jag åkte ut till ingarö på lördag förmiddag, riggad för öringfiske, men ett kraftigare spö för torsk fick också följa med. havsöringsfiske i skärgården är inte så lätt nuförtiden, men det fanns en tid då det var det. detta var innan jag flyttade till stockholm och på den tiden körde gunnar en del guideningar på öring. då var det mer regel än undantag att man fick fisk, och det var inga små saker heller. öringar kring fem kilo var inte alls ovanligt. tänk om man varit med på den tiden...
vacker skärgård, vackert väder!
vi fortsatte att botanisera bland gunnars otaliga hotspots för öring. skärgården kring ingarö är sanslöst vacker och vattnet är otroligt klart. vi hade ett siktdjup på sju meter, något som jag inte är vad vid från fisket i den norra skärgårdens grumliga gäddvikar. fisket var som väntat trögt, men efter ett par timmars enträget nötande fick gunnar i allafall visa att gammal är äldst!
silver!
inte stor, men i allafall en öring! troligtvis planterad i våras och i god kondition. vi får hoppas att den får växa till sig och inte råkar ut för varken skarv eller säl! tyvärr verkar det finnas betydligt fler sälar och skarvar än det finns öringar, och det är ju inget som gör en fiskare glad direkt. sälen må vara ett pittoreskt inslag men när de simmar omkring i innerskärgården och slaktar leköring endast för att äta upp rommen, då vill jag bara köpa ett gevär...
som omväxling testade vi att fiska lite torsk i en djupbrant, snarlik den brant där jag fick min första östersjötorsk förra hösten. det var kliniskt rent på ekolodet, men helt oväntat krokade jag nästan omgående på fisk redan efter ett par minuter. det kändes torskigt, men den känslan var fel...
mitt livs första rötsimpa
det var istället en fisk som jag bara hört talas om tidigare, aldrig sett, nämligen en simpa. rötsimpshane i lekdräkt, närmare bestämt. en mycket speciell och samtidigt väldigt vacker fisk. gigantiskt huvud, gigantiska färgglada fenor, mörk kropp med ljusa fläckar, ljus buk med knallröda fläckar... otroligt häftig fisk!
simpa i närbild
jag fick ytterligare två simpor, en likadan och en med mer modesta färger som jag tror är en hona av samma art. gunnar fick också en simpa, och ungefär där tröttnade han och ville återgå till det tröstlösa öringfisket. vi betade av ytterligare ett gäng fina platser, och till sist lyckades även jag bevisa att jag inte är helt oduglig som öringfiskare.
silver igen!
även denna öring var som synes av bäbisstorlek. ännu en planterad fisk, men det finns i allafall nån slags återväxt. passa dig för sälen, kompis!
efter detta blev det ingen mer öring. som avslutning fiskade vi lite abborre i hemmaviken, och det var betydligt mer givande. borre i nästan varje kast, inga jättar, men skapliga fiskar uppåt 3-4 hekto. det slutade med att några av de randiga fick följa med hem som kvällsmat.
på söndagen var det dags för skärgården igen, men denna dag var mest vigd åt fiskevårdsarbete. haninge kommun hade fått lite pengar över som de valde att lägga på en gösutsättning, och själva utsättningen ombesörjdes av gunnar berglund och sverker lovén på idrottsförvaltningen, med mig som hjälpreda. vi mötte upp fiskbilen vid söderby brygga och lastade över gösynglen till en stor tank längst bak i båten. sen åkte vi runt till olika risvasar som byggdes i somras. risvasarna skall erbjuda skydd för ynglen och förhoppningsvis finns där även gott om mat i form av olika småkryp.
sverker tar en håvfull med gösyngel...
...och ger dem friheten mitt i risvasen!
förhoppningsvis kan vi se fram emot ett bättre gösfiske i haninges vassvikar om några år. jag önskar gösarna lycka till! närmast på agendan står långtur med tillsynsbåten ner till östergötland under torsdag och fredag. det blir säkert lite tid för fiske, och om det finns något att rapportera dyker det upp ett nytt inlägg under helgen. tills dess, simma lugnt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar