Småtjafs & Jerusalem

Skulle ha ismetat i lördags men bristen på mört gav oss båda sovmorgon.
Till söndagen hade Tuben tillstånd att tömma Kalles sump så efter dom sedvanliga tre timmarnas sömn var det dags att ge sjön en chans. Med två bomturer (med inte ett fäll för min del) i bagaget valde vi ändå ett ställe där det dom senaste gångerna gått rätt trögt.
Det var två svettiga herrar som anlände till området vi valde att fiska i. Började sätta ut grejerna och med jämna mellanrum hördes höga svordomar och klagomål värre än klagomurens historia eka över sjön.
Det var mr tub som doppade rullar i stöp så dom frös ihop, skickade pinglor i hålet och kände sig mest besvärad, muttrade nått om en dålig känsla för denna dag.

En försiktig dragning i tubens ena vippa visade att nått var på gång, löste sakta ut och tog lite lina.
Det luktade Gösta, tyvärr visade det sig vara en snipa modell mindre.

Jag började räkna timmar när senast jag hade en flagg, kom fram till att det gått ca 16 timmar sen senast nån vart på min mört. Av en slump lika många timmar som pilsnerkorvar i termosen, gott!

Det fortsatte att gå segt först framåt halv tolv flaggar jag själv av en vippa som är på väg ner i hålet. linan rann sakta av rullen, viket är positivt.
Ovägd pelagfisk i bra kondition.

Gjorde allt för att få tuben glad igen men det var först efter vi byggt en klagomur a´la Jerusalem som han drog på smilbanden igen. Nu kände han sig hemma.
Vid ett snåret började blev det lite mer aktivitet. En flagg, om det var mörten eller nån som varit där och dragit lite låter jag vara osagt. Nästa flagg, drar Tub en blek pike från ett hål endast 10 meter från hålet där jag fick min. Sjukt att det kan skilja så mycket på utseendet på två fiskar som är fångade så nära varandra. En var pelagisk och en var botten levare så det är väl inte så konstigt trots allt.

Grojt! Kan meddela att din tvålkopp inte kommer vakna ur vinterdvalan än på ett tag.