vintern 2010 inleddes osedvanligt tidigt och första ismetet i stockholm förlades redan sista helgen i november. det känns avlägset i år, i början av december fanns ingen is i sikte inom 10 mils radie. när mr fisheco (jan o) istället lockade med lite vertikalfiske var det givet att följa med. ni som är trogna läsare vet att jag inte riktigt knäckt vertikalkoden och därmed inte blivit vertikalfrälst, men hellre vertikalfiske är inget fiske alls som var alternativet...
fishecobåten på väg mot rampen
dagens prognos lovade hårda vindar, och detta stämde tyvärr alltför väl. de bästa platserna var i princip omöjliga att fiska på. vi gjorde några tappra försök men inte ens vertikalgeneralen janne lyckades kroka någon fisk. vi hade till sist inget annat val än att söka lä, och testade en plats som brukade ge fisk på den gamla goda tiden, när det väl egentligen gick att få fisk överallt... lite oväntat hann vi knappt släppa ner jiggarna innan janne nöjt kunde konstatera att dagens första fisk var krokad.
gösta!
inte bara fisk, utan gös! en vacker sådan dessutom, tjock och fin och guldfärgad, precis som vi vill ha dem. notera även fångstmannens skägg, han har utlovat en fläta inom kort... janne fortsatte såklart att glänsa, det dröjde inte länge innan hans spö var böjt ännu en gång. denna gång en gädda, som inte får vara med på bild. jag pillade vidare utan hopp om framgång, och blev därför näst intill shockad när jag kände att något där nere drog i jiggen. jag krokade instinktivt och fisken rusade direkt. i upphetsningen lyckades jag komma åt den olämpligt placerade frikopplingsknappen och sen var fisken borta. aaargh! när jag unikt nog lyckas kroka fisk vertikalt schabblar jag omgående bort den, typiskt!
jag hade inga större förhoppningar om fler chanser, men jag hade faktiskt fel. den närmaste halvtimman lyckades jag nämligen både kroka och landa två gäddor. om den första fisken var en gös eller ej får jag aldrig veta, men den lämnade inga bitmärken i jiggen så inget talar för gädda. jag har därmed fått lite vertikal mersmak, och om vädret förtsätter såhär kan det mycket väl bli ett pass till eller två om gud och pappa jan o vill....
nu lämnar vi vertikalkladdandet och går över till lite manligt fiske... ismete alltså! även om is saknas på hemmaplan finns det andra ställen där vintern slagit till. två veckor innan jul fick jag rapport från peter att isen på småsjöarna i ludvika höll för fiske. inte mycket att fundera på, jag avbokade söndagens fotbollsmatcher och stack direkt efter jobbet på fredagen.
jag landade i ludvika vid femtiden och möttes av peter. vi gav oss ut på en liten rekognoseringsrunda för att kolla upp var isen höll måttet. på hemmasjön var det mellan 4 och 6 centimeter kärnis, på alla andra ställen tunnare, det fanns alltså inga alternativ.
ismetepremiär!
nu är ju inte hemmasjön så pjåkig... en riktigt bra dag kan man få 50 gäddor, mest smått, men varje år landas även ett antal gäddor mellan 7 och 10 kg. nu var det ingen riktigt bra dag, men helt okey fiske måste vi nog säga. på lördagen fick vi tillsammans 30 gäddor. det enda som saknades var den stora, medelvikten låg kring 2 kg och största fisk omkring 4. roligt inledningsvis men man tröttnar på sniporna!
på söndagen fiskade vi på samma sjö, men bytte sida av sjön. fisket var något trögare och medelvikten precis lika dålig som på lördagen. jag bestämde mig ganska snabbt för att packa ihop vid lunch och därmed kunna förlägga hemresan i dagsljus. precis när jag skulle gå krokade peter helgens enda fisk som faktiskt är värd att kallas för gädda.
vacker sexkilos
när jag gav upp hade vi tillsammans omkring 15 gäddor. peter fick ytterligare några under eftermiddagen och totalt kunde vi räkna in 50 gäddor på två dagars fiske. det får vi kalla en godkänd premiär!
nu hoppar vi ett par veckor framåt i tiden och hamnar därmed i juletid. vi hade skolavslutning den 22 december, och direkt jullunchen på skolan var avklarad bar det av norrut mot masriket. dagen före julafton fick jag med mig min gamle vapendragare niklas från team blackmaster ut på hemmasjön. det var en riktigt blöt dag, så kameran fick stanna på flytoverallens insida. vi fiskade bara en halvdag men lyckades mellan 9 och 12 tillsammans landa omkring 30 gäddor. medelvikten var lika tråkig som tidigare i vinter med fisk upp till 4 kg.
innan alla skaffade familj och sånt trams var det alltid ismete på julaftonens förmiddag. nu är det bara peter och jag som kan hålla på med det, och då peter var tvungen att jobba fick jag fiska ensam. aktiviteten var det inget fel på, jag hade säkert 25 flagg på mina sex spön under förmiddagen, men gäddorna var försiktiga och endast 8 av dem fick syna isens ovansida, ingen av dem värd att vara med på bild.
på juldagen var peter ledig, och då passade vi på att besöka ett helt nytt vatten som vi hittade senast jag var hemma. då höll inte isen men det gjorde den nu! det är en ganska otillgänglig sjö som kräver en rejäl skogspromenad, men vi hade stora förväntningar på sjön och vi hoppades att det skulle vara värt allt besvär. dagen till ära blåste det halv storm, så vi fick till att börja med inrikta oss helt på att hitta lä.
efter att ha släpat utrustningen till sjöns läsida var det bara att få rigga ut alla spön och vänta. vad skulle hända? fanns det fisk överhuvudtaget? ganska snabbt fick peter flagg, och vi kunde lättade konstatera att allt besvär åtminstone inte var helt förgäves. det blev visserligen ingen fisk men det var ett livstecken!
strax därefter var det min tur. det blev tungt vid mothugget och jag kände direkt att det handlade om säsongens hittills största gädda. efter flera rusningar och en del bökande i gräset kom fisken in mot hålet. det var fortfarande ganska mörkt och lite svårt att se, men krokodilskallen som uppenbarade sig i pannlampans ljus var mäktig! peter mumlade nåt om att det kunde vara en tia, själv visste jag inte vad jag skulle tro. peter sprang iväg för att hämta kameran och under tiden lyckades jag med viss svårighet bända upp skallen ur hålet. den var stor! tyvärr motsvarade inte kroppens proportioner skallens... jag är expert på att dra långa slipsgäddor med stora skallar och denna var inget undantag. vågen stannade på 7,2 kg och vi besvärade oss inte ens med att ta längden, men den var en bra bit över metern. bilderna blev extremt oskarpa, om det berodde på peters kamera eller på peter själv ska jag låta vara osagt, hur som helst håller de inte måttet. det kändes lite surt men å andra sidan var det ingen rekordfisk.
förmiddagen bjöd inte på något fantastiskt fiske, men vi fick några gäddor upp till 4 kg. en stund före lunch fick jag dock känna på tunggung igen. två bättre fiskar samma fiskepass, det började lukta succé om vårt nya vatten! när gäddan kom in till hålet imponerades vi av ryggbredden, och än en gång av skallens storlek. den såg helt klart större ut än den första gäddan, vad skulle denna väga? när jag lyfte fisken blev jag tyvärr lika besviken som när jag lyfte den första, det var nämligen bara huvudet som imponerade.
111 cm...
efter en stunds överläggningar kom vi fram till att detta kunde vara samma gädda som imorse. ett litet sår på ena gällocket kändes väldigt bekant och vågen stannade på exakt samma vikt: 7,2 kg. fisken högg bara 30 meter från spöt där den högg första gången, så det känns helt rimligt att det är samma fisk. det var ju en fin gest att hälsa på en gång till så att jag fick möjlighet att ta en bild... vi passade även på att mäta gäddan till 111 cm.
en stund senare krokar jag ytterligare en fisk som känns tung och seg. inga direkta rusningar, mer bara tungt, lite gösigt nästan. när fisken så kommer in till hålet tror jag knappt att det är sant. det första jag får syn på är ett gällock med ett sår... kan det vara möjligt att samma gädda huggit en tredje gång? det var det! denna gång pelagiskt en bra bit från land, säkert 150 meter från hålet där jag fick den senast.
fetskallen
jaha, vad kan vi då dra för slutsatser av detta? ja, helt klart kan vi konstatera att gäddan, rätt hanterad, inte tar någon skada av catch & release. vi kan även konstatera att fisken rör på sig en hel del och att vissa exemplar är ganska korkade...
efter att vår vän sjuskilosslipsen huggit för tredje gången dog det ut lite. för att göra något annorlunda sänkte jag ner en mört till botten, och det gav nästan omedelbart resultat. ännu en tung fisk, vad är detta? efter flera långa rusningar visar sig ett ganska stort och sårigt huvud i hålet... men vafan, inte en fjärde gång! som tur är var det inte samma gädda, utan en något mindre kompis som fått rejält med stryk.
vem har smakat på dig då?
en stor del av gäddans ena sida var helt skalad från fjäll, och på ryggen, ändra fram på huvudet, fanns flera djupa sår. gäddan var 91 cm och omkring 5 kg, vad ger sig på en gädda av den storleken? bettmärket på ryggen och huvudet var drygt 25 cm brett! det är definitivt ingen liten gäddtrut som som varit där och smakat. det är naturligtvis svårt att säga, men det handlar om en betydligt större gädda än den på 111 centimeter. DEN vill jag stifta bekantskap med!
vi såg tyvärr inte till den stora kannibalgäddan. möjligtvis är den specialiserad på att äta sina artfränder. peter hade haft en riktig skitdag, endast smågäddor och många missade fiskar. han fick dock avsluta någorlunda värdigt. han hade ett spö riktigt nära land som han hade missat tre fiskar i rad på, men det skulle bli fjärde gången gillt.
välmatad sexkilos
när han till sist lyckades kroka mörttjuven var det en ganska skaplig sådan, omkring 90 cm och sex kilo. som synes i något bättre kondition. det känns bra att inte alla gäddor ser ut som slipsar, en fisk på 130 cm i den där konditionen, då börjar det bli intressant! vi får se när det blir återbesök, det beror lite på hur vintern utvecklas. om det blir mycket snö är den besvärliga promenaden helt utesluten. om det ska bli någon repris får vi alltså hoppas på en snöfattig vinter...
imorgon åker jag tillbaka till stockholm, och om vädret tillåter blir det ännu en verikalrunda med fishecobåten på onsdag. håll tummarna för det!
