öringsuccé i masskogen!

jag missade nog att nämna det i mitt förra inlägg, men jag är alltså uppe i masriket för julfirande. det har varit alldeles åt helvete för kallt för att fiska här uppe, men efter några dagar i soffan blev absinensen till sist för stor. prognosen för juldagen visade 15 minusgrader och det är ingen temperatur som vi normalt bedriver fiske i, men nu var vi desperata nog att ge oss ut. peter hade bara ledig juldagen och annandagen, och det gäller ju att passa på när tillfälle ges.

vi valde att återvända till sjön långt uppe i masskogarna som vi hittade tidigare i vintras. peter fick en fin öring då, och tanken nu var att ta reda om det var en tillfällighet, eller om det går att få fler...

tyvärr har det ju ramlat ner lite snö sen vi var där sist. då hade vi genomskinlig kärnis med endast ett tunt snötäcke, nu är det en aning mer. när jag klev ur bilen och över en plogvall försvann båda mina ben, snön gick upp till pungen! vi trotsade snömassorna och pulsade ner till isen. närmast land låg snön tjock, men en liten bit ut hade det otroligt nog stöpat igenom och frusit ihop! en knapp decimeter snö bara, nästan för bra för att vara sant. vi hämtade grejerna och skyndade iväg mot samma område som sist. halvvägs där började det knaka under fötterna, och ytterligare några steg senare började det plumsa. satan! varken jag eller peter har någon direkt förkärlek till snöslask, så vi gjorde helt om och valde att fiska i det oprövade området med hopfryst stöp.

lagom tills grejerna var riggade och klara flaggade ett av peters spön. linan rusade av spolen och våra förhoppningar om en morgonpigg öring väcktes. förhoppningarna kom på skam när en bekant trut fylld med vassa tänder visade sig i hålet. gäddorna slipper man nästan aldrig...

inte långt senare var det dags igen. peter fick flagg, och medans han drillade flaggade ett spö till! ett tag såg det lite dramatiskt ut, men han redde ut situationen och lyckades landa två hyfsade borrar i halvkilosklassen. mina spön var fortsatt lugna, men det kan man inte säga om peters. ett spö försett med en gigantiskt flasher istället för bly flaggade, och nu var det allvar! efter en kort fight kunde vi tillsammans se ett riktigt stort huvud i hålet, och det ville absolut inte upp. efter en stunds lirkade gick det vägen, och jag var redo med tången direkt när peter fick upp huvudet i hålet. avkrokningen gick smidigt, sen fram med kameran för en snabb bild!


utlekt insjööring, ca 5 kg

efter avklarad fotosession, snabbt som attan ner i vattnet igen. vår tanke med dagens fiske var egentligen att klubba eventuell fångst, men en öring som denna är troligtvis inget vidare på tallriken, och vi vill dessutom bibehålla ett bra fiske, och det görs inte genom slakt! vår förhoppning är att fisken klarade sig bra genom vår snabba hantering, och i bästa fall kan det bli en återfångst när fisken har lite mer kött på benen och kan bjuda på bättre motstånd.

det var fortsatt dött för mig ett bra tag, men under förmiddagen hade jag i allafall två misstänkta öringkontakter som inte gick fast. det var verkligen inte min dag! peter däremot, regerade på isen. en halvtimma efter första öringen kom nästa på besök, en otroligt blank och vacker fisk i trekilosklassen!


tre kilo silver!

naturligtvis behandlade vi den på samma sätt som den första, supersnabb fotografering och sedan tillbaka. under resterande delen av dagen fick peter ytterligare två öringar, en på drygt två kilo och en till på ungefär tre. även jag lyckades till sist landa en öring, en nästan kolsvart fisk i trekilosklassen som bjöd på riktigt bra motstånd! skönt att spräcka öringnollan från is, nu kan det bara bli bättre framöver. bilder finns på dessa fiskar, men bilderna är sådär på grund av stressen, så jag ska bespara er från dessa. alla fiskar utom en klippte beten riggade med flourocarbontafs och små krokar, kanske var det en slump? hur som helst lär vi inte ha några gäddtackel med oss när vi återvänder nästa gång!

på söndagsmorgonen hade temperaturen krupit upp närmare fem minusgrader, perfekt. dessvärre snöade det och blåste tio sekundmeter! senast för några veckor sedan sa jag till mig själv att jag aldrig mer skulle ismeta om det snöade eller blåste, fisket brukar vara helt uselt och det är totalt vidrigt att vistas utomhus. men minnet är ganska kort och huvudet dumt, så imorse var vi tillbaka på samma sjö som igår. vi valde en ny plats där vi kunde sitta i lä för den vidriga vinden, men våra spön som satt mitt ute på isen var såklart helt oskyddade. vinden piskade snön och hålen fylldes på nolltid, vissa spön snöade nästan helt över. detta kunde man kanske ha levt med om det varit lite fart, men...

inte en flagg fram till klockan elva fick oss att plocka ihop och göra en rejäl flytt. jag trodde verkligen inte på det, men när man har släpat alla grejer ända upp i skogen kan man lika gärna anstränga sig lite. när jag precis hade riggat vippan på mitt andra spö flaggade det av. jag hann inte ens förbanna den livliga mörten innan jag såg att linan löpte av spolen i våldsam takt. öring? nei...


pelagborre

upp kom denna pelagiskt jagande borre på 6-7 hekto. inte så väntat, men roligt! peter fick en likadan flagg på utlägg, men missade den fisken. ytterligare två flagg på kort tid blev det, med resultatet en spottat mört och en snipgädda. sen var det dött. vi bet ihop och stannade till klockan tre, men det blev inte en flagg till. tur att det fanns andra glädjeämnen...


hela dagens höjdpunkt!

för andra dagen i rad släpade vi med oss ett lass ved ut på isen, och det var det väl värt. varm mat mitt på dagen, och en välkommen möjlighet att värma stelfrusna fingrar. det måste bli en vana!

imorgon bär det av till storstaden igen. det blir för kallt för fiske här i masriket, så jag kan lika gärna åka hem. kanske kan det bli nåt fiske på hemmaplan i veckan, om jag kommer på nåt behändigt ställe där det går att parkera nära vattnet och det inte krävs en jättepromenad på isen. tills dess, ha det!