lördag 27 februari 2010

utklassning

jimmy har hållit sig borta från fiske i några veckor. anledningarna har varit allt från punkfylla till passning av hans systers odrägliga småungar. men idag var det dags för comeback!

kvart i sex rullade jag upp med polon framför jimmys port. det är på gränsen till sent så här i slutet av februari, men jag pallar inte att gå upp tidigare än fem. en liten stund senare var vi på plats, och kunde genast konstatera att någon hade fiskat på "vårt" ställe dagen innan. surt!

frågan var nu: promenera flera hundra meter i tre decimeter slask, eller vara lat och helt enkelt fiska i gårdagens hål? slasket och istjockleken på 50-60 cm fällde avgörandet, vi använde gamla hål och kompletterade med några nya.


isen börjar bli besvärlig!

jag inledde dagen med en mörtflagg där mörten rusade ut med 20 fot och totallurade mig att det var gädda på gång. jimmy råkade ut för något liknande, med skillnaden att hans mört var rejält tilltygad. samma spö fällde några timmar senare, och då var det till jimmys stora glädje lite mer motstånd. efter några minuter kunde vi lirka upp en välmatad gädda i sexkilosklassen.



dagen fortsatte med omväxlade mörtflagg och tuggade mörtar. jag fick dessutom en mört stulen när jag var säker på mörtflagg. jag skulle bara veva in mörten när det tog stopp för att sedan släppa. bittert då det var min enda riktiga fiskkontakt under hela dagen. jimmy däremot lyckades dra en gädda till precis när vi höll på att plocka ihop. även det en välmatad sak i femkilosklassen. jag blev alltså utklassad med 2-0 idag, jimmy verkar ha vilat sig i form... imorrn ska jag ha revansch, men då står tony för motståndet eftersom jimmy väljer bakfyllan.

tisdag 16 februari 2010

ett flagg räcker...

fisket har varit extraordinärt segt de senaste veckorna, och i takt med att fisket försämras minskar såklart fiskelusten. men ett pass per helg måste det ju bli, så att man inte missar när det vänder! jimmy har varit svårflirtad de senaste veckorna, likaså kalle. tur då att tony aldrig bangar, trots att han jobbar sent varje fredag och lördag. han brukar bara hinna med två till tre timmars sömn innan vi ger oss ut på fiske. jag fattar inte hur han orkar, själv skulle jag vara helt förstörd om jag inte fick minst sex timmar, helst sju.

hur som helst, i lördags var vi ute. tony inledde dagen med att missa tvärbanan, men vi var ändå på plats i skaplig tid vid halv sju. precis när vi kommit ut på isen får jag syn på två personer som är på väg åt samma håll som oss, och vi skyndar att borra ut grejerna för att få området för oss själva.

dagens fiske inriktades på stor gädda, och jag hade laddat upp med extra stor mört. stället där vi fiskade är inte överdrivet djupt, så jag satsade på att rigga alla spön pelagiskt, 1,5 till 2,5 meter under iskanten. stora mörtar som gör mycket väsen av sig borde i bästa fall kunna locka upp även en trög midvintergädda från botten.

det andra gänget satte ut sina spön strax utanför oss. efter en stund kom de förbi och hälsade på. det visade sig vara två trevliga ynglingar i artonårsåldern som fiskat en del på detta ställe tidigare, inte helt utan framgång. skoj att det är en ny generation seriösa gäddfiskare på gång!

vid niotiden kändes det som att det hade gått en hel evighet, och inget hade hänt varken för oss eller kidsen. en av mina mörtar hade en stund tidigare varit väldigt orolig, och nu hände det igen. denna gång övergick oron i en försiktig flagg. var det mörten som själv dragit av? när jag kom fram till spöt gick linan ut långsamt. jag väntade några olidliga sekunder innan mothugget, och större på rejält motstånd när jag sträckte upp linan. yes, en vettig fisk! det tog en stund att få in den till hålet, och väl där såg den STOR ut! kunde det vara en 10 plus?


foto av nattfiskarn, tack för det!

tyvärr har fyra decimeter is en viss förstoringseffekt, och än en gång blev jag blåst på konfekten. gäddan var kraftigt byggd, men hade inte riktigt längden för att nå den där svårflirtade tiokilosgränsen. vågen stannade på 8,26 och trots en fin fisk kände jag mig lite missnöjd. nu har jag fått flera gäddor den här vintern som haft längden för att kunna väga tio, men varit för magra... och nu denna i fin kondition, som är för kort. frustrerande!

resten av dagen blev resultatlös, åttakilosen var alltså vår enda fiskkontakt under hela dagen. trots det vill jag nog påstå att jag har fått viss mersmak. jag vet att det finns större krokodiler som väntar där nere under isen... och som rubriken klargör, det räcker med ett flagg om det är rätt fisk som har nappat!

måndag 8 februari 2010

Småtjafs & Jerusalem

Skulle ha ismetat i lördags men bristen på mört gav oss båda sovmorgon.
Till söndagen hade Tuben tillstånd att tömma Kalles sump så efter dom sedvanliga tre timmarnas sömn var det dags att ge sjön en chans. Med två bomturer (med inte ett fäll för min del) i bagaget valde vi ändå ett ställe där det dom senaste gångerna gått rätt trögt.
Det var två svettiga herrar som anlände till området vi valde att fiska i. Började sätta ut grejerna och med jämna mellanrum hördes höga svordomar och klagomål värre än klagomurens historia eka över sjön.
Det var mr tub som doppade rullar i stöp så dom frös ihop, skickade pinglor i hålet och kände sig mest besvärad, muttrade nått om en dålig känsla för denna dag.

En försiktig dragning i tubens ena vippa visade att nått var på gång, löste sakta ut och tog lite lina.
Det luktade Gösta, tyvärr visade det sig vara en snipa modell mindre.

Jag började räkna timmar när senast jag hade en flagg, kom fram till att det gått ca 16 timmar sen senast nån vart på min mört. Av en slump lika många timmar som pilsnerkorvar i termosen, gott!

Det fortsatte att gå segt först framåt halv tolv flaggar jag själv av en vippa som är på väg ner i hålet. linan rann sakta av rullen, viket är positivt.
Ovägd pelagfisk i bra kondition.

Gjorde allt för att få tuben glad igen men det var först efter vi byggt en klagomur a´la Jerusalem som han drog på smilbanden igen. Nu kände han sig hemma.
Vid ett snåret började blev det lite mer aktivitet. En flagg, om det var mörten eller nån som varit där och dragit lite låter jag vara osagt. Nästa flagg, drar Tub en blek pike från ett hål endast 10 meter från hålet där jag fick min. Sjukt att det kan skilja så mycket på utseendet på två fiskar som är fångade så nära varandra. En var pelagisk och en var botten levare så det är väl inte så konstigt trots allt.

Grojt! Kan meddela att din tvålkopp inte kommer vakna ur vinterdvalan än på ett tag.