eftersom smhi utlovade tio till tolv minusgrader idag hade jag ingen lust att tuta iväg allt för långt. alltså föll valet på brunnsviken. jag planerade att fiska vid ålkistan för att slippa merparten av skridskoidioterna som samlas på brunnsan så snart isen lagt sig.
jag hämtade upp jimmy vid sjutiden, i tid denna gång. jag hade spanat in en bra parkering på google maps och den var lika bra som den såg ut! dessvärre var isen högst tveksam. tydligen är det ett jäkla drag i vattnet för det var överhuvtaget ingen is längs den sträckan jag hade hoppats på att fiska. det var bara att köra vidare mot det klassiska sundet där vi brukar sitta. stället brukar vara bra, men är sämsta tänkbara rent skridskogeogragfiskt. termometern visade dock 11,5 minus och det borde skrämma bort många skulle man kunna tro.
ack så jag bedrog mig. redan halv nio, innan det blivit riktigt ljust, kom de första tre. och det var såklart bara början! vio tiotiden hade det blivit olidligt många och dessutom totalt fiskdött. vi började planera för en flytt.
vem fan kör en isbrytare i brunnsan?
nån full styrman hade dundrat fram mitt i sundet med någon typ av isbrytande båt några dagar tidigare. det hade frusit ihop och var minst decimetern tjockt, men det delade upp brunnsan i två delar och 80% av idioterna åkte på den ena sidan, den där vi satt. det var alltså inget svårt val att flytta till andra sidan. sagt och gjort, vi började flytta över grejerna. innan vi var klara hade dagens första gädda gett sig till känna. en fet fyrakilos som klippte en mört i mellanvattnet. framåt tolvtiden var det ofattbart många skridskoåkare på båda sidor om isrännan. vi snackar hundratals, helt galet många fler än jag trott i mina vildaste mardrömmar. kameran ger det inte riktigt rättvisa men här är i allafall en bild på några av låtsasfriluftsmänniskorna.
en liten liten bråkdel av de stålskodda
eftersom fisket var dött och antalet skridskonissar ökade i en logaritmisk kurva kändes det lönlöst att stanna. om vi summerar dagen kan vi räkna in två pimpelborrar, en gädda, en stulen mört(förmodad göskontakt), frusna fötter och såklart en hel del rimfrost i mustaschen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det där är väl inte mycket is i skägget!!!
Syster Yster
Skicka en kommentar