Insjööringar från skogen. Skygga, petiga och elaka. Stjäl betesfisken utan att lösa ut vippan. Eller flaggar av, får en att springa och spottar ut hela tacklet innan man hunnit dit. När maten håller på att koka upp på stormköket är det så gott som huggaranti. Ingen fast fisk, bara så pass att maten hunnit koka över tills man kommer tillbaka. Helgen som gick präglades av felaktiga väderprognoser, bomflaggningar och spottade beten. En öring slog sig loss ända uppe i borrhålet. Ett fåtal gröna och nån randig gav sig oxå in i leken. Den prickiga på bilden väger 2.96 kg och fick gå tillbaka. Trots allt bök och stök vill man åter. Med mindre betesfiskar, smidigare tackel och nytt tålamod. Skönt oxå med lite avbrott från jobb och husbestyr. Det får bli ett nyårslöfte för 2011 att klämma in lite mer fiske.
onsdag 26 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mycket fin firre...
man tackar...
Skicka en kommentar