en snabbis till skåne!

efter gössuccén i onsdags bar det som sagt av söderut tillsammans med jan o, mot skåne och jörgen larsson. resan var planerad sedan länge, men det var in i de sista osäkert om den skulle bli av eftersom gösfisket där nere varit uselt den senaste tiden, och vädret länge såg tveksamt ut. de sista prognoserna såg dock lovande ut, och till sist bestämde vi oss ändå för att åka.

fisket började äckligt tidigt på torsdagen. det var uppstigning 04.30, en snabb frukost och sedan en halvtimmas transport till sjön och en halvtimmas promenad på isen för att komma till vår tänka fiskeplats, som brukar hålla grov gös. jag inledde dagen på bästa sätt med en försiktig flagg ganska omgående. dagens första fisk var inte stor, men det var en gös!


liten skånegös. foto: jan o

efter den fina inledningen hände inget mer på väldigt länge. skåne visade sig från sin allra sämsta sida, och bjöd förutom trögt fiske på gråtrist väder och råkalla vindar som kylde ner kroppen på nolltid. om inte jörgen släpat med sitt vindskydd hade vi gett upp redan före lunch, men vi huttrade bakom vindskyddet och bet ihop ända fram till kvällen.

efter en lång dödperiod började det flagga för jörgen. hans vippor är medvetet mycket känsliga, och det räcker ibland med en stressad mört för att lösa ut linan. dessa "bomflagg" beror ofta på att det finns rovfisk i närheten, och efter ett antal mörtfäll fick jörgen till sist en riktig flagg.


jörgen drillar. foto: jan o

tyvärr blev det ingen gös denna gång, utan en liten gädda, eller slempäls som man säger i skåne. själv tycker jag att en och annan gädda kan förgylla en trög fiskedag, men för en utpräglad gösfiskare som jörgen är det högst ovälkommet, och räknas till och med som en "minusfisk". en stund senare fick jag också en av dessa minusfiskar, och var allså tillbaka på noll...

vi flyttade om lite under dagen men det gav inget resultat. janne hade inte haft ett liv under hela dagen, inte ens en orolig mört, och började misströsta lite framåt eftermiddagen. han kallade till och med sin spöformation för bermudatriangeln... men plötsligt, som en blixt från klar himmel, sögs en av hans vippor ner mot hålet och flaggade till sist av. förväntningarna var på topp, men det var bara mörten som jävlades. detta upprepades totalt sex gånger utan fisk, men när janne riggade upp för sjunde gången högg en fisk medans han höll linan i handen. varken jag eller jörgen uppmärksammade detta, plötsligt stod janne där med en fin gös i näven och vi fattade ingenting...



det hade varit totalt dött på min sida, så efter jannes race flyttade jag några spön åt det hållet. det gav ingen omedelbar utdelningen, men efter en stund tyckte jag att en av mina vippor stod märklig högt. en närmare titt bekräftade detta, och linan löpte av spolen i rask takt. räkneverket visade 50 fot, så jag lyfte spöt och krokade omgående. fighten var ganska sprättig och jag trodde mest på en slempäls, men man vet ju aldrig riktigt hur gösen beter sig...


gös nummer två! foto: jörgen

lite förvånad, men nöjd, kunde jag kroka av och släppa tillbaka min andra gös för dagen. det visade sig bli dagens sista fisk, och med facit i hand kunde jag konstatera att sex spön med titantafs slagit elva spön med flourocarbontafs med 2-1. inga direkta utklassningssiffror, men det var ändå en skön bekräftelse på att man inte MÅSTE fiska med flourocarbon för att få gös, inte ens en riktigt seg dag som denna.

när vi kommit tillbaka till stugvärmen kunde vi konstatera att vi sällan hade frusit så mycket. janne drog på sig dubbla mössor, men inte ens det räckte... eftersom väderprognosen lovade dubbelt så starka vindar nästa dag, och dessutom ett kraftigt lufttrycksfall, kändes det inte alls lockande med fiske. vi tog sovmorgon istället, och drog norrut efter frukosten. det kändes tråkigt att ge upp så lättvindigt, men vi är gamla nog att inse när det inte är värt att plåga sig själv. förhoppningsvis är vi tillbaka igen om någon månad när det är öppet vatten!