Klubbrekord

Batongen har ju haft ett löjeväckande pinsamt klubbrekord på inlandsörjan. Beväpnad med ismetespön och små mörtar har jag vigt några av vinterns dagar till att råda bot på detta. Så en dag för inte allt för länge sedan satt jag där, i de djupa Rättviksskogarna, men 12 sekundmeter snöstorm piskandes mitt i nyllet. När jag kommit fram till det spö som flaggat av hade fisken rusat 40 meter. Det blev en trixig kamp där både fisk och fiskare slutade som förlorare. Det var svårt att bända upp öringen genom den halvmetern tjocka isen. På tredje omtagningen åker en vacker skogsöring med upp. Den väger 5.3 kg, mäter 77 cm och har en fatalt djup krokning. En sådan fisk vill man så klart ge friheten åter. Men det hade inte ens hjälpt om jag haft en veterinär med ut på isen. Fisken fick smaka klubban i den pinande snöstormen. Fotot blev skit i ovädret och vittnar om ond bråd död... När jag senare rensade fisken fick jag klippa loss kroken ur magsäcken. Ett sådant osportsligt förfarande förtar såklart en hel del av glädjen kring denna fångst. Jag skulle dock vara oärlig om jag ändå inte bekände mig till viss lycksalighet över det putsade klubbrekordet. Men jag ska jaga rätt på fler skogsöringar. Dom ska va större & starkare & dom ska jävlar i min själ simma åter.