Fjutthugg och nattsudd

För andra natten i rad blev det ett maratonpass på sjön. Förväntningarna var på topp men det började inte alls lika bra som dagen innan, det började faktiskt inte alls... När klockan var tolv hade vi inte haft ett endaste litet liv. Extra jobbigt då att Youka Mustalainen lyckades betydligt bättre. Han var ute tillsammans med nån lirare som heter Kent i ett otäckt litet badkar av märke Hansvik, och innan vi fattade vad som hänt hade de lirkat upp två eller tre gås och ett par gröna därtill. Rapporterna talade om finskt handsnideri i svart/silver så vi började succesivt byta beten.

När Spaggen hade rensat nästan hela sin sida small det plötsligt i på ett bekant plastbete. Typiskt! Dock avslöjade skakningarna i spöt ganska omgående att det var frågan om den gröna illaluktande varianten. Vi fortsatte betesbytandet och efter ytterligare en gädda fick vi äntligen känna på den välbekanta tunga känslan i ett spö. Efter tio minuters drill började Spagg se lite svettig ut, och han bedyrade att det var en av de absolut tyngsta gåsar han nånsin haft kontakt med! Skaplig var den men dessvärre inget PB.


En kort firre i utsökt kondition, 5750 gram

Ett antal resultatlösa fjutthugg senare började vi misströsta. Vi hade fiskkontakt med jämna mellanrum, men ingen ville fastna på våra välvässade gamakrokar. Först vid tresnåret small det i rejält och då i form av nån slags quattrohugg. Fiskkontakt på 4 spön näst intill samtidigt, varav två resulterade i fast fisk. En grön på ca sex och så äntligen en gås till, något mindre men som vanligt inte under 4 kilo.


Ful bild och ful fiskare, men fin fisk. 4100 gram

Vi körde på en stund till utan resultat och packade ihop vid kvart över tre. Normalt sett hade vi kanske hållit ut en stund till men jag började må riktigt kasst med huvudvärk och ont i halsen. Nu ligger jag däckad i drygt 38 graders feber och har ont i kroppen... Det kostar att ligga på topp!