utklassning

jimmy har hållit sig borta från fiske i några veckor. anledningarna har varit allt från punkfylla till passning av hans systers odrägliga småungar. men idag var det dags för comeback!

kvart i sex rullade jag upp med polon framför jimmys port. det är på gränsen till sent så här i slutet av februari, men jag pallar inte att gå upp tidigare än fem. en liten stund senare var vi på plats, och kunde genast konstatera att någon hade fiskat på "vårt" ställe dagen innan. surt!

frågan var nu: promenera flera hundra meter i tre decimeter slask, eller vara lat och helt enkelt fiska i gårdagens hål? slasket och istjockleken på 50-60 cm fällde avgörandet, vi använde gamla hål och kompletterade med några nya.


isen börjar bli besvärlig!

jag inledde dagen med en mörtflagg där mörten rusade ut med 20 fot och totallurade mig att det var gädda på gång. jimmy råkade ut för något liknande, med skillnaden att hans mört var rejält tilltygad. samma spö fällde några timmar senare, och då var det till jimmys stora glädje lite mer motstånd. efter några minuter kunde vi lirka upp en välmatad gädda i sexkilosklassen.



dagen fortsatte med omväxlade mörtflagg och tuggade mörtar. jag fick dessutom en mört stulen när jag var säker på mörtflagg. jag skulle bara veva in mörten när det tog stopp för att sedan släppa. bittert då det var min enda riktiga fiskkontakt under hela dagen. jimmy däremot lyckades dra en gädda till precis när vi höll på att plocka ihop. även det en välmatad sak i femkilosklassen. jag blev alltså utklassad med 2-0 idag, jimmy verkar ha vilat sig i form... imorrn ska jag ha revansch, men då står tony för motståndet eftersom jimmy väljer bakfyllan.

ett flagg räcker...

fisket har varit extraordinärt segt de senaste veckorna, och i takt med att fisket försämras minskar såklart fiskelusten. men ett pass per helg måste det ju bli, så att man inte missar när det vänder! jimmy har varit svårflirtad de senaste veckorna, likaså kalle. tur då att tony aldrig bangar, trots att han jobbar sent varje fredag och lördag. han brukar bara hinna med två till tre timmars sömn innan vi ger oss ut på fiske. jag fattar inte hur han orkar, själv skulle jag vara helt förstörd om jag inte fick minst sex timmar, helst sju.

hur som helst, i lördags var vi ute. tony inledde dagen med att missa tvärbanan, men vi var ändå på plats i skaplig tid vid halv sju. precis när vi kommit ut på isen får jag syn på två personer som är på väg åt samma håll som oss, och vi skyndar att borra ut grejerna för att få området för oss själva.

dagens fiske inriktades på stor gädda, och jag hade laddat upp med extra stor mört. stället där vi fiskade är inte överdrivet djupt, så jag satsade på att rigga alla spön pelagiskt, 1,5 till 2,5 meter under iskanten. stora mörtar som gör mycket väsen av sig borde i bästa fall kunna locka upp även en trög midvintergädda från botten.

det andra gänget satte ut sina spön strax utanför oss. efter en stund kom de förbi och hälsade på. det visade sig vara två trevliga ynglingar i artonårsåldern som fiskat en del på detta ställe tidigare, inte helt utan framgång. skoj att det är en ny generation seriösa gäddfiskare på gång!

vid niotiden kändes det som att det hade gått en hel evighet, och inget hade hänt varken för oss eller kidsen. en av mina mörtar hade en stund tidigare varit väldigt orolig, och nu hände det igen. denna gång övergick oron i en försiktig flagg. var det mörten som själv dragit av? när jag kom fram till spöt gick linan ut långsamt. jag väntade några olidliga sekunder innan mothugget, och större på rejält motstånd när jag sträckte upp linan. yes, en vettig fisk! det tog en stund att få in den till hålet, och väl där såg den STOR ut! kunde det vara en 10 plus?


foto av nattfiskarn, tack för det!

tyvärr har fyra decimeter is en viss förstoringseffekt, och än en gång blev jag blåst på konfekten. gäddan var kraftigt byggd, men hade inte riktigt längden för att nå den där svårflirtade tiokilosgränsen. vågen stannade på 8,26 och trots en fin fisk kände jag mig lite missnöjd. nu har jag fått flera gäddor den här vintern som haft längden för att kunna väga tio, men varit för magra... och nu denna i fin kondition, som är för kort. frustrerande!

resten av dagen blev resultatlös, åttakilosen var alltså vår enda fiskkontakt under hela dagen. trots det vill jag nog påstå att jag har fått viss mersmak. jag vet att det finns större krokodiler som väntar där nere under isen... och som rubriken klargör, det räcker med ett flagg om det är rätt fisk som har nappat!

Småtjafs & Jerusalem

Skulle ha ismetat i lördags men bristen på mört gav oss båda sovmorgon.
Till söndagen hade Tuben tillstånd att tömma Kalles sump så efter dom sedvanliga tre timmarnas sömn var det dags att ge sjön en chans. Med två bomturer (med inte ett fäll för min del) i bagaget valde vi ändå ett ställe där det dom senaste gångerna gått rätt trögt.
Det var två svettiga herrar som anlände till området vi valde att fiska i. Började sätta ut grejerna och med jämna mellanrum hördes höga svordomar och klagomål värre än klagomurens historia eka över sjön.
Det var mr tub som doppade rullar i stöp så dom frös ihop, skickade pinglor i hålet och kände sig mest besvärad, muttrade nått om en dålig känsla för denna dag.

En försiktig dragning i tubens ena vippa visade att nått var på gång, löste sakta ut och tog lite lina.
Det luktade Gösta, tyvärr visade det sig vara en snipa modell mindre.

Jag började räkna timmar när senast jag hade en flagg, kom fram till att det gått ca 16 timmar sen senast nån vart på min mört. Av en slump lika många timmar som pilsnerkorvar i termosen, gott!

Det fortsatte att gå segt först framåt halv tolv flaggar jag själv av en vippa som är på väg ner i hålet. linan rann sakta av rullen, viket är positivt.
Ovägd pelagfisk i bra kondition.

Gjorde allt för att få tuben glad igen men det var först efter vi byggt en klagomur a´la Jerusalem som han drog på smilbanden igen. Nu kände han sig hemma.
Vid ett snåret började blev det lite mer aktivitet. En flagg, om det var mörten eller nån som varit där och dragit lite låter jag vara osagt. Nästa flagg, drar Tub en blek pike från ett hål endast 10 meter från hålet där jag fick min. Sjukt att det kan skilja så mycket på utseendet på två fiskar som är fångade så nära varandra. En var pelagisk och en var botten levare så det är väl inte så konstigt trots allt.

Grojt! Kan meddela att din tvålkopp inte kommer vakna ur vinterdvalan än på ett tag.

ostron på is

termometern visade tolv minusgrader imorse. tillsammans med smhi's utlovade vindstyrka på sex sekundmeter såg det ut att bli en riktigt vidrig dag på sjön. det enda rätta hade såklart varit att somna om och vakna upp pigg och utvilad några timmar senare. så blev det givetvis inte, jag hämtade upp tony 06.35 och styrde vidare mot dagens tilltänka fiskeplats.

jag hade nästan förträngt snön som föll tidigare i veckan, men blev plågsamt påmind om den i samma stund som jag släpade ut pulkan på isen. dessutom bestod halva snölagret av vatten, så kallat stöp. vi skulle inte förflytta oss någon längre sträcka men det blev ändå sanslöst svettigt. stöpgeggan frös dessutom fast under pulkan nästan direkt, och skapade någon from av omodern snöplog.

fisket är inte mycket att orda om. klockan tio hade vi inte haft en enda flagg! tio spön, två och en halv timmas fiske... segt är en underdrift. det började suga i tarmen, och tony styrde snabbt upp ett litet bord av snö. sen åkte trälådan fram...


hovmästar'n i aktion

men vad gör karln? tro det eller ej, men han hade släpat med sig en låda ostron! han kan ibland köpa till självkostnadspris på jobbet, och en sann finsmakare som han är kom han på den galna idén att ta med sig ostron ut på isen. ostronkniv, handduk, citron, inget saknades. hur han med stelfrusna fingrar lyckades öppna ostronen är för mig ett totalt mysterium, men han gjorde det.


denna bild ger begreppet ostron på is en helt ny innebörd...

efter att tony njutningsfullt slafsat i sig ostronbuffén, föreslog han en liten isösarrunda. jag var inte sen att haka på, och eftersom det varit totaltdött så långt valde jag att följa med tony åt hans håll. när vi kom tillbaka såg jag till mitt förtret att en av mina vippor stod rakt upp. satan! jag la benen på ryggen och var snabbt framme vid spöt. 48 fot utdraget och jag satte genast in mothugget. självklart hade gäddan rusat rakt in i vassen, och det blev tvärtstopp. dock rörde det sig lite i andra ändan, och jag lyckades lirka in 30 fot lina. när 18 fot återstod var det dock stopp. vi väntade ett tag, borrade hål i isen i den rikningen linan gick, lirkade och drog, men inget hjälpte. det enda som återstod var att slita av linan, andra gången för i år. tag lärdom, man ska aldrig lämna sina spön utan uppsikt, även om det är årets segaste dag!

en liten stund senare fick jag en trekilos, sen hände inget mer. tony lyckades sitt andra pass i rad bli helt utan flagg, det verkar som att jag har riktigt dålig inverkan på hans fiskelycka. trots det smider vi redan planer för nästa helg...

fiske på arbetstid

förra helgen kan inte kallas något annat än en katstrof, rent fiskemässigt. två dagars fiske gav fyra smågäddor, och mer än så är det inte värt att skriva om det.

idag hade jag en tanke på att fiska ett halvdagspass före fotbollen. jag gjorde så för två helger sedan med mycket gott resultat, och hoppades på en favorit i repris. tyvärr var vädergudarna än en gång på uselt humör, när jag vaknade imorse var det nästan 20 minusgrader. andra gången i januari, i stockholm!

nu vrider jag tillbaka klockan till i tisdags istället. vi hade friluftsdag med skolan, och jag är inte den som är sen att utnyttja en sådan situation. självklart skulle kidsen få möjligheten att testa vinterfiske med pimpelspö, och jag såg möjligheten till några timmars ismete på arbetstid.

dagens aktiviteter började klockan 10. jag såg till att vara på plats i god tid innan dess, och hade grejerna riggade långt innan kidsen dök upp. jag hade aldrig fiskat på sjön innan, så jag hade inte en aning om var jag skulle sätta mig. en plogad skridskobana sträcker sig runt hela sjön, och är det nåt jag hatar när jag ismetar är det skridskoåkare. valet blev alltså enkelt, så långt från skridskobanan som möjligt: mitt i sjön.

lagom till den första omgången fiskeintresserade ungdomar dök upp skramlade det till i en pingla. det skulle kunna varit en mörtpingla, men den var liksom lite för distinkt och något sa mig att det var rovfisk inblandad. jag väntade flera minuter utan att något hände, och till sist kunde jag inte hålla mig. jag smög fram till spöt och tog tag i linan för att lyfta upp mörten och spana in läget. tvärstumt, har den gått fast i botten? rent instiktivt satte jag in ett mothugg med linan i näven, utan att tänka på flätlinans förmåga att skära in i händerna. när fisken rusade var det bara att släppa och snabbt greppa spöt istället. kidsen samlades snabbt i en ring och fick bevittna en riktigt stark gädda. hon bjöd på flera långa rusningar ner mot djupet och kändes riktigt stor!



gäddan var tyvärr lite mindre än jag hoppats på, omkring sex kilo. kidsen tyckte dock att den var gigantisk... när man fiskar på lite djupare vatten (ca 6 meter) och fisken har möjlighet att rusa mot djupet, tycker jag ofta att fisken upplevs betydligt större än vid fiske på grunt vatten där fisken bara kan rusa horisontellt.

jag fick en liten gädda till, och några försiktiga flagg där fisken inte ville leka med mig. överlag var det väldigt petigt. sexkilosgäddan hade sugit på mörten flera minuter utan att varken svälja eller flagga av, kroken satt perfekt i mungipan. det beteendet har jag inte varit med om tidigare, vad jag kan minnas.

jag hoppas det är bättre fart imorgon, och att temperaturen är lite gynnsammare. prognosen säger just nu -9, men idag har det ju varit betydligt kallare än utlovat. hoppas att det inte blir så imorgon också, då kommer fisket att frysa inne ytterligare en dag...

Spåren efter björnligan

Båten står nu på verkstan i väntan på lite varmare väder. Det är både stora och små blessyrer runt om. Tömd på det mesta av värde ser den i dags läget ut såhär:

Stävskadan övertäckt på tjuvavis.

Har satt kylskåpet som i dagsläget säkert kyler 7.3orna i husvångna.Motorn har även den fått sig en dyster behandling.

Tjuvkoppling.

Söndergeggat reglage.

Man ska inte vara bitter för det här, men fan det är svårt. Båten kom i alla fall tillbaka med motorn i behåll. Som extra salt i såren så blir det ingen vintersäsong i Vättern i år. Får göra comeback nästa vinter, om ingen bjuder med mig som matros i år vill säga.

riggning enligt tuben

dagens fiskepass tillsammans med mr fisheco himself, jan o, gick helt åt skogen. janne gick bom och jag lyckades lura upp tre smågäddor i trekilosklassen under hela dagen. inget man skriver långa blogginlägg om direkt, men blogga ska jag göra ändå. jag har fått några frågor om hur vi riggar utrustningen vid ismete, och nu känns det som ett bra läge att dela med mig av det.

till att börja med kan väl sägas att det finns nästan lika många sätt att rigga sitt ismetespö som det finns ismetare. allt från enkla riggningar med spöet lutat mot ett pensionerat angeldon, till små trebensstativ, till avancerade ställningar av typen "hållger". jag tänker inte påstå att det ena är bättre än det andra, men jag har själv provat några olika under åren och jag föredrar en rigg som är smidig och lätt att flytta, vilket utesluter alla dessa tre.

i början av ismetekarriären gjorde vi som alla andra på den tiden. vi spolade av linan från våra gamla angeldon, hackade fast dem i isen och lutade spöet mot den tomma spolen. så körde vi fram tills den dagen då niklas drog sin första riktigt stora gädda, fjorton kilo jämnt. när han skulle registrera fångsten började svenne andersson på sportfiskarna käfta om att ismete på detta sätt kunde jämföras med ståndkroksfiske, med andra ord ett fast redskap. till sist fick niklas gäddan godkänd, men för att slippa liknande tjafs i framtiden tänkte vi om.

vi köpte batteriklämmor (till startkablar, kostar 14.90 på biltema) som vi klämde runt foamen på spöt. vippan gick att peta ner i plasthandtaget på klämman. för att riggen inte skulle glida omkring monterade vi tretums spik i batteriklämmorna. denna rigg fungerar utmärkt och jag fiskade så i flera år. men den har en stor nackdel. det blir lite obalans i spöt, och det riskerar att vippa framåt ner mot hålet vid napp. vi har inte badat något spö, men det har varit riktigt nära några gånger. för att undvika detta vidareutvecklade jag riggen till den variant jag använder idag. jag hittar ingen riktigt bra bild på originalriggen, men här är i allafall en hyfsad.


batteriklämma 1.0

det första jag gjorde för att utveckla riggen var att böja handtagen på klämmorna. det blir på så sätt en bredare bas, spöt står stadigare och lägre, vilket ger en bättre balans. steg två var att bygga små "insatser" till klämmorna, så att de kunde monteras längre fram på spöt utan att skada lacken. såhär såg det ut.


batteriklämma 2.0

nu återstod bara en nackdel. eftersom linan är fäst vid vippan mitt på spöt ser man aldrig mörtens rörelser, heller inte eventuella försiktiga kontakter med rovfisk. det blir liksom allt eller inget. på aggressiv gädda fungerar det oftast alldeles utmärkt, det var först när vi började fiska mer efter gös jag insåg riggens begränsningar. gösjävlarna är ju allmänt petiga, och det är en stor fördel att kunna se på vippans rörelser när det är på väg att hända grejer. detta löste jag genom att flytta fram klämman ännu längre, samt bygga ett litet "torn" för att få upp vippan högre.


batteriklämma 3.0

den uppmärksamme ser att det inte är en ordinär vippa jag använder. jag har aldrig gillat traditionella angeldonsvippor, och redan tidigt gjorde jag egna av pianotråd och frigolitägg, se bilderna på den gamla riggen. jag blev aldrig riktigt nöjd, och har länge funderat på något som ska fungera bättre. fjäderstål rostar och har för dålig återfjädring för att orka med mina extra stora markörer gjorda av pingisbollar storlek xl. det tog lång tid innan jag löste det, men nu tror jag mig ha hittat det optimala materialet. remsor av polycarbonat, okrossbar plast! plasten är helt okänslig för kyla, och har fantastisk återfjädring trots att den är mjuk.


vippa i närbild

istället för att fästa linan med en ögla runt vippan fäster jag den under en gummisnodd som sitter runt markören. på det sättet kan man välja ganska exakt hur hårt man vill att linan ska sitta. vid gäddfiske med grismört drar man åt snodden rejält och petar in en stor ögla av linan under snodden, när man är ute efter gös eller abborre och fiskar med småmört eller nors gör man självklart tvärtom.

är något oklart? fråga gärna!

trevligt kortpass

idag hade jag planerat att köra heldag med folke i norrtälje, men han åkte på att jobba istället. jag tänkte om och körde ett kortpass i närheten av stan istället, vilket innebar att jag även hann med två fotbollsmatcher med mosebacke. en effektiv dag minst sagt!

jag var på plats i förhållandevis god tid. då jag var ensam bestämde jag mig tidigt för att banta ner antalet spön till fyra, för att kunna hantera en eventuell morgonrush. det skulle visa sig vara en god idé, då den emotsedda rushen kom. jag fick första flagg redan fem över åtta, fisken tog lina i ganska rask takt och jag tänkte gädda när jag satte in mothugget. men så var det inte, efter en kort fajt fick jag se en ganska fin gös i hålet. ingen gigant, men väl fyra plus. dessvärre satt kroken ytligt och fastnade i iskanten, gösta tackade för sig utan att syna isens ovansida. det är ganska vanskligt när man fiskar där det finns gott om både gädda och gös. man vill gärna vänta lite längre innan mothugget när det gäller gös, men om man gör detsamma på en lite större gädda hamnar kroken långt ner i magen.

jag hann inte ens bli besviken över gösen innan ett nytt spö fällde. tendensen var densamma, linan lämnade spolen utan tjaffs. med förhoppning om en till gös väntade jag några evighetslånga sekunder längre denna gång. det blev stumt i mothugget, sen kändes fisken tung och lite stötig. det är en bra känsla och det betyder inte allt för sällan gös. men än en gång blev jag lurad på konfekten, det var nämligen en gädda... en gös i denna storlek hade jag inte tackat nej till!


8,2 kg, ungefär 105 cm

skönt med en gädda i åtminstone något bättre kondition. de större gäddor som kommit hittills i år har mest liknat slipsar, och vägt ett till två kilo för lite för sin längd. det hände lite mer grejer under förmiddagen, men inget spännande. ett göspet med efterföljande spott, och ytterligare tre smågäddor. det känns ändå helt okey för ett tretimmarsfiske med fyra spön. imorrn blir det heldag, och då hoppas vi på göstas storasyster, eller nåt i den stilen.

1:a bättre

Jag och Johan har sen förra veckan börjat sysselsätta oss med isfiske, två pass i Mälaren har det blivit. Vi fick nån snipa var men det var ingen storlek på dom.
Efter en helg i Dalarna så var jag laddad på att försöka få nån lite kralligare fisk.
Ville prova nått nytt ställe så jag hörde mig för med Tuben som snyggt serverade en intressant sjö.

När sista mörten var utsatt dröjde det inte mer än 5 minuter innan första fället. Jag stod precis brevid spöt och matchen blev enkel. Upp kom en snipa, liten men i god kondition.

En timme senare var det dags igen, denna gång på Johans spö. En halvkilos Abborre fick syna isen.
Efter det blev det ett par fäll under några timmar samtliga med tydliga gösnyp i mörten där samtliga spottat.

När vi runt 13-tiden gick på en is rensar runda så upptäcker jag att mitt innersta spö står på nosen, skyndar dit och sätter in ett mothugg, fast fisk!

8.98kg och nytt PB!

Imorgon blir det nya tag i samma sjö, där Gösen gäckar.

äntligen mildväder!

efter en hel veckas sibirisk helveteskyla lovade prognosmakarna något mildare väder under söndagen. tre fiskepass har fryst inne den senaste tiden, så det var mycket välkommet. jag börjar bli extremt trött på den här synen...



som tur var stämde prognosen denna gång. tio minus imorse är väl inte vad man kan kalla mildväder, men ändå okey när temperaturen stiger under dagen, och milt i förhållande till vad som varit!

planen var att ta revansch på den större gädda som gick fast i vassen förra helgen. jag spred ut mina spön i samma område, och jimmy som saknar egen borr fick nöja sig med att sitta lite längre in i viken. 08.10 hade jag mina grejer ute, och hann knappt mer än tänka att det kommer ta en stund till innan det kommer igång... då flaggade ett av mina spön! fisken tog lite lina, men jag fick bara upp en tuggad mört när jag satte in mothugget. det beteendet luktar gös i min bok, och strax därefter fick jag ännu en signal på det. ett till spö flaggade, men mörten var spottad när jag kom fram. irriterande! det tog inte lång tid innan ytterligare ett spö drog av, och äntligen fick jag kontakt med fisk. det blev tvärstumt när jag sträckte upp linan, men sedan hände inte alltför mycket. så beter sig ingen gädda, och det var det inte heller. istället ett prydligt nytt is-PB på gös.


isgös 5,05

jimmy visade tydligt sitt missnöje över att jag "stulit" den bästa platsen, men han hann inte beklaga sig särskilt länge innan hans bortersta spö flaggade. en liten språngmarsch senare hade vi en lite nöjdare jimmy med ett rejält böjt spö i näven. utan tvekan en hyfsad fisk, och redan när vi såg den i hålet kunde vi konstatera att is-PB nummer två för dagen var på gång.


7,7 kilo

en skaplig gädda, men precis som min från förra veckan alldeles för slank. ett tag trodde vi nästan att det var samma fisk, men den jag fick hade en lite annorlunda kroppsform, och saknade det rejäla ärr som denna gädda har på sidan. kul att det går fler grova gäddor i samma område! en liten stund senare lyckades jimmy dra en till i samma hål. som stöpt i samma form, men något mindre.


5,8 kilo

själv kämpade jag vidare med kinkiga gösar. ett jävla pillande och kladdande med mörten, lite för mycket tjafs helt enkelt! jag tappade räkningen efter ett tag, men jag själv måste haft minst 15 göskontakter under dagen, och jimmy några därtill. tuggade mörtar, stulna mörtar, och till sist även ett par gösar på isen. ingen lika stor som den första, men ändå skapliga fiskar på dryga tre kilo.


3,5 kilo

fisket var bra fram till elvatiden, sen fick vi bara sporadiska flagg under resten av dagen. tja, ungefär som vanligt med andra ord. oftast kan man packa ihop vid elva och gå hem, men då ismete är ett ganska omfattande projekt känns det dumt att inte sitta kvar resten av dagen och vänta på den där stora, som kanske kanske kommer att nappa... om vi summerar dagen fick jag tre gösar och fyra mindre gäddor, jimmy fick två mindre gäddor förutom de två som finns på bild. det hade garanterat gått att truga upp fler gösar med flourocarbontafs och mindre betesfiskar, men det är alldeles för gott om gädda för att ta den risken. nu har jag uppfyllt mitt ena mål den här vintern, nämligen gös på femplus. nu återstår bara tioplus-gäddan, och det målet tänker jag kämpa vidare med nästa helg.

grisgösen, grisgäddan!

efter gårdagens ganska lyckade gäddpass var det en lockande tanke att sitta på samma ställe igen, men avsaknade fiskekort för 2010 och kalles längtan efter pelagiskt insjöfiske fick oss på andra tankar. vi siktade in oss på ett ställe där vi länge velat fiska, men inte riktigt hittat rätt. denna gång var vi utrustade med gps och lyckades snabbt hitta till exakt rätt plats. kalle var lite stressad på vägen dit, och tyckte att vi var väl sena. min kommentar till det var "vi kan ta det lugnt, det kommer ändå inte hända nåt förrän halv nio" varpå jag blev utskrattad av såväl kalle som jimmy.

kalle var för dagen ute efter gädda. jag satsade på gös, och jimmy som inte fiskat så mycket den här säsongen satsade inte på nåt särskilt utan hoppades på att få fisk överhuvudtaget. när jag precis pillat ner min sista mört på mitt yttersta spö börjar kalle att föra ett jävla liv. när jag tittar upp ser jag att både kalle och jimmy står med böjda spön. what? kalle skriker mest så jag skyndar till hans undsättning. han mumlar nåt om pb, och det visar sig att han drillar en skaplig gös. när jag tittar ner i hålet ser den ut att vara åtminstone 3-4 kilo. halvvägs upp ur hålet inser jag att den är groteskt stor! skallen är enorm och magen ska vi bara inte tala om! det var kallt idag, så vi puttade ner gösen i hålet igen för att undvika förfrysning medans vi förberedde våg och kamera. upp med fisken, två snabba bilder, sen vidare till vågen. den stannar först på sanslösa 7,6 kilo!


grisen!

efter att gösen simmat tillbaka hjälper vi jimmy att kroka av gäddsnipan som han belönades med. sen tittar jag på klockan och kan nöjt konstatera att den är halv nio. efter den inledningen kändes det som att det kunde bli ett jävla race, men så kul blev det absolut inte. själv fick jag inte en endaste flagg under hela förmiddagen. inte heller kalle kände något mer efter jättegösen, men han var nog rätt nöjd ändå. så typiskt honom att satsa på gädda och få en drömgös. den dagen han går in seriöst för gös kommer han säkert att få den där stora gäddan...

jimmy drog ytterligare ett par smågäddor, av någon anledning var det bara hans mörtar som dög. efter lunch räddade jag upp dagen med ett par gäddor och slapp även denna gång gå hem med skammen. allt bleknar dock i jämförelse med gösen, och det skulle inte kännas rätt att lägga upp bilder på någon av våra fyrakilos fjuttgäddor.

dock har det kommit upp en fin gädda under dagen på annan ort. min allra äldsta fiskepolare, niklas, har i år hittat tillbaka till ismetet efter flera års uppehåll. han var med ut på juldagen, och idag körde han igen. på samma sjö som vi pepprade med spön hela julen utan en gädda över 7 kilo lyckades han idag bända upp en riktig tjockis. 13 kilo gädda fördelade på endast 112 cm, där kan vi snacka kondition!



jag misstänker att längden på denna gädda ligger ganska nära gäddan som jag själv fick igår, men den väger nästan dubbelt så mycket! en helt bisarr tanke, en sån gädda vill jag ha imorrn! jag återkommer med rapport om det, nu ska hemmet städas.

nyårsgädda med mersmak

ett tag tvivlade jag på om det överhuvudtaget skulle bli någon gångbar is i stockholm i år, men några dagars mildväder följt av riktig vinterkyla har räddat säsongen. nu ligger det omkring två decimeter superfin is både på sjöarna och i skärgården. yippie!

vi var inte sena att utnyttja situationen. gårdagskvällens nyårsfirande blev väldigt lugnt för min del. efter tolvslaget var det sängen som gällde, i förvånansvärt nyktert tillstånd med tanke på att mitt sällskap gjorde sitt yttersta för att hälla i mig diverse alkoholhaltiga drycker. kalle tog det också lugnt med spriten, och som vanligt var han på plats utanför mig i god tid. den mannen kan man verkligen lita på när det gäller klockan!

vi hade rekat isen redan på nyårsaftonen, så när vi anlände imorse var det bara att stövla rakt ut till vår tilltänkta fiskeplats. vi fick snabbt ut grejerna och sen började den tråkiga biten av ismetet. att vänta... när klockan var halv nio hade det börjat ljusna ordentligt, och jag sa till kalle: du, jag börjar få dåliga vibbar... om det här var en riktigt bra dag borde det ha hänt nåt nu. samtidigt som jag säger det tittar jag upp, och ser att min bortersta vippa står rakt upp. när man talar om trollen!

eftersom jag inte visste hur lång tid det gått efter flaggen sprang jag så fort jag bara kunde. väl framme vid spöet var jag så andfådd och tårögd att jag knappt såg något, men visst gick det ut lina? efter att gnuggat ögonen såg jag att linan löpte av spolen i rask rakt. jag lyfte spöt och sträckte upp linan. två tunga sugande knyckar i andra änden, sen blev det åka av! fisken drog iväg rakt mot vassen och jag hade inget att sätta emot. jag kände ett skrapande i linan, och några sekunder senare tog det stopp. stannade fisken? vad hände? förvirringen var total, men ganska snabbt tvingades jag inse att fisken hade gått fast. kanske borde jag försökt vänta ut den, men jag satsade på det mer drastiska alternativet att försöka dra loss den. självklart slutade det med linbrott och svordomar. så typiskt! utan tvekan den största fisk jag har drillat på ismete, om inte detta var en tio+ så vågar jag inte ens tänka på hur en sån fisk känns!

kalle har en näst intill osannolik förmåga att bli utan fisk när han är ute tillsammans med mig. därför kändes det oväntat när ett av hans spön flaggade strax efter mitt nederlag. mörtfäll? nejdå, inte alls! härmed har jag äran att presentera kalles första ismetegädda i mitt sällskap!



inte mycket till gädda men nu är i allafall förbannelsen bruten. eller det vetefan förresten, för kalle fick inte ett enda fäll under resten av dagen. det fick däremot jag. vid halv tio började jag att flytta spön. åt helvete för tidigt, jag vet, men det kändes rätt då och där. när jag flyttat spö nummer två hinner jag inte mer än vända ryggen till innan det fäller, men snipan som var så ivrig kom tyvärr inte med på bild... när jag flyttat spö nummer tre hinner jag inte ens fästa linan i vippan innan det börjar dra i mörten. stark mört, tänkte jag, och drog åt mig linan. för sent inser jag att det är en gädda i andra änden, som lyckades sno mörten utan att komma i kontakt med kroken.

efter det blev det lugnt. jag kände att jag behövde snacka av mig lite om den brända storgäddan, så jag ringde till den enda person som jag visste var vaken vid tiotiden på nyårsdagen. peter såklart, han är ju alltid på sjön. han hade inte känt ett liv, och var ganska deppig. under vårt samtal får jag flagg, och avslutar snabbt samtalet. linan går ut och jag krokar fisken. det blir härligt tungt i spöet och jag känner genast att det är en till skaplig fisk. inte i närheten av den första men i allafall 5+. jag ropar till mig kalle och vi bevittnar tillsammans hur en grotesk gäddskalle visar sig i hålet. yes, äntligen sitter tian! vi förbereder kamera, vågpåse och avkrokningsutrustning och jag känner hur en skön känsla av revansch sprider sig i kroppen. när jag strax därpå lyfter upp gäddan övergår den känslan i ren besvikelse. hon är ju slank som ett jävla snöre!



tja, vad ska man säga? en fin gädda men den väger bara 7,4 kilo. en fisk som man normalt skulle vara väldigt glad över, men som idag kändes alldeles för liten. jag som trodde att jag skulle få min revansch efter bottennappet. en rolig liten detalj är att jag efter att fisken återutsatts hör någon som pratar i min ficka. nej, har jag lyckats ringa upp någon av misstag? så var inte fallet, däremot hade jag inte lyckats lägga på luren efter mitt samtal med peter, och han hängde kvar. han hade följt hela fighten via telefonen i min ficka, och lät meddela att det var väldigt spännande!

det kom några fler strögäddor under dagen och jag tror att jag fick totalt fem. kalle fick som sagt nöja sig med sin enda. dagens pass gav hur som helst mersmak och den luriga vässgäddan kommer förhoppningsvis stänga käften kring en av mina mörtar snart igen, och när det sker kommer jag inte att vika ner mig! morgondagens fiske kommer att förläggas på annan ort, men möjligen är vi tillbaka på dagens fiskeplats redan på söndag. snart väntar en ny jobbvecka och det gäller att skrapa ihop till så mycket fisketid som möjligt innan dess. ny rapport kommer imorgon, nu ska jag pilla på utrustningen. apropå utrustningen så måste jag bara visa upp min nya pimpade pulka, försedd med rosa slalomskidor för bästa glid. jag är mycket nöjd med den lösningen!



slutligen går dagens ros till henke sandahl på söders sportfiske som åkte in till hornsgatan och öppnade upp butiken endast för att jag skulle få tag på mört till morgondagens fiske. till saken hör att mörten kom från mig från början. jag räknade iskallt med att få ett par hundra mört till innan helgen, men eftersom lagen om alltings jävlighet slog till så fick jag ingen mer mört i mjärden, och jag hade lämnat ifrån mig allt jag hade till söders... så än en gång tack, henke!

fyradagars ismete

måndagen den 21 december packade jag skrotbilen full med ismeteutrustning och styrde kosan mot masriket, ludvika närmare bestämt. med 100 mörtar i bagaget och en hel massa minusgrader utanför bilrutorna såg det lovande ut. rapporterna från söndagens fiske var inte sämre. peter hade kommit ut på favoritsjön och dragit gäddor på 8,2 - 7,8 - 7,3 - 6,9 - 6,0 samt 3,5. en helt sanslös dag som man inte ofta får vara med om.

tanken var såklart fiske redan på tisdagen, men termometern visade 16,1 minusgrader när jag vaknade. fisket ställdes självklart in, det går inte att bedriva ett försvarbart catch & releasefiske när det är så kallt. det fick bli rostlagning på bilen i pappsens varmgarage istället.

på onsdagen var det några grader varmare, och vi bestämde oss för att köra. peter hade planerat att ismeta nio dagar i rad, men även han drog sig ur på tisdagen på grund av temperaturen. men inget ont som inte har något gott med sig. idiotkylan under tisdagen byggde på isen såpass att vi kunde ta oss ut på ett av våra favoritställen, där det från is landats gädda på 13, 14 och 15 kilo de senaste åren!

fisket den dagen är egentligen inte mycket att orda om. jag var först på isen och fick fördelen av att kunna välja plats först, men även nackdelen av att vara den som fick kolla så att isen verkligen bar. det gjorde den, men det var knappt på vissa ställen. vi spred ut våra spön över ett stort område och väntade på att det skulle hända något. vid niotiden fällde ett av peters spön. upp kom lite oväntat denna firre.


åtta hekto borre

detta är peters första ismetade abborre på den här sjön. det är väldigt märkligt, med tanke på att han har lagt ett antal tusen timmas ismetetid här under de senaste åren. han har för övrigt även fått regnbåge, lake, öring och röding på ismete på just denna sjö, och det är nog bara en tidsfråga innan han får en gös. det är inte gott om dem, men de finns där nere...

precis efter att borren simmat tillbaka förbannade peter sig själv för att han släppte den. han hade för dagen ganska ont om mört, och såg en åttahektos abborre som ett potentiellt bete! jag är inte förvånad, den mannen ismetar med allt han kommer över, ju större destå bättre. med förhoppning om en till abborre skickade han ner den minsta mörten han hade i hinken, och det gick inte många minuter innan samma spö fällde igen. yes utropade peter, en abborre till! mothugget följdes av en kraftig böj på spöet, och jag insåg genast att om detta är en borre är det frågan om ett svensk rekord! riktigt så skoj var det inte, när fisken kom till hålet visade den sig vara avlång, mörkgrön och hade gula fläckar.



efter gäddan hände inte mycket mer denna dag. jag och peter fick varsin liten stackare, men dessa kommer inte att föräras med bild i denna blog. mammas mat lockade, och vi gav upp vid lunchtid. samtidigt anlände jonas, som skolkat från jobbet för att åka hem och ismeta. efter maten åkte vi tillsammans till en mindre sjö ute i skogen där det finns gott om smågädda. dock skall sägas att vi har tagit varsin tia där, så sjön har potential. men inte denna dag, vi fick ett par fjuttgäddor var och när mörkret föll kändes det inte en sekund för tidigt att plocka ihop.

på julafton brukar vi traditionellt vara ett helt gäng som ismetar, men i takt med att familjelyckan spirar på allt fler håll har den skaran succesivt minskat. i år var det bara jag och peter som höll fanan högt. vi fiskade åter på samma ställe som peter hade haft kalasfiske ett par dagar tidigare. att kalla julaftonsfisket för kalasbra vore att ta i, men det gav en viss mersmak. dagen började trögt och det dröjde ända till halv tio innan första livstecknet kom. peter hade satt ut ett spö ganska nära en strömkant med öppet vatten, och givetvis var det där det hände. en gädda på ungefär fyra kilo fick syna isens ovansida för en kort stund.

jag var inte sen att testa samma koncept, och flyttade några spön mot iskanten. femton minuter senare fällde ett av mina spön, men det fanns ingen gädda i andra änden. ibland drar mörten av själv, men det var något som sa mig att det var gädda inblandad denna gång. jag riggade om, och hann knappt vända ryggen till innan det fällde igen. snabbt tillbaka, snabbt mothugg och tunga knyckar i andra änden! en liten stund senare visade sig en välmatad dam under iskanten.


julegrisen!

den närmaste halvtimman hände en hel del. bara en liten stund efter första gäddan fällde nästa spö, och även denna gång kändes det som att mörten själv dragit av. när jag handmatade in linan tog det tvärtstopp, följt av en rusning. gäddan hade kommit tillbaka, och klippte mörten när jag höll linan i handen. häftigt! tyvärr släppte gäddan efter ett par knyckar, så jag har ingen koll på storleken. ungefär samma procedur upprepade sig på ytterligare ett spö, två gånger om. första gången drog gäddan av och spottade ut mörten. andra gången drog gäddan av, spottade ut mörten, simmade efter mörten upp till hålkanten och skrämde slag på mig, men missade mörten. jag släppte ner igen, och gäddan nöp mörten mer eller mindre ur handen på mig. mothugget resulterade tyvärr i tom krok. hela händelsen var hur som helst läcker, en gädda på 5-7 kg som attackerar en mört precis uppe i hålkanten, det har jag aldrig varit med om tidigare! detta fick avsluta dagen. vi hade gärna stannat längre men julmaten stod på bordet och morsan hade inte varit att leka med om jag kommit sent.

på juldagen var det dags igen. denna dag var det betydligt fler som fick dispens från familjebestyren. förutom jag och peter fiskade hedin och pärra från mitt gamla team, blackmaster, samt en kille som heter fredrik nordin. vi spred ut oss över sjön och hade totalt 35 spön! blackmaster 10, peter 10 och nordin 9 och så jag med mina 6. med så många spön ute vore det väl snudd på märkligt om inte någon av oss skulle landa en bättre gädda?

vid niotiden gjorde tre rådjur entré. de kom smygande genom vassen och klev ut på isen precis vid ett av mina spön. jag rotade fram min kamera för att få en bild på detta, men precis i samma stund som rådjuren visade sig hände det osannolika - just det spöet fällde! pinglan skrämde slag på de stackars djuren som skenade tillbaka upp i slänten. själv slet jag åt mig catch & release-säcken och skenade iväg mot spöet. när jag kom fram forsade linan av rullen, och jag satte omgående in mothugget. till min stora förvåning blev det inget motstånd alls i andra änden, och ett par vevtag senare fick jag upp en lina utan krok, tafs, bly och framför allt utan gädda. helvete, vad hände? möjligen hade gäddan trasslat in linan i munnen, men mer troligt är att linan hamnat mot en vass sten eller något annat otäckt på botten och skavdes av omedelbart när jag sträckte upp linan.

under förmiddagen ramlade det in rapporter från de andra med jämna mellanrum, men inga stora fiskar landades. firma blackmaster + peter hade fått ett par gäddor mellan 4 och 5 kilo, och även nordin hade lirkat upp en 4+. det var alltså bara jag som var fiskfri och jag började misströsta lite. alldeles lägligt fattade en gädda tycke för en av mina bottenplacerade mörtar, och denna gång lyckades jag hålla linan borta från vassa saker.


fem kilo välmatad gädda

vid elvatiden ringde peter. han undrade vad nordin egentligen höll på med? nordin fiskade en bit ifrån mig, och han hade grejat vid ett av sina spön ett bra tag. det såg ut att handla om större fisk, så jag tog med mig lipgripen och sprang över till honom. det var ingen jättefisk, men den grova ryggen tillsammans med isens förstoringseffekt lurade oss. tänk att man aldrig lär sig? fisken såg spontant ut som en åtta, men när den kom upp vägde den "endast" 6,7.



denna gädda kom att bli dagens största. jag fick ett par mindre, och ingen av de andra lyckades bättre. om vi summerar juldagens fiske kan vi konstatera att nordin fick tre, blackmaster + peter fick sju tillsammans, och jag fick tre. totalt tretton gäddor på 35 spön. det låter inte så upphetsande, men denna sjö är allt annat än lättfiskad, och man fiskar inte här för att få mycket gädda, utan på grund av chansen att få en riktigt stor.

på annandagen var det återigen jag och peter som gav oss ut. jag tog lite sovmorgon och vaknade strax före sju när peter ringde. utanför fönstret slet snöstormen i träden och det såg inte alls inbjudande ut. trots det satt vi i bilen en liten stund senare. när vi kom fram till sjön såg isen så äcklig ut att vi inte ens klev ur bilen, utan åkte vidare mot en annan plats med lite bättre is.

isen såg betydligt bättre ut på plats nummer två. vi placerade ut våra spön på ett ofiskat område. tyvärr börjar isen se ut som en schweizerost på alla ställen där det är fiskbart, och det brukar inte alls vara bra. det är som att ett område blir sönderfiskat, även om det inte landats speciellt mycket fisk, och den som har landats försiktigt har återutsatts.

dagen började bra, peter fick dagens första fiskkontakt redan vid niotiden. det var en mycket försiktig fäll och vi hade en liten förhoppning om att peters första ismetade gös skulle bli ett faktum. alltför sällan blir det som man vill, och inte heller i detta fall.


en sötvattenstorsk!

till vår stora förvåning var det en lake! det har visserligen hänt förr, men i det här fallet hade peter placerat en jättemört tre meter från botten med förhoppning om storgädda. hur den här lilla laken ens kunde komma på tanken att trycka in jättemörten i truten är och förblir ett mysterium.


gött med mört!

lake är en delikatess enligt vissa, så vi behöll den. när jag rensade den framstår det som ännu märkligare att den ville åt jättemörten. magsäcken var redan sprängfylld! peter hade mäskat vissa hål med mörthack, och det hade laken tryckt i sig med god aptit. dessutom en rejäl mört som den fångat på egen hand. snacka om glupsk fisk!

efter laken var det lugnt värre. vi hade precis börjat fundera på flytt när ett av peters yttersta spön fällde. det visade sig vara en skaplig fisk, och jag skyndade till undsättning. fisken var grov och vi uppskattade vikten till ungefär åtta kilo, vilket återigen var lite i överkant... när vi fick upp skallen ovanför iskanten såg vi genast att det fanns ett litet märke i underkäken, ungefär som efter en lipgrip. dessutom hade gäddan ett litet sår strax bakom huvudet. ta en titt på bilden, och sen scrollar du upp och jämför med bilden på fredrik nordins gädda från igår.



ja, som ni ser är det samma fisk! fångad med ett dygns mellanrum, i olika delar av sjön. visst är det märkligt? helt klart är det så att dessa pelagiska gäddor simmar runt över stora områden, och den verkar inte ha tagit någon större skada av besöket ovan isen dagen innan. inspirerad av detta satte sig peter och gick igenom sitt bildarkiv när han kom hem, och numera är han helt säker på att han har fångat samma gäddor om och om igen, med lite olika vikter beroende på årstid.

en stund senare drog jag en femkilos i samma område. även den fisken hade varit i kontakt med en oförsiktig fiskare tidigare i karriären, halva överkäken saknades! egentligen är den inte värd en bild ens, men den är lite udda så den får åka med den också.


glappkäft!

spana in truten! det är verkligen en rejäl bit av överkäken som saknas. personligen gissar jag på gäddsax, detta satans påfund! gäddan verkade inte lida av detta, den var oerhört stark, helt klart den starkaste fisken från is i år. sett till motståndet den bjöd på borde den varit betydligt större, i allafall mellan 7 och 8 kilo. efter dessa två fiskar på en halvtimma dog det totalt. vi flyttade runt och peter lurade upp en mindre gädda lite närmare land. själv fick jag vänta en stund in på eftermiddagen innan jag fick kontakt med fisk igen. även denna fisk var av godkänd kaliber och bjöd på en fin fight med rejäla rusningar ner mot djupet.


ungefär sex kilo ovägd gädda

vi stannade resten av eftermiddagen men det gav inget vettigt. peter sänkte ner några mörtar på botten för att försöka sig på skymningsfiske efter lake, och det gav genast resultat i form av en liten gädda. typiskt, när man siktar på stor gädda får man liten lake, och när man siktar på stor lake får man liten gädda...

nu är det dags att tacka masriket för den här gången. jag skulle i och för sig kunna stanna några dagar till, men nu börjar jag längta hem. tyvärr tror jag att stockholm bjuder på fem decimeter snö och obefintliga isar, så det kan mycket väl bli en ganska lång och ofrivillig ismetepaus. over and out!

den efterlängtade ismetepremiären!

hela den här veckan har jag gått som på nålar. väderprognoserna såg inledningsvis bra ut med kyla hela veckan, men flera dagars mycket ovälkommen snöstorm satte stopp för all form av isbildning. när det till sist klarnade upp på torsdagsnatten frös isarna direkt på småsjöarna. frågan var: skulle det räcka för ett ismete på lördagen? det kändes mycket tveksamt. en iskoll på sjön trekanten på fredag kväll bekräftade mina tvivel, isen var inte mer än en centimeter. lagom tills vi hade ställt in lördagens fiske och jimmy istället gått på bio, fick jag ett samtal från folke i norrtälje. där hade isen lagt sig redan innan snön kom, och han påstod att han inte klarade att slå hål på den med en rejäl påk. plötsligt var lördagsfisket på igen!

det var mycket som återstod att fixa på lördagsmorgonen. det första var att skotta fram bilen ut en gigantisk plogvall, vilket tog en halvtimma. sen skulle mört hämtas, frukost ätas, proviant ordnas, bilen packas och snart var klockan efter nio. jag plockade upp jimmy och vi rullade norrut. när vi närmade oss "vår vik" blev vi ganska nedstämda. längst in i viken låg snön på isen, men på den större delen av fjärden såg det ut som öppet vatten, alternativt nyfrusen is. hade vi åkt hela vägen i onödan?

ett slag med isbillen räckte för att ta sig igenom isen. visserligen slår man lätt genom tio centimeter kärnis med ett slag, men såhär i början på säsongen har man förträngt det, och isen kändes inte alls inbjudande. efter en stunds velande tog vi med oss en livboj och smög ut på isen. vi valde den grundaste viken då det kändes säkrast att vinterbada där man bottnar. vi satte ut våra spön precis i vasskanten, på endast några decimeters djup. jimmy, som är relativt lat, nöjde sig med det och slog sig ner för att snacka skit med folke. själv kände jag suget efter djupare vatten, och utmanade ödet. en liten bit ut fanns ett område där vatten hade blött igenom snön, och min tanke var att isen kunde vara bättre där. och precis så var det! jag billade raskt upp 5 nya hål och flyttade mina spön dit.


nyflyttat spö

detta var för övrigt det första testet av mina nya vippor. jag har länge letat efter det optimala materialet, utan att bli helt nöjd. traditionellt "vippstål" har många nackdelar. det rostar, jag upplever vipporna som lite för korta, återfjädringen är inte speciellt bra, och materialet orkar inte med mina extra stora markörer. nu tror jag dock att jag hittat ett material som jag är nöjd med. det är remsor av polycarbonat från en gammal fönsterruta på jobbet. det är mjukt och fint men har extrema återfjädringsegenskaper, och bibehåller dem ända ner till minus 60 grader. vad mer kan man begära av en vippa?

åter till fisket. efter en stunds lugn började vi tappa tron på projektet, och förbannade snön som sabbat isens tillväxt. vi hade placerat oss tryggt på en brygga när jag plötsligt tyckte att en av mina vippor stod rakt upp. utan att tänka på den halvrisiga isen rusade jag iväg mot mitt spö som mycket riktigt hade fällt. ett par minuter senare hade jag landat årets första ismetegädda, som var av helt godkänd storlek, ungefär fem kg.


...hur gick det här till?

när den skulle avkrokas upptäckte jag något märkligt. fisken var krokad utvändigt i huvudet, vilket gjorde avkrokningen smidig. men sen gick tafsen in genom gälarna och ut genom munnen. hur fan har det gått till? jag har aldrig sett det tidigare, och kan inte komma på nån annan förklaring än att gäddan blivit misstänksam och hostat ut mörten bakvägen, via gälarna. sen kom jag och satte in ett mothugg...

som vanligt när man är ute på risig is blir man lite sturskare efter ett tag. jag insåg dessutom att isen faktiskt inte var så tunn som vi först trodde. det hopfrusna snöslasket tillsammans med kärnisen var tillsammans 7-8 centimeter, och jag har varit ute på sämre is än så. vi tappade respekten och började flytta runt spön mot nya domäner. ganska snart fick även jimmy kontakt med fisk i form av en gädda i tvåkilsklassen. skönt, nu slapp vi båda skammen att bli fiskfri. dagen led mot sitt slut och det kändes viktigt att kolla hur isen var där den var fri från snö. vi högg oss fram med isbillen och kunde snart konstatera att isen var likvärdig överallt där det fanns snö, och endast något tunnare där det var blankis. det såg bra ut inför söndagen!

dagen avslutades med två fäll i skymningen. precis när jimmy börjat plocka ihop fällde mitt bortersta spö. först kändes det som en mindre gädda, men när fisken närmaste sig hålet blev det andra bullar. ett par rejäla rusningar senare kunde vi lyfta upp en hyfsad fisk som vägdes in på 6,2 kg.


mot friheten!

när vi återvände till lägret såg vi att även ett av jimmys spön hade fällt. det blev en riktig gäddsnipa och jimmy hade svårt att dölja sitt missnöje. hur som helst, dagens fiske kändes mest som en bonus . efter två skapliga fiskar var jag nöjd, och såg verkligen fram emot söndagens fiske!

under natten föll fem centimeter nysnö, och snöandet skulle fortsätta under hela dagen. trots det hade isen vuxit till lite grann, och det kändes helt safe. tyvärr uteblev fiskelyckan denna dag. jag fick en tvåkilos vid tiotiden, sen var det totaldött resten av dagen trots idogt flyttande. jag har säkert billat närmare femtio hål idag, till ingen nytta... när det är på det viset börjar man ju tvivla både på stället och den egna förmågan, men efter ett samtal till kalle som befann sig på en insjö söder om stan kändes det lite bättre. det hade inte haft ett pet på hela dagen, och bekräftade alltså att det var trögfiskat i allmänhet.

ismetepremiären summa summarum: fem gäddor. klart under förväntan, men ibland är det så. nu väntar några dagars julfirande i dalarna, och självklart kommer det finnas tid för fiske! jag ska jaga gäddsnipor på pölen som ligger tvåhundra meter från föräldrarna, och jag ska jaga jättegäddor på en större sjö i närheten. wish me luck!

Årets sista trolling

Jag hade inte fiskat på 6 veckor när jag begav mig uppåt i helgen. Trollingen låg i riskzonen för att frysa inne och de isar som legat hade ruttnat. Hade först tänkt packa med både och, men bedömde fiske i öppet vatten för mest sannolikt och lämnade vinterleksakerna hemma.

Snål-och-dum-i-huvet har ännu inte prioriterat ett par dubbdäck till båttrailern, så de 4 milen till hamnen avverkades i extremt sakta mak. Unnat sig en säck vägsalt hade han, men den kom föga till användning när hamnen visade sig ligga öppen och utan is i den flacka fina rampen. Jag hade varit het på gröten och var åt helvete för tidig i bäckmörkret, så jag tog god tid på mig med pillande, plockande och diverse tjafs och bajsnödighet som hör sporten till...

Sjön låg nästan blank vid utfärd och fisken lyste med sin frånvaro. Då majstro fann sig själv en gnutta småtörstig gluttade han på sina tvenne termosar. Den första hade laddats med varm saft, men visade sig innehålla endera jäst varm saft alternativt utspätt rödvin. Vilket av det fick jag aldrig någon riktig klarhet i. Termos nr. 2 innehöll kaffe vilket jag i all brådska lyckats spä ut med sur mjölk som klumpat sig. Bägge alternativen kändes föga intressanta då jag gärna slipper skita i båten vid nollgradigt. Man vet ju aldrig vad åldrade livsmedel kan ställa till med...

Det va som sagt nollgradigt och säkerligen inte så våldsamt mycket varmare i vattnet. Jag körde blandade beten för att kombotrolla efter örjan och pike. Några tomic, nån lappia, ett par whitefish, nån zam 22a, nån nisse, nån super shad rap, men det va inget som dög. Eller så hade jag bara inte hitta dem än. Gäddorna hade kanske packat ihop sig nånstans och öringarna är väl ganska lätträknade i sjön.

Frampå eftermiddan hittade jag en fläck som jag vände över några gånger. Där smackade det i fyra snabba gädduslingar och tre av dem nöp resolut en nyinköpt Halco i färgsättning svart/lila/chrome. Hyffsat tjocka djur som alla låg mellan 5-6 kilo. Mörkret tvingade mig att avbryta när det precis kommit igång och jag kände mig inte helt nöjd när jag åkte därifrån. Någonstans i galenskapen har jag lagt mig till med uppfattningen att en gädda på 6 kilo inte längre är någon stor fisk. Kanske har man blivit både bortskämd och en smula störd.

När det inte alltför optimerade skrovet stampade hemåt i svag motsjö grubblade jag lite över ett citat jag läst i en fisketidning för ett tag sen. Det va något i stil med "...bakom allt gulligt prat om naturupplevelser döljer sig en stenhård kärna av resultat..." Kanske är det just det som är anledningen till att man inte längre känner sig nöjd med gäddor på 5-6 pannor. Vid närmare eftertanke kände jag dock att jag njutit rejält av årets sista tur på öppet vatten och mitt inre väsen kände sig ändå behagligt ljummet. Slutsatsen får bli att man ännu inte är bortom all räddning och rimligt vett i skallen.

nu kommer kylan!

efter några veckors konstant gråväder och plusgrader längtar jag oerhört mycket efter vinter och kyla. nu är min väntan över, om man ska tro på prognoserna. på måndag ska det bli minusgrader, och framåt mitten av veckan ska det bli riktigt kallt. underbart!

nu är det alltså läge att putsa på ismeteutrustningen. jag brukar göra några förbättringar inför varje säsong, och är varje år lika övertygad om att jag har hittat den ultimata ismeteriggen. i slutet av förra säsongen började jag känna mig riktigt nöjd med utrustningen, men likafan har jag hittat på en hel del nytt inför i år. det blir kanske ett separat utrustningsinlägg om några veckor när jag utvärderat årets nya idéer.

förra säsongen ismetade jag extremt mycket. säsongen började den 5 december på en liten pöl utanför ludvika, och avslutades på riktigt äcklig stockholmsis den 5 april. den fisketuren plumsade en fiskebroder inte mindre än två gånger. så dålig is kommer jag aldrig mer att ge mig ut på!


så här såg det ut när magnus hade vinterbadat!

däremellan var jag ute på isen varje helg, och dessutom ett antal lediga vardagar samt en hel del after work-fiske framåt vårkanten. med tanke på antalet fisketimmar blev fångsterna ganska blygsamma. visserligen vann jag värtan cup tillsammans med fredde lindström, och antalet fiskar kan jag inte klaga på, men storleken däremot. min största gädda vägde 5,7 om jag inte minns fel, och det är ju inte mycket att skryta med.



gösfisket gick destå bättre, och jag fick flera fina fiskar omkring 4 kilo, med denna fisk på 4,12 i topp. det lustiga är att jag under det riktade gösfisket på en bevisat gösrik insjö endast lyckades lura upp en enda gös, trots åtskilliga försök med små bottenplacerade mörtar och tunna flourocarbontafsar. alla stora gösar kom vid riktat gäddfiske med stor mört och rejäl ståltafs, på extremt grunt vatten dessutom.

förra vintern lyckades jag även lura in min gamla vän jimmy i ismeteträsket. han fick följa med ut en gång, sen var han hooked. jag bytte upp mig utrustningsmässigt och han fick köpa mina gamla grejer, som han fiskade med inte helt utan framgång. han slog mig nämligen på fingrarna både när det gällde största gädda och största abborre. gäddan på dryga 6 kilo vägde bara fyra hekto mer än min största, men den här fina borren var en riktigt rolig bonusfisk.


jimmy med borre på 1,45

sådär, om gud och smhi vill sitter jag på isen om en vecka och väntar på säsongens första fäll. håll tummarna!

ny motor, nu saknas bara båten...

jag har jagat ny båtmotor ett tag nu, och plötsligt dök den upp på blocket. efter kontakt med säljaren, som verkade seriös, blev det en liten nätt roadtrip till värnamo i söndags.



här är den, min nya leksak! en mercury f 50 efi från 2005. den har endast gått 6,4 timmar, och är alltså inte ens inkörd! nu står den undanstuvad på ett bra ställe och inväntar våren. då ska min nuvarande båt säljas, och en ny fin hardtop i femmetersklassen skall inskaffas. båttips mottages tacksamt! just nu är jag mest intresserad av en uttern 5000 ht, men jag är inte sen att ändra mig om någon har bra argument att komma med.

Båten är åter!!

Så igår fick jag ett efterlängtat samtal:
-Hej, det var du som blivit av med en båt va?
Ja.
-Jag tror det kan vara så pass att jag har hittat den.

En av krokarna jag lagt ut visade sig ge utdelning.
Sjöpolisen hämtade den imorse för att göra en teknisk undersökning.
När jag väl får den tillbaka återstår bara arbetet med att få henne i ett väl fiskbart skick igen.


Vy från polisbåten Skerfe.