag suget efter djupare vatten, och utmanade ödet. en liten bit ut fanns ett område där vatten hade blött igenom snön, och min tanke var att isen kunde vara bättre där. och precis så var det! jag billade raskt upp 5 nya hål och flyttade mina spön dit.


nyflyttat spö

detta var för övrigt det första testet av mina nya vippor. jag har länge letat efter det optimala materialet, utan att bli helt nöjd. traditionellt "vippstål" har många nackdelar. det rostar, jag upplever vipporna som lite för korta, återfjädringen är inte speciellt bra, och materialet orkar inte med mina extra stora markörer. nu tror jag dock att jag hittat ett material som jag är nöjd med. det är remsor av polycarbonat från en gammal fönsterruta på jobbet. det är mjukt och fint men har extrema återfjädringsegenskaper, och bibehåller dem ända ner till minus 60 grader. vad mer kan man begära av en vippa?

åter till fisket. efter en stunds lugn började vi tappa tron på projektet, och förbannade snön som sabbat isens tillväxt. vi hade placerat oss tryggt på en brygga när jag plötsligt tyckte att en av mina vippor stod rakt upp. utan att tänka på den halvrisiga isen rusade jag iväg mot mitt spö som mycket riktigt hade fällt. ett par minuter senare hade jag landat årets första ismetegädda, som var av helt godkänd storlek, ungefär fem kg.


...hur gick det här till?

när den skulle avkrokas upptäckte jag något märkligt. fisken var krokad utvändigt i huvudet, vilket gjorde avkrokningen smidig. men sen gick tafsen in genom gälarna och ut genom munnen. hur fan har det gått till? jag har aldrig sett det tidigare, och kan inte komma på nån annan förklaring än att gäddan blivit misstänksam och hostat ut mörten bakvägen, via gälarna. sen kom jag och satte in ett mothugg...

som vanligt när man är ute på risig is blir man lite sturskare efter ett tag. jag insåg dessutom att isen faktiskt inte var så tunn som vi först trodde. det hopfrusna snöslasket tillsammans med kärnisen var tillsammans 7-8 centimeter, och jag har varit ute på sämre is än så. vi tappade respekten och började flytta runt spön mot nya domäner. ganska snart fick även jimmy kontakt med fisk i form av en gädda i tvåkilsklassen. skönt, nu slapp vi båda skammen att bli fiskfri. dagen led mot sitt slut och det kändes viktigt att kolla hur isen var där den var fri från snö. vi högg oss fram med isbillen och kunde snart konstatera att isen var likvärdig överallt där det fanns snö, och endast något tunnare där det var blankis. det såg bra ut inför söndagen!

dagen avslutades med två fäll i skymningen. precis när jimmy börjat plocka ihop fällde mitt bortersta spö. först kändes det som en mindre gädda, men när fisken närmaste sig hålet blev det andra bullar. ett par rejäla rusningar senare kunde vi lyfta upp en hyfsad fisk som vägdes in på 6,2 kg.


mot friheten!

när vi återvände till lägret såg vi att även ett av jimmys spön hade fällt. det blev en riktig gäddsnipa och jimmy hade svårt att dölja sitt missnöje. hur som helst, dagens fiske kändes mest som en bonus . efter två skapliga fiskar var jag nöjd, och såg verkligen fram emot söndagens fiske!

under natten föll fem centimeter nysnö, och snöandet skulle fortsätta under hela dagen. trots det hade isen vuxit till lite grann, och det kändes helt safe. tyvärr uteblev fiskelyckan denna dag. jag fick en tvåkilos vid tiotiden, sen var det totaldött resten av dagen trots idogt flyttande. jag har säkert billat närmare femtio hål idag, till ingen nytta... när det är på det viset börjar man ju tvivla både på stället och den egna förmågan, men efter ett samtal till kalle som befann sig på en insjö söder om stan kändes det lite bättre. det hade inte haft ett pet på hela dagen, och bekräftade alltså att det var trögfiskat i allmänhet.

ismetepremiären summa summarum: fem gäddor. klart under förväntan, men ibland är det så. nu väntar några dagars julfirande i dalarna, och självklart kommer det finnas tid för fiske! jag ska jaga gäddsnipor på pölen som ligger tvåhundra meter från föräldrarna, och jag ska jaga jättegäddor på en större sjö i närheten. wish me luck!

Årets sista trolling

Jag hade inte fiskat på 6 veckor när jag begav mig uppåt i helgen. Trollingen låg i riskzonen för att frysa inne och de isar som legat hade ruttnat. Hade först tänkt packa med både och, men bedömde fiske i öppet vatten för mest sannolikt och lämnade vinterleksakerna hemma.

Snål-och-dum-i-huvet har ännu inte prioriterat ett par dubbdäck till båttrailern, så de 4 milen till hamnen avverkades i extremt sakta mak. Unnat sig en säck vägsalt hade han, men den kom föga till användning när hamnen visade sig ligga öppen och utan is i den flacka fina rampen. Jag hade varit het på gröten och var åt helvete för tidig i bäckmörkret, så jag tog god tid på mig med pillande, plockande och diverse tjafs och bajsnödighet som hör sporten till...

Sjön låg nästan blank vid utfärd och fisken lyste med sin frånvaro. Då majstro fann sig själv en gnutta småtörstig gluttade han på sina tvenne termosar. Den första hade laddats med varm saft, men visade sig innehålla endera jäst varm saft alternativt utspätt rödvin. Vilket av det fick jag aldrig någon riktig klarhet i. Termos nr. 2 innehöll kaffe vilket jag i all brådska lyckats spä ut med sur mjölk som klumpat sig. Bägge alternativen kändes föga intressanta då jag gärna slipper skita i båten vid nollgradigt. Man vet ju aldrig vad åldrade livsmedel kan ställa till med...

Det va som sagt nollgradigt och säkerligen inte så våldsamt mycket varmare i vattnet. Jag körde blandade beten för att kombotrolla efter örjan och pike. Några tomic, nån lappia, ett par whitefish, nån zam 22a, nån nisse, nån super shad rap, men det va inget som dög. Eller så hade jag bara inte hitta dem än. Gäddorna hade kanske packat ihop sig nånstans och öringarna är väl ganska lätträknade i sjön.

Frampå eftermiddan hittade jag en fläck som jag vände över några gånger. Där smackade det i fyra snabba gädduslingar och tre av dem nöp resolut en nyinköpt Halco i färgsättning svart/lila/chrome. Hyffsat tjocka djur som alla låg mellan 5-6 kilo. Mörkret tvingade mig att avbryta när det precis kommit igång och jag kände mig inte helt nöjd när jag åkte därifrån. Någonstans i galenskapen har jag lagt mig till med uppfattningen att en gädda på 6 kilo inte längre är någon stor fisk. Kanske har man blivit både bortskämd och en smula störd.

När det inte alltför optimerade skrovet stampade hemåt i svag motsjö grubblade jag lite över ett citat jag läst i en fisketidning för ett tag sen. Det va något i stil med "...bakom allt gulligt prat om naturupplevelser döljer sig en stenhård kärna av resultat..." Kanske är det just det som är anledningen till att man inte längre känner sig nöjd med gäddor på 5-6 pannor. Vid närmare eftertanke kände jag dock att jag njutit rejält av årets sista tur på öppet vatten och mitt inre väsen kände sig ändå behagligt ljummet. Slutsatsen får bli att man ännu inte är bortom all räddning och rimligt vett i skallen.

nu kommer kylan!

efter några veckors konstant gråväder och plusgrader längtar jag oerhört mycket efter vinter och kyla. nu är min väntan över, om man ska tro på prognoserna. på måndag ska det bli minusgrader, och framåt mitten av veckan ska det bli riktigt kallt. underbart!

nu är det alltså läge att putsa på ismeteutrustningen. jag brukar göra några förbättringar inför varje säsong, och är varje år lika övertygad om att jag har hittat den ultimata ismeteriggen. i slutet av förra säsongen började jag känna mig riktigt nöjd med utrustningen, men likafan har jag hittat på en hel del nytt inför i år. det blir kanske ett separat utrustningsinlägg om några veckor när jag utvärderat årets nya idéer.

förra säsongen ismetade jag extremt mycket. säsongen började den 5 december på en liten pöl utanför ludvika, och avslutades på riktigt äcklig stockholmsis den 5 april. den fisketuren plumsade en fiskebroder inte mindre än två gånger. så dålig is kommer jag aldrig mer att ge mig ut på!


så här såg det ut när magnus hade vinterbadat!

däremellan var jag ute på isen varje helg, och dessutom ett antal lediga vardagar samt en hel del after work-fiske framåt vårkanten. med tanke på antalet fisketimmar blev fångsterna ganska blygsamma. visserligen vann jag värtan cup tillsammans med fredde lindström, och antalet fiskar kan jag inte klaga på, men storleken däremot. min största gädda vägde 5,7 om jag inte minns fel, och det är ju inte mycket att skryta med.



gösfisket gick destå bättre, och jag fick flera fina fiskar omkring 4 kilo, med denna fisk på 4,12 i topp. det lustiga är att jag under det riktade gösfisket på en bevisat gösrik insjö endast lyckades lura upp en enda gös, trots åtskilliga försök med små bottenplacerade mörtar och tunna flourocarbontafsar. alla stora gösar kom vid riktat gäddfiske med stor mört och rejäl ståltafs, på extremt grunt vatten dessutom.

förra vintern lyckades jag även lura in min gamla vän jimmy i ismeteträsket. han fick följa med ut en gång, sen var han hooked. jag bytte upp mig utrustningsmässigt och han fick köpa mina gamla grejer, som han fiskade med inte helt utan framgång. han slog mig nämligen på fingrarna både när det gällde största gädda och största abborre. gäddan på dryga 6 kilo vägde bara fyra hekto mer än min största, men den här fina borren var en riktigt rolig bonusfisk.


jimmy med borre på 1,45

sådär, om gud och smhi vill sitter jag på isen om en vecka och väntar på säsongens första fäll. håll tummarna!

ny motor, nu saknas bara båten...

jag har jagat ny båtmotor ett tag nu, och plötsligt dök den upp på blocket. efter kontakt med säljaren, som verkade seriös, blev det en liten nätt roadtrip till värnamo i söndags.



här är den, min nya leksak! en mercury f 50 efi från 2005. den har endast gått 6,4 timmar, och är alltså inte ens inkörd! nu står den undanstuvad på ett bra ställe och inväntar våren. då ska min nuvarande båt säljas, och en ny fin hardtop i femmetersklassen skall inskaffas. båttips mottages tacksamt! just nu är jag mest intresserad av en uttern 5000 ht, men jag är inte sen att ändra mig om någon har bra argument att komma med.

Båten är åter!!

Så igår fick jag ett efterlängtat samtal:
-Hej, det var du som blivit av med en båt va?
Ja.
-Jag tror det kan vara så pass att jag har hittat den.

En av krokarna jag lagt ut visade sig ge utdelning.
Sjöpolisen hämtade den imorse för att göra en teknisk undersökning.
När jag väl får den tillbaka återstår bara arbetet med att få henne i ett väl fiskbart skick igen.


Vy från polisbåten Skerfe.