från brax till blank lax

ni kanske har hört talas om bokprojektet med det underbara namnet från brax till blank lax? skribenten tomas edenfeldt och fotografen fredrik lewander jobbar på en bok om det fantastiska och varierande fiske som vår skärgård erbjuder, året runt.


länk: från brax till blank lax

via jörgen larsson på fiskefeber kom tomas i kontakt med mig, och efter en tids mailkonversation möttes vi upp i lördags för att om möjligt lura upp en skärgårdsgös. vi var ute på isen tidigt och riggade våra ismetespön. gösen hugger gärna medans det är mörkt eller precis i gryningen, och denna dag var inget undantag. vi hade fått ut alla spön och när dagens första ljus gav sig tillkänna segade sig en av mina vippor ner mot hålet, långsamt och försiktigt, för att till sist flagga av. räkneverket var kvar på noll fot, och linan låg stilla i hålet. mycket talade för det klassiska gösscenariot med spottad eller stulen betesfisk, men när jag försiktigt kände på linan var det tvärstopp i andra änden. ett rejält mothugg och en kort fajt senare kunde vi pilla upp denna lilla sötnos genom hålet.


tvåplusgös, foto tomas edenfeldt

under morgonen slog vinden om från sydväst till nord. man kan tycka att denna typ av omslag inte borde märkas under isen, men det är sällan bra för fisket, inte heller denna dag. vi hade flera försiktiga gösnapp under dagen, framför allt tomas som flera gånger drabbades av "pill och pet" med tandstämplade mörtar, men ingen mer gös på isen. förutom det fick vi såklart ett gäng gäddor, totalt fem. under mina två tidigare pass har jag inte sett till en enda krokodil, och de är normalt sett inte välkomna när man fiskar gös, men i det här fallet är jag faktiskt glad att gäddan är tillbaka.


en av dagens minikrokodiler, foto tomas edenfeldt

fotografen fredrik kunde inte följa med på lördagen, men däremot hade han inget bokat för söndagen, så han fick följa med mig och jimmy ut då istället. vi velade länge om var vi skulle fiska, men smhi's prognos lovade hårda nordliga vindar, och det fick oss att chansa på ett nytt ställe där vi kunde sitta i lä.

fisket detta dag lämnar mycket att önska, och detta ställe besökte vi för första och sista gången. typiskt att det är uselt fiske när man har fotograf med på isen, men han var rätt nöjd ändå. det var bitvis ganska fint ljus, och han fick massor av utrustningsbilder. ett par smågäddor blev det också, men det var ju gös vi var ute efter. strax efter lunch fick jag min första flagg för dagen, men det blev ingen fisk, endast en stulen mört. var det gösen som gäckade? på med ny mört och snart flaggade det igen. spottad mört, och så fortsatte det ytterligare ett par gånger den närmaste timmen. när vi plockade ihop vid tvåtiden flaggade samma spö för femte gången, och äntligen fick vi veta vad det var som jävlats med mig.

borre! foto fredrik lewander

upp kom en liten men riktigt fet abborre. troligtvis beror fetbuken på att den smällt i sig den första mörten som den stal för mig, och trots att den hade mört ända upp i halsen skulle den ha en till. snacka om glupsk! inte mycket till fisk, men det var ändå dagens höjdpunkt att jag till sist drog det längsta strået.

imorrn är det torsdag och snart är det helg! vädret ser bra ut och på lördag ordnar vännen jan o ismeteträff på hemmasjön i bro. det blir såklart fiske även på söndagen, återstår att se var.

Prickiga pennalister

Insjööringar från skogen. Skygga, petiga och elaka. Stjäl betesfisken utan att lösa ut vippan. Eller flaggar av, får en att springa och spottar ut hela tacklet innan man hunnit dit. När maten håller på att koka upp på stormköket är det så gott som huggaranti. Ingen fast fisk, bara så pass att maten hunnit koka över tills man kommer tillbaka. Helgen som gick präglades av felaktiga väderprognoser, bomflaggningar och spottade beten. En öring slog sig loss ända uppe i borrhålet. Ett fåtal gröna och nån randig gav sig oxå in i leken. Den prickiga på bilden väger 2.96 kg och fick gå tillbaka. Trots allt bök och stök vill man åter. Med mindre betesfiskar, smidigare tackel och nytt tålamod. Skönt oxå med lite avbrott från jobb och husbestyr. Det får bli ett nyårslöfte för 2011 att klämma in lite mer fiske.

kvällsfiske

jag är egentligen sjuk och borde inte vara ute och slarva på isen, men rastlösheten som finns i den här lilla kroppen är svårbemästrad. jimmy jobbade till kl 14, och när han klev ut från gummifabriken väntade jag utanför grindarna med polon packad och klar med allt som behövs för ett eftermiddagspass.

tyvärr går mörtfisket inte speciellt bra för tillfället, vilket begränsade oss till tre spön var. när vi fått ut grejerna kom jimmy på att hans sosse-iphone låg kvar i bilen, så han pulsade iväg för att hämta den. dagens kids, pallar inte ett par timmar utan att vara uppkopplade...

medans jimmy var borta gick jag en runda och kollade läget med mina spön. jag bestämde mig för att sänka mörten en aning på mitt sista spö, och hade precis lossat linan från vippan när mörten fick övermörtliga krafter och slet linan ur mitt grepp. jag kände lite försiktigt på linan och det var defenitivt mer än bara mört i andra änden, så jag satte in ett rejält mothugg!



inte världens största, men... varje gös från isen är en framgång! jimmy fick sig en välbehövlig språngmarsch iklädd flytoverall för att ta en bild på fisken innan jag släppte den igen. jimmy blev så svettig att han klev ur overallen och svalkade sig en stund iförd endast småbyxor. det finns bildbevis på detta, men det kan finnas minderåriga som hittar in här så jag tror att vi låter den bilden stanna i arkivet...

med en så bra början hade vi stora förhoppningar på resten av kvällen, men det hände inget mer och vi bröt kl 17. imorgon ska det blåsa 14 sekund så det är inte läge att fiska, men om mörtarna är på bättre humör blir det nog fiske igen på fredag!

årets sista gös!

i onsdags lyckades jag lura med mig clarence ut på isen för ett pelagiskt göspass. vi ångrade oss redan halvvägs ut på isen, tjock snö med stöp omvartannat var sjukt jobbigt att gå i, men när vi kommit så långt fanns ingen återvändo, det var bara att bita ihop.

fisket är inte mycket att skriva hem om, men pulsandet och borrandet i dubbelis tog knäcken på clarence fullständigt. han hade stora besvär med att knyppla in sig själv i bilen efter avslutat fiske, och det var inte så långt borta att han fick tillbringa natten i bilen, det var inte helt självklart att han skulle få upp sin stela kropp ur bilsätet. till sist gick det vägen, men det planerade nyårsfisket var givetvis inte att tänka på, jag tror att clarence har fått nog av is för ett tag.

jag gav mig alltså ut ensam idag. har jag bestämt fiske så blir det fiske, sällskap eller ej är av underordnad betydelse. det var lite kyligt imorse men smhi hade lovat strålande sol, och tänka sig, de hade rätt den här gången!


fantastisk soluppgång!

jag var ute i god tid och hade alla mörtar i vattnet medans det var mörkt. det är inte ovanligt att gösen hugger innan det har blivit ljust, och det händer även att hungriga gäddor beter sig på det sättet. men icke idag, jag hann till och med ge mig på en tröstmacka innan någon hände. visst är det lustigt, det räcker att man öppnar termosen och tar fram en macka för att det ska hugga! inget undantag den här gången heller, när halva mackan var uppäten pinglade det till rejält och mitt närmaste spö flaggade av. inget pill och pet, smack på bara, linan rusade av rullen. gädda såklart, fan också, tänkte jag när jag satte in mothugget. därför blev jag positivt överraskad när ett rejält göshuvud tittade upp ur hålet!



eftersom fotografsällskap saknades fick jag chansa lite. jag skickade ner gösen i hålet med kroken kvar i truten och frikopplade rullen. jag hämtade snabbt ryggsäck och mörthink och riggade upp kameran med självutlösare. upp med gösen igen, en snabb bild, sen avkrokning och återutsättning. självutlösarbilder blir sällan speciellt bra, denna är inget undantag, men hellre en halvdålig bild än ingen alls.

jag satt kvar till kl 13 utan så mycket som ett pet, men är ändå rätt nöjd med dagen. en gös från isen är aldrig en självklarhet och varje gång det lyckas känner jag en viss tillfredställelse. nu skall nyårsmiddagen förberedas, gott nytt år alla fiskebröder där ute!

öringsuccé i masskogen!

jag missade nog att nämna det i mitt förra inlägg, men jag är alltså uppe i masriket för julfirande. det har varit alldeles åt helvete för kallt för att fiska här uppe, men efter några dagar i soffan blev absinensen till sist för stor. prognosen för juldagen visade 15 minusgrader och det är ingen temperatur som vi normalt bedriver fiske i, men nu var vi desperata nog att ge oss ut. peter hade bara ledig juldagen och annandagen, och det gäller ju att passa på när tillfälle ges.

vi valde att återvända till sjön långt uppe i masskogarna som vi hittade tidigare i vintras. peter fick en fin öring då, och tanken nu var att ta reda om det var en tillfällighet, eller om det går att få fler...

tyvärr har det ju ramlat ner lite snö sen vi var där sist. då hade vi genomskinlig kärnis med endast ett tunt snötäcke, nu är det en aning mer. när jag klev ur bilen och över en plogvall försvann båda mina ben, snön gick upp till pungen! vi trotsade snömassorna och pulsade ner till isen. närmast land låg snön tjock, men en liten bit ut hade det otroligt nog stöpat igenom och frusit ihop! en knapp decimeter snö bara, nästan för bra för att vara sant. vi hämtade grejerna och skyndade iväg mot samma område som sist. halvvägs där började det knaka under fötterna, och ytterligare några steg senare började det plumsa. satan! varken jag eller peter har någon direkt förkärlek till snöslask, så vi gjorde helt om och valde att fiska i det oprövade området med hopfryst stöp.

lagom tills grejerna var riggade och klara flaggade ett av peters spön. linan rusade av spolen och våra förhoppningar om en morgonpigg öring väcktes. förhoppningarna kom på skam när en bekant trut fylld med vassa tänder visade sig i hålet. gäddorna slipper man nästan aldrig...

inte långt senare var det dags igen. peter fick flagg, och medans han drillade flaggade ett spö till! ett tag såg det lite dramatiskt ut, men han redde ut situationen och lyckades landa två hyfsade borrar i halvkilosklassen. mina spön var fortsatt lugna, men det kan man inte säga om peters. ett spö försett med en gigantiskt flasher istället för bly flaggade, och nu var det allvar! efter en kort fight kunde vi tillsammans se ett riktigt stort huvud i hålet, och det ville absolut inte upp. efter en stunds lirkade gick det vägen, och jag var redo med tången direkt när peter fick upp huvudet i hålet. avkrokningen gick smidigt, sen fram med kameran för en snabb bild!


utlekt insjööring, ca 5 kg

efter avklarad fotosession, snabbt som attan ner i vattnet igen. vår tanke med dagens fiske var egentligen att klubba eventuell fångst, men en öring som denna är troligtvis inget vidare på tallriken, och vi vill dessutom bibehålla ett bra fiske, och det görs inte genom slakt! vår förhoppning är att fisken klarade sig bra genom vår snabba hantering, och i bästa fall kan det bli en återfångst när fisken har lite mer kött på benen och kan bjuda på bättre motstånd.

det var fortsatt dött för mig ett bra tag, men under förmiddagen hade jag i allafall två misstänkta öringkontakter som inte gick fast. det var verkligen inte min dag! peter däremot, regerade på isen. en halvtimma efter första öringen kom nästa på besök, en otroligt blank och vacker fisk i trekilosklassen!


tre kilo silver!

naturligtvis behandlade vi den på samma sätt som den första, supersnabb fotografering och sedan tillbaka. under resterande delen av dagen fick peter ytterligare två öringar, en på drygt två kilo och en till på ungefär tre. även jag lyckades till sist landa en öring, en nästan kolsvart fisk i trekilosklassen som bjöd på riktigt bra motstånd! skönt att spräcka öringnollan från is, nu kan det bara bli bättre framöver. bilder finns på dessa fiskar, men bilderna är sådär på grund av stressen, så jag ska bespara er från dessa. alla fiskar utom en klippte beten riggade med flourocarbontafs och små krokar, kanske var det en slump? hur som helst lär vi inte ha några gäddtackel med oss när vi återvänder nästa gång!

på söndagsmorgonen hade temperaturen krupit upp närmare fem minusgrader, perfekt. dessvärre snöade det och blåste tio sekundmeter! senast för några veckor sedan sa jag till mig själv att jag aldrig mer skulle ismeta om det snöade eller blåste, fisket brukar vara helt uselt och det är totalt vidrigt att vistas utomhus. men minnet är ganska kort och huvudet dumt, så imorse var vi tillbaka på samma sjö som igår. vi valde en ny plats där vi kunde sitta i lä för den vidriga vinden, men våra spön som satt mitt ute på isen var såklart helt oskyddade. vinden piskade snön och hålen fylldes på nolltid, vissa spön snöade nästan helt över. detta kunde man kanske ha levt med om det varit lite fart, men...

inte en flagg fram till klockan elva fick oss att plocka ihop och göra en rejäl flytt. jag trodde verkligen inte på det, men när man har släpat alla grejer ända upp i skogen kan man lika gärna anstränga sig lite. när jag precis hade riggat vippan på mitt andra spö flaggade det av. jag hann inte ens förbanna den livliga mörten innan jag såg att linan löpte av spolen i våldsam takt. öring? nei...


pelagborre

upp kom denna pelagiskt jagande borre på 6-7 hekto. inte så väntat, men roligt! peter fick en likadan flagg på utlägg, men missade den fisken. ytterligare två flagg på kort tid blev det, med resultatet en spottat mört och en snipgädda. sen var det dött. vi bet ihop och stannade till klockan tre, men det blev inte en flagg till. tur att det fanns andra glädjeämnen...


hela dagens höjdpunkt!

för andra dagen i rad släpade vi med oss ett lass ved ut på isen, och det var det väl värt. varm mat mitt på dagen, och en välkommen möjlighet att värma stelfrusna fingrar. det måste bli en vana!

imorgon bär det av till storstaden igen. det blir för kallt för fiske här i masriket, så jag kan lika gärna åka hem. kanske kan det bli nåt fiske på hemmaplan i veckan, om jag kommer på nåt behändigt ställe där det går att parkera nära vattnet och det inte krävs en jättepromenad på isen. tills dess, ha det!

fiskefri vinter?

visst är det underbart med riktig vinter! kallt så inihelvete och minst en halvmeter snö, det är grejer det! 19,4 minusgrader på termometern just nu och fiske känns avlägset. en timmas slit för att hugga fram mörtstugan igår börjar kännas allt mer bortkastat. gick en promenad runt sjön precis. det ser väldigt fint ut, men skenet bedrar. tre till fyra decimeter snö, och på många ställen en decimeter slask i botten, som inte fryser trots 20 minus eftersom snön isolerar så bra.



om det varit 15 grader varmare hade jag kanske haft ett par rader med spön längs den här vasskanten, och i bästa fall sprungit som en dåre mellan viftande vippor. en bra dag på den här sjön är 50 flagg inte ovanligt, men just nu känns det avlägset. en riktigt fet varmfront är vad som skulle behövas, smälta bort snön. men det är väl bara att glömma, liksom allt vad fiske heter fram tills mars eller så.



mustaschen avslöjar temperaturen. redan förra vintern började det snackas om en ny istid. vad ska det då bli av denna vinter? snackade med jörgen larsson i igår, han hade dryga 20 minusgrader. i skåne! när hände det senast i december? kylan för även med sig en del andra bieffekter. isen ligger inte bara tjock på sjöarna, utan även i peters mörtbalja. han försökte råda bot på detta med en gammal doppvärmare, och det hade säkert fungerat fint om han inte hade glömt den i baljan... nån som är sugen på kokt mört till julbordet?

nåväl, det ser ut att bli något mildare på juldagen, vilket råkar vara den enda dagen peter kan fiska. hoppas verkligen att prognosen stämmer. det blir visserligen för kallt för catch & release-fiske, men vi kommer satsa på insjööring och eventuell fångst får bli nyårsmiddag. annandagen blir det ännu mildare, och då kanske det blir en liten pelagisk gössatsning! håll tummarna...

SHERIFFEN!

ismete utan framgång

jag tillhör den säkerligen ganska lilla skaran av fiskare som jublade när vintern slog klorna i stockholm rekordtidigt. ismete redan i slutet av november, och hela mälaren låg under is den första december. fisket på de första isarna brukar vara riktigt hett, och förväntningarna var på topp! jag och batongbroder jimmy tog till och med ledigt från jobbet två dagar för att vara först ut. fisket på torsdagen började bra, ett av mina spön flaggade av tidigt och det var en skaplig pelaggädda som sugit i sig mörten.


ovägd sjuplus

vi lyfte gäddan för en snabb bild, sen tillbaka. det var ganska kallt denna dag och det gäller att hantera gäddan ovan vatten under så kort tid som möjligt för att undvika förfrysningsskador, så det var inte läge för vägning.

bra början på dagen, och nu hade vi hela denna dag plus fredagen att se fram emot, yippie! tyvärr gick det fortsatta fisket inte riktigt som planerat. under torsdagen fick vi tre gäddor till, med en snittvikt på ungefär ett kilo. min tidigare snittvikt i detta vatten låg på dryga sju kilo, men det gör den alltså inte längre...

fredagen vill jag helst inte nämna överhuudtaget. jimmy fick en gädda direkt på morgonen medans det fortfarande var mörkt, och den vägde säkert närmare två kilo. sen började det kräksnöa, och gjorde så i ungefär tre timmar. om smhi hade haft vett nog att nämna att det skulle bli snöstorm kanske vi hade stannat hemma, men nu fick vi sitta ute på sjön och frysa arslet av oss istället. morgongäddan blev dagens enda, och det enda vi kunde glädjas åt var nog att jimmy hade tältet med sig, så att vi åtminstone slapp bli helt översnöade.

jimmy avböjde isfiske under helgen, då fiske i lårviken som vanligt lockade mer. den här gången hade huliganen dessutom rätt, fisket i lårviken var betydligt mer lukrativt än fisket från isen. på lördagen tog jag med tony ut på skärgårdsis, och lyckades för andra dagen i rad bli helt utan flagg. tony lyckades något bättre och drog fyra eller fem gäddor. den största var riktigt fin, säker närmare 7 kg, men direkt efter avkrokning slet den sig ur tonys näve, så det blev ingen bild.

på söndagen blev det också fiske, på äcklig insjöis. jag hade förväntat mig jättefin is, men uppenbarligen har det snöat betydligt mer på södra sidan av stan än på den norra, och snön har ingen positiv inverkan på isen. den varierade mellan 6 och 8 cm, men tenderade att bli sämre ju längre vi gick. när vi hade kommit halvvägs började det knaka lite väl mycket under fötterna, så vi stannade där och borrade ut grejerna. precis som på lördagen snöade det ordentligt, och fisket var därefter... trögt alltså. vi bet ihop några timmar men gav upp redan före lunch, och jag kunde räkna in ännu ett fiskepass utan flagg.

kommande helg tänkte jag fiska två dagar igen, men när jag vaknade på lördag morgon möttes jag av... snö! återigen denna förbannade snö, utan förvarning. jag återgick till sängen utan att tveka, och tog sovmorgon. framåt förmiddagen lugnade det ner sig, och jag körde ett halvdagspass. inte helt oväntat utan flagg, fjärde passet i rad...

på söndagen var vädret något bättre och jag fick dessutom sällskap av clarence som hade dammat av pimpelprylarna. jag inledde med en tidig snipgädda, och inte långt efter det började clarence vifta med armarna, sen grävde han ner hela armen i hålet. jag fattade att nåt var på gång, så jag sprang dit och kom fram lagom tills han lyfte upp en stor abborre! karln var helt salig och mumlade nåt om nytt pb...


46 cm borst!

som synes var den riktigt lång, men tyvärr inte alls så välmatad som borrarna brukar vara såhär års. hela 46 centimeter, men vikten stannade på blygsamma prick kilot, och därmed blev det inget nytt pb. det var allt som hände under hela dagen, och därmed har de två helgerna som borde erbjudit säsongens bästa fiske varit total katastrof. det kan inte gärna bli sämre än så här, så det är väl bara att nöta på och hoppas att det vänder...

stockholmspremiär på is!

nu har kylan hållit i sig hela veckan, men snö och kraftiga vindar har satt käppar i hjulen för alla oss ismetefantaster. men idag skulle det väl ändå gå att komma ut nånstans? en iskoll på tilltänkt vatten igår visade på 3-4 centimeter. en kall natt till och det skulle vara klart fiskbart! smhi lovade snöfritt och 12 minusgrader, så det kändes lovande! peter var så fiskesugen att han bums packade bilen och körde de 22 milen från ludvika. tyvärr misslyckades smhi (än en gång) totalt med sin prognos. det snöade hela natten och var endast 5-6 minusgrader. isen var nu täckt med flera centimeter snö, och hade inte vuxit alls. vi hoppades ändå på fiske, men efter några steg ut på isen knakade det lite väl mycket, så det var bara att retirera.

vad göra då? vi hade en reservplan, som dock inte var hundraprocentig. för ett par år sedan fiskade vi på en liten grund pöl långt ut i skogen, och den kanske kunde ha bärig is. det är tre mil enkel resa, men vi kunde inte gärna ge upp när peter åkt ändå från ludvika. vi packade alltså in oss i bilarna och körde dit genom snöstormen.

väl framme fortsatte eländet. när vi skulle parkera lyckades vi köra ner båda bilarna i ett dike som var dolt under snön. polon lyckades vi med gemensamma krafter att knuffa upp, och sedan nyttjade vi den tyska lilla arbetshästen till att bogsera upp peters volvo. helt sanslöst att det gick vägen!

nästa problem var isen. skulle den hålla? vi krånglade oss ner till den lilla sjön genom tre decimeter snö. det var rejält med snö även på isen, och peter lyckades kliva igenom redan innan vi kommit ut. helvete, det kommer aldrig att gå, hann jag tänka innan peter tog två steg till ut på isen och konstaterade att den bar! ett par snabba hugg med isbillen bekräftade detta, ca 8 cm is, mestadels bestående av fruset snöslask, men ändå rätt stabilt. ut med grejerna!

jimmy hade med sig sitt nyinköpta vindskydd. ett sportfiskedesignat i camo-tyg kostar 1500 spänn, detta mer strandanpassade från sportjohan kostade en dryg tvåhundring!



som vanligt på denna lilla pöl började det trögt, men under förmiddagstimmarna kom det en och annan ströfisk av mindre storlek. vi insåg snabbt att isen var väldigt ojämn, på vissa ställen hur bra som helst, på andra näst intill öppet vatten. vi vidgade långsamt det fiskbara området, och flyttandet gav som vanligt resultat. peter flyttade mest, och det var självklart han som krokade dagens första lite bättre fisk.



sex kilo, fet och fin! och det slutade inte där, när peter höll på att rigga upp på nytt ser vi hur han plötsligt står med böjt spö igen!



en gädda hade huggit mörten medans peter fortfarande höll linan i handen. var det samma gädda som var dum nog att hugga igen? nej, det var en annan gädda, något mindre. troligtvis blev den nyfiken på vad som hände när peter fajtade den första gäddan, och när det plötsligt ramlade ner en mört från ingenstans gick det inte att hålla fingrarna borta!



för mig och jimmy gick det inte lika bra. jimmy hade ett par snipor i protokollet, själv hade jag inte en flagg! för mig fortsatte dödläget, men jimmy lyckades rädda hedern med en skaplig fisk omkring fem kilo.



efter maten lyckades jag rädda hedern med ett par gäddor. ingen storlek att tala om, men skönt att slippa gå helt lottlös! peters idoga flyttade gav resultat i form av en till fin fisk i sexkilosklassen.



vi körde på till tidig eftermiddag, sen behövde jag bege mig hemåt för att byta om inför eftermiddagens inomhusfotboll. totalt tror jag det blev 15 gäddor under dagen, vilket väl är helt ok. om vädrets makter varit med oss tror jag vi kunde haft betydligt bättre fiske, antalmässigt och kanske storleksmässigt. den där pölen har klart potential för en riktigt stor fisk, och den är ett utmärkt alternativ när isen inte bär någon annanstans!

torsk på torsk!

idag är det fredag och det innebär normalt en heldag i slöjdsalen. men inte denna fredag, eleverna är ute på prao, vilket betyder lektionsfritt! lägligt nog fick jag erbjudande av gunnar berglund att följa med ut till gålö, och det var jag inte sen att tacka ja till. han behövde hjälp med en boj på fiskodlingen, och efter det skulle det finnas tid för lite torskfiske. torsk känns för mig otroligt exotiskt här på östkusten, finns det ens eller är det en skröna?

bojfixandet tog inte många minuter, och efter att båtens tank fyllts på begav vi oss mot torskens territorium. det var inte alls så långt ut som jag trodde, och jag kände mig rätt skeptisk. en otäck nordlig vind gjorde det allt annat än behagligt att befinna sig utanför kabinen, och vi driftade så snabbt att det var svårt att nå botten trots en pilk på 150 gram. efter två drifter utan känning tyckte gunnar att det var dags för fikapaus, och så fick det bli. nyfikade och med varma fingrar fick torsken en chans till. jag föreslog att vi skulle lägga en lite annorlunda drift, där vinden inte låg på lika hårt, för att ha lättare att hålla bottenkontakten. precis när det kändes som mest hopplöst sög det till i min pilk, och jag krokade på rutin. en mindre fisk följde motvilligt med upp mot ytan, och när jag fick syn på den tänkte jag: vad fan är det där?


bergstorsk av stekpannestorlek

visst syns det att det är en torsk, men när den mörka tjocka lilla saken visade sig i ytan såg det mer ut som nån slags ulk eller simpa som vi ofta fick som bifångst när vi fiskade torsk på västkusten under min barndom.

när jag bevisat att det faktiskt finns torsk där nere i östersjöns djup kändes det inte längre värt att nöta vidare i den iskalla vinden. vi sökte istället lä och försökte lura en av de numera mycket sällsynta havsöringarna.


gunnar dänger efter öring

inte helt oväntat blev öringfisket resultatlöst, och vi begav oss åter mot hemmahamnen. torskfisket gav mersmak, och nu när jag vet var de bor kommer jag garanterat att återvända när vädret är mer gynnsamt!

ismetepremiär!

hemma i masriket har isen legat ett tag, och med lite god vilja hade det gått att ismeta redan förra helgen. då hade jag annat för mig, så det blev inte av. efter en snöbefriad vecka med minusgrader hade isarna vuxit på sig lite, och då kändes det klart värt att åka hem för att få ett rekordtidigt premiärismete!

min grundtanke var att lura med mig jimmy och ismeta två dagar på två små med mycket gäddrika sjöar där jag fiskat hela min uppväxt. men jimmy tofflade ur och valde fiske i lårviken framför ismete. ett mycket dåligt val enligt mig! tur att peter aldrig bangar på fiske, oavsett årstid. dock var han inte alls sugen på 50 smågäddor om dagen, han ville inrikta sig på grov fisk. eftersom jag helst fiskar med sällskap valde jag bort smågäddorna och körde tillsammans med honom istället.

på lördagen åkte vi långt åt helvete upp i masskogarna och fiskade på en sjö som är känd för att hålla grov gädda. vi gjorde oss omaket att åka hela vägen dit redan på fredagskvällen, bara för att kolla isen. den var 15 centimeter över hela sjön, trots att alla "locals" vi pratade med påstod att det var fruktansvärt dålig, och att man absolut inte skulle ge sig ut där ännu på länge. självklart handlar det om att de vill ha sjön för sig själva på första isen, då det alltid är som bäst.

vi fick börja dagen med en rejäl promenad, först över stock och sten, sen rakt över sjön, för att komma till området vi ville fiska på. allt annat än bekvämlighetsfisket i den lilla hemmasjön som jag hade tänkt mig! vi fiskade pelagiskt över en kant, och det gav ganska snabbt utdelning. dagens två första gäddor var små, men när jag fick min andra flagg blev det riktigt intressant. jag såg när det flaggade av och var snabbt på plats. när jag spanade in räkneverket trodde jag knappt mina ögon, det visade 178 fot och linan löpte fortfarande! hade jag missat att nolla när jag riggade spöt? vid mothugget blev det lite småtungt, men jag fick ingen direkt respons från fisken. det kändes mest som att jag släpade hem nåt skräp, en gammal plastsäck eller nåt annat som gjorde skapligt motstånd, utan att röra på sig. räkneverket visade sig stämma, för det var ett jäkla vevande innan fisken kom in till hålet. till sist fick jag in fisken, en gädda på sex kilo. men vilken rusning! 180 fot på 15 sekunder, jag har aldrig varit med om något liknande, och det enda jag kan komma på som liknar detta är nog storskraken som niklas ismetade upp förra vintern.



under dagen flyttade vi över ett ganska stort område. det gav endast några mindre gäddor, men framåt eftermiddagen när det nästan var dags att ge upp räddade peter hedern en aning med denna femplus-fisk.



totalt blev det 10 gäddor under dagen, vilket väl får anses godkänt för fiske på ett nytt och okänt vatten. vi lärde oss en del, och nästa vinter kommer vi säkert att vara där igen på första isen. denna vinter är det nog färdigfiskat där, för sjön brukar bli schweizerost ganska snabbt när isen väl ligger. under dagen fick vi även rapport om att det hade landats en riktigt stor gädda på min lilla hemmasjö. lite efterforskningar har bekräftat detta, och jag har även fått tag på en bild. fångstmannen heter johan, och gäddan är mig veterligen den största som fångats i sjön i modern tid, om viktangivelsen på 10,1 stämmer. om jimmy hade följt med hade vi suttit på den sjön, och vi hade fiskat i viken där gäddan fångades...



nu till dagens äventyr. vi gav oss åter upp till en sjö i de djupa masskogarna. fisket var betydligt trögare än igår, och förmiddagens fiske gav endast en mindre gädda och två bomflagg. klockan elva bestämde vi oss för att byta sjö. åka hela den långa vägen hem för att köra eftermiddagen på en av småsjöarna, eller chansa med en sjö på närmare håll och få mer fisketid? valet föll på alternativ två, och det blev en sjö på hemvägen som förutom gädda även ryktas hysa en och annan örjan. detta fick peter snabbt bekräftat, då ett av hans spön flaggade medans vi riggade grejerna. mörten blev tuggad och utspottad, och när peter sänkte ner den i hålet kom en stor öring upp under hålkanten och klippte mörten en andra gång! det blev ett spontant mothugg med näven, och några knyckar innan fisken gick loss. peter var inte glad, men det var spännande och gav mersmak!

strax därefter flaggade ett av mina spön, men det blev bara en mörtstöld. nästa gång var det peters tur igen, och nu fick kroken fäste! efter en kort men hetsig drillning kunde vi landa denna mörka skönhet.


insjööring 3,9 kg!

en utlekt och mager fisk som borde vägt lite mer, men den var ändå beviset på att det går en del öring i området, och det gör att det absolut är värt att återvända! framför allt framåt midvintern när gäddfisket är segt. resten av dagen gav endast några mörtstölder, och själv blev jag alltså helt utan fisk idag. ser man till hela helgen har fisket för min del varit fiaskoartat, men vi har utforskat ett par nya intressanta vatten och det kan vara värt mycket för framtida fiskepass!

Höstfisket 2010

Har inte bloggat nåt under hösten. Det blev inte så mycket fiske som jag önskat, men det blev ändå några pass och jag valde att fortsätta jaga gädda med trolling som metod.

Fisket har bedrivits i lite olika vatten, i huvudsak på större sjöar. Har fiskat lite mer med stora beten och varierat mitt annars pelagiska fiske med att gå in grunt emellanåt.

Har fått en del gädda, några halvskapliga, men det har inte blivit nån toppfisk att skryta med. Största på blygsamma 8.4 kg och den tog i ett dubbelhugg tillsammans med en fisk på 10.6 kg. Den dagen fiskade jag tillsammans med PN från hans båt eftersom styrningen på min båt hade fryst ihop. 10.6-kilosen högg på PNs sida. Ganska häftigt och smått kaotiskt att drilla, landa, väga och återutsätta två så pass rejäla fiskar samtidigt. Inte helt fel att vara två i båten en sån dag.

Har blivit en del fina pikes på mellan 7 och 8 kg, men tyvärr har det också varit mer smått den här hösten. Har funderat på om det kan bero på att jag har varit in en del och kört på grundpartier, men den logiken stämmer illa då flertalet av de större tagit ända inne på 5-8 meter, samtidigt som mindre gäddor smackat i mitt ute på frivattnet…

Tyvärr kom vintern tidigt, varpå båten redan stuvats in i ladan. Som jämförelse körde jag förra året min sista gäddtrolling på Lucia.

Förra året lade jag helt ismetet på hyllan till förmån för diverse huspyssel. Kan komma att bli nåt liknande i år, men ska åtminstone försöka klämma in några dagars ismete så att abstinensen inte blir alltför outhärdlig. Det kommer även att bli en hel del wobblerlackering, då jag kittat upp mig på en hög bra beten i fula färger…

mörrum levererar!

så var det höst igen, vilket känns deppigt på många sätt. men det finns ljusglimtar också, en sådan är höstfisket i mörrumsån. 2010 blir tredje hösten i rad, och snart kan vi nog kalla det för tradition. årets trupp var något vingklippt, endast fyra personer kunde slita sig från vardagen. förutom mig, självklart morbror göran som lurade in mig i detta från första början. batongkamrat tony tackar heller aldrig nej till mörrumsfiske, och stefan norberg kändes helt självklar efter förra årets succé då han drog en öring på hela 7,64 kg. övriga gubbar hade mer eller mindre trovärdiga ursäkter att stanna hemma.

fredag morgon 04.45 ringde väckarklockan, och det var inga större svårigheter att komma ur sängen. en snabb frukost, sen bar det av ner till ån. jag och tony skulle fiska hela dagen på min absoluta favoritsträcka för höstfisket - vittskövle. jag har fiskat där ganska många gånger, och börjar få hyfsad koll på den delen av ån. det var beckmörkt när vi började fiska, men turligt nog var vi ensamma vid ån. mörkerfisket är svårt, men det underlättar såklart att det inte står någon på andra sidan ån som man fiskar ihop med...

mörkerfisket ska såklart vara det allra bästa, ju besvärligare förutsättningar, destå bättre fiske. det stämde dock inte just denna dag, och den mörka perioden blev helt resultatlös. ett antal bottennapp senare hade klockan blivit åtta, och jag plockade fram det tunga artilleriet, det vill säga samma fluga som jag tappade en fin fisk på förra hösten. det visade sig vara helt rätt medicin, jag hann inte kasta många kast innan det nöp till ordentligt. fisken rusade omgående uppströms, och jag hann knappt mer än ropa "FISK" till tony innan den gick upp i ytan och skakade loss flugan. det var en riktigt fin fisk, troligen en havsöringshane, och det kändes skitjobbigt att den släppte. man får inte så många chanser under höstfisket, och detta kunde mycket väl vara min enda chans denna resa.

hur som helst, flugan ska vara i vattnet om man vill ha fisk, så vi nötte på fram till lunch utan resultat. jag satte ett antal flugor och sänken i botten, och behövde påfyllning i flugasken. vi åkte hem till hotellet, smällde i oss en dagens lunch, och spenderade en timma vid bindstädet. mätta och belåtna med välfyllda flugaskar åkte vi tillbaka till ån.

det skulle bli ytterligare några timmars resultatlöst nötande utan resultat. jag jobbade mig fram och tillbaka över min favoritsträcka, och hittade en plats där jag inte fastnade i botten. det kändes vettigt, då jag redan dunkat fast fler flugor i botten än någonsin tidigare. nu vågade jag byta till favvoflugan, som jag tappade fisk på under morgonen. tro det eller ej, men precis som då resulterade flugbytet omgående i fisk! tony som fiskade på andra sidan ån, fick springa runt via hängbron för att komma till undsättning. jag var livrädd att även denna fisk skulle slita sig. en enkelkrok i storlek 4 känns inte så tryggt när en stor stark laxartad fisk gör sitt bästa för att komma loss, i strömmande vatten... men det gick vägen!


9,36 kg lax

all heder åt viftmeister tony som tailade fisken perfekt på första försöket. en riktigt rejäl laxhane, som såg ut att kunna väga närmare tio kilo. jag hade helst släppt fisken, men min kamera och våg låg alldeles för långt bort, så den fick lämna jordelivet och följa med för officiell invägningen.

efter detta kände jag mig oerhört nöjd, och den närmaste timman lallade jag mest omkring i skogen. ungefär en timma senare hade fiskesuget kommit tillbaka, och jag återgick till ån. samma plats och samma fluga, såklart. tony viftade fortfarande på motsatt sida, och han såg inte helt nöjd ut när jag omgående krokade på en ny fisk! även denna fisk kändes tung så jag bad om assistans. motvilligt bytte tony sida ännu en gång och offrade sin egen fisketid för att landa fisk åt mig. ädelt av honom! fisken var riktigt stark och vandrade omkring i ån utan att jag kunde göra ett skit åt saken. ett tag var den nästan ända uppe på land, på andra sidan av ån! fiskaren som stod närmast frågade lite skämtsamt om han skulle landa den åt mig... när jag till sist tvingat tillbaka fisken till rätt sida kunde vi konstatera att kroken satt i ryggfenan, vilket förklarade fiskens styrka. tony tailade felfritt än en gång, och efter snabb avkrokning och bild fick fisken simma tillbaka.


ca 6 kg laxhona på väg tillbaka

vad är det med mig och ryggkrokade laxar egentligen? för två höstar sedan hände samma sak, då med en laxhane på drygt 12 kilo. den gången kändes det förjävligt, nu kunde jag garva åt det. tony återgick till sin sida, och lagom tills han var på plats hände det osannolika. jag krokade på fisk, igen! tony vägrade springa en gång till, så han ringde in assistans i form av stefan som befann sig en bit nedströms. det kändes som en evighet innan han dök upp, men trots det hade fisken mycket kvar att ge. även detta var en stor och stark fisk, men mycket ettrigare än laxarna. jag hoppades att det betydde att det var en öring, och när fisken till sist närmade sig tyckte jag att den såg väldigt prickig ut. efter några misslyckade försök fick stefan tag om fisken och vräkte upp den i gräset.


öringhona på 8,2 kg och 87 cm!

vilken fantastisk fisk! inför resan hade jag som målsättning att höja mitt blygsamma öringrekord på 3,26 kg, men en höjning med nästan 5 kg hade jag inte räknat med! efter fotografering, vägning och mätning fick fisken självklart friheten åter. alla honfiskar med fettfena måste återutsättas under september, men det hade varit en självklarhet oavsett om denna regel funnits eller ej.


återutsättning

den lilla stund som återstod innan mörkrets inbrott blev det inte mycket till aktivt fiske för min del, jag kände mig helt mätt eller hur man nu ska uttrycka det. ingen av de andra lyckades landa fisk, och det gjorde inte heller någon av alla andra viftexperter som fiskade på samma sträcka. denna dag var det bly som regerade, och det kändes jävligt tillfredställande!

lördagens fiske ska vi inte orda allt för mycket om. det hela började med att vi allihopa försov oss i drygt två timmar. därmed var gryningsfisket slut redan innan det börjat. både förmiddagen i pool 1-16 och eftermiddagen på vittskövle blev resultatlöst. jag tappade en fisk till på vittskövle precis i skymningen, men i övrigt var det dött för alla inblandade, och därmed var årets höstfiske i mörrum avslutat. jag ser redan fram emot nästa höst...

gös på stor wobbler!

till att börja med måste jag såklart gratulera batong-broder tony till nedkomsten. förhoppningsvis ska den inte ha allt för stor inverkan på framtida fisketid...

nu till fisket den senaste tiden. allt kortare dagar innebär svårigheter att hinna med fiske efter jobbet. dessutom har göstrollingen tidigare säsonger dött helt i slutet av sommaren. i år har jag dock satsat, inte helt utan resultat.

min nyfunne fiskekamrat i båtklubben, anders, hade stora förhoppningar inför vårt kvällspass i lördags. hans barometer hade skjutit i höjden efter en vecka med lågtryck och nordliga vindar, och han var helt övertygad om att vi hade ett fantastiskt fiske att se fram emot. själv var jag något mer skeptisk.

jag inledde fisket med att dra på en gädda på en westins jätte av den gamla modellen. jag har kommit över ett gäng som jag har renoverat, och det har snabbt blivit lite av en favorit. jag har dragit fisk på westinarna nästan varje gång, även när inget annat i beteslådan har fungerat. uppifrån fyra gammelwestinare som jag renoverat och lackat om, längst ner en hemmagjord westinkopia av trä.


gäddgodis!

dock var det inte jätten som levererade kvällens storfångst. jag hade med mig fyra nyinköpta cisco kid 1800, för att testfiska dessa och vinkla skeden till en lockande gång. av någon anledning fick jag för mig att testfiska en cisco, och det visade sig vara ett bra beslut. ganska snart fick jag kontakt med fisk, och det kändes inte som gädda. tunga sugande stötar ner mot botten luktade storgös! det tog en stund att få in fisken, som drog rakt ner i djupet. när det var 40 fot kvar på räkneverket gick linan rakt ner under båten! efter lite press gav fisken med sig, och det var en riktigt trevlig syn som mötte oss när den kom upp till ytan.


redig mälargös

vågen stannade på 5,8 kg vilket självklart innebär ett nytt mälar-pb för undertecknad. fisk över 4 kg är stort i mälaren, 5 kg kan jag nog kalla för ovanligt utan att få allt för mycket skit. självklart fick fisken gå tillbaka för att växa till sig, och föra sina fina gener vidare.

vi fick tre gösar till under kvällen, alla av "normal" mälarstorlek. detta gav mersmak inför söndagen, som skulle spenderas med fiske på annan ort. senast vi var där hade vi inte ett pet, men gången innan det hade jag inte mindre än åtta påslag, samtliga på westins jätte. det osannolika är att dessa åtta kontakter endast resulterade i en enda fisk i båten, en gädda. möjligen kan övriga kontakter ha varit försiktiga gösar med beniga käftar? det är i allafall vår teori, och med detta i åtanke blev betesvalet inte så svårt, vännen westin fick syna vattnet även denna dag.

efter en halvtimmas fiske backade min ytterparavan tvärt. fast fisk, och under drillningen undrade clarence vilket bete det huggit på. dum fråga, westin såklart! fisken visade sig dessutom vara en skaplig gös, omkring fyra kilo. väl inne vid båten och klar för landning såg jag att betet satt på undersidan av munnen, precis ivägen för ett gällocksgrepp. innan jag hann plocka fram lipgripen gjorde gösen en rusning, och gick lös. typiskt, inte för att det gör mig så mycket att en fyakilosgös sliter sig, mer att jag hade velat ha en bild på den med westin i truten.

nåväl, ut med grejerna, fisken finns i vattnet. ganska exakt en timma efter första fisken var det dags för westin igen. ytterligare en gös hade fallit för den gamla plastwobblerns förföriska gång, och denna fick syna insidan av båten.


3 kg gös + guldwestin

det är uppenbarligen inte bara gäddan som är glupsk. gösen är väl inte direkt känd för att ge sig på stora byten, men den här killen verkade inte riktigt känna till det. min tilltro till westin ökar för varje gång jag använder dem, och det ska bli riktigt intressant att skicka ut några på mashavet nästa helg.

resten av dagen gav inte mycket, jag hade ett hugg till på westin men det var allt. som tur är var vädret helt underbart, så det var en behaglig dag trots ganska segt fiske.


kan man ha det bättre?

eftersom jag är så seg på att blogga nuförtiden så är det snart helg igen. om vädret tillåter blir det nog ett kortpass på lördag kväll, och heldag på björkfjärden på söndag. det ser jag fram emot!

Ännu ett PB och en ny FKB medlem!

Det har varit lite klent med fiske sista tiden, har blivit ett och annat gös pass i Stockholmstrakterna under sommaren och även en sväng till Härjedalen för lite viftfiske på harr. Har ej fått bilderna från den turen än så det inlägget dröjer lite.

la ut en krok för ett drygt ett år sen, snabbt hugg och en låång drill. Väl i famn vägde han 3080g och var av manligt kön.

Den nya medlemmen i batongen presenteras!

Valdemar.

Nu laddas det inför höstrepan till Mörrumsån för lite viftfiske efter havsöring. håll till godo.

trolling i fyra sjöar

det har varit dåligt med blogskrivande den sista tiden. som tur är beror det inte på uteblivet fiskande, utan snarare på att jag har fiskat för mycket för att hinna skriva i blogen... det har inte blivit några superfångster, men en och annan skaplig firre har det kommit upp. vi kör i kronologisk ordning.

när semestern började närma sig slutet var det dags att åka hem till masriket. hälsa på föräldrarna och självklart fiska i de lokala vattnen. tanken var en hel helgs gäddfiske tillsammans med peter, och i bästa fall ett göspass tillsammans med niklas. tyvärr blev peter sjuk, så sjuk att han inte kunde fiska, och det vill inte säga lite. eftersom detta var hans enda lediga helg den här månaden var han inte så lite bitter.

tur då att niklas hade semester och dessutom var fiskesugen. jag åkte hem en dag tidigare än planerat för att komma ut på gösfiske tillsammans med min gamla fiskekamrat i black master. självklart hade jag med mig draglådan fylld med finska träbitar... just i denna sjö har dock inte nils master regerat på samma sätt som i stockholm. tvärtom, niklas valde att döma ut nissarna fullständigt. enligt honom är det endast lappia som gäller, och visst har lappian levererat ett stort antal fina gösar under åren. envis som jag är valde jag ändå att skicka ut fem nils av fem möjliga.

kvällen inleddes lite trögt, men när man minst anar det hände det. smack, fast fisk för mig, och jag hann knappt mer än kroka fisken förrän det högg på ett spö till! dubbelhugg på gös hör inte till vanligheterna, men tyvärr fastnade inte fisk nummer två. fick nummer ett fick dock syna håvmaskorna efter en helt galen fight.


4,6 kg masgös

en stund senare var det dags för mig igen. upp kom en till gös som vägde snudd på exakt lika mycket som den första, båda fick såklart gå tillbaka. strax därefter hade jag ytterligare ett påslag som inte gick fast, sen var det dött. summa summarum två landade fiskar och två missade på nils, inte ett pet på lappia... kan tänkas att niklas måste tänka om?

ett par dagar senare hängde vi på trailern och drog norrut mot mashavet för en heldags gäddtrolling. jag har kört ett par gånger i siljan tillsammans med jonas, utan att ha haft speciellt bra fiske. peter däremot har haft några fantastiska fisketurer, även jonas och niklas har bitvis fiskat bra. men som vanligt när jag är med var det rejält trögt. jag började visserligen bra och drog omgående på en tung fisk. gäddan rusade och levde om, och vi trodde länge att den var riktigt stor. väl inne vid båten insåg vi att vi hade misstagit oss lite.


maskrokodil, 6,6 kg

en vacker fisk i fin kondition, men alldeles för kort för min smak. jakten gick vidare efter de riktiga krokodilerna, men de höll sig på behörigt avstånd. jag fick en gädda till under förmiddagen, sen hände inget på många timmar. vi gjorde misstaget att fiska i en annan del av sjön, och där kan man nog säga att vi kastade bort fem timmar. det blåste halv storm och gick riktigt hård sjö med vågor som slog emot oss från alla håll och kanter. snudd på omöjligt att fiska!

först när vi kom tillbaka till det området där vi började dagens fiske hände det grejer igen. vinden var lite snällare mot oss, och niklas var riktigt het, han fick fyra gäddor i rad under en kort tidsperiod. tyvärr ingen av värdig storlek, och när fisket var som bäst var vi typiskt nog tvungna att avsluta.

därmed var det färdigfiskat i masriket, och jag begav mig åter mot storstan. väl tillbaka kontaktade jag anders, en fiskekompis i båtklubben. han har nyligen bytt motor till en fyrtakt, och det var läge att testfiska nya motorn. vi gav oss ut på hemmavattnet mälaren utan större förväntningar. jag har fiskat mååånga timmar på mälaren utan att få någon ansenlig gös, men det är ju alltid skönt att komma ut på sjön. efter en stunds fiske fick jag lite oväntat hugg av en bättre fisk. först trodde jag på gädda, men allteftersom kändes det mer och mer som en gös. fisken gick och spände ner mot botten, och ville inte alls komma upp till båten. när den till sist kom upp fick vi en trevlig överraskning, det var ingen gädda...


fyrakilos mälargös

en gös på fyra är ingen jättefisk normalt sett, men i mälaren är det en gös av ansenlig storlek. skoj! vi nötte på men kvällen hade inget mer att erbjuda. efter detta har dock drivankare införskaffats, och en spöhållarramp i rostfritt har svetsats, vilket innebär att vi har många trevliga göspass att se fram emot.

jag har även släpat med mig clarence ut på paravanfiske. kvällen inleddes på sämsta tänkbara sätt med att linan helt oförklarligt gick av för clarence, precis vid paravanen. vi letade länge efter betet, utan att hitta det.

en stund senare krokade jag på en sån där otäck grönslemmig sak, som är roliga när man fiskar efter dem, men som bara är en plåga vid gösfisket. när jag skulle kroka av fisken hände det ofattbara, gäddan krängde till och försvann ner i djupet med min älskade nils blåsilver i truten. aaaaaaaaargh! beteslåset hade gått upp, troligtvis hade jag inte stängt det ordentligt, och det misstaget fick jag betala dyrt för.

framåt skymningen bytte jag till en otroligt ful röd färg, och fick genast ett rejält hugg, men fisken gick inte fast. clarence tog fasta på mitt färgval och skickade ut ett rött ytbete. en kort stund senare hade han fast fisk av modell tyngre! den ville absolut inte in till båten och det blev en utdragen fight. han har ett ganska blygsamt pb (4,7) och vi började så smått tro att denna fisk kunde vara större än så... det var den inte, men det var äckligt nära!


4,67 kg på väg att simma hem

trettio gram från tangerat pb... inte så illa, och clarence var såklart nöjd. jag också, jag unnar honom verkligen denna fisk. mindre nöjd blev jag när jag vevade in min röda nisse. hugget tidigare under kvällen hade resulterat i extremt djupa bitmärken, jag har inte sett något i närheten av detta tidigare. tänkbar sjuplus-gös som varit där och tuggat... så typiskt att den inte lyckades få kroken i truten! men den finns kvar där nere nånstans, och när man minst anar det kommer den göra samma misstag en gång till...

sexplus!

en ny jobbvecka har inletts för kommunalarbetaren jonas, och det innebär såklart att det ska fiskas gös minst två dagar. själv har jag semester och bangar som bekant inte på ett fiskepass... fisket har varit trögt hela helgen, men man vet aldrig när det vänder så det gäller att ha grejerna i vattnet. alltså åkte vi ut i måndags efter avslutad arbetsdag.

jonas hade fått rapport om vilket bete som regerat den senaste tiden och hade självklart inhandlat ett sådant. nyfiken? okeydå, nils master i blåsilver. själv har jag ägt en sådan sedan början på förra säsongen, men i princip inte använt den. i torsdags fick den förtroendet av någon anledning, och levererade omgående i form av tre gösar och tre gäddor. efter det fick den en betydligt bättre plats i beteslådan, och har levererat ytterligare fyra gösar... men nu åter till kaminmasens nyinköp. den visade sig fungera alldeles utmärkt!


riktigt sliten göshane i tvåkilosklassen

efter skabbgösen finns inte mycket mer att förtälja. fyra timmars fiske utan så mycket som ett pet, och faktiskt mitt första bompass på väldigt länge. efter den sega avsutningen var inte förhoppningarna allt för stora inför dagens fiske. det var inte ens säkert att fisket skulle bli av, men till sist bestämde vi oss för att köra ett kvällspass.

i den snudd på olidliga värmen just nu finns bara två bra ställen att befinna sig på. i en bil med air condition, eller ute på sjön. eftersom polon saknar ac fanns alltså bara alternativ två kvar. jag packade in alla grejer i den rullande bastun, inklusive en lätt spinnutrustning då jag planerade ett par timmars abborrfiske i väntan på att jonas skulle anlända.

jag bestämde mig för att trolla mig rakt över sjön i den kraftiga motvinden, för att sedan drifta mig tillbaka längs en kant och leta efter randiga jägare. jag hann knappt lämna hemmahamnen innan första fisken högg, en grön av standardstorlek. bra början, ut med grejerna igen. denna gång hann jag nästan ända till min slutdestination innan det var dags för fisk igen. jag såg en lätt stöt i ytterparavanen, följt av ytterligare en stöt och sedan tvärtstopp. det luktade gös lång väg, och drillningen antydde inget annat. tungt och lugnt, utan sprattel. det kändes som en fisk i tre-fyrakilosklassen, ända tills den kom in till båten. när jag skulle pumpa upp den och hänga av paravanen svarade den med en rusning på 8-10 meter! hur läckert som helst, men efter rusningen var krafterna slut, och upp kommer denna.


storgös!

bilden överensstämmer tyvärr inte riktigt med verkligheten, fisken såg enormt stor ut. jag tänkte direkt sjuplus, och svor en liten ramsa över att jag var ensam i båten. hur skulle jag fixa vägning, och framför allt fotografering, på egen hand? efter att ha konstaterat att vobblern satt säkert förankrad med båda krokarna riggade jag i lugn och ro iordning våg och kamera inställd på självutlösare. upp med fisken, snabb bild, ner i vattnet igen. upp igen för en till bild, ner i vattnet igen. fram med vågen, avkrokning och invägning till 6,3 kg. vilken besvikelse, jag trodde verkligen att den skulle väga närmare sju, men såhär i efterhand är jag väl ändå rätt nöjd med pb-höjningen med ett hekto. efter den snabba vägningen fick fisken självklart simma tillbaka ner i djupet.


självutlösare = muppig bild

en stund senare anlände jonas, och vi hoppades på fler stordåd under kvällen. men det gick inte alls, jag fick en gös på dryga kilot(som jag drog hem på tvären, och trodde var ännu en storgös) och jonas räddade hedern med en gädda i femkilosklassen. vi gav upp i hyfsad tid, men imorgon lutar det åt ett riktigt maratonpass tillsammans med tony som jobbar sin sista dag idag. återstår att se vad det har att erbjuda!

göstrolling mitt på ljusa dan

den inbitne trollinghataren clarence lät sig ju mot alla odds övertalas till en trollingrepa tidigare i veckan. då blev det ingen gössuccé, men gädda på 118 cm räckte för att få honom intresserad av ett pass till. när jag i torsdags föreslog lite göstrolling mitt på dagen i stekande sol, var han mer än lovligt skeptisk, men det krävdes ingen avancerad övertalning för att få med honom.

vi var på plats vid halv ett, då solen stekte som allra värst. på land var det olidligt att befinna sig, men ute på sjön fläktade det härligt. en dag som denna spelar det ju ingen större roll om man får fisk eller inte, men det dröjde inte allt för länge innan det nöp i för mig. det högg i ytterkurva i alldeles för snabb takt för gös, så jag var säker på gädda. men säker ska man aldrig vara, det har bevisats tidigare och så även denna gång. det var alltså en gös... clarence bytte till en finsk träbit i samma kulör och det gav omgående resultat i form av böjt spö.


vacker tvåkilosgös

de närmaste timmarna hade vi riktigt kalasfiske. i den stekande solen fick vi inte mindre än sex gösar, tre var, dessutom fick jag tre gäddor. inga jättefiskar, men det kändes ändå väldigt lyckat. så lyckat att trollinghataren har messat mig nu ikväll och bett om ett till fiskepass, och jag är inte den som är den... vi åker ut imorgon såklart!

men innan dess finns en till fiskedag att avhandla, nämligen dagens fiske. jimmy gav sig själv en paus från pluggandet, och trots att han envisades med att supa igår, lyckades jag skrämma upp honom och ha honom klar för fiske kl 10.00.

dagens fiske kom inte i närhetens av torsdagens succé, tvärtom var det riktigt riktigt segt. efter tre timmar hade vi inte haft ett pet, och jimmy började tröttna på både fisket och den stekande solen. sagt och gjort, kalsong av - badbyxa på!


svandyk under pågående trolling

vi nötte vidare, och jag hade någonstans på känn att det skulle lossna förr eller senare. fisken kan ju inte matvägra hur länge som helst? det tog en stund men till sist fick jag rätt. det nöp i ordentligt i precis samma stråk som jag och clarence så framgångsrikt fiskat två dagar tidgare, men fisken gick lös nästan omgående. ut med grejerna igen, och bara några minuter senare fick jag min revansch. fast fisk igen, och den här firren bjöd på rejält tunggung på väg in mot båten.


sliten gös, nästan fyra kg

en stund senare fick jag en gädda i samma storlek, sen var det återigen dött. jimmy, som för övrigt inte hade ett pet på hela dagen, ville hem till toaletten och eftersom fisket inte var bättre så gav vi upp lite i förtid. imorrn blir det som sagt ett nytt pass, det finns bara ett ställe att vara på när det är så här varmt, och det är på sjön. clarence närvaro i båten har hittills varit lyckosam, vi får hoppas att det fortsätter så imorgon!