Nej vi gick inte vilse och försvann. Anledningen till att det inte kom någon kvällsrapport var att det fanns inget att skriva om. Fisket var skitkasst i jämförelse med förra året på samma tid och plats. På ca 18 timmars viftande lyckades vi bara landa ett 10-tal fiskar tillsammans. Ingen vägde ens över 4hg skulle jag tro.
Nåväl man ska väl inte döma ut stället än då det var så grymt förra året.
tisdag 23 september 2008
torsdag 18 september 2008
Inge tjafs!
07:40 Linsell: ännu en gång startar en fokuserad jakt efter kilosharren. Rapport om första dagens fiske utlovas ikväll. Over and out.
måndag 15 september 2008
Trollingpremiär på Siljan
I Lördags körde jag det första riktiga trollingpasset med nya båten. Hade varit ute och testat konstruktionen i somras, men detta var första seriösa turen. Efter lite rundringning bland klubbkamrater och gamla Ludvikarävar föll valet av styrman på farsan, som aldrig förut provat trollingfiske med mast och pulkor. Han skötte sig bra bakom spakarna och var nöjd med turen, men överlät på mig att sköta allt fiskerelaterat i båten. Det blev 10 långa och händelsefattiga timmar på sjön. Jag är helt novis på Siljan och hade i första hand som mål att lära mig så mycket som möjligt om sjön, då den kan komma att bli mitt framtida hemmavatten. Fisken patrullerade mitt i sjön i älvfåran över 100 meters djup. I språngskiktet runt 20-30 meter visade ekolodet fisk längs hela fåran. På övriga ställen i sjön var det i det närmsta sterilt. Jag har ingen djuprigg på båten ännu och slet istället med päronblyn, gummisnoddar och kusamoparavaner för att nå ner. Lyckades överlista ett par gäddfemmor på 10 meters djup, men någon mytomspunnen Siljansöring blev det inte den här gången. Om ett par veckor tänkte jag återvända. Förhoppningen är att fisken ska röra sig uppåt i vattenskiktet när temperaturen faller.
söndag 7 september 2008
Ryckfiske i Mörrum
Efter en dryg månads väntan var det äntligen dags för höstfisket i Mörrum. Förväntningarna var dock inte så stora eftersom det är erkänt svårfiskat på hösten. Den låga vattenföringen gjorde inte oddsen bättre. Dock hade det fångats ett tiotal fiskar om dagen trots att det är ganska få som nöter i ån så här års.
Klockan två på torsdagen blev Tony och jag hämtade av min morbror Göran och hans kollega Roger, två riktigt inbitna gamla flugfiskerävar som har viftat tvåhand i Mörrum i tjugo respektive trettio år. Upplagt för succé?
Redan på vägen ner började det gå åt helvete. Halvvägs insåg jag att mina fiskebyxor hängde kvar i torkskåpet, och att jag hade glömt hårtorken som jag så väl behövde för att kunna impregnera min nya fiskejacka. Ett samtal till Bringséns i Mörrum löste byxproblemet, Berne lovade att öppna upp butiken "after hours" om vi hörde av oss när vi kom fram. Det kallar jag service!
Med nyinköpta nödfiskebyxor var helgen räddad. Tony och jag anlände till pumphuset, en av mina favoritpooler, vid sextiden på lördagsmorgonen. Innan vi ens klivit ur bilen hoppade en hyfsad fisk (3-4 kg) rakt upp i luften och landande med ett stort plask. Förväntningarna ökade omedelbart med ungefär 300%, men ganska snart kom vi ner på marken igen. Det var nämligen gott om fisk som visade sig i ån, men ingen hade det minsta intresse av det vi erbjöd.
Utsikt från pumphuset
Efter nästan 6 timmars fiske utan resultat hade vi gått igenom hela våra draglådor, mer än en gång. Det var poolskifte kl 13, och på väg norrut mot Vittskövle stannade vi till på Bringséns för att kitta upp och få några värdefulla tips. Berne bedyrade viftfiskets överlägsenhet, och lurade på oss varsitt korksänke(sänke som sjunker långsamt, bra vid låg vattenföring) samt ett gäng flugor av ullsockstyp i olika färger. Med korksänket går det att presentera flugan "svävande" i strömmen, nästan som med ett riktigt viftspö, och tydligen är det var som behövs för att få trögflirtade laxar och örjans att bita. Det enda kvällen hade att erbjuda var dock trädgrenar. När mörkret faller är det snudd på omöjligt att bedöma hur långt ett kast blir, både Tony och jag lyckades vifta upp ullsockarna i bokskogen och ungefär där lackade vi ur och hämtade upp gubbarna som fiskade på den södra sträckan. De hade givetvis inte heller haft någon utdelning trots "på riktigt-viftande".
På lördagsmorgonen hade SMHI regn att erbjuda. Vackert väder-fiskare är vi allihopa, så vi somnade om och vaknade först två timmar senare, klockan sju. En snabb frukost, sen bar det av till ån oavsett väder. Tony och jag slog läger i vindskyddet vid pool 14. De närmaste timmarna nötte vi av samma sträcka som dagen innan - från pumphuset och hela vägen ner till havet. Regnet hade höjt vattennivån några kubik och på papperet ska det vara bra för fisket. Det var dock inget vi märkte av... Vi blötte drag, wobbler, spinnare och fluga. Ljusa, mörka och blanka. Men fan heller, inget dög.
På eftermiddagen körde gubbsen golfpaus som vanligt. Vi ungdomar hittade ett fint majsfält som vi spanade in på nära håll, sen tutade vi upp till Vittskövle.
Det enda matnyttiga som följde med hem...
På vissa delar av Vittskövlesträckan var det sanslöst mycket aktivitet i vattnet. Stora fiskar visade sig gång på gång och sällan har frustrationen varit större över vår oförmåga att locka fisken till hugg. Jag nötte oförtrutet vidare på samma fläck i tron att fisken till sist kommer att tröttna och bita på något av mina drag, medans Tony lallade iväg långt upp längs ån och var borta flera timmar. När han kom tillbaka sken han som en sol och påstod att han hade räddat namnet. Han hade lyckats lura en tvåhektos smolt och hans glädje var inte speciellt äkta.
Vi hade planerat att fiska pool 13-16 på kvällen, men den myckna aktiviteten på Vittskövle fick oss att tänka om. Ska det nötas så ska det fan nötas där det bevisligen finns fisk, tänkte vi. Eftersom gårdagens fiske med "fusk-vift" inte hade gett nåt resultat så gick jag direkt på stålet. Dock passade jag på ett norpa en svart liten fluga i Görans ask innan vi lämnade gubbarna. Det var fortsatt mycket aktivitet i poolen, och efter två timmars frestande med stålet bestämde jag mig för att ge Görans lilla svarta chansen sista timmen. Dock med viss modifikation; jag tog fram kniven och täljde en mer oregelbunden form på korksänket, sen målade jag det svart med tuschpenna. Ut med skiten i ån, nöta nöta nöta!
Redan efter ett par kast visade sig en stor fisk lite lätt uppströms. Nu är det som så, att uppströmskast är förbjudna vid låg vattenföring. Det har dock aldrig stört mig, så jag skickade omedelbart iväg vifttacklet mot en plats strax ovanför där fisken visat sig. Perfekt kast! Nästan omedelbart går fisken upp igen, och sekunden senare står jag med böjt spö! Fisken är på ädelfiskars vis otroligt ettrig och plöjer omkring i ån fram och tillbaka framför mina fötter. Jag gissar att fisken är skapligt stor, 5-6 kilo. Plötsligt går den upp i ett mäktigt hopp, och sen känns det som att fisken är borta. NEJ hinner jag tänka, men plötsligt får jag kontakt med fisken igen och beger den sig nedströms som ett ånglok. Jag springer efter och gör en praktvurpa på en hal sten, men håller såklart upp spöt. Snabbt på fötter igen, efter fisken, som dragit iväg ungefär 50 meter nedströms. Ytterligare hundra meter ner finns en vitfors som jag absolut inte vill att fisken skall nå, så jag drar åt bromsen så hårt jag vågar. Och det ger resultat, fisken vänder och beger sig uppåt. Tillbaka till platsen för hugget, och sedan ytterligare lite högre upp. Jag följer efter, och får syn på Tony som fiskar uppströms. Jag uppmärksammar honom på att jag har fisk, och han kommer ner för att hjälpa till. Fisken är inte alls ettrig på samma sätt som i början, utan gör bara långa rusningar fram och tillbaka i ån. Plötsligt beger den sig nedströms igen, och jag efter. Tony hänger på med håven. Detta visar sig vara sista rusningen, fisken mattas av och lägger sig på sidan i det grunda vattnet. Dock är det nåt som är på tok, linan kommer inte från fiskens mun. Har den lindat in sig i linan? Tony håvar säkert och jag kan andas ut. När fisken är på land ser vi att kroken sitter i ryggen, strax bakom ryggfenan. Som seden bjuder skall felkrokad fisk återutsättas, och så sker även i detta fall. Självklart blev det först fotografering. Medans jag lät fisken återhämta sig i åkanten sprang Tony iväg och hämtade vågen. Jag tippade vikten till omkring tio kg, Tony var mer skeptisk och trodde på åtta. Vågen stannade inte förrän efter tolvstrecket...
12,2 kilo laxhane, längd okänd.
På väg att simma hem igen
Efter att ha sett laxen simma tillbaka i ån börjar mina ben skaka. Det är visst det som kallas laxfrossa. Just då var jag bara jävligt nöjd, men så här i efterhand är jag såklart bitter att mitt livs fisk var krokad i ryggen. Chansen att felkroka en lax med fritt drivande fluga är försvinnande liten, framför allt nu när vattnet är så långtsamflytande att det knappt rör på sig. Jag tror inte att en liten tvåkrok kan drifta fast i en laxrygg ens i strid ström. Hur som helst, kroken satt där den satt och hur den hamnade där kommer vi aldrig att få veta. Min personliga teori är dock att fisken har fått linan ett varv runt kroppen när den har vältrat sig i vattnet, kroken har lossnat ur munnen och på väg runt kroppen krokat om i ryggen. Därav ändrade fighten karaktär från ettriga ryck till långa rusningar.
Färdigfiskat i Mörrum för i år. Förhoppningsvis är vi tillbaka på premiären i vår!
Klockan två på torsdagen blev Tony och jag hämtade av min morbror Göran och hans kollega Roger, två riktigt inbitna gamla flugfiskerävar som har viftat tvåhand i Mörrum i tjugo respektive trettio år. Upplagt för succé?
Redan på vägen ner började det gå åt helvete. Halvvägs insåg jag att mina fiskebyxor hängde kvar i torkskåpet, och att jag hade glömt hårtorken som jag så väl behövde för att kunna impregnera min nya fiskejacka. Ett samtal till Bringséns i Mörrum löste byxproblemet, Berne lovade att öppna upp butiken "after hours" om vi hörde av oss när vi kom fram. Det kallar jag service!
Med nyinköpta nödfiskebyxor var helgen räddad. Tony och jag anlände till pumphuset, en av mina favoritpooler, vid sextiden på lördagsmorgonen. Innan vi ens klivit ur bilen hoppade en hyfsad fisk (3-4 kg) rakt upp i luften och landande med ett stort plask. Förväntningarna ökade omedelbart med ungefär 300%, men ganska snart kom vi ner på marken igen. Det var nämligen gott om fisk som visade sig i ån, men ingen hade det minsta intresse av det vi erbjöd.
Utsikt från pumphuset
Efter nästan 6 timmars fiske utan resultat hade vi gått igenom hela våra draglådor, mer än en gång. Det var poolskifte kl 13, och på väg norrut mot Vittskövle stannade vi till på Bringséns för att kitta upp och få några värdefulla tips. Berne bedyrade viftfiskets överlägsenhet, och lurade på oss varsitt korksänke(sänke som sjunker långsamt, bra vid låg vattenföring) samt ett gäng flugor av ullsockstyp i olika färger. Med korksänket går det att presentera flugan "svävande" i strömmen, nästan som med ett riktigt viftspö, och tydligen är det var som behövs för att få trögflirtade laxar och örjans att bita. Det enda kvällen hade att erbjuda var dock trädgrenar. När mörkret faller är det snudd på omöjligt att bedöma hur långt ett kast blir, både Tony och jag lyckades vifta upp ullsockarna i bokskogen och ungefär där lackade vi ur och hämtade upp gubbarna som fiskade på den södra sträckan. De hade givetvis inte heller haft någon utdelning trots "på riktigt-viftande".
På lördagsmorgonen hade SMHI regn att erbjuda. Vackert väder-fiskare är vi allihopa, så vi somnade om och vaknade först två timmar senare, klockan sju. En snabb frukost, sen bar det av till ån oavsett väder. Tony och jag slog läger i vindskyddet vid pool 14. De närmaste timmarna nötte vi av samma sträcka som dagen innan - från pumphuset och hela vägen ner till havet. Regnet hade höjt vattennivån några kubik och på papperet ska det vara bra för fisket. Det var dock inget vi märkte av... Vi blötte drag, wobbler, spinnare och fluga. Ljusa, mörka och blanka. Men fan heller, inget dög.
På eftermiddagen körde gubbsen golfpaus som vanligt. Vi ungdomar hittade ett fint majsfält som vi spanade in på nära håll, sen tutade vi upp till Vittskövle.
Det enda matnyttiga som följde med hem...
På vissa delar av Vittskövlesträckan var det sanslöst mycket aktivitet i vattnet. Stora fiskar visade sig gång på gång och sällan har frustrationen varit större över vår oförmåga att locka fisken till hugg. Jag nötte oförtrutet vidare på samma fläck i tron att fisken till sist kommer att tröttna och bita på något av mina drag, medans Tony lallade iväg långt upp längs ån och var borta flera timmar. När han kom tillbaka sken han som en sol och påstod att han hade räddat namnet. Han hade lyckats lura en tvåhektos smolt och hans glädje var inte speciellt äkta.
Vi hade planerat att fiska pool 13-16 på kvällen, men den myckna aktiviteten på Vittskövle fick oss att tänka om. Ska det nötas så ska det fan nötas där det bevisligen finns fisk, tänkte vi. Eftersom gårdagens fiske med "fusk-vift" inte hade gett nåt resultat så gick jag direkt på stålet. Dock passade jag på ett norpa en svart liten fluga i Görans ask innan vi lämnade gubbarna. Det var fortsatt mycket aktivitet i poolen, och efter två timmars frestande med stålet bestämde jag mig för att ge Görans lilla svarta chansen sista timmen. Dock med viss modifikation; jag tog fram kniven och täljde en mer oregelbunden form på korksänket, sen målade jag det svart med tuschpenna. Ut med skiten i ån, nöta nöta nöta!
Redan efter ett par kast visade sig en stor fisk lite lätt uppströms. Nu är det som så, att uppströmskast är förbjudna vid låg vattenföring. Det har dock aldrig stört mig, så jag skickade omedelbart iväg vifttacklet mot en plats strax ovanför där fisken visat sig. Perfekt kast! Nästan omedelbart går fisken upp igen, och sekunden senare står jag med böjt spö! Fisken är på ädelfiskars vis otroligt ettrig och plöjer omkring i ån fram och tillbaka framför mina fötter. Jag gissar att fisken är skapligt stor, 5-6 kilo. Plötsligt går den upp i ett mäktigt hopp, och sen känns det som att fisken är borta. NEJ hinner jag tänka, men plötsligt får jag kontakt med fisken igen och beger den sig nedströms som ett ånglok. Jag springer efter och gör en praktvurpa på en hal sten, men håller såklart upp spöt. Snabbt på fötter igen, efter fisken, som dragit iväg ungefär 50 meter nedströms. Ytterligare hundra meter ner finns en vitfors som jag absolut inte vill att fisken skall nå, så jag drar åt bromsen så hårt jag vågar. Och det ger resultat, fisken vänder och beger sig uppåt. Tillbaka till platsen för hugget, och sedan ytterligare lite högre upp. Jag följer efter, och får syn på Tony som fiskar uppströms. Jag uppmärksammar honom på att jag har fisk, och han kommer ner för att hjälpa till. Fisken är inte alls ettrig på samma sätt som i början, utan gör bara långa rusningar fram och tillbaka i ån. Plötsligt beger den sig nedströms igen, och jag efter. Tony hänger på med håven. Detta visar sig vara sista rusningen, fisken mattas av och lägger sig på sidan i det grunda vattnet. Dock är det nåt som är på tok, linan kommer inte från fiskens mun. Har den lindat in sig i linan? Tony håvar säkert och jag kan andas ut. När fisken är på land ser vi att kroken sitter i ryggen, strax bakom ryggfenan. Som seden bjuder skall felkrokad fisk återutsättas, och så sker även i detta fall. Självklart blev det först fotografering. Medans jag lät fisken återhämta sig i åkanten sprang Tony iväg och hämtade vågen. Jag tippade vikten till omkring tio kg, Tony var mer skeptisk och trodde på åtta. Vågen stannade inte förrän efter tolvstrecket...
12,2 kilo laxhane, längd okänd.
På väg att simma hem igen
Efter att ha sett laxen simma tillbaka i ån börjar mina ben skaka. Det är visst det som kallas laxfrossa. Just då var jag bara jävligt nöjd, men så här i efterhand är jag såklart bitter att mitt livs fisk var krokad i ryggen. Chansen att felkroka en lax med fritt drivande fluga är försvinnande liten, framför allt nu när vattnet är så långtsamflytande att det knappt rör på sig. Jag tror inte att en liten tvåkrok kan drifta fast i en laxrygg ens i strid ström. Hur som helst, kroken satt där den satt och hur den hamnade där kommer vi aldrig att få veta. Min personliga teori är dock att fisken har fått linan ett varv runt kroppen när den har vältrat sig i vattnet, kroken har lossnat ur munnen och på väg runt kroppen krokat om i ryggen. Därav ändrade fighten karaktär från ettriga ryck till långa rusningar.
Färdigfiskat i Mörrum för i år. Förhoppningsvis är vi tillbaka på premiären i vår!
tisdag 2 september 2008
Blekinge here we come!
Mörrumsön är full av såna här - feta örjans! Ack så svårfångade förstås, men jag och Tony gör ett försök i helgen medans Gryth sitter hemma i kransen och pillar med sin wobblersamling... Dock ska det inte viftas, det är stål som gäller. Inget tjafs!
torsdag 21 augusti 2008
onsdag 20 augusti 2008
om en speleman en enda gång, börjat spela på en gammal sång...
detta mina herrar, är ett alldeles äkta sugrör! nu återstår att se hur det fungerar...
måndag 18 augusti 2008
Den som gräver en grop för andra...
Drog till Norrland för att vara mig själv för en stund. Med skuffen fylld med guldskallar och en styrman i toppform var det som bäddat för succé.
Stannade till på Supis för att prova på lite hederligt mjärdfiske.
Stannade till på Supis för att prova på lite hederligt mjärdfiske.
Mäskat & klart, 
På rätt kurs.
Klar Sik t.
På rätt kurs.
Klar Sik t.
tisdag 22 juli 2008
Norgeresan light 2008
I fredags gick fan tiden baklänges på jobbet. Blev inte bättre av att jag skulle frilägga lockigt hår i photoshop. Hursom, så småningom slog klockan 15 och jag kunde rusa till tåget mot Falun. Där väntade Erik och vi drog direkt mot Norge. Väl på plats släppte alla mina storstadssyndrom som stress-ticks och magvärk.
Efter en halvtimmes promenad dagen efter kom vi fram till vattnet. Ihop med flugspöt och till en början på med favoritflugan svartgul superpuppa. Inte ett skit på flera timmar trots åtskilliga flugbyten. Lätt besvikna sökte vi oss nedströms för att rädda lunchen. Där gick det bättre och ganska omgående hade jag landat en harr på 6hg som sparades till pannan. Likaså Erik fick ett gäng fina. Medelvikten verkade ha ökat från tidigare år, vilket bådade gott.
Plötsligt ringer Pär W och säger att han strax ansluter till oss. Vi möter upp honom och sätter oss för att förklara området över en harrsushimi med ärtsoppa till efterrätt.
Tur för oss att Pär kom upp så tidigt ändå för han satt med lösningen på det tröga flugfisket. Ner på botten. Djupt. Inget litet guldhuvud utan blyhagel av större sorten. Ganska snart kunde han landa några fina harrar och jag knöt på den tyngsta nymph jag hade. Knappt kastbart men resulterade på andra kastet i en harr på 7hg vilket skulle visa sig bli största på resan. Endast hotad av en harr Erik bara hann se ryggfenan på innan den gick loss. Möjligen var den större.
Nästa dag tillbringade vi i en mindre å 3 mil från campingen. Snabbt testades de bästa poolerna med flugspö då vi inte hade några kaffekvarnare att trängas med.
Dagen började ganska trögt men det lossnade då Erik beslöt sig för att köra upphängare på flugtafsen. Hans senaste flugalster "Dubbelmackan" visade också vägen. Det var alltså guldhuvuden och guld överlag som gällde denna dag.
Efter en lunch på köp-pytt spetsad med 2.5dl grädde, och en stunds till fiske åkte vi hemåt för att ladda inför ett kvällsfiske vid stora bron. Erik knöt upp flera Dubbelmackor medans ett par fina harrar tog smak i fiskröken. Det verkade kunna bli en bra kväll.
Tyvärr fick undertecknad en jävla skitkväll. Inte ett hugg och så trampade jag ner i ett hål framför en sten och slog i smalbenet. Bättre gick det för Erik och Pär som vadat ut mitt i och nästan över hela forsnacken. Med Dubbelmackan på tafsen drog de snabbt 3-4 harrar runt 4-5hg. Sen var det dött resten av kvällen. När det sen började regna drog vi hem och drack öl.
Sista dagen skulle läggas där vi började. 25 minuter i vindstilla väder med gassande sol avverkades bara för att mötas av full storm från sjön ner över nacken. Besvikna drog vi igång en glöd och langade på 15 grillkorvar att trösta oss med. Vi insåg snart att det inte skulle mojna på lång tid så vi packade ihop igen och gick tillbaka. Pär W beslöt sig för att dra hem och jag och Erik drog vidare till ån igen. Bra beslut då vi slapp bli fisklösa den dagen. De vanliga höljorna bjöd på några ok harrar samt att jag tappade en lite grövre på samma plats och sätt som Erik gjort dagen innan.
Känns bra att ha fått fiska igång sig lite inför långresan till Masi om 5 dagar. Nu återstår bara att åka in till stan och kitta upp med det sista.
Efter en halvtimmes promenad dagen efter kom vi fram till vattnet. Ihop med flugspöt och till en början på med favoritflugan svartgul superpuppa. Inte ett skit på flera timmar trots åtskilliga flugbyten. Lätt besvikna sökte vi oss nedströms för att rädda lunchen. Där gick det bättre och ganska omgående hade jag landat en harr på 6hg som sparades till pannan. Likaså Erik fick ett gäng fina. Medelvikten verkade ha ökat från tidigare år, vilket bådade gott.
Plötsligt ringer Pär W och säger att han strax ansluter till oss. Vi möter upp honom och sätter oss för att förklara området över en harrsushimi med ärtsoppa till efterrätt.
Tur för oss att Pär kom upp så tidigt ändå för han satt med lösningen på det tröga flugfisket. Ner på botten. Djupt. Inget litet guldhuvud utan blyhagel av större sorten. Ganska snart kunde han landa några fina harrar och jag knöt på den tyngsta nymph jag hade. Knappt kastbart men resulterade på andra kastet i en harr på 7hg vilket skulle visa sig bli största på resan. Endast hotad av en harr Erik bara hann se ryggfenan på innan den gick loss. Möjligen var den större.
Nästa dag tillbringade vi i en mindre å 3 mil från campingen. Snabbt testades de bästa poolerna med flugspö då vi inte hade några kaffekvarnare att trängas med.
Dagen började ganska trögt men det lossnade då Erik beslöt sig för att köra upphängare på flugtafsen. Hans senaste flugalster "Dubbelmackan" visade också vägen. Det var alltså guldhuvuden och guld överlag som gällde denna dag.
Efter en lunch på köp-pytt spetsad med 2.5dl grädde, och en stunds till fiske åkte vi hemåt för att ladda inför ett kvällsfiske vid stora bron. Erik knöt upp flera Dubbelmackor medans ett par fina harrar tog smak i fiskröken. Det verkade kunna bli en bra kväll.
Tyvärr fick undertecknad en jävla skitkväll. Inte ett hugg och så trampade jag ner i ett hål framför en sten och slog i smalbenet. Bättre gick det för Erik och Pär som vadat ut mitt i och nästan över hela forsnacken. Med Dubbelmackan på tafsen drog de snabbt 3-4 harrar runt 4-5hg. Sen var det dött resten av kvällen. När det sen började regna drog vi hem och drack öl.
Sista dagen skulle läggas där vi började. 25 minuter i vindstilla väder med gassande sol avverkades bara för att mötas av full storm från sjön ner över nacken. Besvikna drog vi igång en glöd och langade på 15 grillkorvar att trösta oss med. Vi insåg snart att det inte skulle mojna på lång tid så vi packade ihop igen och gick tillbaka. Pär W beslöt sig för att dra hem och jag och Erik drog vidare till ån igen. Bra beslut då vi slapp bli fisklösa den dagen. De vanliga höljorna bjöd på några ok harrar samt att jag tappade en lite grövre på samma plats och sätt som Erik gjort dagen innan.
Känns bra att ha fått fiska igång sig lite inför långresan till Masi om 5 dagar. Nu återstår bara att åka in till stan och kitta upp med det sista.
måndag 21 juli 2008
Hur var det nu med nybörjarturen?
Andrea har under några veckors tid kommenterat mina fiskebilder på facebook, i stil med "jag vill också fiska!". Sagt och gjort, hon fick följa med ut i spanjorens båt. Vädret såg allt annat än inbjudande ut men vi gav oss ut ändå. Hur är det nu man säger, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder... Dessvärre hade vi dåliga kläder, haha.
Hur som helst, lite duggregn kan man ju leva med så vi började fiska. Jag riggar upp den bästa vobblern på Andrea's spö och vad händer? Jo, det hinner inte ens gå fem minuter innan det börjar rycka i spöt. En liten gäddstackare och hon fattar knappt att det är fisk... Gäddan får gå tillbaka och jakten på gösen fortsätter.
Efter en stund får jag bottennapp, och när jag börjar veva in mitt spö börjar det plötsligt rycka i Andrea's. Jag tror först att det är botten även för henne, men ganska snart visar det sig att det är fisk och inte vilken fisk som helst! Den är riktigt tung och rusar våldsamt. Det tar åtminstone fem minuter innan den är inne vid båten, och då går den mest och spänner nere vid bottnen. Tanken på jättegösen hinner gå genom huvudet ett par gånger innan fisken visar sig. En rejäl gädda. Riktigt stor! Den största gädda jag sett på väldigt länge... När den väl kommer in till båten och får smaka på läppgreppet visar den sig väga 9 kilo! Den största mälargädda jag sett, och jag har fiskat åtskilliga timmar i Mälaren... Nu visar det sig att Andrea inte är någon riktig fiskare, för hon totaltvägrar att röra vid gäddan. Det blir jag som får posera med den, men det är alltså inte min fångst...
Nio kilo mälargädda med taskig syn
Gäddan gav såklart mersmak och vi nötte vidare. Det gick en stund utan att något hände och vi gav oss utåt mot fiskarfjärden. På vägen ut högg första riktiga fisken, en gös på 1,5 kilo. Perfekt matfisk och den högg på mitt spö, yihoo!! Bara några minuter senare högg det igen, på Andrea's spö såklart. Upp kom en gös till, på drygt ett kilo.
Första gösen, nöjd tjej!
Efter huggrushen dog det hela lite grann. Om det berodde på det försämrade vädret eller att vi lämnade stan låter jag vara osagt. Hur som helst såg molnen riktigt otäcka ut och halvvägs till fiskarfjärden sökte vi skydd bakom en ö och satte upp kapellet. Ganska snart blev det både blixt och dunder, och vi var ganska glada att vi låg i lä nära land. Efter närkamp med såväl gädda som gös kan man bli lite trött, och Andrea fann sig väl tillrätta i spanjorens lilla båt...
Trött!
Efter en välbehövlig tupplur var vi ganska nöjda och tuffade hem lite tidigare än planerat. Andrea's gös ligger just nu i frysen på väg till hennes mamma som älskar fisk, och min gös är på väg till ugnen! Nu gör vi som Odell och tar en smäll, skål!
lördag 19 juli 2008
Inga fjuttiga trehektosharrar här inte!
Jag, Jimmy och Folke åkte ut till Folkes stuga utanför Norrtälje för att dricka folköl, kolla på Odell och fiska ett par dagar. De har just skaffat stugan och hade inte ens lagt i båten, så vi hade ingen aning om vad som väntade oss.
Väl där visade det sig att båtplatsen låg längst in i en grund vik som flikade sig ut åt en massa olika håll. 21 grader varmt grumligt vatten med ett snittdjup på 2 meter talade för en enda sak - smågädda. Well, det är ju ändå ryck i spöt som räknas så vi tog oss en provtur. Ganska snart krokade Folke på en gäddkorv utan bröd på sin nyinköpta bananliknande strikepro. Okey, då fanns det i allafall liv. Vi fortsatte att utforska området och i ärlighetens namn fick vi mest sjögräs. Enorma mängder sjögräs...
Efter en stund fick dock Jimmy kontakt med fisk. Vi var såklart säkra på ytterligare en gädda extra small så förvåningen var stor när fisken visade sig vara en gös på dryga kilot - perfekt för stekpannan. Nåväl, en fisk är ingen fisk och smågås kanske är lite som smågädda, trivs överallt... Vi jobbade oss vidare och kom ut i en kanal med lite större djup. Det blåste satans vindar och eftersom fiske uteblev orkade vi inte kämpa så värst länge.
På vägen tillbaka högg det flera gäddor för både Jimmy och Folke i samma område som gåsen tog, så vi kryssade fram och tillbaka längs samma vasskant ett par gånger och det gav utdelning i form av fler gäddor. Dock inte för mig, jag fick inte ens ett hugg och jag blev ganska hårt hånad av de andra grabbarna. Det enda jag kunde komma upp med som svar var "jag låter er ta småfisken, jag väntar på den stora..." och möttes såklart med ett unisont skratt. Strax därefter nöp det dock i för "den mustaschprydde dvärgen" som Jimmy så fint döpt mig till. Jag tyckte att det mest var stumt i spöt och nämnde nåt om en gås, men grabbarna var säkra på sin sak - slö tvåkilosgädda. När fisken gick och stötte mot botten och enorma virvlar steg mot ytan blev jag mer och mer säker på min sak... och upp kom den här!
Femtusen gram gås från Norrtälje!
Inte illa, min andra femkilos på en vecka! Extremt oväntat med så fin fisk i den grunda sumpiga viken, mitt på dagen! Vi nötte vidare på kvällen utan vidare utdelning. Jag dryftade en teori om att fisken går ut på djupare och klarare vatten på kvällen, och möjligen blev den teorin bekräftad idag när vi tog tre gösar mellan ett och två kilo mitt på dagen. Jag fick ingen av dem men väl 12 gäddor som tröst... Och Mr Gryth, vi snackar flätlina och tafs...
Väl där visade det sig att båtplatsen låg längst in i en grund vik som flikade sig ut åt en massa olika håll. 21 grader varmt grumligt vatten med ett snittdjup på 2 meter talade för en enda sak - smågädda. Well, det är ju ändå ryck i spöt som räknas så vi tog oss en provtur. Ganska snart krokade Folke på en gäddkorv utan bröd på sin nyinköpta bananliknande strikepro. Okey, då fanns det i allafall liv. Vi fortsatte att utforska området och i ärlighetens namn fick vi mest sjögräs. Enorma mängder sjögräs...
Efter en stund fick dock Jimmy kontakt med fisk. Vi var såklart säkra på ytterligare en gädda extra small så förvåningen var stor när fisken visade sig vara en gös på dryga kilot - perfekt för stekpannan. Nåväl, en fisk är ingen fisk och smågås kanske är lite som smågädda, trivs överallt... Vi jobbade oss vidare och kom ut i en kanal med lite större djup. Det blåste satans vindar och eftersom fiske uteblev orkade vi inte kämpa så värst länge.
På vägen tillbaka högg det flera gäddor för både Jimmy och Folke i samma område som gåsen tog, så vi kryssade fram och tillbaka längs samma vasskant ett par gånger och det gav utdelning i form av fler gäddor. Dock inte för mig, jag fick inte ens ett hugg och jag blev ganska hårt hånad av de andra grabbarna. Det enda jag kunde komma upp med som svar var "jag låter er ta småfisken, jag väntar på den stora..." och möttes såklart med ett unisont skratt. Strax därefter nöp det dock i för "den mustaschprydde dvärgen" som Jimmy så fint döpt mig till. Jag tyckte att det mest var stumt i spöt och nämnde nåt om en gås, men grabbarna var säkra på sin sak - slö tvåkilosgädda. När fisken gick och stötte mot botten och enorma virvlar steg mot ytan blev jag mer och mer säker på min sak... och upp kom den här!
Femtusen gram gås från Norrtälje!
Inte illa, min andra femkilos på en vecka! Extremt oväntat med så fin fisk i den grunda sumpiga viken, mitt på dagen! Vi nötte vidare på kvällen utan vidare utdelning. Jag dryftade en teori om att fisken går ut på djupare och klarare vatten på kvällen, och möjligen blev den teorin bekräftad idag när vi tog tre gösar mellan ett och två kilo mitt på dagen. Jag fick ingen av dem men väl 12 gäddor som tröst... Och Mr Gryth, vi snackar flätlina och tafs...
fredag 18 juli 2008
torsdag 17 juli 2008
Grrrrrooooovharr!
MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! MASI! JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Kiloharr!!
Kiloharr!!
onsdag 16 juli 2008
EFTERLYST
Vi önskar komma i kontakt med den här killen. Han heter Tony Nääs. Han sågs senast i Stockholms skärgård där han badade sin andra mobil-tfn på en vecka. Han är ca 190-195 cm lång, smal, troligtvis klädd i fjällrävenliknande brallor, luktar fisk och mumlar osammanhängande om flugor och wobblers...Om du kommer i kontakt med denna man, vänligen framför följande meddelande: Avresa Masi Söndag 27/7. Flygbiljett bokad MR. Tony Naeaess, Arlanda-Luleå. I Luleå väntar hyrbil som tar dig och 3 fiskare till vidare till Masi. Ni är åter i Stockholm Söndag 3/8.
tisdag 15 juli 2008
Nu börjar finliret!
Det har varit mycket gös nu ett tag i bloggen. Fiskade faktiskt själv gös med Jonas i söndags, det var jävligt trevligt men som vanligt när jag följer med Jonas ut i båten är det stendött sånär som på en grön och några mindre gösar.
Hursom, på fredag börjar min säsong på allvar. Jag, Erik och Pär drar raka spåret till Norge efter jobbet för att vifta upp harr. Premiär för Pär i Norge så det ska bli grymt. Jag har även köpt en ny fiskeväst så jag lär ju få asmycket fisk nu.
Återkommer på tisdag med bilder och rapport.
Jag avslutar med en graciös flugfiskebild från förra årets norgetur.
Hursom, på fredag börjar min säsong på allvar. Jag, Erik och Pär drar raka spåret till Norge efter jobbet för att vifta upp harr. Premiär för Pär i Norge så det ska bli grymt. Jag har även köpt en ny fiskeväst så jag lär ju få asmycket fisk nu.
Återkommer på tisdag med bilder och rapport.
Jag avslutar med en graciös flugfiskebild från förra årets norgetur.
måndag 14 juli 2008
Fjutthugg och nattsudd
För andra natten i rad blev det ett maratonpass på sjön. Förväntningarna var på topp men det började inte alls lika bra som dagen innan, det började faktiskt inte alls... När klockan var tolv hade vi inte haft ett endaste litet liv. Extra jobbigt då att Youka Mustalainen lyckades betydligt bättre. Han var ute tillsammans med nån lirare som heter Kent i ett otäckt litet badkar av märke Hansvik, och innan vi fattade vad som hänt hade de lirkat upp två eller tre gås och ett par gröna därtill. Rapporterna talade om finskt handsnideri i svart/silver så vi började succesivt byta beten.
När Spaggen hade rensat nästan hela sin sida small det plötsligt i på ett bekant plastbete. Typiskt! Dock avslöjade skakningarna i spöt ganska omgående att det var frågan om den gröna illaluktande varianten. Vi fortsatte betesbytandet och efter ytterligare en gädda fick vi äntligen känna på den välbekanta tunga känslan i ett spö. Efter tio minuters drill började Spagg se lite svettig ut, och han bedyrade att det var en av de absolut tyngsta gåsar han nånsin haft kontakt med! Skaplig var den men dessvärre inget PB.
En kort firre i utsökt kondition, 5750 gram
Ett antal resultatlösa fjutthugg senare började vi misströsta. Vi hade fiskkontakt med jämna mellanrum, men ingen ville fastna på våra välvässade gamakrokar. Först vid tresnåret small det i rejält och då i form av nån slags quattrohugg. Fiskkontakt på 4 spön näst intill samtidigt, varav två resulterade i fast fisk. En grön på ca sex och så äntligen en gås till, något mindre men som vanligt inte under 4 kilo.
Ful bild och ful fiskare, men fin fisk. 4100 gram
Vi körde på en stund till utan resultat och packade ihop vid kvart över tre. Normalt sett hade vi kanske hållit ut en stund till men jag började må riktigt kasst med huvudvärk och ont i halsen. Nu ligger jag däckad i drygt 38 graders feber och har ont i kroppen... Det kostar att ligga på topp!
När Spaggen hade rensat nästan hela sin sida small det plötsligt i på ett bekant plastbete. Typiskt! Dock avslöjade skakningarna i spöt ganska omgående att det var frågan om den gröna illaluktande varianten. Vi fortsatte betesbytandet och efter ytterligare en gädda fick vi äntligen känna på den välbekanta tunga känslan i ett spö. Efter tio minuters drill började Spagg se lite svettig ut, och han bedyrade att det var en av de absolut tyngsta gåsar han nånsin haft kontakt med! Skaplig var den men dessvärre inget PB.
En kort firre i utsökt kondition, 5750 gram
Ett antal resultatlösa fjutthugg senare började vi misströsta. Vi hade fiskkontakt med jämna mellanrum, men ingen ville fastna på våra välvässade gamakrokar. Först vid tresnåret small det i rejält och då i form av nån slags quattrohugg. Fiskkontakt på 4 spön näst intill samtidigt, varav två resulterade i fast fisk. En grön på ca sex och så äntligen en gås till, något mindre men som vanligt inte under 4 kilo.
Ful bild och ful fiskare, men fin fisk. 4100 gram
Vi körde på en stund till utan resultat och packade ihop vid kvart över tre. Normalt sett hade vi kanske hållit ut en stund till men jag började må riktigt kasst med huvudvärk och ont i halsen. Nu ligger jag däckad i drygt 38 graders feber och har ont i kroppen... Det kostar att ligga på topp!
söndag 13 juli 2008
Gås De Luxe!
Igår återförenades gamla Team Black Master för en rejäl omgång gösfiske på bekant vatten. PN mötte upp med sina nya vräkiga båt, en Yamarin 59 ht. Med VHF-radio i båten var det upplagt för en trevlig natt.
Vi lämnade hamnen vid halvtiotiden och gasade ut på frivattnet för att lägga ut våra omsorgsfullt valda beten. Vi hade inte en chans att hänga med PN när han släppte lös alla sina 150 hästar och drog iväg för att knipa det han trodde var det bästa området för kvällen.
PN på väg att lämna Hirvas bakom sig
En timma senare visade det sig att Mr Rolling himself hade gjort en missbedömning av såväl beten som område, det var nämligen i Hirvasen första gåsen landades. Vid halv elva löste det ut på en otäckt lila finsk handsnidad skapelse, men det fanns inget kvar i andra änden. Dessbättre small det strax därefter i även på den amerikanska plasten! Kvällens första firre var tung som en säck potatis i vattnet och vägdes in på 4,6 kg.
Redig gås från masriket
Det var ett tiotal andra båtar ute på sjön, varav ett flertal var utrustade med VHF. Vi hade via radio ganska bra koll på de andra teamen, och under den nästkommande timmen fiskade vi skjortan av samtliga genom att plocka ytterligare 4 väl godkända firrar. Först dubbelhugg, Spaggen 4,0 och jag en till på 4,6. En liten stund senare när Le Spagg var upptagen med mobilen var jag snabb som en vessla och knep spöt framför näsan på honom när nästa fisk small i. Det som till en början kändes som en liten bebis blev tyngre ju närmare båten den kom, och visade sig bli kvällens största på 5,7, tillika nytt PB för undertecknad. Ytterligare en gås fick syna nätets maskor innan det lugnade ner sig, och det var båtägaren som fick dra sin andra fyrakilos för kvällen.
Fyra kilo nummer två
Vid denna tidpunkt, ungefär midnatt, hade de andra båtarna fiskat blankt. Vi var dock mycket nöjda och såg fram emot ytterligare några timmars kalasfiske. Men ack så vi bedrog oss, turen vände oss ryggen och medans rapporterna om femkilosgåsar duggade tätt från de andra båtarna fick vi inte ens en gäddsnipa. Först vid halv fyra när vi var på väg att ge upp hände det grejer igen - smack smack! Dubbelhugg, ett på varje sida. När vi meddelade PN via radion att vi hade dubbeldrill tappade han gnistan helt och packade ihop. Jag drillade in en ovägd pike på 5+, medans Spaggi tampades med en skaplig gås som gick vinnande ur fajten efter några minuter. Ett par rejäla hål i den finska träwobblern vittnade om fisk i skaplig kaliber.
Om jag nu summerar kvällen så får vi vara ganska nöjda med 5 firrar mellan 4 och 5,7, plus en hyfsad grön som bonus. Nu är det några timmars vila som gäller innan det är dags igen! Lägligt nog öser regnet ner så det känns helt okey att återgå till sängen...
Vi lämnade hamnen vid halvtiotiden och gasade ut på frivattnet för att lägga ut våra omsorgsfullt valda beten. Vi hade inte en chans att hänga med PN när han släppte lös alla sina 150 hästar och drog iväg för att knipa det han trodde var det bästa området för kvällen.
PN på väg att lämna Hirvas bakom sig
En timma senare visade det sig att Mr Rolling himself hade gjort en missbedömning av såväl beten som område, det var nämligen i Hirvasen första gåsen landades. Vid halv elva löste det ut på en otäckt lila finsk handsnidad skapelse, men det fanns inget kvar i andra änden. Dessbättre small det strax därefter i även på den amerikanska plasten! Kvällens första firre var tung som en säck potatis i vattnet och vägdes in på 4,6 kg.
Redig gås från masriket
Det var ett tiotal andra båtar ute på sjön, varav ett flertal var utrustade med VHF. Vi hade via radio ganska bra koll på de andra teamen, och under den nästkommande timmen fiskade vi skjortan av samtliga genom att plocka ytterligare 4 väl godkända firrar. Först dubbelhugg, Spaggen 4,0 och jag en till på 4,6. En liten stund senare när Le Spagg var upptagen med mobilen var jag snabb som en vessla och knep spöt framför näsan på honom när nästa fisk small i. Det som till en början kändes som en liten bebis blev tyngre ju närmare båten den kom, och visade sig bli kvällens största på 5,7, tillika nytt PB för undertecknad. Ytterligare en gås fick syna nätets maskor innan det lugnade ner sig, och det var båtägaren som fick dra sin andra fyrakilos för kvällen.
Fyra kilo nummer två
Vid denna tidpunkt, ungefär midnatt, hade de andra båtarna fiskat blankt. Vi var dock mycket nöjda och såg fram emot ytterligare några timmars kalasfiske. Men ack så vi bedrog oss, turen vände oss ryggen och medans rapporterna om femkilosgåsar duggade tätt från de andra båtarna fick vi inte ens en gäddsnipa. Först vid halv fyra när vi var på väg att ge upp hände det grejer igen - smack smack! Dubbelhugg, ett på varje sida. När vi meddelade PN via radion att vi hade dubbeldrill tappade han gnistan helt och packade ihop. Jag drillade in en ovägd pike på 5+, medans Spaggi tampades med en skaplig gås som gick vinnande ur fajten efter några minuter. Ett par rejäla hål i den finska träwobblern vittnade om fisk i skaplig kaliber.
Om jag nu summerar kvällen så får vi vara ganska nöjda med 5 firrar mellan 4 och 5,7, plus en hyfsad grön som bonus. Nu är det några timmars vila som gäller innan det är dags igen! Lägligt nog öser regnet ner så det känns helt okey att återgå till sängen...
torsdag 10 juli 2008
Skapligt gösfiske igår
Stack direkt från jobbet till sjön igår igen. När jag hade fått ut grejerna insåg jag att det va den sjätte fiskedagen på en vecka trots att jag jobbar heltid och inte har semester. Som sagt, "det ska jävlar nötas..." Hade ett skapligt gösfiske igår med 9 landade gösar och några bonusgäddor. Ingen bamse, men många fina upp till drygt 3 kg. Eftersom kameran är död och jag tänkte maska fram till löningen med att inhandla en ny har jag ingen bild, så jag passar på att posta en bild jag fick av en snäll fiskare på forumet fiskesnack.com. Detta är en lika båt som min, bortsett att jag har en annan motor och att min båt är helvit istället för blåvit. Men så här nånting hade jag tänkt att den ska se ut när den är klar. Eventuellt minus en djuprigg till förmån för extramotor. Hoppas jag hinner en bit på vägen under semestern som börjar om 10 dar.söndag 6 juli 2008
Det ska jävlar nötas...
Sedan hemkomsten från Norge har jag jobbat, men oxå hunnit fiska en del på eftermiddagarna och kvällarna. Det är fortsatt nötande på gös som gäller och det har gått hyffsat. Ett gäng gösar har kommit upp, största denna vecka vägde 4.3 kg. Har också blivit ett gäng bonusgäddor och det fick bli en sån på bilden då den senaste veckan är ganska dåligt dokumenterad. Undertecknad har nämnligen lyckats ha ihjäl sin kamera, så nu får surt förvärvade slantar, som annars kunde ha hamnat i wobblerlådorna, läggas på en ny. Tuben, (läs lyckligt lottad lärarsate med 12 veckors betald semester, "alla är vi gröna av avund"), har oxå nött en del dagtid i Mälaren med klenare resultat, men det får karln redogöra för själv, dvs om han kan få tummen ur och skriva några rader. Nu är jag sliten som fasen och måste vila nån dag, men det är ett par veckor till nästa ledighet så mot mitten av veckan är det bara och på´et igen...
söndag 29 juni 2008
Harrfrossa i brödralandet
Tog en semestervecka efter midsommar. För första gången på många år hängde farsan med upp till Norge för 3 dagars harrfiske. Vädret skiftade kraftigt, men det blåste skapligt hård nordanvind och va för årstiden förhållandevis kallt. Därmed va det dålig fart på insektslivet och tillika torrflugefisket. Men anpassningsbar som man är, fram med lätt haspelutrustning, sänke & våtflugor & efter botten högg det som aldrig förr. Tappade räkningen nånstans runt 40 harrar och hade en fin medelvikt med många över halvkilot. Resans största fiskar mätte 45 cm och vägde 800 respektive 850 gram. 850-grammaren på bilden är nytt PB för min del.
onsdag 18 juni 2008
Gösfisket fortsätter...
Har varit ut ett par kvällar till sen storgösen. Dock har fisket varit sämre, troligtvis pga de försämrade väderförhållandena. Har blivit ett par smågösar, på bilden poserar Tony stolt med sin första gös, höhöhö... "Bara 8 kg kvar att hämta upp grabben!" Igår va jag ute själv och det va en jävla fin kväll. Mager gösfångst, men väl en fin fight med en 6-kilos gädda. Nu är jag ledig veckan efter midsommar och då åker farsgubben och jag till Norge och fiskar lite harr. Det är inte heller helt fel.
fredag 13 juni 2008
fredag 6 juni 2008
5 dygn på sjön!
Kastade loss förra fredagen för att köra trolling/semestra i södra skärgården.
Med Alle som kapten i Cafébåten och jag i fiskebåten drog vi till Nynäs och Landsort.
På Lördagen hade jag ett saftigt hugg vid Grän sen dött tills på kvällen då vi satt snurr på Nynäs.
Söndag drog jag ut själv med dåligt med sömn i kroppen. Körde i ca 7 timmar, sen kom tröttheten men tänkte ändå göra en sista repa ut och runda Stora Karavasen för att sen plocka upp.
Tog sikte, autopilot på, för att sen nicka till.
Vaknade av att det skrek från alldeles för många spön som gått fast, djupriggen gick i botten och när jag kollade överbord så var det inte mer än halvmetern djupt. Med babordpulkan studsandes mot några klippblock så var det nu ett smärre kaos i båten. tvi!!
Ny Dag. Kom ut runt 7 och snabbt small det på en Lax söder om Landsort. Fisken tog på riggen men släppte tyvärr efter en liten stund.
Ny Dag. Trolling med Alle. Denna dag börjar jag med att fånga 2 Näbbgäddor, ny art!
Efter en stund kommer det efterlängtade laxhugget, Sweet! Fisken går bara och spänner, den gör inga större rusningar och när jag väl får upp den till ytan så börjar det mer och mer likna en plattfisk. Totalt drillar jag fisken i ca 10 minuter innan vi inser att det inte är en lax jag drillar utan en större bit plast.
Med Alle som kapten i Cafébåten och jag i fiskebåten drog vi till Nynäs och Landsort.
På Lördagen hade jag ett saftigt hugg vid Grän sen dött tills på kvällen då vi satt snurr på Nynäs.
Söndag drog jag ut själv med dåligt med sömn i kroppen. Körde i ca 7 timmar, sen kom tröttheten men tänkte ändå göra en sista repa ut och runda Stora Karavasen för att sen plocka upp.
Tog sikte, autopilot på, för att sen nicka till.
Vaknade av att det skrek från alldeles för många spön som gått fast, djupriggen gick i botten och när jag kollade överbord så var det inte mer än halvmetern djupt. Med babordpulkan studsandes mot några klippblock så var det nu ett smärre kaos i båten. tvi!!
Ny Dag. Kom ut runt 7 och snabbt small det på en Lax söder om Landsort. Fisken tog på riggen men släppte tyvärr efter en liten stund.
Ny Dag. Trolling med Alle. Denna dag börjar jag med att fånga 2 Näbbgäddor, ny art!
Efter en stund kommer det efterlängtade laxhugget, Sweet! Fisken går bara och spänner, den gör inga större rusningar och när jag väl får upp den till ytan så börjar det mer och mer likna en plattfisk. Totalt drillar jag fisken i ca 10 minuter innan vi inser att det inte är en lax jag drillar utan en större bit plast.
torsdag 5 juni 2008
Grisgösen
Efter måndagens gösfångst gav jag mig under eftermiddagen av för ett riktat trollingpass. Efter ett tag högg en fin 2-kilosgös på en guldfärgad Bomber. När jag höll på att sätta ut grejerna igen högg det på vänster ytterspö. Paravanen löste ut och måste ha fastnat vid paravanstoppet eftersom hela skiten dök som ett flöte. Drillningen var tung men lugn och till slut fann jag mig sittandes i båten i en jävla röra av wobblers, matsäck, spön, paravaner, lina och diverse skrot huller om buller, med en gös på 8.2 kg i famnen. Trots att jag ser lite butter ut på bilden kan jag avslöja att jag blev jävligt glad.
måndag 2 juni 2008
onsdag 28 maj 2008
Landsort är hemort
Med envishet och ett färskt minne av en nyss landad 23+ lax från Landsort så var det inget tjafs om vad som skulle prioriteras efter avslutat arbetspass igår. Sova eller fiska lax? valet blev enkelt. Laxen ska upp och då finns det inga genvägar. Väl vid båten så dyker det obligatoriska strulet upp. Denna gång var det masten som fått gängpaj vilket resulterat i att den inte går att låsa i uppfällt läge. Skitsamma, jag går all-in.
Om allt annat går enligt planerna så skulle jag ha 6 timmars fiske innan det var dags att röra sig mot jobbet igen. Väl värt trots att restiden skulle landa på ca 4 timmar.
Med en känsla av succé hängandes i luften så var jag taggad till max. Trots det så kom jag väldigt fort in i trollinglunken. fast inget konstigt med tanke på den förlorade sömnen.
Tog mig i kragen och började köra mer aktivt. Pang!
"Ratta upp en lax" funkar igen.
Skön fight som börjar med att laxen hoppar likt en delfin. Äntligen satt den där!
Rensade som en tok, sen blev det en actionfylld dragkamp i 20 minuter. Den vann jag! 9.04 kg stannade vågen på.
Sen var det tvärdött, trots ihärdigt rattande.
Om allt annat går enligt planerna så skulle jag ha 6 timmars fiske innan det var dags att röra sig mot jobbet igen. Väl värt trots att restiden skulle landa på ca 4 timmar.
Med en känsla av succé hängandes i luften så var jag taggad till max. Trots det så kom jag väldigt fort in i trollinglunken. fast inget konstigt med tanke på den förlorade sömnen.
Tog mig i kragen och började köra mer aktivt. Pang!
"Ratta upp en lax" funkar igen.
Skön fight som börjar med att laxen hoppar likt en delfin. Äntligen satt den där!
Rensade som en tok, sen blev det en actionfylld dragkamp i 20 minuter. Den vann jag! 9.04 kg stannade vågen på.
Sen var det tvärdött, trots ihärdigt rattande.
tisdag 20 maj 2008
84 timmar innan fighten mot S.S!
Smackade av ett Landsortpass igår. Började morgonen med att slicka Gunnars Stenar, ingen lax. Kryssa mellan Karavaserna, nada. södra Landsort, nope. Eller? Hade 2 pet men som den gamle ulv jag är så kan jag inte säga säkert. Kan ju ha haft en svag länk i mitt riggande, men att jag skulle sätta nyporna för löst på samma bete två gånger, tveksamt. Nog om det.
Vädret makter visade i allafall sin bättre sida. strålande sol hela dan. Fick dock smaka lite på hemvägen då vinden vänt från västlig bris till en 5-6 m/s sydlig. vilket i sig inte är mycket, men har man bråttom hem och vinden i ryggen så får man helt enkelt bjuda njurarna på en massage a´la Mysingen.
Kan tillägga att det tagits ett par laxar i helgen, med en topp på 13.8 kg.
summa sumarum: slickade Gunnars Stenar och fick 2 utlösningar. Huuh!
Vädret makter visade i allafall sin bättre sida. strålande sol hela dan. Fick dock smaka lite på hemvägen då vinden vänt från västlig bris till en 5-6 m/s sydlig. vilket i sig inte är mycket, men har man bråttom hem och vinden i ryggen så får man helt enkelt bjuda njurarna på en massage a´la Mysingen.
Kan tillägga att det tagits ett par laxar i helgen, med en topp på 13.8 kg.
summa sumarum: slickade Gunnars Stenar och fick 2 utlösningar. Huuh!
måndag 12 maj 2008
100 timmar vandringsfiske
I söndags var det dax för den efterlängtade premiären på östersjölaxen. Siktet var inställt på att lämna marinan runt 4 bläcket för att hinna med att säga hej till Alle & co som tidigare under kvällen befunnit sig på Utö. Ringer Alle för en lägesrapport och det visar sig att dom ligger och driver NO om Ornö pga havererad generator. Fuck!
Efter många om och men är Alle ombord och hans båt lämnad på min marina. Måste nu tanka i Nynäs pga att den planerade trollingsoppan gått åt till sjöräddningen. Lagen om allt jävlighet hjälper här till med att jävlas så att macken inte öppnar förrens kl 10.00 så det är bara att rigga spön i en timme. Väl på plats vid Inre Karavasen åker grejerna i sjön och klockan är nu 11.00 endast 7 timmar sen jag åkte från marinan.
Vi hann med en repa runt landsort innan Alles Mat och sov klocka fick tuppjuck och fastnade i matläget. Planen var att äta i nynäs när mörkret fallit på, men det gick inte för sig så det var bara att lägga ner.
Vi hade nog grejerna i sjön ca 6 timmar så nu är det bara 94 kvar innan man har drillat in ett vandringspris i silver till teamet.
Efter många om och men är Alle ombord och hans båt lämnad på min marina. Måste nu tanka i Nynäs pga att den planerade trollingsoppan gått åt till sjöräddningen. Lagen om allt jävlighet hjälper här till med att jävlas så att macken inte öppnar förrens kl 10.00 så det är bara att rigga spön i en timme. Väl på plats vid Inre Karavasen åker grejerna i sjön och klockan är nu 11.00 endast 7 timmar sen jag åkte från marinan.
Vi hann med en repa runt landsort innan Alles Mat och sov klocka fick tuppjuck och fastnade i matläget. Planen var att äta i nynäs när mörkret fallit på, men det gick inte för sig så det var bara att lägga ner.
Vi hade nog grejerna i sjön ca 6 timmar så nu är det bara 94 kvar innan man har drillat in ett vandringspris i silver till teamet.
söndag 11 maj 2008
Allt kan hända i hockey - och fiske...
"Allt kan hända i hockey" - en sliten men underbar klyscha. Efter att ha laddat med grillning och öl visade det sig i lördags kväll att detta är hur sant som helst. Trots den tunga förlusten mot Ryssen var det svårt att sitta och sura i det första sommarvädret. På söndagen blev det en tur till norra Skärgården. Felkrokad brax har vi skrivit om förut och det är knappast ovanligt. Att dom fulingarna kan nypa en liten spinnare har man ju oxå hört talas om. Men fisk nr. 1 denna tur visade sig vara märkvärdigare än så. Efter att Tuben hållit en smärre predikan i båten om Abu Atoms överlägsenhet vid allt gäddfiske samt att alla moderna jerkwobbler kunde fara åt helvete lyckades jag gräva fram ett gammalt 25-grams atom i fire tiger. Tuben hann svinga det 3-4 gånger innan det nöp i. Med nöjd min drillade han vad trodde var dagens första gädda, övertygad om den höga sanningshalten i sin egen predikan. Döm av vår förvåning - när det visade sig att en 2-kilos brax hade slukat skeddraget och fastnat med hela trekroken inne i truten! Vi riggade om till trolling med 3 spön och skickade ut grejerna. Efter ett tag nöp det i på mitt ytterspö. Fisken va tung men följde med in mot båten och jag trodde ett tag att jag hade krokat på nåt skräp. -Det är endera en lite grövre gädda eller en hyffsad gös, spekulerade Tuben. Q visade sig vara falskt medans P visade sig vara sant. En otroligt lekfet gös på 4,1 kg fick snart simma tillbaka och jag satt där i solen och log åt mitt andra PB för säsongen. Vi nötte vidare och gösen visade sig inte helt oväntat vara en slumpfisk. Tuben tog en mindre gädda, men sen packade vi ihop för att åka och titta på en båt. Båt-tittandet blev också lyckat och FK Batongs armada utökades med ännu en fiskemaskin. Denna får dock husera uppe Dalarna ett tag, där den ska fräschas upp och trollingsutrustas. Kan tänka mig att transporten dit kan bli en upplevelse i sig, om det nu blir så att den sker på befintlig 30 km/h-vagn. Jakt på vettig begagnad EU-trailer pågår och jag är tacksam för tips. Hittelön, i form av trollingtur på Siljan, utlovas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
