efterjobbetfiske

batongkompanjon jonas isfiskesäsong har blivit totalt spolierad på grund av husköp i masriket. två pass har det blivit under hela vintern, och båda totalfloppade. därför såg han fram extremt mycket mot vårt gösfiske efter jobbet igår.

vi smet båda lite tidigare från jobbet och möttes upp hemma hos mig strax efter tre. vi packade snabbt in grejerna i bilen och gav oss av mot eugeniatunnelns trafikkaos. det flöt oväntat smidigt och vi var på plats vid fyra.


vädret var som synes alldeles utmärkt!

vi hade båda våra spön riggade för gäddfiske, vilket inte är helt lämpligt vid fiske efter petiga gösar. jag hade passat på att knyta om i bilen, men det kunde inte chauffören göra, så han fick roa sig med det på isen. under tiden han kladdade med det hann jag få ut alla mina spön. lagom tills han var redo att peta på sin första mört fick jag min första flagg, vilken inledning! fisken tog en del lina och efter mothugg fick jag ett gäng tunga knyckar till svar. det kändes väldigt mycket som gädda, och det trodde jag ända tills fisken tittade upp ur det grumliga vattnet. till min förvåning och stora glädje var det en gös, och en rejäl sådan!


4,9 kg - näst störst i år

efter vägning och fotografering fick hon självklart friheten åter. om det nu är en hon?


hona eller hane?

jag tycker att det är lite intressant detta med könsbestämning av fisk. salmonoider är ju i regel inga problem att könsbestämma, men hur är det egentligen med gädda och gös? göshonorna brukar ju vara alldeles smällfeta såhär års av rommen, men den här gösen är inte riktigt så fet. kan de vara så att det är en hanfisk trots att den är så stor? när det gäller gädda har man ju hört en massa snack under åren om att det bara är hongäddor som blir riktigt stora. hanarna ska enligt detta "rykte" stanna i växten omkring fem kilo. själv tror jag det är kvalificerat skitsnack, varför skulle inte hanfiskar bli stora? normalt i djurvärlden (spindlar borträknade) är det ju hanarna som blir störst, borde inte detta gälla även fisk? om någon sitter inne med fakta kring detta ämne, vänligen upplys mig!

resten av fisket då? jo, vi fick inte en enda flagg till trots att vi stannade tills de blivit rejält mörkt. segt, och med anledning av detta tror jag att resterande fiskepass denna vinter kommer att förläggas efter gädda. om gud vill och isen bär blir det fyra dagars fiske i påsk!

mörrumspremiär

för ett par veckor sedan höll vintern forfarande hela sverige i ett fast grepp. isarna låg tjocka och fiske i öppet vatten kändes avlägset. krismöte hölls på fiskekontoret i mörrum. skulle premiärfisket gå att genomföra som planerat den 26 mars? man tog till slut beslutet att chansa, och vi kunde andas ut. den traditionsfyllda mörrumsresan skulle bli av även i år.

sällan har jag sett fram emot ett fiske så mycket som årets premiärfiske i mörrum. efter en lång och brutal vinter skulle det bli hel underbart att dänga lite haspel igen. normalt sett fiskar jag med drag på premiären, men i årets kalla vatten kändes spinnfluga lite hett, så jag hade laddat upp med några veckors flugbindning.


mörrumsgodis

i år var vi ett stort gäng som åkte ner. batongkamrat tony och morbror göran såklart självskrivna i laguppställningen. övriga fiskare i år var roger och stefan norberg, stefan karlsson, bernt eklund och kim uusimäki, samtliga med någon typ av mörrumserfarenhet sedan tidigare. allt från göran som fiskat i ån sedan -72 till stefan karlsson som gjorde sitt första försök i höstas.

vi fiskade alla i olika delar av ån på premiären, från pool 32 i norr till 16 i söder. själv hade jag fått drömpoolerna 15 och 16 på min lott. jag har ett av mina favvoställen i pool 15, och längst ner mot havet är chansen att få nystigen fisk som störst.


soluppgång över pool 15

för min del finns inget mycket mer att skriva om premiärfisket. jag hade en följare i första kastet, och tappade en halvrutten gammal övervintrad öringhane framför fötterna senare under förmiddagen. i övrigt hände inget för mig, dock var det andra som fiskade bättre. det skrevs in drygt 300 fisk under premiärdagen, inklusive ett visst mörkertal hamnar vi nog närmare 400, vilket är ett snitt på mer än en fisk per fiskare.

hur gick det då för övriga? tony och stefan k gick lottlösa precis som mig. kim, roger och stefan n drog varsin mindre öring, och bernt en skaplig hybrid/lax på omkring fyra kg. och göran då? han insjuknade i matförgiftning eller dylikt på kvällen innan premiären, och spenderade hela natten på muggstolen. han var med andra ord inte i så god form, men bet ihop och följde med till ån. ungefär en timma efter startskottet ringde han mig, och satt i bilen på väg hem. en timmas fiske var allt han orkade med, men under den timman lyckades han kroka och landa en laxhane på nästan tio kilo! tony, som var med, glömde bort att fotografera fisken i upphetsningen, men det blev i allafall en bild under fighten.


göran in action

dag två spenderade vi allihop tillsammans på vittskövlesträckan under förmiddagen. bernt visade än en gång att han är en riktigt slug viftfiskare, och krokade omgående på en skaplig fisk. än en gång fanns tony i närheten och var behjälplig med landning och fotografering.


bernt med slank laxhona

undertecknad kämpade på och gick igenom hela draglådan utan resultat. jag är inte så förtjust i spinnflugekladdandet, men det var ändå värt ett försök. tyvärr är mitt tålamod när det gäller spinnfluga inte allt för bra, och efter en stund blir fisket ineffektivt. men så plötsligt händer det, när jag står och halvsover med grejerna ute. det klassiska bottennappet som börjar röra på sig och visar sig vara fisk. fighten blir allt annat än dramatisk och en kort stund senare kan jag lyfta upp en utmärglad liten stackare till laxhane.



fisken är märkligt lik laxhanen jag fick på exakt samma ställe i höstas. kan det vara så att ödet spelar mig ett sådant spratt att jag fick samma fisk på samma ställe, ett halvår senare? det är helt osannolikt, men inte omöjligt. tyvärr håller jag inte fisken åt samma håll, så de går inte att jämföra teckningen.

en liten stund efter min fisk kommer stefan karlsson krypande med svansen mellan benen, och berättar att han just tappat en fin fisk. vi tittar närmare på hans tackel, och det visar sig att nylontafsen har gått av i knuten. efter en närstudie av övriga knutar kan vi konstatera att linan är bränd. han kände helt enkelt inte till att man måste fukta knuten när man knyter nylonlina. ett billigt nybörjarmisstag som kostade honom dyrt!


moloken fiskare utan fångst

även kim lyckades med fisket och drog en öring under förmiddagen. han brukar alltid få fisk, och är den klart mest erfarne flugviftaren i sällskapet. skönt då att även solen har sina fläckar...


kim med fluglinan vackert uppviftad i ett träd

efter lunch hade vi fiske på södra sträckan, pool 1-16. gubbarna och tony tog lunchpaus, själv åkte jag direkt ner till pool 15 och dängde efter blänkare. det blåste upp till halv storm, och efter en och en halv timme började det ösregna. det kändes plötsligt inte värt att fiska längre, och jag retirerade till bilen. precis då ringer göran, och meddelar att han vill ge upp. jag har samma åsikt, och vi tar sällskap tillbaka till hotellet. övriga fiskar vidare och en som inte ångrar det är tony. det lossnade nämligen riktigt ordentligt för honom när han fiskade i pool 1. han fick två öringar och tappade ytterligare en. inte dåligt med tanke på att han inte känt en enda fisk innan det!


fin liten blänkare!

summa summarum har det som vanligt varit en mycket trevlig långhelg i blekinge. fisket kunde varit bättre, men som tur är har man en stor behållning även av allt runt omkring fisket. nu blir det intensivt ismete medans isen ligger, sen har vi en underbar försäsong att se fram emot med trollingfiske efter vandringslax i pukaviken som höjdpunkt i början av maj. men redan imorgon ska jag och gryth ut på havet och jaga isgös. rapport kommer!

gösguidning + pelaggädda

de senaste tio åren har min morbror göran bjudit med mig på fiske i mörrumsån varje år, ofta både vår och höst. det är en mycket trevlig tradition som jag hoppas att vi kan fortsätta med många år framöver. även denna vår blir det mörrumsfiske, premiären går av stapeln nu på fredag och då är vi där!

jag har flera gånger under de senaste åren försökt att "betala igen" lite genom att ta med göran ut på fiske, men det har varit mycket snack och liten verkstad. denna vinter har jag dock gått in lite hårdare för att få med honom ut, och i torsdags förra veckan kom vi äntligen till skott med lite ismete efter gös!

helgfiske var inte att tänka på, men skymningsfiske efter gös kan vara riktigt givande, och nu framåt vårkanten hinner man fiska några timmar efter jobbet. vi möttes upp klockan 14 och gav oss ut på isen. jag hade en förhoppning om att vårsolen hade tunnat ut skärgårdsisen en aning, men så fan heller. fortfarande 60 centimeter och segborrat så det räcker till och blir över.

när vi väl fått ut grejerna började den sedvanliga väntan. jag hade hoppats på en gädda eller två i väntan på skymningsgösen, men det var dött, dött och åter dött. några mörtar visade tecken på oro, men det flaggade inte av. vid sextiden började jag misströsta, och vi bestämde att börja plocka ihop halv sju om de inte hade hänt något.

18.28 pinglade det till lite extra hos en av de mörtar som varit orolig hela eftermiddagen. detta följdes av att vippan långsamt drogs ner mot hålet, för att till sist flagga av. självklart fick göran ta hand om spöt, och strax därefter hade han lirkat upp sin första gös!


välmatad trekilosgös

göran var självklart mycket nöjd med fångsten, och jag kunde dra en lättnadens suck. vi stannade en stund till med förhoppning om fler flagg, men det hände inget mer. dock kommer det att bli fler göspass efter jobbet innan isen är borta!

i lördags fick jag med mig kalle och hans kollega niklas ut på gäddfiske. det blev samma vatten som jag och peter fiskade i förra helgen, denna gång med hundraprocentig satsning på gädda.

förra veckan fiskade vi gös längs botten, nu var det fiske högre upp i vattnet som gällde. jag slängde ut alla spön pelagiskt, 1-4 meter under iskanten på 12-14 meters djup. när man fiskar på det viset är det oerhört roligt om det flaggar av, för fisken brukar ta ordentligt med lina. vid bottennära fiske står gäddan ofta stilla och surar med mörten i munnen, det händer i princip aldrig vid pelagfiske.

jag och inledde med att ta varsin gädda i fyrakilosklassen ganska omgående. niklas saknade både solglasögon och snusdosa som låg kvar i bilen, så han halkade iväg för att hämta dessa livsviktiga ting. under tiden som han var borta hände det en del, först fick kalle en fyrakilos, och strax efter det upptäcker jag att ett av mina spön har flaggat av utan att jag märkt det. fasen också! när jag kommer fram till spöt har det gått 98 fot lina, och linan fortsätter att löpa av rullen i rask takt. inte mycket att fundera på, upp med spöt och snabbt mothugg. därefter följde en lång och rolig drillning med mycket lina att pumpa hem. upp kom till sist en välmatad gädda mellan sex och sju kilo.



under resten av dagen fick vi några ströfäll, ingen jättefart med andra ord. kalle fick en mindre gädda, niklas hade en hel drös med flagg men lyckades inte kroka en enda fisk, och jag fick tre gäddor till mellan fyra och sex kilo. vädret var kalas och trots att det blåste ganska rejält satt vi mestadels och njöt av solen och vårvärmen.

sol och vårvärme var det inte tal om på söndagen. då fiskade jag och kalle på hemmaplan, och vädret var allt annat än behagligt. på morgonen såg det fint ut, men framåt förmiddagen började det regna, för att en stund senare övergå till blötsnö. efter lunch var mina kläder genomblöta, och det kändes verkligen inte värt att stanna kvar. två försiktiga flagg blev det under hela dagen, ingen fast fisk. utan tvekan en dag då man borde stannat hemma i sängen!

nu till helgen är det som sagt mörrumspremiär, vilket betyder en isfiskefri helg. isen kommer dock ligga länge än, och i påskhelgen blir det fyradagarsfiske om vädret tillåter. rapport kommer efter mörrum.

helhelgsfiske

jag och storfiskaren pn har länge talat om att fiska på en större insjö söder om stan som har potential, men det har hittills inte blivit av. den här helgen var det äntligen dags! pn åkte från ludvika vid halv tre på natten, jag hade lite kortare avstånd och kunde ta sovmorgon. jag åkte hemifrån först klockan fem...

fisket skulle i första hand bedrivas efter gös. peter har trots osannolikt många ismetetimmar på vatten där det finns gös inte lyckats lirka upp en enda. han har haft kontakt med dem, men de luriga firrarna har spottat, fastnat i iskanter eller hittat andra sätt att slippa syna isens ovansida.

nu var tanken att isnollan skulle spräckas, och vi valde således att fiska efter botten i en djup del av sjön, i närheten av en grynna. vi spred våra spön från grynnan, i kanten och vidare ner mot djupet. somliga skulle kanske kalla det rovfiske, pn körde med tio spön och jag lika många... men vid extremtrögt midvinterfiske som det är just nu känns det faktiskt försvarbart. av våra tjugo spön placerade vi ett under iskanten, nitton längs botten. och vilket spö är det då som flaggar först? självklart det enda pelagspöet!



upp kom som synes en vacker pelaggädda i femkilosklassen. samtidigt som jag skulle kroka av gäddan flaggade ytterligare ett av mina spön, samt ett av pn's. vilken fart! jag lirkade upp en snipa, och pn's fisk, vad det nu var, fastnade i iskanten och gick lös.

efter rushen lugnade det ner sig. pn fick en mört stulen och ytterligare ett par mörtar tuggade nere på djupvattnet, själv hade jag inte ett pet. vi flyttade om mot området där pn haft aktivitet, och framåt eftermiddagen gav det resultat. halv tre flaggade ett av pn's spön, och när han kände att något höll i mörten drog han till med det galnaste mothugg jag har sett. han tog i så att han tappade balansen, föll baklänges och tappade spöt. haha, jag skulle så gärna haft det på film! jag vet inte om det var mothugget som gjorde det, men den här gången lyckades pn äntligen överlista en av de nyckfulla gösarna!


nytt is-pb på gös - 2,1 kg

pn hade efter detta flera misstänkta göskontakter som inte behagade fastna på kroken. själv hade jag fortsatt inte ett flagg, trots att vi fiskade i samma område med likvärdig utrustning. precis innan skymningen var det dags för peter igen. flagg, fast fisk, och en totalt odramatisk drillning. när fisken kommer till hålet tycker jag att den ser ut som en mindre gädda, men jag hinner inte mer än säga det innan jag ser att det faktiskt är en gös, och inte vilken gös som helst. den är stor! första intrycket är närmare 7 kg, men när hela fisken kommer upp ur hålet är den tyvärr alldeles för kort.


nytt is-pb nummer två - 5,11 kg

en jättefin och välkonditionerad fisk, och ett nytt prydligt pb. fisken innebär att pn slår mitt is-pb med ett drygt hekto, men det bjuder jag gärna på. jag har några veckor på mig att ta en större...

vi satt kvar ändra in i svarta natten, men det gav inget. efter en galet lång dag började längtan efter sängen att göra sig påmind, så vi packade ihop och åkte hem till mig. vi hann hem precis innan pizzerian stängde vid nio, så kvällsmaten var självskriven.

på söndagen tog vi lite sovmorgon och gick upp först 06.00. vi fiskade igen på samma sjö, men på ett helt annat ställe. lördagens gösar gav mersmak, och vi skickade ner merparten av grejerna i en djuphåla. men det fanns också en fin gäddvass i närheten, och där hamnade såklart några spön. peter drog omgående en mindre gädda i vasskanten, och jag följde upp med en likadan. nästa flagg blev mer intressant, när pn satte in mothugget böjdes spöt i en rejäl båge. fisken rusade flera gånger, och bjöd på riktigt fint motstånd. tyvärr motsvarade den inte riktigt förväntningarna när vi lirkade upp den ur hålet.


slank skabbig sexkilos

en stund senare får jag flagg på samma spö som jag fick min första gädda. det är en till gädda i samma storlek, och precis när jag får upp gäddan i hålet får jag flagg på ett spö till! jag ropar på pn som kommer till undsättning. han får ta spöt med lillgäddan medans jag springer till nästa spö. linan står helt still i hålet och det är inte en enda fot utdragen. jag tar tag i linan för att känna om mörten är kvar, och precis då slits linan är mina händer i en galen rusning! hur läckert som helst. jag gör inget mothugg utan nöjer mig med att låsa spolen med ett vevtag. det blir tvärnit och helt stumt! sen ett par stumma knyckar, och en ny rusning. yes, äntligen en riktigt vettig fisk! det blir flera fina rusningar innan fisken är inne vid hålet. väl på väg upp i hålet blir jag lite besviken, fisken är inte alls lika stor som den kändes.


sex kilo plus

när jag återgår till lillsnipan för att kroka av den ser jag märket efter en krok, precis på det stället i mungipan där kroken satt på min första gädda... det var alltså samma snipa som huggit igen, på samma spö. en hungrig rackare!

framåt mitten av dagen började hungern göra sig påmind. peter hade glömt hela sin matpåse i mitt kök, så vi fick dela broderligt på min matsäck. när jag befann mig på land för att göra upp eld tyckte jag mig höra en liten pingla. mycket riktigt, flagg igen på snipspöet. snabbt ut genom vassen, mothugg, och ytterligare en liten gädda. tro det eller ej, men det är samma gädda som huggit en tredje gång på samma spö! vilken osannolik dumskalle. samtidigt får jag flagg på ett spö till, och samtidigt får även pn flagg! full fart alltså. jag drog bom, men pn fick fast sin fisk. det var i samma hål som han fick den skabbiga sexkilosgäddan och otroligt nog var det samma gädda som högg igen även för honom! sex gäddor på isen, men bara tre olika individer. lustiga fiskar det där. vi fick några gäddor till under dagen, men inget av intresse. gösen lyste med sin frånvaro och när vi plockade ihop insåg vi varför. alla mörtar som vi placerat på botten i djuphålan var stendöda på grund av syrebrist. vi hade alltså fiskat hela dagen med hälften av våra spön placerade i dött vatten. man kan bli trött för mindre...

jag hade gösmiddag planerad kl 18.30, så det blev ganska tidig hemgång. pn hade dessutom 23 mil att avverka för att komma hem. det får bli en bild på den delikata middagen som avslutning.


"gös princessa" á la pepe

trööögfiskat...

i söndags var ju tanken att jag skulle ta revansch efter lördagens fiaskopass, men så blev det icke. tvärtom, varken jag eller tony lyckades lura upp ens en liten snipa. eländet fortsatte i onsdags när vi försökte oss på ett klassiskt idiotfiske - ismete efter havsöring i skärgården.

jag hade läst på om havsöringsmetet och laddat upp med maggot, räka, laxrom och nors. något av detta borde väl falla en kräsen havsöring i smaken? dessutom hade jag plockat bort alla blysänken och riggat om vipporna för linutlösning nästan helt utan motstånd. huruvida riggningen fungerade bra eller dåligt fick jag aldrig veta, för vi fick inte en flagg.



vädret förresten, såg alldeles underbart ut genom fönstret. strålande sol och klarblå himmel. det som inte riktigt syntes var den isande vinden. det var fullständigt vidriga vindförhållanden och direkt när vi fått ut grejerna fick vi söka lä på landbacken. redan efter fem minuter hade alla hål blåst igen totalt, se bilden ovan. vi tröttnade ganska snabbt och gav upp redan efter två timmar.

på torsdagen hade jag planerat gäddfiske, men eftersom den jobbiga vinden inte gav sig ställde jag in fisket och laddade inför fredagen istället, det vill säga idag. jag unnade mig en liten sovmorgon, vilket såhär års betyder väckarklockan ställd på 05.45. det blir ju ljust så förbaskat tidigt, och normalt sett är fisket bäst precis i gryningen. de senaste veckorna har det som tur är inte alls varit så, de napp vi har fått har kommit från klockan nio och framåt. möjligen har det med den extrema istjockleken att göra. är det nån som har andra teorier?

hur som helst var det redan ljust när jag kom ut på isen strax före sju. ut med grejerna snabbt och sen den klassiska väntan... fyra timmar senare hade jag väntat tillräckligt, och gjorde en liten flytt. ut med grejerna mot djupare vatten, och ner på botten med förhoppning om att träffa en gädda i skallen. det verkade precis lika lönlöst som fisket närmare land, och efter ytterligare två timmars väntan kände jag mig redo att ge upp. då ringde peter, och av någon anledning brukar det ofta hända grejer när han ringer...



peter borde helt klart ringa lite oftare! denna gång resulterade samtalet i en välmatad sjukilosfisk. fisken hade dragit nästan 30 fot när jag kom fram till spöet, men linan var stilla. jag matade in linan med fingarna och kände inget motstånd. det kändes som att mörten var borta, men efter ungefär två meter blev det tvärstopp. gäddan hade backat tillbaka mot hålet, men höll mörten i munnen. jag tog in löslinan och krokade fisken, som först kändes liten och sprättig, men sedan bjöd på flera rejäla rusningar värdiga en betydligt större gädda. skoj!

nu borde man kanske stannat och fiskat vidare, men jag kände mig ganska nöjd och gav upp. det skall fiskas heldag lördag och söndag, så det gäller att spara på krafterna!

utklassning

jimmy har hållit sig borta från fiske i några veckor. anledningarna har varit allt från punkfylla till passning av hans systers odrägliga småungar. men idag var det dags för comeback!

kvart i sex rullade jag upp med polon framför jimmys port. det är på gränsen till sent så här i slutet av februari, men jag pallar inte att gå upp tidigare än fem. en liten stund senare var vi på plats, och kunde genast konstatera att någon hade fiskat på "vårt" ställe dagen innan. surt!

frågan var nu: promenera flera hundra meter i tre decimeter slask, eller vara lat och helt enkelt fiska i gårdagens hål? slasket och istjockleken på 50-60 cm fällde avgörandet, vi använde gamla hål och kompletterade med några nya.


isen börjar bli besvärlig!

jag inledde dagen med en mörtflagg där mörten rusade ut med 20 fot och totallurade mig att det var gädda på gång. jimmy råkade ut för något liknande, med skillnaden att hans mört var rejält tilltygad. samma spö fällde några timmar senare, och då var det till jimmys stora glädje lite mer motstånd. efter några minuter kunde vi lirka upp en välmatad gädda i sexkilosklassen.



dagen fortsatte med omväxlade mörtflagg och tuggade mörtar. jag fick dessutom en mört stulen när jag var säker på mörtflagg. jag skulle bara veva in mörten när det tog stopp för att sedan släppa. bittert då det var min enda riktiga fiskkontakt under hela dagen. jimmy däremot lyckades dra en gädda till precis när vi höll på att plocka ihop. även det en välmatad sak i femkilosklassen. jag blev alltså utklassad med 2-0 idag, jimmy verkar ha vilat sig i form... imorrn ska jag ha revansch, men då står tony för motståndet eftersom jimmy väljer bakfyllan.

ett flagg räcker...

fisket har varit extraordinärt segt de senaste veckorna, och i takt med att fisket försämras minskar såklart fiskelusten. men ett pass per helg måste det ju bli, så att man inte missar när det vänder! jimmy har varit svårflirtad de senaste veckorna, likaså kalle. tur då att tony aldrig bangar, trots att han jobbar sent varje fredag och lördag. han brukar bara hinna med två till tre timmars sömn innan vi ger oss ut på fiske. jag fattar inte hur han orkar, själv skulle jag vara helt förstörd om jag inte fick minst sex timmar, helst sju.

hur som helst, i lördags var vi ute. tony inledde dagen med att missa tvärbanan, men vi var ändå på plats i skaplig tid vid halv sju. precis när vi kommit ut på isen får jag syn på två personer som är på väg åt samma håll som oss, och vi skyndar att borra ut grejerna för att få området för oss själva.

dagens fiske inriktades på stor gädda, och jag hade laddat upp med extra stor mört. stället där vi fiskade är inte överdrivet djupt, så jag satsade på att rigga alla spön pelagiskt, 1,5 till 2,5 meter under iskanten. stora mörtar som gör mycket väsen av sig borde i bästa fall kunna locka upp även en trög midvintergädda från botten.

det andra gänget satte ut sina spön strax utanför oss. efter en stund kom de förbi och hälsade på. det visade sig vara två trevliga ynglingar i artonårsåldern som fiskat en del på detta ställe tidigare, inte helt utan framgång. skoj att det är en ny generation seriösa gäddfiskare på gång!

vid niotiden kändes det som att det hade gått en hel evighet, och inget hade hänt varken för oss eller kidsen. en av mina mörtar hade en stund tidigare varit väldigt orolig, och nu hände det igen. denna gång övergick oron i en försiktig flagg. var det mörten som själv dragit av? när jag kom fram till spöt gick linan ut långsamt. jag väntade några olidliga sekunder innan mothugget, och större på rejält motstånd när jag sträckte upp linan. yes, en vettig fisk! det tog en stund att få in den till hålet, och väl där såg den STOR ut! kunde det vara en 10 plus?


foto av nattfiskarn, tack för det!

tyvärr har fyra decimeter is en viss förstoringseffekt, och än en gång blev jag blåst på konfekten. gäddan var kraftigt byggd, men hade inte riktigt längden för att nå den där svårflirtade tiokilosgränsen. vågen stannade på 8,26 och trots en fin fisk kände jag mig lite missnöjd. nu har jag fått flera gäddor den här vintern som haft längden för att kunna väga tio, men varit för magra... och nu denna i fin kondition, som är för kort. frustrerande!

resten av dagen blev resultatlös, åttakilosen var alltså vår enda fiskkontakt under hela dagen. trots det vill jag nog påstå att jag har fått viss mersmak. jag vet att det finns större krokodiler som väntar där nere under isen... och som rubriken klargör, det räcker med ett flagg om det är rätt fisk som har nappat!

Småtjafs & Jerusalem

Skulle ha ismetat i lördags men bristen på mört gav oss båda sovmorgon.
Till söndagen hade Tuben tillstånd att tömma Kalles sump så efter dom sedvanliga tre timmarnas sömn var det dags att ge sjön en chans. Med två bomturer (med inte ett fäll för min del) i bagaget valde vi ändå ett ställe där det dom senaste gångerna gått rätt trögt.
Det var två svettiga herrar som anlände till området vi valde att fiska i. Började sätta ut grejerna och med jämna mellanrum hördes höga svordomar och klagomål värre än klagomurens historia eka över sjön.
Det var mr tub som doppade rullar i stöp så dom frös ihop, skickade pinglor i hålet och kände sig mest besvärad, muttrade nått om en dålig känsla för denna dag.

En försiktig dragning i tubens ena vippa visade att nått var på gång, löste sakta ut och tog lite lina.
Det luktade Gösta, tyvärr visade det sig vara en snipa modell mindre.

Jag började räkna timmar när senast jag hade en flagg, kom fram till att det gått ca 16 timmar sen senast nån vart på min mört. Av en slump lika många timmar som pilsnerkorvar i termosen, gott!

Det fortsatte att gå segt först framåt halv tolv flaggar jag själv av en vippa som är på väg ner i hålet. linan rann sakta av rullen, viket är positivt.
Ovägd pelagfisk i bra kondition.

Gjorde allt för att få tuben glad igen men det var först efter vi byggt en klagomur a´la Jerusalem som han drog på smilbanden igen. Nu kände han sig hemma.
Vid ett snåret började blev det lite mer aktivitet. En flagg, om det var mörten eller nån som varit där och dragit lite låter jag vara osagt. Nästa flagg, drar Tub en blek pike från ett hål endast 10 meter från hålet där jag fick min. Sjukt att det kan skilja så mycket på utseendet på två fiskar som är fångade så nära varandra. En var pelagisk och en var botten levare så det är väl inte så konstigt trots allt.

Grojt! Kan meddela att din tvålkopp inte kommer vakna ur vinterdvalan än på ett tag.

ostron på is

termometern visade tolv minusgrader imorse. tillsammans med smhi's utlovade vindstyrka på sex sekundmeter såg det ut att bli en riktigt vidrig dag på sjön. det enda rätta hade såklart varit att somna om och vakna upp pigg och utvilad några timmar senare. så blev det givetvis inte, jag hämtade upp tony 06.35 och styrde vidare mot dagens tilltänka fiskeplats.

jag hade nästan förträngt snön som föll tidigare i veckan, men blev plågsamt påmind om den i samma stund som jag släpade ut pulkan på isen. dessutom bestod halva snölagret av vatten, så kallat stöp. vi skulle inte förflytta oss någon längre sträcka men det blev ändå sanslöst svettigt. stöpgeggan frös dessutom fast under pulkan nästan direkt, och skapade någon from av omodern snöplog.

fisket är inte mycket att orda om. klockan tio hade vi inte haft en enda flagg! tio spön, två och en halv timmas fiske... segt är en underdrift. det började suga i tarmen, och tony styrde snabbt upp ett litet bord av snö. sen åkte trälådan fram...


hovmästar'n i aktion

men vad gör karln? tro det eller ej, men han hade släpat med sig en låda ostron! han kan ibland köpa till självkostnadspris på jobbet, och en sann finsmakare som han är kom han på den galna idén att ta med sig ostron ut på isen. ostronkniv, handduk, citron, inget saknades. hur han med stelfrusna fingrar lyckades öppna ostronen är för mig ett totalt mysterium, men han gjorde det.


denna bild ger begreppet ostron på is en helt ny innebörd...

efter att tony njutningsfullt slafsat i sig ostronbuffén, föreslog han en liten isösarrunda. jag var inte sen att haka på, och eftersom det varit totaltdött så långt valde jag att följa med tony åt hans håll. när vi kom tillbaka såg jag till mitt förtret att en av mina vippor stod rakt upp. satan! jag la benen på ryggen och var snabbt framme vid spöt. 48 fot utdraget och jag satte genast in mothugget. självklart hade gäddan rusat rakt in i vassen, och det blev tvärtstopp. dock rörde det sig lite i andra ändan, och jag lyckades lirka in 30 fot lina. när 18 fot återstod var det dock stopp. vi väntade ett tag, borrade hål i isen i den rikningen linan gick, lirkade och drog, men inget hjälpte. det enda som återstod var att slita av linan, andra gången för i år. tag lärdom, man ska aldrig lämna sina spön utan uppsikt, även om det är årets segaste dag!

en liten stund senare fick jag en trekilos, sen hände inget mer. tony lyckades sitt andra pass i rad bli helt utan flagg, det verkar som att jag har riktigt dålig inverkan på hans fiskelycka. trots det smider vi redan planer för nästa helg...

fiske på arbetstid

förra helgen kan inte kallas något annat än en katstrof, rent fiskemässigt. två dagars fiske gav fyra smågäddor, och mer än så är det inte värt att skriva om det.

idag hade jag en tanke på att fiska ett halvdagspass före fotbollen. jag gjorde så för två helger sedan med mycket gott resultat, och hoppades på en favorit i repris. tyvärr var vädergudarna än en gång på uselt humör, när jag vaknade imorse var det nästan 20 minusgrader. andra gången i januari, i stockholm!

nu vrider jag tillbaka klockan till i tisdags istället. vi hade friluftsdag med skolan, och jag är inte den som är sen att utnyttja en sådan situation. självklart skulle kidsen få möjligheten att testa vinterfiske med pimpelspö, och jag såg möjligheten till några timmars ismete på arbetstid.

dagens aktiviteter började klockan 10. jag såg till att vara på plats i god tid innan dess, och hade grejerna riggade långt innan kidsen dök upp. jag hade aldrig fiskat på sjön innan, så jag hade inte en aning om var jag skulle sätta mig. en plogad skridskobana sträcker sig runt hela sjön, och är det nåt jag hatar när jag ismetar är det skridskoåkare. valet blev alltså enkelt, så långt från skridskobanan som möjligt: mitt i sjön.

lagom till den första omgången fiskeintresserade ungdomar dök upp skramlade det till i en pingla. det skulle kunna varit en mörtpingla, men den var liksom lite för distinkt och något sa mig att det var rovfisk inblandad. jag väntade flera minuter utan att något hände, och till sist kunde jag inte hålla mig. jag smög fram till spöt och tog tag i linan för att lyfta upp mörten och spana in läget. tvärstumt, har den gått fast i botten? rent instiktivt satte jag in ett mothugg med linan i näven, utan att tänka på flätlinans förmåga att skära in i händerna. när fisken rusade var det bara att släppa och snabbt greppa spöt istället. kidsen samlades snabbt i en ring och fick bevittna en riktigt stark gädda. hon bjöd på flera långa rusningar ner mot djupet och kändes riktigt stor!



gäddan var tyvärr lite mindre än jag hoppats på, omkring sex kilo. kidsen tyckte dock att den var gigantisk... när man fiskar på lite djupare vatten (ca 6 meter) och fisken har möjlighet att rusa mot djupet, tycker jag ofta att fisken upplevs betydligt större än vid fiske på grunt vatten där fisken bara kan rusa horisontellt.

jag fick en liten gädda till, och några försiktiga flagg där fisken inte ville leka med mig. överlag var det väldigt petigt. sexkilosgäddan hade sugit på mörten flera minuter utan att varken svälja eller flagga av, kroken satt perfekt i mungipan. det beteendet har jag inte varit med om tidigare, vad jag kan minnas.

jag hoppas det är bättre fart imorgon, och att temperaturen är lite gynnsammare. prognosen säger just nu -9, men idag har det ju varit betydligt kallare än utlovat. hoppas att det inte blir så imorgon också, då kommer fisket att frysa inne ytterligare en dag...

Spåren efter björnligan

Båten står nu på verkstan i väntan på lite varmare väder. Det är både stora och små blessyrer runt om. Tömd på det mesta av värde ser den i dags läget ut såhär:

Stävskadan övertäckt på tjuvavis.

Har satt kylskåpet som i dagsläget säkert kyler 7.3orna i husvångna.Motorn har även den fått sig en dyster behandling.

Tjuvkoppling.

Söndergeggat reglage.

Man ska inte vara bitter för det här, men fan det är svårt. Båten kom i alla fall tillbaka med motorn i behåll. Som extra salt i såren så blir det ingen vintersäsong i Vättern i år. Får göra comeback nästa vinter, om ingen bjuder med mig som matros i år vill säga.

riggning enligt tuben

dagens fiskepass tillsammans med mr fisheco himself, jan o, gick helt åt skogen. janne gick bom och jag lyckades lura upp tre smågäddor i trekilosklassen under hela dagen. inget man skriver långa blogginlägg om direkt, men blogga ska jag göra ändå. jag har fått några frågor om hur vi riggar utrustningen vid ismete, och nu känns det som ett bra läge att dela med mig av det.

till att börja med kan väl sägas att det finns nästan lika många sätt att rigga sitt ismetespö som det finns ismetare. allt från enkla riggningar med spöet lutat mot ett pensionerat angeldon, till små trebensstativ, till avancerade ställningar av typen "hållger". jag tänker inte påstå att det ena är bättre än det andra, men jag har själv provat några olika under åren och jag föredrar en rigg som är smidig och lätt att flytta, vilket utesluter alla dessa tre.

i början av ismetekarriären gjorde vi som alla andra på den tiden. vi spolade av linan från våra gamla angeldon, hackade fast dem i isen och lutade spöet mot den tomma spolen. så körde vi fram tills den dagen då niklas drog sin första riktigt stora gädda, fjorton kilo jämnt. när han skulle registrera fångsten började svenne andersson på sportfiskarna käfta om att ismete på detta sätt kunde jämföras med ståndkroksfiske, med andra ord ett fast redskap. till sist fick niklas gäddan godkänd, men för att slippa liknande tjafs i framtiden tänkte vi om.

vi köpte batteriklämmor (till startkablar, kostar 14.90 på biltema) som vi klämde runt foamen på spöt. vippan gick att peta ner i plasthandtaget på klämman. för att riggen inte skulle glida omkring monterade vi tretums spik i batteriklämmorna. denna rigg fungerar utmärkt och jag fiskade så i flera år. men den har en stor nackdel. det blir lite obalans i spöt, och det riskerar att vippa framåt ner mot hålet vid napp. vi har inte badat något spö, men det har varit riktigt nära några gånger. för att undvika detta vidareutvecklade jag riggen till den variant jag använder idag. jag hittar ingen riktigt bra bild på originalriggen, men här är i allafall en hyfsad.


batteriklämma 1.0

det första jag gjorde för att utveckla riggen var att böja handtagen på klämmorna. det blir på så sätt en bredare bas, spöt står stadigare och lägre, vilket ger en bättre balans. steg två var att bygga små "insatser" till klämmorna, så att de kunde monteras längre fram på spöt utan att skada lacken. såhär såg det ut.


batteriklämma 2.0

nu återstod bara en nackdel. eftersom linan är fäst vid vippan mitt på spöt ser man aldrig mörtens rörelser, heller inte eventuella försiktiga kontakter med rovfisk. det blir liksom allt eller inget. på aggressiv gädda fungerar det oftast alldeles utmärkt, det var först när vi började fiska mer efter gös jag insåg riggens begränsningar. gösjävlarna är ju allmänt petiga, och det är en stor fördel att kunna se på vippans rörelser när det är på väg att hända grejer. detta löste jag genom att flytta fram klämman ännu längre, samt bygga ett litet "torn" för att få upp vippan högre.


batteriklämma 3.0

den uppmärksamme ser att det inte är en ordinär vippa jag använder. jag har aldrig gillat traditionella angeldonsvippor, och redan tidigt gjorde jag egna av pianotråd och frigolitägg, se bilderna på den gamla riggen. jag blev aldrig riktigt nöjd, och har länge funderat på något som ska fungera bättre. fjäderstål rostar och har för dålig återfjädring för att orka med mina extra stora markörer gjorda av pingisbollar storlek xl. det tog lång tid innan jag löste det, men nu tror jag mig ha hittat det optimala materialet. remsor av polycarbonat, okrossbar plast! plasten är helt okänslig för kyla, och har fantastisk återfjädring trots att den är mjuk.


vippa i närbild

istället för att fästa linan med en ögla runt vippan fäster jag den under en gummisnodd som sitter runt markören. på det sättet kan man välja ganska exakt hur hårt man vill att linan ska sitta. vid gäddfiske med grismört drar man åt snodden rejält och petar in en stor ögla av linan under snodden, när man är ute efter gös eller abborre och fiskar med småmört eller nors gör man självklart tvärtom.

är något oklart? fråga gärna!

trevligt kortpass

idag hade jag planerat att köra heldag med folke i norrtälje, men han åkte på att jobba istället. jag tänkte om och körde ett kortpass i närheten av stan istället, vilket innebar att jag även hann med två fotbollsmatcher med mosebacke. en effektiv dag minst sagt!

jag var på plats i förhållandevis god tid. då jag var ensam bestämde jag mig tidigt för att banta ner antalet spön till fyra, för att kunna hantera en eventuell morgonrush. det skulle visa sig vara en god idé, då den emotsedda rushen kom. jag fick första flagg redan fem över åtta, fisken tog lina i ganska rask takt och jag tänkte gädda när jag satte in mothugget. men så var det inte, efter en kort fajt fick jag se en ganska fin gös i hålet. ingen gigant, men väl fyra plus. dessvärre satt kroken ytligt och fastnade i iskanten, gösta tackade för sig utan att syna isens ovansida. det är ganska vanskligt när man fiskar där det finns gott om både gädda och gös. man vill gärna vänta lite längre innan mothugget när det gäller gös, men om man gör detsamma på en lite större gädda hamnar kroken långt ner i magen.

jag hann inte ens bli besviken över gösen innan ett nytt spö fällde. tendensen var densamma, linan lämnade spolen utan tjaffs. med förhoppning om en till gös väntade jag några evighetslånga sekunder längre denna gång. det blev stumt i mothugget, sen kändes fisken tung och lite stötig. det är en bra känsla och det betyder inte allt för sällan gös. men än en gång blev jag lurad på konfekten, det var nämligen en gädda... en gös i denna storlek hade jag inte tackat nej till!


8,2 kg, ungefär 105 cm

skönt med en gädda i åtminstone något bättre kondition. de större gäddor som kommit hittills i år har mest liknat slipsar, och vägt ett till två kilo för lite för sin längd. det hände lite mer grejer under förmiddagen, men inget spännande. ett göspet med efterföljande spott, och ytterligare tre smågäddor. det känns ändå helt okey för ett tretimmarsfiske med fyra spön. imorrn blir det heldag, och då hoppas vi på göstas storasyster, eller nåt i den stilen.

1:a bättre

Jag och Johan har sen förra veckan börjat sysselsätta oss med isfiske, två pass i Mälaren har det blivit. Vi fick nån snipa var men det var ingen storlek på dom.
Efter en helg i Dalarna så var jag laddad på att försöka få nån lite kralligare fisk.
Ville prova nått nytt ställe så jag hörde mig för med Tuben som snyggt serverade en intressant sjö.

När sista mörten var utsatt dröjde det inte mer än 5 minuter innan första fället. Jag stod precis brevid spöt och matchen blev enkel. Upp kom en snipa, liten men i god kondition.

En timme senare var det dags igen, denna gång på Johans spö. En halvkilos Abborre fick syna isen.
Efter det blev det ett par fäll under några timmar samtliga med tydliga gösnyp i mörten där samtliga spottat.

När vi runt 13-tiden gick på en is rensar runda så upptäcker jag att mitt innersta spö står på nosen, skyndar dit och sätter in ett mothugg, fast fisk!

8.98kg och nytt PB!

Imorgon blir det nya tag i samma sjö, där Gösen gäckar.

äntligen mildväder!

efter en hel veckas sibirisk helveteskyla lovade prognosmakarna något mildare väder under söndagen. tre fiskepass har fryst inne den senaste tiden, så det var mycket välkommet. jag börjar bli extremt trött på den här synen...



som tur var stämde prognosen denna gång. tio minus imorse är väl inte vad man kan kalla mildväder, men ändå okey när temperaturen stiger under dagen, och milt i förhållande till vad som varit!

planen var att ta revansch på den större gädda som gick fast i vassen förra helgen. jag spred ut mina spön i samma område, och jimmy som saknar egen borr fick nöja sig med att sitta lite längre in i viken. 08.10 hade jag mina grejer ute, och hann knappt mer än tänka att det kommer ta en stund till innan det kommer igång... då flaggade ett av mina spön! fisken tog lite lina, men jag fick bara upp en tuggad mört när jag satte in mothugget. det beteendet luktar gös i min bok, och strax därefter fick jag ännu en signal på det. ett till spö flaggade, men mörten var spottad när jag kom fram. irriterande! det tog inte lång tid innan ytterligare ett spö drog av, och äntligen fick jag kontakt med fisk. det blev tvärstumt när jag sträckte upp linan, men sedan hände inte alltför mycket. så beter sig ingen gädda, och det var det inte heller. istället ett prydligt nytt is-PB på gös.


isgös 5,05

jimmy visade tydligt sitt missnöje över att jag "stulit" den bästa platsen, men han hann inte beklaga sig särskilt länge innan hans bortersta spö flaggade. en liten språngmarsch senare hade vi en lite nöjdare jimmy med ett rejält böjt spö i näven. utan tvekan en hyfsad fisk, och redan när vi såg den i hålet kunde vi konstatera att is-PB nummer två för dagen var på gång.


7,7 kilo

en skaplig gädda, men precis som min från förra veckan alldeles för slank. ett tag trodde vi nästan att det var samma fisk, men den jag fick hade en lite annorlunda kroppsform, och saknade det rejäla ärr som denna gädda har på sidan. kul att det går fler grova gäddor i samma område! en liten stund senare lyckades jimmy dra en till i samma hål. som stöpt i samma form, men något mindre.


5,8 kilo

själv kämpade jag vidare med kinkiga gösar. ett jävla pillande och kladdande med mörten, lite för mycket tjafs helt enkelt! jag tappade räkningen efter ett tag, men jag själv måste haft minst 15 göskontakter under dagen, och jimmy några därtill. tuggade mörtar, stulna mörtar, och till sist även ett par gösar på isen. ingen lika stor som den första, men ändå skapliga fiskar på dryga tre kilo.


3,5 kilo

fisket var bra fram till elvatiden, sen fick vi bara sporadiska flagg under resten av dagen. tja, ungefär som vanligt med andra ord. oftast kan man packa ihop vid elva och gå hem, men då ismete är ett ganska omfattande projekt känns det dumt att inte sitta kvar resten av dagen och vänta på den där stora, som kanske kanske kommer att nappa... om vi summerar dagen fick jag tre gösar och fyra mindre gäddor, jimmy fick två mindre gäddor förutom de två som finns på bild. det hade garanterat gått att truga upp fler gösar med flourocarbontafs och mindre betesfiskar, men det är alldeles för gott om gädda för att ta den risken. nu har jag uppfyllt mitt ena mål den här vintern, nämligen gös på femplus. nu återstår bara tioplus-gäddan, och det målet tänker jag kämpa vidare med nästa helg.

grisgösen, grisgäddan!

efter gårdagens ganska lyckade gäddpass var det en lockande tanke att sitta på samma ställe igen, men avsaknade fiskekort för 2010 och kalles längtan efter pelagiskt insjöfiske fick oss på andra tankar. vi siktade in oss på ett ställe där vi länge velat fiska, men inte riktigt hittat rätt. denna gång var vi utrustade med gps och lyckades snabbt hitta till exakt rätt plats. kalle var lite stressad på vägen dit, och tyckte att vi var väl sena. min kommentar till det var "vi kan ta det lugnt, det kommer ändå inte hända nåt förrän halv nio" varpå jag blev utskrattad av såväl kalle som jimmy.

kalle var för dagen ute efter gädda. jag satsade på gös, och jimmy som inte fiskat så mycket den här säsongen satsade inte på nåt särskilt utan hoppades på att få fisk överhuvudtaget. när jag precis pillat ner min sista mört på mitt yttersta spö börjar kalle att föra ett jävla liv. när jag tittar upp ser jag att både kalle och jimmy står med böjda spön. what? kalle skriker mest så jag skyndar till hans undsättning. han mumlar nåt om pb, och det visar sig att han drillar en skaplig gös. när jag tittar ner i hålet ser den ut att vara åtminstone 3-4 kilo. halvvägs upp ur hålet inser jag att den är groteskt stor! skallen är enorm och magen ska vi bara inte tala om! det var kallt idag, så vi puttade ner gösen i hålet igen för att undvika förfrysning medans vi förberedde våg och kamera. upp med fisken, två snabba bilder, sen vidare till vågen. den stannar först på sanslösa 7,6 kilo!


grisen!

efter att gösen simmat tillbaka hjälper vi jimmy att kroka av gäddsnipan som han belönades med. sen tittar jag på klockan och kan nöjt konstatera att den är halv nio. efter den inledningen kändes det som att det kunde bli ett jävla race, men så kul blev det absolut inte. själv fick jag inte en endaste flagg under hela förmiddagen. inte heller kalle kände något mer efter jättegösen, men han var nog rätt nöjd ändå. så typiskt honom att satsa på gädda och få en drömgös. den dagen han går in seriöst för gös kommer han säkert att få den där stora gäddan...

jimmy drog ytterligare ett par smågäddor, av någon anledning var det bara hans mörtar som dög. efter lunch räddade jag upp dagen med ett par gäddor och slapp även denna gång gå hem med skammen. allt bleknar dock i jämförelse med gösen, och det skulle inte kännas rätt att lägga upp bilder på någon av våra fyrakilos fjuttgäddor.

dock har det kommit upp en fin gädda under dagen på annan ort. min allra äldsta fiskepolare, niklas, har i år hittat tillbaka till ismetet efter flera års uppehåll. han var med ut på juldagen, och idag körde han igen. på samma sjö som vi pepprade med spön hela julen utan en gädda över 7 kilo lyckades han idag bända upp en riktig tjockis. 13 kilo gädda fördelade på endast 112 cm, där kan vi snacka kondition!



jag misstänker att längden på denna gädda ligger ganska nära gäddan som jag själv fick igår, men den väger nästan dubbelt så mycket! en helt bisarr tanke, en sån gädda vill jag ha imorrn! jag återkommer med rapport om det, nu ska hemmet städas.

nyårsgädda med mersmak

ett tag tvivlade jag på om det överhuvudtaget skulle bli någon gångbar is i stockholm i år, men några dagars mildväder följt av riktig vinterkyla har räddat säsongen. nu ligger det omkring två decimeter superfin is både på sjöarna och i skärgården. yippie!

vi var inte sena att utnyttja situationen. gårdagskvällens nyårsfirande blev väldigt lugnt för min del. efter tolvslaget var det sängen som gällde, i förvånansvärt nyktert tillstånd med tanke på att mitt sällskap gjorde sitt yttersta för att hälla i mig diverse alkoholhaltiga drycker. kalle tog det också lugnt med spriten, och som vanligt var han på plats utanför mig i god tid. den mannen kan man verkligen lita på när det gäller klockan!

vi hade rekat isen redan på nyårsaftonen, så när vi anlände imorse var det bara att stövla rakt ut till vår tilltänkta fiskeplats. vi fick snabbt ut grejerna och sen började den tråkiga biten av ismetet. att vänta... när klockan var halv nio hade det börjat ljusna ordentligt, och jag sa till kalle: du, jag börjar få dåliga vibbar... om det här var en riktigt bra dag borde det ha hänt nåt nu. samtidigt som jag säger det tittar jag upp, och ser att min bortersta vippa står rakt upp. när man talar om trollen!

eftersom jag inte visste hur lång tid det gått efter flaggen sprang jag så fort jag bara kunde. väl framme vid spöet var jag så andfådd och tårögd att jag knappt såg något, men visst gick det ut lina? efter att gnuggat ögonen såg jag att linan löpte av spolen i rask rakt. jag lyfte spöt och sträckte upp linan. två tunga sugande knyckar i andra änden, sen blev det åka av! fisken drog iväg rakt mot vassen och jag hade inget att sätta emot. jag kände ett skrapande i linan, och några sekunder senare tog det stopp. stannade fisken? vad hände? förvirringen var total, men ganska snabbt tvingades jag inse att fisken hade gått fast. kanske borde jag försökt vänta ut den, men jag satsade på det mer drastiska alternativet att försöka dra loss den. självklart slutade det med linbrott och svordomar. så typiskt! utan tvekan den största fisk jag har drillat på ismete, om inte detta var en tio+ så vågar jag inte ens tänka på hur en sån fisk känns!

kalle har en näst intill osannolik förmåga att bli utan fisk när han är ute tillsammans med mig. därför kändes det oväntat när ett av hans spön flaggade strax efter mitt nederlag. mörtfäll? nejdå, inte alls! härmed har jag äran att presentera kalles första ismetegädda i mitt sällskap!



inte mycket till gädda men nu är i allafall förbannelsen bruten. eller det vetefan förresten, för kalle fick inte ett enda fäll under resten av dagen. det fick däremot jag. vid halv tio började jag att flytta spön. åt helvete för tidigt, jag vet, men det kändes rätt då och där. när jag flyttat spö nummer två hinner jag inte mer än vända ryggen till innan det fäller, men snipan som var så ivrig kom tyvärr inte med på bild... när jag flyttat spö nummer tre hinner jag inte ens fästa linan i vippan innan det börjar dra i mörten. stark mört, tänkte jag, och drog åt mig linan. för sent inser jag att det är en gädda i andra änden, som lyckades sno mörten utan att komma i kontakt med kroken.

efter det blev det lugnt. jag kände att jag behövde snacka av mig lite om den brända storgäddan, så jag ringde till den enda person som jag visste var vaken vid tiotiden på nyårsdagen. peter såklart, han är ju alltid på sjön. han hade inte känt ett liv, och var ganska deppig. under vårt samtal får jag flagg, och avslutar snabbt samtalet. linan går ut och jag krokar fisken. det blir härligt tungt i spöet och jag känner genast att det är en till skaplig fisk. inte i närheten av den första men i allafall 5+. jag ropar till mig kalle och vi bevittnar tillsammans hur en grotesk gäddskalle visar sig i hålet. yes, äntligen sitter tian! vi förbereder kamera, vågpåse och avkrokningsutrustning och jag känner hur en skön känsla av revansch sprider sig i kroppen. när jag strax därpå lyfter upp gäddan övergår den känslan i ren besvikelse. hon är ju slank som ett jävla snöre!



tja, vad ska man säga? en fin gädda men den väger bara 7,4 kilo. en fisk som man normalt skulle vara väldigt glad över, men som idag kändes alldeles för liten. jag som trodde att jag skulle få min revansch efter bottennappet. en rolig liten detalj är att jag efter att fisken återutsatts hör någon som pratar i min ficka. nej, har jag lyckats ringa upp någon av misstag? så var inte fallet, däremot hade jag inte lyckats lägga på luren efter mitt samtal med peter, och han hängde kvar. han hade följt hela fighten via telefonen i min ficka, och lät meddela att det var väldigt spännande!

det kom några fler strögäddor under dagen och jag tror att jag fick totalt fem. kalle fick som sagt nöja sig med sin enda. dagens pass gav hur som helst mersmak och den luriga vässgäddan kommer förhoppningsvis stänga käften kring en av mina mörtar snart igen, och när det sker kommer jag inte att vika ner mig! morgondagens fiske kommer att förläggas på annan ort, men möjligen är vi tillbaka på dagens fiskeplats redan på söndag. snart väntar en ny jobbvecka och det gäller att skrapa ihop till så mycket fisketid som möjligt innan dess. ny rapport kommer imorgon, nu ska jag pilla på utrustningen. apropå utrustningen så måste jag bara visa upp min nya pimpade pulka, försedd med rosa slalomskidor för bästa glid. jag är mycket nöjd med den lösningen!



slutligen går dagens ros till henke sandahl på söders sportfiske som åkte in till hornsgatan och öppnade upp butiken endast för att jag skulle få tag på mört till morgondagens fiske. till saken hör att mörten kom från mig från början. jag räknade iskallt med att få ett par hundra mört till innan helgen, men eftersom lagen om alltings jävlighet slog till så fick jag ingen mer mört i mjärden, och jag hade lämnat ifrån mig allt jag hade till söders... så än en gång tack, henke!