mörrum, mer än bara fiske...

så var det dags för höstens mest efterlängtade fiskeresa, den till mörrumsån. efter min succé förra hösten var förväntningarna på topp hos hela gänget, som i år hade en ny deltagare i form av jan o från fisheco. han är en rutinerad vifträv som fiskat mycket i mörrumsån på stenåldern, dock ej i modern tid. i övrigt var det som vanligt göran, stefan och tony som åkte med.

förutsättningarna inför fisket såg riktigt bra ut. det fångades mycket fisk dagarna innan vårt fiske, det var mycket vatten i ån, och vädret såg ut att bli helt okey. personligen hade jag iskallt räknat med fisk, men det ska man tamejfan inte göra när det gäller höstfiske efter salmonoider, och det fick vi bittert erfara.


jan o viftade tappert

fisket var riktigt trögt för vår del, och det finns inte mycket värt att skriva om detta. vi kämpade på i två dagar och den enda som lyckades landa fisk var göran, som direkt på morgonen dag två fick en mindre öring, som han återutsatte utan bildbevis.

som tur är består dessa resor av mer än bara fiske. till exempel alldeles för mycket god mat och en eller annan öl... vi bodde som vanligt på solsta towers i asarum. göran har bott på hotellet sedan åtminstone 80-talet, när det var en annan ägare. nuvarande ägare maria tog över hotellet 2005, och vi var hennes första gäster den hösten. vi har återkommit varje år efter det och det är alltid lika trevligt att bo på solsta!

hemresan blev inte lika odramatisk som fisket. det hela började med att hotellpersonalen hade försovit sig. vi fick ringa och väcka dem för att få frukost och betala för oss. när vi väl kom iväg missade vi en högersväng och fick en gratis sightseeing i mörkaste blekinge. via iphonen lyckades vi slingra oss åt rätt håll på småvägarna. när vi var på rätt spår igen passade jag på att slå igen ögonlocken en stund. jag hann inte mer än slumra till innan jag fick ett brutalt uppvaknade av en kraftig smäll följt av ett hårt skrapande ljud. yrvaket undrade jag vad som hände, och det gjorde även göran och jan o. när vi klev ur bilen kunde vi snabbt konstatera att höger bakdäck hade exploderat!


hjälp!

båda däcksidorna var som bortblåsta, och själva slitytan låg deformerad i hjulhuset. rejäl rökutveckling av en satans otäck lukt av bränt gummi. till en början såg det ut att bärgare var det enda alternaivet, men det till synes deformerade hjulhuset gick enkelt att trycka tillbaka till sin ursprungliga form. idag är inte reservhjul standard på alla bilar, men som tur är det fortfarande det på volvo. sagt och gjort, vi hängde på reservhjulet och fick rulla de resterande 40 milen i 80 km/h. vi kom undan med blotta förskräckelsen, om det varit ett av framdäcken hade vi med största säkerhet slutat i diket.


hur gick det till?

resan tog alltså några timmar längre än beräknat, och vi hade gott om tid att lyssna igenom bruce springsteens samtliga skivor utgivna mellan 1973 och 1984.


lite oväntat blev vår favoritskiva "greetings from asbury park" från 73. den finns på spotify och är grym, varsågod och lyssna!