trööögfiskat...

i söndags var ju tanken att jag skulle ta revansch efter lördagens fiaskopass, men så blev det icke. tvärtom, varken jag eller tony lyckades lura upp ens en liten snipa. eländet fortsatte i onsdags när vi försökte oss på ett klassiskt idiotfiske - ismete efter havsöring i skärgården.

jag hade läst på om havsöringsmetet och laddat upp med maggot, räka, laxrom och nors. något av detta borde väl falla en kräsen havsöring i smaken? dessutom hade jag plockat bort alla blysänken och riggat om vipporna för linutlösning nästan helt utan motstånd. huruvida riggningen fungerade bra eller dåligt fick jag aldrig veta, för vi fick inte en flagg.



vädret förresten, såg alldeles underbart ut genom fönstret. strålande sol och klarblå himmel. det som inte riktigt syntes var den isande vinden. det var fullständigt vidriga vindförhållanden och direkt när vi fått ut grejerna fick vi söka lä på landbacken. redan efter fem minuter hade alla hål blåst igen totalt, se bilden ovan. vi tröttnade ganska snabbt och gav upp redan efter två timmar.

på torsdagen hade jag planerat gäddfiske, men eftersom den jobbiga vinden inte gav sig ställde jag in fisket och laddade inför fredagen istället, det vill säga idag. jag unnade mig en liten sovmorgon, vilket såhär års betyder väckarklockan ställd på 05.45. det blir ju ljust så förbaskat tidigt, och normalt sett är fisket bäst precis i gryningen. de senaste veckorna har det som tur är inte alls varit så, de napp vi har fått har kommit från klockan nio och framåt. möjligen har det med den extrema istjockleken att göra. är det nån som har andra teorier?

hur som helst var det redan ljust när jag kom ut på isen strax före sju. ut med grejerna snabbt och sen den klassiska väntan... fyra timmar senare hade jag väntat tillräckligt, och gjorde en liten flytt. ut med grejerna mot djupare vatten, och ner på botten med förhoppning om att träffa en gädda i skallen. det verkade precis lika lönlöst som fisket närmare land, och efter ytterligare två timmars väntan kände jag mig redo att ge upp. då ringde peter, och av någon anledning brukar det ofta hända grejer när han ringer...



peter borde helt klart ringa lite oftare! denna gång resulterade samtalet i en välmatad sjukilosfisk. fisken hade dragit nästan 30 fot när jag kom fram till spöet, men linan var stilla. jag matade in linan med fingarna och kände inget motstånd. det kändes som att mörten var borta, men efter ungefär två meter blev det tvärstopp. gäddan hade backat tillbaka mot hålet, men höll mörten i munnen. jag tog in löslinan och krokade fisken, som först kändes liten och sprättig, men sedan bjöd på flera rejäla rusningar värdiga en betydligt större gädda. skoj!

nu borde man kanske stannat och fiskat vidare, men jag kände mig ganska nöjd och gav upp. det skall fiskas heldag lördag och söndag, så det gäller att spara på krafterna!