fyradagars ismete

måndagen den 21 december packade jag skrotbilen full med ismeteutrustning och styrde kosan mot masriket, ludvika närmare bestämt. med 100 mörtar i bagaget och en hel massa minusgrader utanför bilrutorna såg det lovande ut. rapporterna från söndagens fiske var inte sämre. peter hade kommit ut på favoritsjön och dragit gäddor på 8,2 - 7,8 - 7,3 - 6,9 - 6,0 samt 3,5. en helt sanslös dag som man inte ofta får vara med om.

tanken var såklart fiske redan på tisdagen, men termometern visade 16,1 minusgrader när jag vaknade. fisket ställdes självklart in, det går inte att bedriva ett försvarbart catch & releasefiske när det är så kallt. det fick bli rostlagning på bilen i pappsens varmgarage istället.

på onsdagen var det några grader varmare, och vi bestämde oss för att köra. peter hade planerat att ismeta nio dagar i rad, men även han drog sig ur på tisdagen på grund av temperaturen. men inget ont som inte har något gott med sig. idiotkylan under tisdagen byggde på isen såpass att vi kunde ta oss ut på ett av våra favoritställen, där det från is landats gädda på 13, 14 och 15 kilo de senaste åren!

fisket den dagen är egentligen inte mycket att orda om. jag var först på isen och fick fördelen av att kunna välja plats först, men även nackdelen av att vara den som fick kolla så att isen verkligen bar. det gjorde den, men det var knappt på vissa ställen. vi spred ut våra spön över ett stort område och väntade på att det skulle hända något. vid niotiden fällde ett av peters spön. upp kom lite oväntat denna firre.


åtta hekto borre

detta är peters första ismetade abborre på den här sjön. det är väldigt märkligt, med tanke på att han har lagt ett antal tusen timmas ismetetid här under de senaste åren. han har för övrigt även fått regnbåge, lake, öring och röding på ismete på just denna sjö, och det är nog bara en tidsfråga innan han får en gös. det är inte gott om dem, men de finns där nere...

precis efter att borren simmat tillbaka förbannade peter sig själv för att han släppte den. han hade för dagen ganska ont om mört, och såg en åttahektos abborre som ett potentiellt bete! jag är inte förvånad, den mannen ismetar med allt han kommer över, ju större destå bättre. med förhoppning om en till abborre skickade han ner den minsta mörten han hade i hinken, och det gick inte många minuter innan samma spö fällde igen. yes utropade peter, en abborre till! mothugget följdes av en kraftig böj på spöet, och jag insåg genast att om detta är en borre är det frågan om ett svensk rekord! riktigt så skoj var det inte, när fisken kom till hålet visade den sig vara avlång, mörkgrön och hade gula fläckar.



efter gäddan hände inte mycket mer denna dag. jag och peter fick varsin liten stackare, men dessa kommer inte att föräras med bild i denna blog. mammas mat lockade, och vi gav upp vid lunchtid. samtidigt anlände jonas, som skolkat från jobbet för att åka hem och ismeta. efter maten åkte vi tillsammans till en mindre sjö ute i skogen där det finns gott om smågädda. dock skall sägas att vi har tagit varsin tia där, så sjön har potential. men inte denna dag, vi fick ett par fjuttgäddor var och när mörkret föll kändes det inte en sekund för tidigt att plocka ihop.

på julafton brukar vi traditionellt vara ett helt gäng som ismetar, men i takt med att familjelyckan spirar på allt fler håll har den skaran succesivt minskat. i år var det bara jag och peter som höll fanan högt. vi fiskade åter på samma ställe som peter hade haft kalasfiske ett par dagar tidigare. att kalla julaftonsfisket för kalasbra vore att ta i, men det gav en viss mersmak. dagen började trögt och det dröjde ända till halv tio innan första livstecknet kom. peter hade satt ut ett spö ganska nära en strömkant med öppet vatten, och givetvis var det där det hände. en gädda på ungefär fyra kilo fick syna isens ovansida för en kort stund.

jag var inte sen att testa samma koncept, och flyttade några spön mot iskanten. femton minuter senare fällde ett av mina spön, men det fanns ingen gädda i andra änden. ibland drar mörten av själv, men det var något som sa mig att det var gädda inblandad denna gång. jag riggade om, och hann knappt vända ryggen till innan det fällde igen. snabbt tillbaka, snabbt mothugg och tunga knyckar i andra änden! en liten stund senare visade sig en välmatad dam under iskanten.


julegrisen!

den närmaste halvtimman hände en hel del. bara en liten stund efter första gäddan fällde nästa spö, och även denna gång kändes det som att mörten själv dragit av. när jag handmatade in linan tog det tvärtstopp, följt av en rusning. gäddan hade kommit tillbaka, och klippte mörten när jag höll linan i handen. häftigt! tyvärr släppte gäddan efter ett par knyckar, så jag har ingen koll på storleken. ungefär samma procedur upprepade sig på ytterligare ett spö, två gånger om. första gången drog gäddan av och spottade ut mörten. andra gången drog gäddan av, spottade ut mörten, simmade efter mörten upp till hålkanten och skrämde slag på mig, men missade mörten. jag släppte ner igen, och gäddan nöp mörten mer eller mindre ur handen på mig. mothugget resulterade tyvärr i tom krok. hela händelsen var hur som helst läcker, en gädda på 5-7 kg som attackerar en mört precis uppe i hålkanten, det har jag aldrig varit med om tidigare! detta fick avsluta dagen. vi hade gärna stannat längre men julmaten stod på bordet och morsan hade inte varit att leka med om jag kommit sent.

på juldagen var det dags igen. denna dag var det betydligt fler som fick dispens från familjebestyren. förutom jag och peter fiskade hedin och pärra från mitt gamla team, blackmaster, samt en kille som heter fredrik nordin. vi spred ut oss över sjön och hade totalt 35 spön! blackmaster 10, peter 10 och nordin 9 och så jag med mina 6. med så många spön ute vore det väl snudd på märkligt om inte någon av oss skulle landa en bättre gädda?

vid niotiden gjorde tre rådjur entré. de kom smygande genom vassen och klev ut på isen precis vid ett av mina spön. jag rotade fram min kamera för att få en bild på detta, men precis i samma stund som rådjuren visade sig hände det osannolika - just det spöet fällde! pinglan skrämde slag på de stackars djuren som skenade tillbaka upp i slänten. själv slet jag åt mig catch & release-säcken och skenade iväg mot spöet. när jag kom fram forsade linan av rullen, och jag satte omgående in mothugget. till min stora förvåning blev det inget motstånd alls i andra änden, och ett par vevtag senare fick jag upp en lina utan krok, tafs, bly och framför allt utan gädda. helvete, vad hände? möjligen hade gäddan trasslat in linan i munnen, men mer troligt är att linan hamnat mot en vass sten eller något annat otäckt på botten och skavdes av omedelbart när jag sträckte upp linan.

under förmiddagen ramlade det in rapporter från de andra med jämna mellanrum, men inga stora fiskar landades. firma blackmaster + peter hade fått ett par gäddor mellan 4 och 5 kilo, och även nordin hade lirkat upp en 4+. det var alltså bara jag som var fiskfri och jag började misströsta lite. alldeles lägligt fattade en gädda tycke för en av mina bottenplacerade mörtar, och denna gång lyckades jag hålla linan borta från vassa saker.


fem kilo välmatad gädda

vid elvatiden ringde peter. han undrade vad nordin egentligen höll på med? nordin fiskade en bit ifrån mig, och han hade grejat vid ett av sina spön ett bra tag. det såg ut att handla om större fisk, så jag tog med mig lipgripen och sprang över till honom. det var ingen jättefisk, men den grova ryggen tillsammans med isens förstoringseffekt lurade oss. tänk att man aldrig lär sig? fisken såg spontant ut som en åtta, men när den kom upp vägde den "endast" 6,7.



denna gädda kom att bli dagens största. jag fick ett par mindre, och ingen av de andra lyckades bättre. om vi summerar juldagens fiske kan vi konstatera att nordin fick tre, blackmaster + peter fick sju tillsammans, och jag fick tre. totalt tretton gäddor på 35 spön. det låter inte så upphetsande, men denna sjö är allt annat än lättfiskad, och man fiskar inte här för att få mycket gädda, utan på grund av chansen att få en riktigt stor.

på annandagen var det återigen jag och peter som gav oss ut. jag tog lite sovmorgon och vaknade strax före sju när peter ringde. utanför fönstret slet snöstormen i träden och det såg inte alls inbjudande ut. trots det satt vi i bilen en liten stund senare. när vi kom fram till sjön såg isen så äcklig ut att vi inte ens klev ur bilen, utan åkte vidare mot en annan plats med lite bättre is.

isen såg betydligt bättre ut på plats nummer två. vi placerade ut våra spön på ett ofiskat område. tyvärr börjar isen se ut som en schweizerost på alla ställen där det är fiskbart, och det brukar inte alls vara bra. det är som att ett område blir sönderfiskat, även om det inte landats speciellt mycket fisk, och den som har landats försiktigt har återutsatts.

dagen började bra, peter fick dagens första fiskkontakt redan vid niotiden. det var en mycket försiktig fäll och vi hade en liten förhoppning om att peters första ismetade gös skulle bli ett faktum. alltför sällan blir det som man vill, och inte heller i detta fall.


en sötvattenstorsk!

till vår stora förvåning var det en lake! det har visserligen hänt förr, men i det här fallet hade peter placerat en jättemört tre meter från botten med förhoppning om storgädda. hur den här lilla laken ens kunde komma på tanken att trycka in jättemörten i truten är och förblir ett mysterium.


gött med mört!

lake är en delikatess enligt vissa, så vi behöll den. när jag rensade den framstår det som ännu märkligare att den ville åt jättemörten. magsäcken var redan sprängfylld! peter hade mäskat vissa hål med mörthack, och det hade laken tryckt i sig med god aptit. dessutom en rejäl mört som den fångat på egen hand. snacka om glupsk fisk!

efter laken var det lugnt värre. vi hade precis börjat fundera på flytt när ett av peters yttersta spön fällde. det visade sig vara en skaplig fisk, och jag skyndade till undsättning. fisken var grov och vi uppskattade vikten till ungefär åtta kilo, vilket återigen var lite i överkant... när vi fick upp skallen ovanför iskanten såg vi genast att det fanns ett litet märke i underkäken, ungefär som efter en lipgrip. dessutom hade gäddan ett litet sår strax bakom huvudet. ta en titt på bilden, och sen scrollar du upp och jämför med bilden på fredrik nordins gädda från igår.



ja, som ni ser är det samma fisk! fångad med ett dygns mellanrum, i olika delar av sjön. visst är det märkligt? helt klart är det så att dessa pelagiska gäddor simmar runt över stora områden, och den verkar inte ha tagit någon större skada av besöket ovan isen dagen innan. inspirerad av detta satte sig peter och gick igenom sitt bildarkiv när han kom hem, och numera är han helt säker på att han har fångat samma gäddor om och om igen, med lite olika vikter beroende på årstid.

en stund senare drog jag en femkilos i samma område. även den fisken hade varit i kontakt med en oförsiktig fiskare tidigare i karriären, halva överkäken saknades! egentligen är den inte värd en bild ens, men den är lite udda så den får åka med den också.


glappkäft!

spana in truten! det är verkligen en rejäl bit av överkäken som saknas. personligen gissar jag på gäddsax, detta satans påfund! gäddan verkade inte lida av detta, den var oerhört stark, helt klart den starkaste fisken från is i år. sett till motståndet den bjöd på borde den varit betydligt större, i allafall mellan 7 och 8 kilo. efter dessa två fiskar på en halvtimma dog det totalt. vi flyttade runt och peter lurade upp en mindre gädda lite närmare land. själv fick jag vänta en stund in på eftermiddagen innan jag fick kontakt med fisk igen. även denna fisk var av godkänd kaliber och bjöd på en fin fight med rejäla rusningar ner mot djupet.


ungefär sex kilo ovägd gädda

vi stannade resten av eftermiddagen men det gav inget vettigt. peter sänkte ner några mörtar på botten för att försöka sig på skymningsfiske efter lake, och det gav genast resultat i form av en liten gädda. typiskt, när man siktar på stor gädda får man liten lake, och när man siktar på stor lake får man liten gädda...

nu är det dags att tacka masriket för den här gången. jag skulle i och för sig kunna stanna några dagar till, men nu börjar jag längta hem. tyvärr tror jag att stockholm bjuder på fem decimeter snö och obefintliga isar, så det kan mycket väl bli en ganska lång och ofrivillig ismetepaus. over and out!

den efterlängtade ismetepremiären!

hela den här veckan har jag gått som på nålar. väderprognoserna såg inledningsvis bra ut med kyla hela veckan, men flera dagars mycket ovälkommen snöstorm satte stopp för all form av isbildning. när det till sist klarnade upp på torsdagsnatten frös isarna direkt på småsjöarna. frågan var: skulle det räcka för ett ismete på lördagen? det kändes mycket tveksamt. en iskoll på sjön trekanten på fredag kväll bekräftade mina tvivel, isen var inte mer än en centimeter. lagom tills vi hade ställt in lördagens fiske och jimmy istället gått på bio, fick jag ett samtal från folke i norrtälje. där hade isen lagt sig redan innan snön kom, och han påstod att han inte klarade att slå hål på den med en rejäl påk. plötsligt var lördagsfisket på igen!

det var mycket som återstod att fixa på lördagsmorgonen. det första var att skotta fram bilen ut en gigantisk plogvall, vilket tog en halvtimma. sen skulle mört hämtas, frukost ätas, proviant ordnas, bilen packas och snart var klockan efter nio. jag plockade upp jimmy och vi rullade norrut. när vi närmade oss "vår vik" blev vi ganska nedstämda. längst in i viken låg snön på isen, men på den större delen av fjärden såg det ut som öppet vatten, alternativt nyfrusen is. hade vi åkt hela vägen i onödan?

ett slag med isbillen räckte för att ta sig igenom isen. visserligen slår man lätt genom tio centimeter kärnis med ett slag, men såhär i början på säsongen har man förträngt det, och isen kändes inte alls inbjudande. efter en stunds velande tog vi med oss en livboj och smög ut på isen. vi valde den grundaste viken då det kändes säkrast att vinterbada där man bottnar. vi satte ut våra spön precis i vasskanten, på endast några decimeters djup. jimmy, som är relativt lat, nöjde sig med det och slog sig ner för att snacka skit med folke. själv kände jag suget efter djupare vatten, och utmanade ödet. en liten bit ut fanns ett område där vatten hade blött igenom snön, och min tanke var att isen kunde vara bättre där. och precis så var det! jag billade raskt upp 5 nya hål och flyttade mina spön dit.


nyflyttat spö

detta var för övrigt det första testet av mina nya vippor. jag har länge letat efter det optimala materialet, utan att bli helt nöjd. traditionellt "vippstål" har många nackdelar. det rostar, jag upplever vipporna som lite för korta, återfjädringen är inte speciellt bra, och materialet orkar inte med mina extra stora markörer. nu tror jag dock att jag hittat ett material som jag är nöjd med. det är remsor av polycarbonat från en gammal fönsterruta på jobbet. det är mjukt och fint men har extrema återfjädringsegenskaper, och bibehåller dem ända ner till minus 60 grader. vad mer kan man begära av en vippa?

åter till fisket. efter en stunds lugn började vi tappa tron på projektet, och förbannade snön som sabbat isens tillväxt. vi hade placerat oss tryggt på en brygga när jag plötsligt tyckte att en av mina vippor stod rakt upp. utan att tänka på den halvrisiga isen rusade jag iväg mot mitt spö som mycket riktigt hade fällt. ett par minuter senare hade jag landat årets första ismetegädda, som var av helt godkänd storlek, ungefär fem kg.


...hur gick det här till?

när den skulle avkrokas upptäckte jag något märkligt. fisken var krokad utvändigt i huvudet, vilket gjorde avkrokningen smidig. men sen gick tafsen in genom gälarna och ut genom munnen. hur fan har det gått till? jag har aldrig sett det tidigare, och kan inte komma på nån annan förklaring än att gäddan blivit misstänksam och hostat ut mörten bakvägen, via gälarna. sen kom jag och satte in ett mothugg...

som vanligt när man är ute på risig is blir man lite sturskare efter ett tag. jag insåg dessutom att isen faktiskt inte var så tunn som vi först trodde. det hopfrusna snöslasket tillsammans med kärnisen var tillsammans 7-8 centimeter, och jag har varit ute på sämre is än så. vi tappade respekten och började flytta runt spön mot nya domäner. ganska snart fick även jimmy kontakt med fisk i form av en gädda i tvåkilsklassen. skönt, nu slapp vi båda skammen att bli fiskfri. dagen led mot sitt slut och det kändes viktigt att kolla hur isen var där den var fri från snö. vi högg oss fram med isbillen och kunde snart konstatera att isen var likvärdig överallt där det fanns snö, och endast något tunnare där det var blankis. det såg bra ut inför söndagen!

dagen avslutades med två fäll i skymningen. precis när jimmy börjat plocka ihop fällde mitt bortersta spö. först kändes det som en mindre gädda, men när fisken närmaste sig hålet blev det andra bullar. ett par rejäla rusningar senare kunde vi lyfta upp en hyfsad fisk som vägdes in på 6,2 kg.


mot friheten!

när vi återvände till lägret såg vi att även ett av jimmys spön hade fällt. det blev en riktig gäddsnipa och jimmy hade svårt att dölja sitt missnöje. hur som helst, dagens fiske kändes mest som en bonus . efter två skapliga fiskar var jag nöjd, och såg verkligen fram emot söndagens fiske!

under natten föll fem centimeter nysnö, och snöandet skulle fortsätta under hela dagen. trots det hade isen vuxit till lite grann, och det kändes helt safe. tyvärr uteblev fiskelyckan denna dag. jag fick en tvåkilos vid tiotiden, sen var det totaldött resten av dagen trots idogt flyttande. jag har säkert billat närmare femtio hål idag, till ingen nytta... när det är på det viset börjar man ju tvivla både på stället och den egna förmågan, men efter ett samtal till kalle som befann sig på en insjö söder om stan kändes det lite bättre. det hade inte haft ett pet på hela dagen, och bekräftade alltså att det var trögfiskat i allmänhet.

ismetepremiären summa summarum: fem gäddor. klart under förväntan, men ibland är det så. nu väntar några dagars julfirande i dalarna, och självklart kommer det finnas tid för fiske! jag ska jaga gäddsnipor på pölen som ligger tvåhundra meter från föräldrarna, och jag ska jaga jättegäddor på en större sjö i närheten. wish me luck!

Årets sista trolling

Jag hade inte fiskat på 6 veckor när jag begav mig uppåt i helgen. Trollingen låg i riskzonen för att frysa inne och de isar som legat hade ruttnat. Hade först tänkt packa med både och, men bedömde fiske i öppet vatten för mest sannolikt och lämnade vinterleksakerna hemma.

Snål-och-dum-i-huvet har ännu inte prioriterat ett par dubbdäck till båttrailern, så de 4 milen till hamnen avverkades i extremt sakta mak. Unnat sig en säck vägsalt hade han, men den kom föga till användning när hamnen visade sig ligga öppen och utan is i den flacka fina rampen. Jag hade varit het på gröten och var åt helvete för tidig i bäckmörkret, så jag tog god tid på mig med pillande, plockande och diverse tjafs och bajsnödighet som hör sporten till...

Sjön låg nästan blank vid utfärd och fisken lyste med sin frånvaro. Då majstro fann sig själv en gnutta småtörstig gluttade han på sina tvenne termosar. Den första hade laddats med varm saft, men visade sig innehålla endera jäst varm saft alternativt utspätt rödvin. Vilket av det fick jag aldrig någon riktig klarhet i. Termos nr. 2 innehöll kaffe vilket jag i all brådska lyckats spä ut med sur mjölk som klumpat sig. Bägge alternativen kändes föga intressanta då jag gärna slipper skita i båten vid nollgradigt. Man vet ju aldrig vad åldrade livsmedel kan ställa till med...

Det va som sagt nollgradigt och säkerligen inte så våldsamt mycket varmare i vattnet. Jag körde blandade beten för att kombotrolla efter örjan och pike. Några tomic, nån lappia, ett par whitefish, nån zam 22a, nån nisse, nån super shad rap, men det va inget som dög. Eller så hade jag bara inte hitta dem än. Gäddorna hade kanske packat ihop sig nånstans och öringarna är väl ganska lätträknade i sjön.

Frampå eftermiddan hittade jag en fläck som jag vände över några gånger. Där smackade det i fyra snabba gädduslingar och tre av dem nöp resolut en nyinköpt Halco i färgsättning svart/lila/chrome. Hyffsat tjocka djur som alla låg mellan 5-6 kilo. Mörkret tvingade mig att avbryta när det precis kommit igång och jag kände mig inte helt nöjd när jag åkte därifrån. Någonstans i galenskapen har jag lagt mig till med uppfattningen att en gädda på 6 kilo inte längre är någon stor fisk. Kanske har man blivit både bortskämd och en smula störd.

När det inte alltför optimerade skrovet stampade hemåt i svag motsjö grubblade jag lite över ett citat jag läst i en fisketidning för ett tag sen. Det va något i stil med "...bakom allt gulligt prat om naturupplevelser döljer sig en stenhård kärna av resultat..." Kanske är det just det som är anledningen till att man inte längre känner sig nöjd med gäddor på 5-6 pannor. Vid närmare eftertanke kände jag dock att jag njutit rejält av årets sista tur på öppet vatten och mitt inre väsen kände sig ändå behagligt ljummet. Slutsatsen får bli att man ännu inte är bortom all räddning och rimligt vett i skallen.

nu kommer kylan!

efter några veckors konstant gråväder och plusgrader längtar jag oerhört mycket efter vinter och kyla. nu är min väntan över, om man ska tro på prognoserna. på måndag ska det bli minusgrader, och framåt mitten av veckan ska det bli riktigt kallt. underbart!

nu är det alltså läge att putsa på ismeteutrustningen. jag brukar göra några förbättringar inför varje säsong, och är varje år lika övertygad om att jag har hittat den ultimata ismeteriggen. i slutet av förra säsongen började jag känna mig riktigt nöjd med utrustningen, men likafan har jag hittat på en hel del nytt inför i år. det blir kanske ett separat utrustningsinlägg om några veckor när jag utvärderat årets nya idéer.

förra säsongen ismetade jag extremt mycket. säsongen började den 5 december på en liten pöl utanför ludvika, och avslutades på riktigt äcklig stockholmsis den 5 april. den fisketuren plumsade en fiskebroder inte mindre än två gånger. så dålig is kommer jag aldrig mer att ge mig ut på!


så här såg det ut när magnus hade vinterbadat!

däremellan var jag ute på isen varje helg, och dessutom ett antal lediga vardagar samt en hel del after work-fiske framåt vårkanten. med tanke på antalet fisketimmar blev fångsterna ganska blygsamma. visserligen vann jag värtan cup tillsammans med fredde lindström, och antalet fiskar kan jag inte klaga på, men storleken däremot. min största gädda vägde 5,7 om jag inte minns fel, och det är ju inte mycket att skryta med.



gösfisket gick destå bättre, och jag fick flera fina fiskar omkring 4 kilo, med denna fisk på 4,12 i topp. det lustiga är att jag under det riktade gösfisket på en bevisat gösrik insjö endast lyckades lura upp en enda gös, trots åtskilliga försök med små bottenplacerade mörtar och tunna flourocarbontafsar. alla stora gösar kom vid riktat gäddfiske med stor mört och rejäl ståltafs, på extremt grunt vatten dessutom.

förra vintern lyckades jag även lura in min gamla vän jimmy i ismeteträsket. han fick följa med ut en gång, sen var han hooked. jag bytte upp mig utrustningsmässigt och han fick köpa mina gamla grejer, som han fiskade med inte helt utan framgång. han slog mig nämligen på fingrarna både när det gällde största gädda och största abborre. gäddan på dryga 6 kilo vägde bara fyra hekto mer än min största, men den här fina borren var en riktigt rolig bonusfisk.


jimmy med borre på 1,45

sådär, om gud och smhi vill sitter jag på isen om en vecka och väntar på säsongens första fäll. håll tummarna!

ny motor, nu saknas bara båten...

jag har jagat ny båtmotor ett tag nu, och plötsligt dök den upp på blocket. efter kontakt med säljaren, som verkade seriös, blev det en liten nätt roadtrip till värnamo i söndags.



här är den, min nya leksak! en mercury f 50 efi från 2005. den har endast gått 6,4 timmar, och är alltså inte ens inkörd! nu står den undanstuvad på ett bra ställe och inväntar våren. då ska min nuvarande båt säljas, och en ny fin hardtop i femmetersklassen skall inskaffas. båttips mottages tacksamt! just nu är jag mest intresserad av en uttern 5000 ht, men jag är inte sen att ändra mig om någon har bra argument att komma med.

Båten är åter!!

Så igår fick jag ett efterlängtat samtal:
-Hej, det var du som blivit av med en båt va?
Ja.
-Jag tror det kan vara så pass att jag har hittat den.

En av krokarna jag lagt ut visade sig ge utdelning.
Sjöpolisen hämtade den imorse för att göra en teknisk undersökning.
När jag väl får den tillbaka återstår bara arbetet med att få henne i ett väl fiskbart skick igen.


Vy från polisbåten Skerfe.

en jämngrå fireballpremiär

de senaste åren har vi fiskare överösts med nya fiskemetoder. vertical jigging, fireball, drop-shot och jag vetintevad. själv har jag inte alls engagerat mig i detta. både jag och batongkamrat jonas har resonerat som så, att den fisketid vi har vill vi spendera med fiskemetoder som vi bemästrar, vilket huvudsakligen handlar om trolling och ismete.

nu har jag tyvärr tvingats inse att fisket är i en mellanperiod. isen lyser med sin frånvaro, och fisken är för köldstel för trolling. men det rycker såklart lite i fisketarmen även denna årstid. en gammal fiskebekant, clarence, har länge talat sig varm för både traditionell vertikaljiggning och fisket med död betesfisk. nu kändes det som ett bra läge att få detta förevisat av en riktig expert!

smhi lovade svaga vindar under söndagen, så vi bestämde oss för att åka ut. jag skulle stå för transport, båt, ekolod samt betesfisk. clarence skulle stå för tackel och kunskap. redan när jag hämtade upp clarence insåg jag att jag hade glömt en viktigt detalj. norsen låg kvar i kylskåpet! ingen större fara, tio minuters omväg och norsen var med ombord. då visste vi inte att detta bara var början på dagens elände...

när vi kom fram möttes vi av en spegelblank sjö med lite dimslöjor. vi hade en blå himmel rakt ovanför oss, och kände oss säkra på att dimman skulle lätta under förmiddagen. vilken fantastisk dag det skulle bli!


clarence med trollerilådan

när båten var packad upptäckte jag nästa missöde. ekolodet låg kvar hemma i källaren! den här typen av fiske är inte helt lätt att bedriva utan ekolod. det handlar ju om att leta upp fisken och servera en godbit mitt framför näsan. nu var vi tvungna att fiska helt på måfå. det enda vi hade att gå på var det stråk där jag visste att fisken befann sig senast, för tre veckor sedan. dessutom uppstod ytterligare ett problem. dimman, som vi trodde skulle dra sig undan, tilltog istället. när vi närmade oss vårt område hade vi en sikt på kanske 30 meter.


en vägg av dimma

trots att jag har fiskat flera hundra timmar här tidigare hade jag inte en chans att veta var vi befann oss. när vi gick in mot land kunde jag lokalisera mig, men så fort vi kom ut på fritt vatten tappade jag orienteringen totalt. vi irrade omkring utan att ha en aning om var vi befann oss. jag lyckades kroka och landa en tvåkilosgädda, men det var allt som hände under hela dagen. vi gav upp vid halv två och det kändes inte som en sekund för tidigt.

jag ska inte påstå att dagens fiske givit någon mersmak att tala om. men nånstans känner jag ändå att detta förtjänar en lite ärligare chans. om inte vintern slår till och ger mig den efterlängtade isen till nästa helg så kan det mycket väl tänkas att jag sitter där och kladdar igen... kanske i sällskap av självaste jan ohlsson.

Hjälten!

klicka här!

öringfiske mitt i city

såhär på senhösten är spinnfisket efter gädda kanske som allra bäst, och gösvörtarna kladdar efter botten med sina gummifiskar. själv är jag inte frälst av någon av dessa fiskeformer. gädd - och gösfiske för mig är trolling, och det är allt annat än effektivt när vattentempen kryper mot noll. jag går otåligt omkring och väntar på den första riktiga köldknäppen, som gör att isen lägger sig på småsjöarna. då vaknar jag till liv igen! ismetet har på senare år blivit mitt absoluta favoritfiske, förra vintern ismetade jag varje helg det fanns is. från första isarna omkring 5-6 centimeter ända tills påskhelgen då isen var så porös att det nästan kunde klassas som självmordsförsök att ge sig ut.

den där köldknäppen har tyvärr inte riktigt kommit än. i väntan på den kommer det nog inte att bli några riktigt seriösa fiskepass, men någon form av fiske måste jag ägna mig åt för att inte blir helt uttråkad. idag hade vi egentligen tänkt oss någon form av gäddfiske, men jonas var osäker på när han kunde komma loss från städtjänsten på hemmaplan. jag orkade inte vänta på honom, så jag packade ner havsöringsgrejerna och satte mig på tunnelbanan. det är extremt lyxigt att ha ett av sveriges bästa fisken efter öring (och lax beroende på säsong) på en kvarts tunnelbaneavstånd! gratis är det dessutom, och fisket är tillåtet året runt till skillnad mot alla andra jämförbara fiskevatten, där det brukar vara fiskeförbud mellan oktober och april.

det är alltså stockholms ström jag talar om. det som kallas strömmen är det ungefär halvkilometerlånga området mellan mälaren och saltsjön. ungefär i mitten av strömmen regleras flödet av två dammluckor, en stor och en liten. fisket är normalt bäst när luckorna är öppna. just idag var den stora luckan öppen, och när så är fallet samlas det alltid en hel del fiskare. det finns fisk i strömmen året runt, men jag gissar att antalet ädelfiskar är som störst nu och någon månad framåt. under hela sommaren och hösten har det stigit upp fisk för att leka, och förutom dessa fiskar fylls det nu på med ny blank fisk från havet som går upp i strömmen för att frossa i nors och strömming.

nog med fakta, åter till fisket. min fiskekamrat och läromästare pepe, som fiskat i strömmen mer än 30 år, valde som vanligt bottenmete. de flesta som anser sig kunna fisket i strömmen fiskar på det viset. själv är jag lite för rastlös för bottenmetet, så jag föredrar drag, även om det troligtvis är mindre effektivt. jag började fisket med en stor spinnare, och tanken var att fiska av en sträcka med den, byta till drag och fiska mig tillbaka samma väg. när jag hade kommit fram till "vändplatsen" och precis tänkt tanken att det var dags att yta till drag så hände det, smack! hårt hugg, fast fisk! öringens typiska ettriga ryck fortplantade sig i spöet, men det var tyvärr inte ryck av den kalibern jag hade hoppats på. fisken var nystigen och fantastiskt blank och fin, men tyvärr lite för liten.


48 cm silver

som vanligt när man fiskar i strömmen samlas det folk när någon har fisk på kroken. just i detta fall ett gäng turister från jag vet inte var. hur som helst var de mäkta imponerade, och en av tanterna fick äran att ta en bild på fisken innan den simmade tillbaka. det lite extra roliga med den här fisken är att den har fettfenan kvar. det betyder att den är naturligt reproducerad, kanske någonstans i strömmen? merparten av fisken som kommer går upp i strömmen är utplanterad där som smolt, och all utplanterad fisk har fettfenan bortklippt för att kunna skilja dem från den naturliga fisken.

det kommer säkert att bli några fler turer till strömmen innan isen lägger sig. om den nu gör det? för två år sedan fick vi ingen is i stockholm, men jag hoppas verkligen inte att det blir så i år. oavsett vilket är det dags att damma av ismeteutrustningen, även om isen i stockholm uteblir kommer det att finnas is på nordligare breddgrader. jag har några nya idéer inför i år, och det kanske blir ett litet materialnördinlägg när jag har fått ordning på allt. se där, ismetet fick både första och sista ordet i ett inlägg som handlade om något helt annat...

RYDS CAMPING STULEN!!!!

Suzuki DF115
Beiget kapell
bios power tower planerboard mast
8 spöhållare på taket, 2 fästa på badstegen
cannon swivelfästen

Båten försvann mellan 14/11 - 16/11 från Alviks Strand i Mälaren, Stockholm
Hål i fören efter att klass3 stävöglan blivit utsliten ur skrovet.

Vid tips ring polisen eller mig på 070-414 98 16

en heldag med gädda på menyn

förra helgens gäddframgångar gav mersmak, och idag var vi på plats igen. ingen övernattning denna gång men väl ett heldagspass. för att få variation var vi rustade för trolling, spinnfiske samt mete. vi inledde med att släpa några beten bakom båten, men vi insåg ganska snabbt att det inte var framgångsrikt. vattentempen hade sjunkit till fyra grader, förra helgen var den nästan nio. köldstela gäddor kräver lite mer övertalning än en vobbler som fladdrar förbi i nästan två knop...

förra helgens gigantiska braxstim var som bortblåsta, och all annan fisk också verkade det som. ekolodet visade envist samma sterila bild, ända tills vi gav oss in i ett sund där vi tidigare fiskat sparsamt. där hände det grejer på lodet, och välbekanta stötar i spötoppen talade sitt tydliga språk - brax! vi övergick till spinnfiske och det gav omedelbart resultat. jag krokade på två braxar i rad, varav den andra lyckades sabba min tafs. jag tror att kroken gick in mellan trådarna i tafsen, som slets sönder av belastningen. på med ny tafs och ett lite mer djupgående bete. första kastet - fast fisk igen. jag trodde såklart att det var ytterligare en brax, men det visade sig dessbättre vara en grön.


pike 5+

nu kändes det som ett bra läge för mete, så jag skickade ut en liten mört i mellanvattnet. det dröjde inte allt för länge innan flötet försvann. efter några evighetslånga sekunder satte jag in mothugget - fast fisk. till en början kändes den ganska liten, omkring två kilo, men den blev starkare ju närmare den kom, och när den väl kom upp i båten kunde vi konstatera att det var en helt godkänd fisk.


pike ca 6

efter en stunds döfiske testade vi en lite grundare domän. det gav mig en snipa som väl egentligen inte är värd att nämna. det fick avsluta förmiddagsfisket och vi bröt upp för lunchpaus på pizzerian. 40 minuter senare var vi tillbaka i båten igen, och om förmiddagen var min så skulle eftermiddagen komma att tillhöra mr gryth. vi inledde i en riktigt grund vik med två metspön ute plus spinnfiske under tiden, men det gav inte ens en brax. på vägen tillbaka mot braxstimmen passerade vi stället där jag drog min snipa, och där passade jonas på att göra detsamma. snipor ligger inte så högt i kurs hos oss, så vi gasade vidare mot braxarna.

vi dängde där en bra stund och metade med dubbla spön utan så mycket som ett pet. för att få lite variation bestämde vi oss för att testa frivattensfiske. medans finnen riggade om metspöt för spinnfiske passade jag på att blöta betet lite, och när jag minst anade det smällde det till så inihelvete åt det finska träet. det idiothårda hugget följdes av en rusning på ungefär tre meter innan fisken gick lös. där stod jag, alldeles skakis, och fattade knappt vad som hade hänt. jag undrar vad det var för något, själv har jag aldrig varit i kontakt med någon gädda som hugger så hårt och som rusar på det sättet. det mesta talar väl ändå för en större gädda, men hugget och rusningen talar mer för en rejäl havsöring.

trots hugget åkte vi ut på djupare vatten, inte utan framgång. det finska träet gav än en gång utdelning i form av en grön, men det var inte i mitt spö det ryckte...

pike 5+

efter att ha bearbetat jättehugget en stund kände jag att jag ville ge den fisken en chans till. vi bestämde oss för att avsluta på samma ställe, och begav oss således dit utan att ge frivattnet speciellt mycket tid. mycket gräs på krokarna föranledde betesbyte, och finnens val blev en strike magnum. det är ett välbeprövat gäddbete hemma i masriket, och nu vet vi att det fungerar även i skärgården.


pike ca 6

strax efter gäddan small det till stenhårt även åt striken, men inte heller den fisken fastnade på kroken. summa summarum känner vi oss rätt nöjda med sex gäddor varav fyra klart godkända. lite lustigt att vi har tagit tre var, som viktmässigt är nästan identiska. vi avslutade dagen med att dra upp båten, men det finns dragkrok på polon så det är ingen omöjlighet att båten snart ligger i vattnet igen...

Klassisk urballning

Den här helgen blev det inget fiske. Istället bar det av till Örebro på 30-årskalas och det blev en sjuhelvetes brakfest i villaförorten. Slänger in en bild på en överförfriskad Tony.

pikefest -09

pikefest -09 skulle egentligen gått av stapeln förra helgen, men den flyttades fram på grund av uselt väder i form av hårda vindar och ösregn. denna helg bjöd på betydligt trevligare väder, hur härligt ser inte detta ut?



nu kanske ni undrar varför jimmy sitter vid årorna? jo, dagen började inte sådär superbra som man kunde önskat. den gamla mercurymotorn som alltid brukar starta på första rycket tvärvägrade. efter ett antal tändstiftputsningar utan framgång konstaterade vi att nya stift behövdes. folke skulle ansluta senare, så han fick i uppdrag att lösa det under dagen. vi var helt övertygade att motorn skulle gå med nya stift, så det kändes överkomligt att ro en förmiddag, framför allt som vårt favoritområde ligger nära bryggan.

fisket gick ungefär som motorn - knackigt. jimmy har varit sugen på att börja med jerkbaitfiske ett tag, så han lånade mitt spö. det gick hur bra som hest i fyra kast, sen slappnade han av, vilket genast innebar ett skatbo, linbrott och förlorad salmo slider. detta var inledningen på en inte alltför lyckosam helg för jimster. vi återkommer till det lite senare... om vi återgår till gäddorna så hade jag ganska tidigt en följare i 4-5 kilosklassen, och kastet efter lyckades jag lägga linan rakt över en svan. medans jag lirkade linan förbi svanen lyckades en snipa hugga min wobbler och fastna, trots 100% slacklina. gissa om jag blev förvånad när jag andades ut efter att ha klarat mig förbi svanen, och kände fisk på kroken när jag sträckte upp linan. jimmy drog en likadan snipa och vi missade ytterligare några fiskar, sen var det dags för lunchpaus i stugan med folke som hade anlänt.

efter den traditionella sill-lunchen tog vi med oss nya tändstift och bokstavligen tryckte in oss i polon. det finns för tillfället inget baksäte, vilket vi löste genom att jimmy och folke satt tillsammans i framsätet...



vi anlände till båten med humöret på topp. det grusades ganska snabbt när motorn trots nya stift inte gick mer än 2 sekunder. istället konstaterade vi förgasarfel, när vi pumpade på bensinblåsan flödade det bensin åt alla håll kring förgasaren. inget gott tecken och eftersom ingen av oss kände för mekande lät vi det bero och tog årorna. vår planerade trolling som brukar vara så givande gick alltså i stöpet, och vi fick inrikta oss på spinnfiske. jimmys oflyt från förmiddagen höll i sig, och ett rejält trassel tvingade honom att kapa en av jäkla massa lina.



efter en stund resultatlöst nötande i gräset nära land drev vi ut på djupare vatten, och ingen av oss orkade göra nåt åt vår position. istället bytte vi beten till mer djupgående, och det var ett genidrag. jag krokade nästan omgående på tung fisk, som slet sig efter ett par sekunder. satans! 10 minuter senare var det dags igen, och denna gång satt fisken bättre. när den kom upp till ytan såg den först ut som en femkilosfisk, men folke hävdade att den såg ut som tio! jag och jmmy skrattade lite åt det, men några rejäla rusningar senare och fisken kom upp till båten insåg vi att den var betydligt större än vi först trodde. jag gissade på omkring sju, men vågen stannade inte förrän på...


...8 komma 88!


knappa nio kilo gädda kränger i motljus...

det innebär min största spinnfångade gädda, och min nästa största allt som allt. det kändes bra, och vi gnuggade vidare på djupvattnet. ett tag trodde vi att det var stenbotten, eftersom våra beten studsade mot något utan att fastna, och utan att få någon skit på krokarna. det stämde dock inte riktigt, eftersom krokarna inte blev slöa. borde de inte bli det av att slå mot sten hela tiden? efter ett tag fick jag ett gäng stora fjäll på krokarna, och då insåg vi att stenarna inte var stenar utan gigantiska braxstim som befann sig i mellanvattnet. jag fick även en rejäl brax på kroken, och det kändes inte speciellt märkligt att det rörde sig stora gäddor i samma region.

fisket gav ett par mindre gäddor under seneftermiddagen, men inget värt att nämna egentligen. em-kvalfotbollen började kl åtta, och vi ville komma hem och äta innan dess. det finns inte kanal 5 i stugan, så vi var tvugna att hitta en annan lokal för fotbollstittandet. men först mat, vilket blev kyckling. en kokt, och en ugnsstekt. här ligger den kokta och gottar till sig i sitt spad.



vi var mätta och belåtna lagom till klockan åtta. folkes pappa pelle åkte med oss till vreta, där vi hoppades hitta en tv. det gjorde vi också, på pizzerian. dessvärre stängde pizzahaket klockan nio, så vi hann bara med första halvlek. alternativet för andra var att åka vidare till norrtälje, eller lyssna på radiosporten hemma i stugan. valet föll på alternativ två, och det var ju tur att vi slapp se eländet.

dag två hade vi en viss förhoppning på gäddmete. jag vet inte om jimmys otur hade något med saken att göra, men mjärden var helt tom. gäddmetet fick ställas in, och vi hade ännu en dag av spinndängande att se fram emot. jag fick omgående kontakt med fisk, som inte riktigt kändes som en gädda. den dunkade huvudet i botten på klassiskt storgösvis, men kändes inte speciellt stor, och därför kändes det givet att det ändå var en gädda. därför blev jag ganska nöjd när den här lilla gynnaren visade upp sig vid båten.


gös 2,2

vi fortsatte dängandet men det var trögt. när jimmy till sist lydde mitt råd och bytte till sin rosa cisco kid, även känd som den rosa didon, hände det grejer. efter endast några få kast med ciscon följer en STOR gädda efter ända in till båten, och vi får nöjet att se den alla tre. det är svårt att veta hur stor en gädda är när man bara ser den i vattnet, men den var absolut inte mindre än sju kg. den skulle även kunnat vara en tia...

gäddan visade sig inte mer, och jimmy's otur höll i sig. folke lyckades till sist kroka på en snipa, själv kände jag inget mer och inte jimster heller. klockan ett hade vi fått nog och längtade hem till den grillande kycklingen som väntade i kylen. när vi rullade in på parkeringen och jimmy rullade ur bilen uttryckte han förvånat: men där ligger ju min mobil! uppenbarligen hade hans sprillans nya värstingnokia glidit ur hans byxficka när han skulle krånga sig in i framsätet tillsammans med folke, och när vi backade ut bilen körde vi över telefonen. sen hade den legat i regnet fyra timmar medans vi fiskade...



vad som händer med telefonen härnäst är det ingen som vet. den är dock död i nuläget, kameralinsen är spräckt och höljet har diverse skavanker. drulleförsäkring känns kanske mest logiskt... pikefest -09 blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss, men det kom i allafall upp en riktigt fin gädda och själv känner jag mig trots allt strul ganska nöjd. nu återstår inte många fiskepass innan isen lägger sig, men då har vi ju en lång härlig isfiskesäsong att se fram emot. målsättningen är gädda över tio och gös över fem. det känns inte orimligt!

Gäddtrolling

Har varit dålig att blogga på sistone. Beror till stor del på att det inte har blivit så mycket fiske. Har pysslat med annat istället, bland annat bytt jobb och dammat av gitarren.

I Söndags blev det i alla fall en halvdags trollingvända. Det började segt, men fiskade upp mig mot slutet och lyckades landa 4 fiskar sista timmen. Det blåste så illa att jag hängde en extra flytväst utanpå flytoverallen. Råkade oxå ut för ett jättetrassel när båten åkte på lappkast. Ingen vidare dag att vara själv i båten. En av gäddorna va en trindfet 9-kilos och den va det riktigt bra fight i. Svårt att få nån bra bild i det vädret när man är själv, så det fick bli en slarvig skräpbild med mobilen. Skit samma, den hade ju en bit kvar till 10, så jag tar och fixar en bra bild nästa gång den tuggar i mitt finska trä.

Hann även en kortare sväng med lillbåten idag, men det gav bara en halvskaplig gädda.

höst i mörrum

så var det dags för höstens stora fiskeresa, till mörrumsån. på förhand såg det riktigt bra ut, fångsterna har dag för dag ökat de senaste veckorna, och just denna helg väntades en så kallad klunk, en höjning av vattenflödet som brukar sätta fart på fisken.

årets laguppställning innehöll förutom mig själv: tony från batongen, min morbror göran, hans gamla kollega roger, rogers son stefan samt deras arbetskamrat som också heter stefan. arbetskamratstefan och jag fiskade spinn, övriga tvåhandsvift. av den anlendningen valde vi lite olika pooler. förhandsresearchen talade sitt tydliga språk - pool 17 och 19 hade givit överlägset mest fisk bland flugpoolerna, och bland spinnpoolerna självklart pool 2. gubbarna + stefan satsade på pool 17+19 och tony började övningsvifta lite i pool ett som är lättvadad.

vi spinnfiskare tänkte oss pool 2, men den var som vanligt barrikaderad av feta tyskar och danskar. jag hade fått ett tips om att pool 7 kunde vara het, så vi gick ner dit istället. vi behöver inte gå in närmare på förmiddagen, då den blev helt resultatlös för vår del. som vanligt går det dock att ta fisk om man vet hur man ska göra. den lokale viftfiskaren lars terkildsen drog till exempel en öring på 89 cm i pool 4. den gick tillbaka men lär ha vägt en bit över 8 kilo. ulf sill, en annan lokal räv, drog även han en fin fisk nere på pool 15. en öring på 85 cm som klubbades och vägde 8,14.

gubbarna valde enligt gammal tradition att golfa mitt på dagen. jag och tony tog matpaus hemma på hotellet, band lite nya flugor och slumrade lite i soffan. vi är båda lite förtjusta i vittskövlesträckan, så vi begav oss upp dit efter tuppluren. vi hade egentligen bara fiskekort för sträckan pool 1-32, men då fiskekortet för vittskövle kostar detsamma och det sällan är någon trängsel där, tog vi oss rätten att blöta våra flugor där en stund. vi var på plats vid fyratiden. tony plaskade ut i den "lagliga" pool 32, medans jag ställde mig i min favoritkrök i början av vittskövleområdet.


wiftmester tony in action i pool 32

jag knöt på en av mina nybundna flugor, och hade inte kastat allt för många kast när det tog tvärtstopp. bottennappet började ganska omgående ge ifrån sig tunga knyckar, och till min stora förvåning stod jag där med fisk på kroken! den kändes tung och gick mest omkring och stötte mot botten. först lite uppströms, sen en skaplig rusning rakt över ån. jag drog åt bromsen lite, och när fisken begav sig nedströms drog jag åt ytterligare lite för att få stopp på den. fisken gick upp i ytan och ruskade på sig, och då kom flugan flygande genom luften... jag hann endast skymta fisken, och vet inte ens om det var en lax eller en öring. men det mesta talar för lax, dels så tas det mest lax på vittskövle av någon anledning, dels så var den riktigt stor, säkert närmare 10 kg, och de öringarna är trots allt inte så vanliga.

något senare anslöt övriga viftfiskare till pool 32. vid skymningen bytte jag fluga till en med stor svart hårvinge, och det gav nästan omgående resultat i form av en ny fast fisk. denna betydligt mindre än den första, och ställde inte till med några större besvär. efter ett par minuter kunde jag taila en mindre hanlax, och göran som kommit till undsättning tog en bild av den innan den fick simma tillbaka i ån. vi avslutade fisket i pool 2 och 4, men det blev resultatlöst. en av danskarna höll självklart fast vid bästa platsen i pool 2, och han hade dragit en äckligt fin öring på drygt 6 kg precis innan vi kom dit.


lill-laxen

jag såg fram emot dag två med tillförsikt efter mina fiskkontakter på fredagen. vi började längst ner mot havet, i pool 15 och 16. förhoppningen var att klunkeffekten skulle driva upp ny fisk från havet. vi såg inte mycket av klunken, men det var mycket aktivitet i poolerna. det sprutade småfisk åt alla håll, och det är inte omöjligt att det var nystigna hungriga öringar som stod för den jakten. våra flugor var hur som helst inte intressanta, förutom en av mina små svarta då... jag fick nämligen en del ryck i spöt i form av vitfisk. en mörtliknande sak med vita ögon, troligtvis en mindre id eller en färna, samt två feta mörtar, den största närmare 5 hekto.



jag tröttnade snabbt på vitfisken, och när tony lyckats med bedriften att knäcka sitt lånespö bestämde vi oss för en ny flytt upp till bokskogen redan vid åttatiden på morgonen. nästan omgående fick jag kontakt med en prickig fisk, dock lite för liten... det var en örjansmolt som fattade tyckte för min fluga, vilket betydde art nummer tre för mig den dagen. tyvärr lyckades den fastna i ögat, men jag krokade av den så försiktigt som möjligt och lät den simma tillbaka. den hade gärna fått vara lite större, 7 kg eller så, men det är i allafall kul att den naturliga reproduktionen fungerar.



resten av förmiddagen blev resultatlös, och inget tecken på någon höjning av vattenståndet syntes till. vad hände med klunken? vi tog lunchpaus vid ett, och tittade förbi laxens hus på väg hem till hotellet. i fångststatistiken fick vi se ett bekant namn - stefan norberg. han hade redan kvällen innan deklarerat att han tänkte strunta i golfen på lördagen för att satsa på fisket, och det betalade sig. fem i halv elva drog han nämligen en öring på hela 84 cm och 7,64 kg i pool 17!



en fantastiskt fin fisk, hatten av! till saken hör, att de var på en av mina flugor... på torsdagskvällen när vi satt i sällskapsrummet passade jag på att binda lite. jag lovordade en fluga som är en variant av glödhäck och kallas för "schlagerbögen". jag vet i ärlighetens namn inte exakt hur den flugan ska se ut, jag har bara snappat upp namnet på predatorjockes fiskeblog. den flugan, oavsett hur den egentligen ska se ut, drog bra med fisk både i strömmen och i älvkarleby, och nu har den även dragit fisk i mörrum. det var den flugan jag fick min lax på, och självklart var det den flugan stefan fick öringen på...

under eftermiddagen drog stefan en mindre öring på 62 cm, det var allt som hände under den dagen. övriga gick alltså lottlösa, trots all rutin. jag själv hade förväntat mig mer efter mitt skapliga fiske på fredagen, men med facit i hand ska jag ändå vara nöjd med en lax och en tappad salmonoid av okänd art. de flesta som fiskar mörrum så här års får lämna ån helt utan fiskkontakt... nu siktar vi mot premiären sista helgen i mars, men innan dess har vi en lång härlig ismetesäsong att se fram emot!

mörrumspyssel + totalt ifrånfiskad - del 2

det här inlägget borde egentligen skrivits redan förra helgen, men den senaste veckan har jag haft fullt upp med förberedelserna för den kommande mörrumsresan.

i onsdags förra veckan kom grythen och tony över till mig för manlig pysselkväll med tillhörande middag. efter succéfisket i vättern i påskas bestämde vi att vi skulle äta upp en röding tillsammans, men det har dragit ut på tiden. nu var det dock läge, och rödingen förvandlades till sushi.


sushi på roland

efter maten var tanken att jag och tony skulle binda mörrumsflugor, och jonas skulle pilla lite med sina wobblers. det blev dock mest prat och inte så mycket pyssel. några flugor blev det dock för mig del. om flugorna fungerade får jag återkomma till i mörrumsinlägget som kommer lite senare...


mörrumsflugor för höstfisket

två dagar efter pysslandet åkte jag och jonas upp till masriket för att utvärdera en av hans 30-årspresenter, en ny propeller till båtmotorn. självklart skulle detta kombineras med gäddtrolling på siljan! propellern, till att börja med, fungerade utsökt! tidigare orkade motorn upp i ungefär 13 knop med två personer i båten, och var inte ens i närheten av att vara ur ordentligt. nu varvar den omkring 5500 och gör lätt 20 knop. ett riktigt lyft med andra ord, nu går båten inte bara att använda till långsam trolling, utan även till längre transporter mellan olika fiskeområden.

över till fisket. pn var på siljan för några veckor sedan och lyckades efter tips från grythen att lirka upp en gädda på drygt 14 och en på drygt 15, samma fiskepass! förutom grisarna fick han ett helg gäng mindre gäddor, och detta område kändes som rätt ställe att vara på. kvällen innan fisket lyckades vi även övertala pn att traila upp sin båt och fiska parallellt med oss.

på lördag morgon gick vi upp kl 05.00. båten var i sjön en liten stund efter sex, och masriket visades sig från sin allra bästa sida. nästan vindstilla och en fantastiskt fin morgonsol.



fisket var dock inte lika tillmötesgående som vädrets makter. efter ett par timmars nötande med 10 spön hade vi haft ett resultatlöst pet, ingen fast fisk. snabb kontroll med pn visade att han hade bättre lycka. han hade dragit ett flertal gäddor lite närmare land, dock ingen stor. vi gjorde en lov in mot land, och det genererade en trekilos. vi tyckte inte att smågäddorna lockade så mycket, så vi körde tillbaka ut på frivattnet. efter ytterligare en bra stunds resultatlöst fiske satt vi båda och halvsov. vi väcktes av det speciella ljudet av ett hårt hugg. när jag tittade upp var mitt innerspö böjt i en hård båge, och när jag fick tag i det inledde fisken en ettrig och våldsam rusning rakt ut från båten, över mina 4 resterande spön. jag sa direkt "det här måste vara en örjan", ingen gädda beter sig på det viset. fisken var galet stark och det började lukta klubbrekord på insjööring. en vacker fisk var det, men tyvärr inte alls lika stor som den "låtsades" vara.


siljansörjan, 2,2 kg

efter öringen följde några resultatlösa timmar. pn däremot, drog fisk på löpande band. när dagen var slut kunde vi summera 21 gäddor för honom, varav tre över 100 cm. vi fick två smågäddor, plus örjan... det är bara att buga och bocka för pn, som är en alldeles överjävlig trollingfiskare.

Totalt ifrånfiskad bland stora vågor

I Söndags ringde väckarklockan 04.15. Jag kunde höra hur vinden ven i hustaket. Är det en sån jävla bra idé att ge sig ut på sjön idag? Nåväl, det dröjer nog ett par veckor innnan nästa chans, så det är bara att bita ihop.

Väl nere i byn mötte jag upp PN som dagen till ära släpat med sig sin stora båt, en Yamarin 590HT med en Suzuki 150 hk. På min dragkrok hängde i vanlig ordning en Jofa winth 485 med en Tohatsu 30 hk. Vinden höll på att slita mössan av huvet när jag tankade på macken, så nog förstod man att den betydande skillnaden mellan de bägge båtarna skulle bli extra tydlig idag.

Väl ute på sjön inledde vi med en rejäl transport i motsjö för att söka ett intressant område på lälandet. Vi körde sedan från varsitt håll för att mötas upp. Min morgon och förmiddag gav inte ett skit medan PN drog flera gäddor. Skillnaden på val av område blev lika tydlig som skillnaden i båtstorlek. Insåg också att det är lite skillnad på fiskare och fiskare och denna dag drog jag definitivt det kortaste strået på alla fronter.

Fram på dagen sökte vi nytt vatten och gav oss ut i blåsten. Jag hade minst sagt ett litet helvete att hålla ordning på båt och grejer, men lyckades i alla fall kroka på en 4-kilos när vi gick igenom mina infiskade stråk.

På eftermiddagen hittade vi en superintressant vik och jag lyckades skicka på en 8,5-kilos i jävulsk motsjö. Det va ett litet helvete tills dess att jag fått runt båten och kunde landa fisken i medsjö. En stund senare tröttnade jag ur på den hårda vinden som aldrig ville ge med sig och packade ihop grejerna vid 17-tiden. PN stannade ett tag till, men bröt och kom tillbaka till hamnen medans jag packade bilen. Han hade nitat 16 gäddor och jag 2. Med andra ord va det ingen tvekan om vem som är storfiskarn i sällskapet. För att slippa bli alldeles förnedrad fick jag i alla fall ta den största och det va väl lite plåster på såren.

Nu är det ovisst när nästa fiske blir. Massor av jobb ivägen de närmsta veckorna, så det är i skrivande stund ganska oklart.

Gentlemannafiske i Dalarna!

Efter en sommar med dekadent turnéliv i USA såg jag fram emot en helg i keps för lite njutbart gentlemannafiske. Bara uppströms kast, flugor upp till storlek 12, catch&release, bara håva sin egen fisk och alla andra regler som borde anammas av alla fiskare.
Jag anlände sent på fredagen till Erik som vänligt hämtade mig i spöregnet på stationen. Väl hemma hos honom möttes jag av en pizza täckt av bacon och en box vin. Njutning från första stund alltså. Proppmätt slocknade jag till ännu ett svenskt friidrottsfiasko på TVn.

Nästa morgon. Frukost och sen snabbt på med vadarna. Det spelades lufttrummor till polsk black metal på färden för att få igång viftarmarna. Destinationen för dagen var Ljungsjöån i Marnäs strax norr om Falun. Ett vatten där endast fiske med hullinglös krok och återisättning gäller. 8km har upplåtits till flugfiske. Ett dagkort ligger på hela 400kr. Inga pengar dock för en välbetald gentleman.




Dagen började lovande med vakfest. Tyvärr var inte våra entomologiska färdigheter tillräckliga så huggen uteblev. Det var tydligen inte Trichoptera de åt av, utan små yngel av Rutilus rutilus eller liknande. Efter att ha intagit den numera klassiska fiskerätten gräddstuvad färdigpytt med lingon började saker ordna upp sig. Det dröjde inte länge innan dagens första fisk landades av undertecknad på en vit maraboustreamer med guldskalle. En båge i fin kondition på 1,1kg. Kanske skulle det bli en bra dag.





Några timmar senare hade jag missat ett hugg, tappat en båge, fått en öring på 1,2kg. Erik stod fortfarande och grävde bland nympherna med endast en tappad fisk som dagsbästa så länge.
Efter en längre lugn period satt plötsligt en öring på kroken igen. Denna gång på en gul streamer då min vita skickligt placerats några meter upp i en björk tidigare under dagen. Även denna i samma storlek som den förra. Tyvärr hade jag ingen våg på mig för stunden. Innan dagen var över hade jag tappat en rejäl öring till på samma plats.
Erik såg nu ut att få gå fisklös hem. Men efter att desperat knutit på den tyngsta svarta streamer han kunde hitta lyckades han locka på dagens största öring. Flugan hann knappt landa innan det small. Kort därefter kunde vi väga in en fin fisk på 1,5kg.
Detta firades med en varsin kebabtallrik på den centrala grillen. Ska det njutas så ska det. Ljungsjöån kan varmt rekommenderas. Jag kommer garanterat prova fisket där igen.