stockholmspremiär på is!

nu har kylan hållit i sig hela veckan, men snö och kraftiga vindar har satt käppar i hjulen för alla oss ismetefantaster. men idag skulle det väl ändå gå att komma ut nånstans? en iskoll på tilltänkt vatten igår visade på 3-4 centimeter. en kall natt till och det skulle vara klart fiskbart! smhi lovade snöfritt och 12 minusgrader, så det kändes lovande! peter var så fiskesugen att han bums packade bilen och körde de 22 milen från ludvika. tyvärr misslyckades smhi (än en gång) totalt med sin prognos. det snöade hela natten och var endast 5-6 minusgrader. isen var nu täckt med flera centimeter snö, och hade inte vuxit alls. vi hoppades ändå på fiske, men efter några steg ut på isen knakade det lite väl mycket, så det var bara att retirera.

vad göra då? vi hade en reservplan, som dock inte var hundraprocentig. för ett par år sedan fiskade vi på en liten grund pöl långt ut i skogen, och den kanske kunde ha bärig is. det är tre mil enkel resa, men vi kunde inte gärna ge upp när peter åkt ändå från ludvika. vi packade alltså in oss i bilarna och körde dit genom snöstormen.

väl framme fortsatte eländet. när vi skulle parkera lyckades vi köra ner båda bilarna i ett dike som var dolt under snön. polon lyckades vi med gemensamma krafter att knuffa upp, och sedan nyttjade vi den tyska lilla arbetshästen till att bogsera upp peters volvo. helt sanslöst att det gick vägen!

nästa problem var isen. skulle den hålla? vi krånglade oss ner till den lilla sjön genom tre decimeter snö. det var rejält med snö även på isen, och peter lyckades kliva igenom redan innan vi kommit ut. helvete, det kommer aldrig att gå, hann jag tänka innan peter tog två steg till ut på isen och konstaterade att den bar! ett par snabba hugg med isbillen bekräftade detta, ca 8 cm is, mestadels bestående av fruset snöslask, men ändå rätt stabilt. ut med grejerna!

jimmy hade med sig sitt nyinköpta vindskydd. ett sportfiskedesignat i camo-tyg kostar 1500 spänn, detta mer strandanpassade från sportjohan kostade en dryg tvåhundring!



som vanligt på denna lilla pöl började det trögt, men under förmiddagstimmarna kom det en och annan ströfisk av mindre storlek. vi insåg snabbt att isen var väldigt ojämn, på vissa ställen hur bra som helst, på andra näst intill öppet vatten. vi vidgade långsamt det fiskbara området, och flyttandet gav som vanligt resultat. peter flyttade mest, och det var självklart han som krokade dagens första lite bättre fisk.



sex kilo, fet och fin! och det slutade inte där, när peter höll på att rigga upp på nytt ser vi hur han plötsligt står med böjt spö igen!



en gädda hade huggit mörten medans peter fortfarande höll linan i handen. var det samma gädda som var dum nog att hugga igen? nej, det var en annan gädda, något mindre. troligtvis blev den nyfiken på vad som hände när peter fajtade den första gäddan, och när det plötsligt ramlade ner en mört från ingenstans gick det inte att hålla fingrarna borta!



för mig och jimmy gick det inte lika bra. jimmy hade ett par snipor i protokollet, själv hade jag inte en flagg! för mig fortsatte dödläget, men jimmy lyckades rädda hedern med en skaplig fisk omkring fem kilo.



efter maten lyckades jag rädda hedern med ett par gäddor. ingen storlek att tala om, men skönt att slippa gå helt lottlös! peters idoga flyttade gav resultat i form av en till fin fisk i sexkilosklassen.



vi körde på till tidig eftermiddag, sen behövde jag bege mig hemåt för att byta om inför eftermiddagens inomhusfotboll. totalt tror jag det blev 15 gäddor under dagen, vilket väl är helt ok. om vädrets makter varit med oss tror jag vi kunde haft betydligt bättre fiske, antalmässigt och kanske storleksmässigt. den där pölen har klart potential för en riktigt stor fisk, och den är ett utmärkt alternativ när isen inte bär någon annanstans!

torsk på torsk!

idag är det fredag och det innebär normalt en heldag i slöjdsalen. men inte denna fredag, eleverna är ute på prao, vilket betyder lektionsfritt! lägligt nog fick jag erbjudande av gunnar berglund att följa med ut till gålö, och det var jag inte sen att tacka ja till. han behövde hjälp med en boj på fiskodlingen, och efter det skulle det finnas tid för lite torskfiske. torsk känns för mig otroligt exotiskt här på östkusten, finns det ens eller är det en skröna?

bojfixandet tog inte många minuter, och efter att båtens tank fyllts på begav vi oss mot torskens territorium. det var inte alls så långt ut som jag trodde, och jag kände mig rätt skeptisk. en otäck nordlig vind gjorde det allt annat än behagligt att befinna sig utanför kabinen, och vi driftade så snabbt att det var svårt att nå botten trots en pilk på 150 gram. efter två drifter utan känning tyckte gunnar att det var dags för fikapaus, och så fick det bli. nyfikade och med varma fingrar fick torsken en chans till. jag föreslog att vi skulle lägga en lite annorlunda drift, där vinden inte låg på lika hårt, för att ha lättare att hålla bottenkontakten. precis när det kändes som mest hopplöst sög det till i min pilk, och jag krokade på rutin. en mindre fisk följde motvilligt med upp mot ytan, och när jag fick syn på den tänkte jag: vad fan är det där?


bergstorsk av stekpannestorlek

visst syns det att det är en torsk, men när den mörka tjocka lilla saken visade sig i ytan såg det mer ut som nån slags ulk eller simpa som vi ofta fick som bifångst när vi fiskade torsk på västkusten under min barndom.

när jag bevisat att det faktiskt finns torsk där nere i östersjöns djup kändes det inte längre värt att nöta vidare i den iskalla vinden. vi sökte istället lä och försökte lura en av de numera mycket sällsynta havsöringarna.


gunnar dänger efter öring

inte helt oväntat blev öringfisket resultatlöst, och vi begav oss åter mot hemmahamnen. torskfisket gav mersmak, och nu när jag vet var de bor kommer jag garanterat att återvända när vädret är mer gynnsamt!

ismetepremiär!

hemma i masriket har isen legat ett tag, och med lite god vilja hade det gått att ismeta redan förra helgen. då hade jag annat för mig, så det blev inte av. efter en snöbefriad vecka med minusgrader hade isarna vuxit på sig lite, och då kändes det klart värt att åka hem för att få ett rekordtidigt premiärismete!

min grundtanke var att lura med mig jimmy och ismeta två dagar på två små med mycket gäddrika sjöar där jag fiskat hela min uppväxt. men jimmy tofflade ur och valde fiske i lårviken framför ismete. ett mycket dåligt val enligt mig! tur att peter aldrig bangar på fiske, oavsett årstid. dock var han inte alls sugen på 50 smågäddor om dagen, han ville inrikta sig på grov fisk. eftersom jag helst fiskar med sällskap valde jag bort smågäddorna och körde tillsammans med honom istället.

på lördagen åkte vi långt åt helvete upp i masskogarna och fiskade på en sjö som är känd för att hålla grov gädda. vi gjorde oss omaket att åka hela vägen dit redan på fredagskvällen, bara för att kolla isen. den var 15 centimeter över hela sjön, trots att alla "locals" vi pratade med påstod att det var fruktansvärt dålig, och att man absolut inte skulle ge sig ut där ännu på länge. självklart handlar det om att de vill ha sjön för sig själva på första isen, då det alltid är som bäst.

vi fick börja dagen med en rejäl promenad, först över stock och sten, sen rakt över sjön, för att komma till området vi ville fiska på. allt annat än bekvämlighetsfisket i den lilla hemmasjön som jag hade tänkt mig! vi fiskade pelagiskt över en kant, och det gav ganska snabbt utdelning. dagens två första gäddor var små, men när jag fick min andra flagg blev det riktigt intressant. jag såg när det flaggade av och var snabbt på plats. när jag spanade in räkneverket trodde jag knappt mina ögon, det visade 178 fot och linan löpte fortfarande! hade jag missat att nolla när jag riggade spöt? vid mothugget blev det lite småtungt, men jag fick ingen direkt respons från fisken. det kändes mest som att jag släpade hem nåt skräp, en gammal plastsäck eller nåt annat som gjorde skapligt motstånd, utan att röra på sig. räkneverket visade sig stämma, för det var ett jäkla vevande innan fisken kom in till hålet. till sist fick jag in fisken, en gädda på sex kilo. men vilken rusning! 180 fot på 15 sekunder, jag har aldrig varit med om något liknande, och det enda jag kan komma på som liknar detta är nog storskraken som niklas ismetade upp förra vintern.



under dagen flyttade vi över ett ganska stort område. det gav endast några mindre gäddor, men framåt eftermiddagen när det nästan var dags att ge upp räddade peter hedern en aning med denna femplus-fisk.



totalt blev det 10 gäddor under dagen, vilket väl får anses godkänt för fiske på ett nytt och okänt vatten. vi lärde oss en del, och nästa vinter kommer vi säkert att vara där igen på första isen. denna vinter är det nog färdigfiskat där, för sjön brukar bli schweizerost ganska snabbt när isen väl ligger. under dagen fick vi även rapport om att det hade landats en riktigt stor gädda på min lilla hemmasjö. lite efterforskningar har bekräftat detta, och jag har även fått tag på en bild. fångstmannen heter johan, och gäddan är mig veterligen den största som fångats i sjön i modern tid, om viktangivelsen på 10,1 stämmer. om jimmy hade följt med hade vi suttit på den sjön, och vi hade fiskat i viken där gäddan fångades...



nu till dagens äventyr. vi gav oss åter upp till en sjö i de djupa masskogarna. fisket var betydligt trögare än igår, och förmiddagens fiske gav endast en mindre gädda och två bomflagg. klockan elva bestämde vi oss för att byta sjö. åka hela den långa vägen hem för att köra eftermiddagen på en av småsjöarna, eller chansa med en sjö på närmare håll och få mer fisketid? valet föll på alternativ två, och det blev en sjö på hemvägen som förutom gädda även ryktas hysa en och annan örjan. detta fick peter snabbt bekräftat, då ett av hans spön flaggade medans vi riggade grejerna. mörten blev tuggad och utspottad, och när peter sänkte ner den i hålet kom en stor öring upp under hålkanten och klippte mörten en andra gång! det blev ett spontant mothugg med näven, och några knyckar innan fisken gick loss. peter var inte glad, men det var spännande och gav mersmak!

strax därefter flaggade ett av mina spön, men det blev bara en mörtstöld. nästa gång var det peters tur igen, och nu fick kroken fäste! efter en kort men hetsig drillning kunde vi landa denna mörka skönhet.


insjööring 3,9 kg!

en utlekt och mager fisk som borde vägt lite mer, men den var ändå beviset på att det går en del öring i området, och det gör att det absolut är värt att återvända! framför allt framåt midvintern när gäddfisket är segt. resten av dagen gav endast några mörtstölder, och själv blev jag alltså helt utan fisk idag. ser man till hela helgen har fisket för min del varit fiaskoartat, men vi har utforskat ett par nya intressanta vatten och det kan vara värt mycket för framtida fiskepass!

Höstfisket 2010

Har inte bloggat nåt under hösten. Det blev inte så mycket fiske som jag önskat, men det blev ändå några pass och jag valde att fortsätta jaga gädda med trolling som metod.

Fisket har bedrivits i lite olika vatten, i huvudsak på större sjöar. Har fiskat lite mer med stora beten och varierat mitt annars pelagiska fiske med att gå in grunt emellanåt.

Har fått en del gädda, några halvskapliga, men det har inte blivit nån toppfisk att skryta med. Största på blygsamma 8.4 kg och den tog i ett dubbelhugg tillsammans med en fisk på 10.6 kg. Den dagen fiskade jag tillsammans med PN från hans båt eftersom styrningen på min båt hade fryst ihop. 10.6-kilosen högg på PNs sida. Ganska häftigt och smått kaotiskt att drilla, landa, väga och återutsätta två så pass rejäla fiskar samtidigt. Inte helt fel att vara två i båten en sån dag.

Har blivit en del fina pikes på mellan 7 och 8 kg, men tyvärr har det också varit mer smått den här hösten. Har funderat på om det kan bero på att jag har varit in en del och kört på grundpartier, men den logiken stämmer illa då flertalet av de större tagit ända inne på 5-8 meter, samtidigt som mindre gäddor smackat i mitt ute på frivattnet…

Tyvärr kom vintern tidigt, varpå båten redan stuvats in i ladan. Som jämförelse körde jag förra året min sista gäddtrolling på Lucia.

Förra året lade jag helt ismetet på hyllan till förmån för diverse huspyssel. Kan komma att bli nåt liknande i år, men ska åtminstone försöka klämma in några dagars ismete så att abstinensen inte blir alltför outhärdlig. Det kommer även att bli en hel del wobblerlackering, då jag kittat upp mig på en hög bra beten i fula färger…

mörrum levererar!

så var det höst igen, vilket känns deppigt på många sätt. men det finns ljusglimtar också, en sådan är höstfisket i mörrumsån. 2010 blir tredje hösten i rad, och snart kan vi nog kalla det för tradition. årets trupp var något vingklippt, endast fyra personer kunde slita sig från vardagen. förutom mig, självklart morbror göran som lurade in mig i detta från första början. batongkamrat tony tackar heller aldrig nej till mörrumsfiske, och stefan norberg kändes helt självklar efter förra årets succé då han drog en öring på hela 7,64 kg. övriga gubbar hade mer eller mindre trovärdiga ursäkter att stanna hemma.

fredag morgon 04.45 ringde väckarklockan, och det var inga större svårigheter att komma ur sängen. en snabb frukost, sen bar det av ner till ån. jag och tony skulle fiska hela dagen på min absoluta favoritsträcka för höstfisket - vittskövle. jag har fiskat där ganska många gånger, och börjar få hyfsad koll på den delen av ån. det var beckmörkt när vi började fiska, men turligt nog var vi ensamma vid ån. mörkerfisket är svårt, men det underlättar såklart att det inte står någon på andra sidan ån som man fiskar ihop med...

mörkerfisket ska såklart vara det allra bästa, ju besvärligare förutsättningar, destå bättre fiske. det stämde dock inte just denna dag, och den mörka perioden blev helt resultatlös. ett antal bottennapp senare hade klockan blivit åtta, och jag plockade fram det tunga artilleriet, det vill säga samma fluga som jag tappade en fin fisk på förra hösten. det visade sig vara helt rätt medicin, jag hann inte kasta många kast innan det nöp till ordentligt. fisken rusade omgående uppströms, och jag hann knappt mer än ropa "FISK" till tony innan den gick upp i ytan och skakade loss flugan. det var en riktigt fin fisk, troligen en havsöringshane, och det kändes skitjobbigt att den släppte. man får inte så många chanser under höstfisket, och detta kunde mycket väl vara min enda chans denna resa.

hur som helst, flugan ska vara i vattnet om man vill ha fisk, så vi nötte på fram till lunch utan resultat. jag satte ett antal flugor och sänken i botten, och behövde påfyllning i flugasken. vi åkte hem till hotellet, smällde i oss en dagens lunch, och spenderade en timma vid bindstädet. mätta och belåtna med välfyllda flugaskar åkte vi tillbaka till ån.

det skulle bli ytterligare några timmars resultatlöst nötande utan resultat. jag jobbade mig fram och tillbaka över min favoritsträcka, och hittade en plats där jag inte fastnade i botten. det kändes vettigt, då jag redan dunkat fast fler flugor i botten än någonsin tidigare. nu vågade jag byta till favvoflugan, som jag tappade fisk på under morgonen. tro det eller ej, men precis som då resulterade flugbytet omgående i fisk! tony som fiskade på andra sidan ån, fick springa runt via hängbron för att komma till undsättning. jag var livrädd att även denna fisk skulle slita sig. en enkelkrok i storlek 4 känns inte så tryggt när en stor stark laxartad fisk gör sitt bästa för att komma loss, i strömmande vatten... men det gick vägen!


9,36 kg lax

all heder åt viftmeister tony som tailade fisken perfekt på första försöket. en riktigt rejäl laxhane, som såg ut att kunna väga närmare tio kilo. jag hade helst släppt fisken, men min kamera och våg låg alldeles för långt bort, så den fick lämna jordelivet och följa med för officiell invägningen.

efter detta kände jag mig oerhört nöjd, och den närmaste timman lallade jag mest omkring i skogen. ungefär en timma senare hade fiskesuget kommit tillbaka, och jag återgick till ån. samma plats och samma fluga, såklart. tony viftade fortfarande på motsatt sida, och han såg inte helt nöjd ut när jag omgående krokade på en ny fisk! även denna fisk kändes tung så jag bad om assistans. motvilligt bytte tony sida ännu en gång och offrade sin egen fisketid för att landa fisk åt mig. ädelt av honom! fisken var riktigt stark och vandrade omkring i ån utan att jag kunde göra ett skit åt saken. ett tag var den nästan ända uppe på land, på andra sidan av ån! fiskaren som stod närmast frågade lite skämtsamt om han skulle landa den åt mig... när jag till sist tvingat tillbaka fisken till rätt sida kunde vi konstatera att kroken satt i ryggfenan, vilket förklarade fiskens styrka. tony tailade felfritt än en gång, och efter snabb avkrokning och bild fick fisken simma tillbaka.


ca 6 kg laxhona på väg tillbaka

vad är det med mig och ryggkrokade laxar egentligen? för två höstar sedan hände samma sak, då med en laxhane på drygt 12 kilo. den gången kändes det förjävligt, nu kunde jag garva åt det. tony återgick till sin sida, och lagom tills han var på plats hände det osannolika. jag krokade på fisk, igen! tony vägrade springa en gång till, så han ringde in assistans i form av stefan som befann sig en bit nedströms. det kändes som en evighet innan han dök upp, men trots det hade fisken mycket kvar att ge. även detta var en stor och stark fisk, men mycket ettrigare än laxarna. jag hoppades att det betydde att det var en öring, och när fisken till sist närmade sig tyckte jag att den såg väldigt prickig ut. efter några misslyckade försök fick stefan tag om fisken och vräkte upp den i gräset.


öringhona på 8,2 kg och 87 cm!

vilken fantastisk fisk! inför resan hade jag som målsättning att höja mitt blygsamma öringrekord på 3,26 kg, men en höjning med nästan 5 kg hade jag inte räknat med! efter fotografering, vägning och mätning fick fisken självklart friheten åter. alla honfiskar med fettfena måste återutsättas under september, men det hade varit en självklarhet oavsett om denna regel funnits eller ej.


återutsättning

den lilla stund som återstod innan mörkrets inbrott blev det inte mycket till aktivt fiske för min del, jag kände mig helt mätt eller hur man nu ska uttrycka det. ingen av de andra lyckades landa fisk, och det gjorde inte heller någon av alla andra viftexperter som fiskade på samma sträcka. denna dag var det bly som regerade, och det kändes jävligt tillfredställande!

lördagens fiske ska vi inte orda allt för mycket om. det hela började med att vi allihopa försov oss i drygt två timmar. därmed var gryningsfisket slut redan innan det börjat. både förmiddagen i pool 1-16 och eftermiddagen på vittskövle blev resultatlöst. jag tappade en fisk till på vittskövle precis i skymningen, men i övrigt var det dött för alla inblandade, och därmed var årets höstfiske i mörrum avslutat. jag ser redan fram emot nästa höst...

gös på stor wobbler!

till att börja med måste jag såklart gratulera batong-broder tony till nedkomsten. förhoppningsvis ska den inte ha allt för stor inverkan på framtida fisketid...

nu till fisket den senaste tiden. allt kortare dagar innebär svårigheter att hinna med fiske efter jobbet. dessutom har göstrollingen tidigare säsonger dött helt i slutet av sommaren. i år har jag dock satsat, inte helt utan resultat.

min nyfunne fiskekamrat i båtklubben, anders, hade stora förhoppningar inför vårt kvällspass i lördags. hans barometer hade skjutit i höjden efter en vecka med lågtryck och nordliga vindar, och han var helt övertygad om att vi hade ett fantastiskt fiske att se fram emot. själv var jag något mer skeptisk.

jag inledde fisket med att dra på en gädda på en westins jätte av den gamla modellen. jag har kommit över ett gäng som jag har renoverat, och det har snabbt blivit lite av en favorit. jag har dragit fisk på westinarna nästan varje gång, även när inget annat i beteslådan har fungerat. uppifrån fyra gammelwestinare som jag renoverat och lackat om, längst ner en hemmagjord westinkopia av trä.


gäddgodis!

dock var det inte jätten som levererade kvällens storfångst. jag hade med mig fyra nyinköpta cisco kid 1800, för att testfiska dessa och vinkla skeden till en lockande gång. av någon anledning fick jag för mig att testfiska en cisco, och det visade sig vara ett bra beslut. ganska snart fick jag kontakt med fisk, och det kändes inte som gädda. tunga sugande stötar ner mot botten luktade storgös! det tog en stund att få in fisken, som drog rakt ner i djupet. när det var 40 fot kvar på räkneverket gick linan rakt ner under båten! efter lite press gav fisken med sig, och det var en riktigt trevlig syn som mötte oss när den kom upp till ytan.


redig mälargös

vågen stannade på 5,8 kg vilket självklart innebär ett nytt mälar-pb för undertecknad. fisk över 4 kg är stort i mälaren, 5 kg kan jag nog kalla för ovanligt utan att få allt för mycket skit. självklart fick fisken gå tillbaka för att växa till sig, och föra sina fina gener vidare.

vi fick tre gösar till under kvällen, alla av "normal" mälarstorlek. detta gav mersmak inför söndagen, som skulle spenderas med fiske på annan ort. senast vi var där hade vi inte ett pet, men gången innan det hade jag inte mindre än åtta påslag, samtliga på westins jätte. det osannolika är att dessa åtta kontakter endast resulterade i en enda fisk i båten, en gädda. möjligen kan övriga kontakter ha varit försiktiga gösar med beniga käftar? det är i allafall vår teori, och med detta i åtanke blev betesvalet inte så svårt, vännen westin fick syna vattnet även denna dag.

efter en halvtimmas fiske backade min ytterparavan tvärt. fast fisk, och under drillningen undrade clarence vilket bete det huggit på. dum fråga, westin såklart! fisken visade sig dessutom vara en skaplig gös, omkring fyra kilo. väl inne vid båten och klar för landning såg jag att betet satt på undersidan av munnen, precis ivägen för ett gällocksgrepp. innan jag hann plocka fram lipgripen gjorde gösen en rusning, och gick lös. typiskt, inte för att det gör mig så mycket att en fyakilosgös sliter sig, mer att jag hade velat ha en bild på den med westin i truten.

nåväl, ut med grejerna, fisken finns i vattnet. ganska exakt en timma efter första fisken var det dags för westin igen. ytterligare en gös hade fallit för den gamla plastwobblerns förföriska gång, och denna fick syna insidan av båten.


3 kg gös + guldwestin

det är uppenbarligen inte bara gäddan som är glupsk. gösen är väl inte direkt känd för att ge sig på stora byten, men den här killen verkade inte riktigt känna till det. min tilltro till westin ökar för varje gång jag använder dem, och det ska bli riktigt intressant att skicka ut några på mashavet nästa helg.

resten av dagen gav inte mycket, jag hade ett hugg till på westin men det var allt. som tur är var vädret helt underbart, så det var en behaglig dag trots ganska segt fiske.


kan man ha det bättre?

eftersom jag är så seg på att blogga nuförtiden så är det snart helg igen. om vädret tillåter blir det nog ett kortpass på lördag kväll, och heldag på björkfjärden på söndag. det ser jag fram emot!

Ännu ett PB och en ny FKB medlem!

Det har varit lite klent med fiske sista tiden, har blivit ett och annat gös pass i Stockholmstrakterna under sommaren och även en sväng till Härjedalen för lite viftfiske på harr. Har ej fått bilderna från den turen än så det inlägget dröjer lite.

la ut en krok för ett drygt ett år sen, snabbt hugg och en låång drill. Väl i famn vägde han 3080g och var av manligt kön.

Den nya medlemmen i batongen presenteras!

Valdemar.

Nu laddas det inför höstrepan till Mörrumsån för lite viftfiske efter havsöring. håll till godo.

trolling i fyra sjöar

det har varit dåligt med blogskrivande den sista tiden. som tur är beror det inte på uteblivet fiskande, utan snarare på att jag har fiskat för mycket för att hinna skriva i blogen... det har inte blivit några superfångster, men en och annan skaplig firre har det kommit upp. vi kör i kronologisk ordning.

när semestern började närma sig slutet var det dags att åka hem till masriket. hälsa på föräldrarna och självklart fiska i de lokala vattnen. tanken var en hel helgs gäddfiske tillsammans med peter, och i bästa fall ett göspass tillsammans med niklas. tyvärr blev peter sjuk, så sjuk att han inte kunde fiska, och det vill inte säga lite. eftersom detta var hans enda lediga helg den här månaden var han inte så lite bitter.

tur då att niklas hade semester och dessutom var fiskesugen. jag åkte hem en dag tidigare än planerat för att komma ut på gösfiske tillsammans med min gamla fiskekamrat i black master. självklart hade jag med mig draglådan fylld med finska träbitar... just i denna sjö har dock inte nils master regerat på samma sätt som i stockholm. tvärtom, niklas valde att döma ut nissarna fullständigt. enligt honom är det endast lappia som gäller, och visst har lappian levererat ett stort antal fina gösar under åren. envis som jag är valde jag ändå att skicka ut fem nils av fem möjliga.

kvällen inleddes lite trögt, men när man minst anar det hände det. smack, fast fisk för mig, och jag hann knappt mer än kroka fisken förrän det högg på ett spö till! dubbelhugg på gös hör inte till vanligheterna, men tyvärr fastnade inte fisk nummer två. fick nummer ett fick dock syna håvmaskorna efter en helt galen fight.


4,6 kg masgös

en stund senare var det dags för mig igen. upp kom en till gös som vägde snudd på exakt lika mycket som den första, båda fick såklart gå tillbaka. strax därefter hade jag ytterligare ett påslag som inte gick fast, sen var det dött. summa summarum två landade fiskar och två missade på nils, inte ett pet på lappia... kan tänkas att niklas måste tänka om?

ett par dagar senare hängde vi på trailern och drog norrut mot mashavet för en heldags gäddtrolling. jag har kört ett par gånger i siljan tillsammans med jonas, utan att ha haft speciellt bra fiske. peter däremot har haft några fantastiska fisketurer, även jonas och niklas har bitvis fiskat bra. men som vanligt när jag är med var det rejält trögt. jag började visserligen bra och drog omgående på en tung fisk. gäddan rusade och levde om, och vi trodde länge att den var riktigt stor. väl inne vid båten insåg vi att vi hade misstagit oss lite.


maskrokodil, 6,6 kg

en vacker fisk i fin kondition, men alldeles för kort för min smak. jakten gick vidare efter de riktiga krokodilerna, men de höll sig på behörigt avstånd. jag fick en gädda till under förmiddagen, sen hände inget på många timmar. vi gjorde misstaget att fiska i en annan del av sjön, och där kan man nog säga att vi kastade bort fem timmar. det blåste halv storm och gick riktigt hård sjö med vågor som slog emot oss från alla håll och kanter. snudd på omöjligt att fiska!

först när vi kom tillbaka till det området där vi började dagens fiske hände det grejer igen. vinden var lite snällare mot oss, och niklas var riktigt het, han fick fyra gäddor i rad under en kort tidsperiod. tyvärr ingen av värdig storlek, och när fisket var som bäst var vi typiskt nog tvungna att avsluta.

därmed var det färdigfiskat i masriket, och jag begav mig åter mot storstan. väl tillbaka kontaktade jag anders, en fiskekompis i båtklubben. han har nyligen bytt motor till en fyrtakt, och det var läge att testfiska nya motorn. vi gav oss ut på hemmavattnet mälaren utan större förväntningar. jag har fiskat mååånga timmar på mälaren utan att få någon ansenlig gös, men det är ju alltid skönt att komma ut på sjön. efter en stunds fiske fick jag lite oväntat hugg av en bättre fisk. först trodde jag på gädda, men allteftersom kändes det mer och mer som en gös. fisken gick och spände ner mot botten, och ville inte alls komma upp till båten. när den till sist kom upp fick vi en trevlig överraskning, det var ingen gädda...


fyrakilos mälargös

en gös på fyra är ingen jättefisk normalt sett, men i mälaren är det en gös av ansenlig storlek. skoj! vi nötte på men kvällen hade inget mer att erbjuda. efter detta har dock drivankare införskaffats, och en spöhållarramp i rostfritt har svetsats, vilket innebär att vi har många trevliga göspass att se fram emot.

jag har även släpat med mig clarence ut på paravanfiske. kvällen inleddes på sämsta tänkbara sätt med att linan helt oförklarligt gick av för clarence, precis vid paravanen. vi letade länge efter betet, utan att hitta det.

en stund senare krokade jag på en sån där otäck grönslemmig sak, som är roliga när man fiskar efter dem, men som bara är en plåga vid gösfisket. när jag skulle kroka av fisken hände det ofattbara, gäddan krängde till och försvann ner i djupet med min älskade nils blåsilver i truten. aaaaaaaaargh! beteslåset hade gått upp, troligtvis hade jag inte stängt det ordentligt, och det misstaget fick jag betala dyrt för.

framåt skymningen bytte jag till en otroligt ful röd färg, och fick genast ett rejält hugg, men fisken gick inte fast. clarence tog fasta på mitt färgval och skickade ut ett rött ytbete. en kort stund senare hade han fast fisk av modell tyngre! den ville absolut inte in till båten och det blev en utdragen fight. han har ett ganska blygsamt pb (4,7) och vi började så smått tro att denna fisk kunde vara större än så... det var den inte, men det var äckligt nära!


4,67 kg på väg att simma hem

trettio gram från tangerat pb... inte så illa, och clarence var såklart nöjd. jag också, jag unnar honom verkligen denna fisk. mindre nöjd blev jag när jag vevade in min röda nisse. hugget tidigare under kvällen hade resulterat i extremt djupa bitmärken, jag har inte sett något i närheten av detta tidigare. tänkbar sjuplus-gös som varit där och tuggat... så typiskt att den inte lyckades få kroken i truten! men den finns kvar där nere nånstans, och när man minst anar det kommer den göra samma misstag en gång till...

sexplus!

en ny jobbvecka har inletts för kommunalarbetaren jonas, och det innebär såklart att det ska fiskas gös minst två dagar. själv har jag semester och bangar som bekant inte på ett fiskepass... fisket har varit trögt hela helgen, men man vet aldrig när det vänder så det gäller att ha grejerna i vattnet. alltså åkte vi ut i måndags efter avslutad arbetsdag.

jonas hade fått rapport om vilket bete som regerat den senaste tiden och hade självklart inhandlat ett sådant. nyfiken? okeydå, nils master i blåsilver. själv har jag ägt en sådan sedan början på förra säsongen, men i princip inte använt den. i torsdags fick den förtroendet av någon anledning, och levererade omgående i form av tre gösar och tre gäddor. efter det fick den en betydligt bättre plats i beteslådan, och har levererat ytterligare fyra gösar... men nu åter till kaminmasens nyinköp. den visade sig fungera alldeles utmärkt!


riktigt sliten göshane i tvåkilosklassen

efter skabbgösen finns inte mycket mer att förtälja. fyra timmars fiske utan så mycket som ett pet, och faktiskt mitt första bompass på väldigt länge. efter den sega avsutningen var inte förhoppningarna allt för stora inför dagens fiske. det var inte ens säkert att fisket skulle bli av, men till sist bestämde vi oss för att köra ett kvällspass.

i den snudd på olidliga värmen just nu finns bara två bra ställen att befinna sig på. i en bil med air condition, eller ute på sjön. eftersom polon saknar ac fanns alltså bara alternativ två kvar. jag packade in alla grejer i den rullande bastun, inklusive en lätt spinnutrustning då jag planerade ett par timmars abborrfiske i väntan på att jonas skulle anlända.

jag bestämde mig för att trolla mig rakt över sjön i den kraftiga motvinden, för att sedan drifta mig tillbaka längs en kant och leta efter randiga jägare. jag hann knappt lämna hemmahamnen innan första fisken högg, en grön av standardstorlek. bra början, ut med grejerna igen. denna gång hann jag nästan ända till min slutdestination innan det var dags för fisk igen. jag såg en lätt stöt i ytterparavanen, följt av ytterligare en stöt och sedan tvärtstopp. det luktade gös lång väg, och drillningen antydde inget annat. tungt och lugnt, utan sprattel. det kändes som en fisk i tre-fyrakilosklassen, ända tills den kom in till båten. när jag skulle pumpa upp den och hänga av paravanen svarade den med en rusning på 8-10 meter! hur läckert som helst, men efter rusningen var krafterna slut, och upp kommer denna.


storgös!

bilden överensstämmer tyvärr inte riktigt med verkligheten, fisken såg enormt stor ut. jag tänkte direkt sjuplus, och svor en liten ramsa över att jag var ensam i båten. hur skulle jag fixa vägning, och framför allt fotografering, på egen hand? efter att ha konstaterat att vobblern satt säkert förankrad med båda krokarna riggade jag i lugn och ro iordning våg och kamera inställd på självutlösare. upp med fisken, snabb bild, ner i vattnet igen. upp igen för en till bild, ner i vattnet igen. fram med vågen, avkrokning och invägning till 6,3 kg. vilken besvikelse, jag trodde verkligen att den skulle väga närmare sju, men såhär i efterhand är jag väl ändå rätt nöjd med pb-höjningen med ett hekto. efter den snabba vägningen fick fisken självklart simma tillbaka ner i djupet.


självutlösare = muppig bild

en stund senare anlände jonas, och vi hoppades på fler stordåd under kvällen. men det gick inte alls, jag fick en gös på dryga kilot(som jag drog hem på tvären, och trodde var ännu en storgös) och jonas räddade hedern med en gädda i femkilosklassen. vi gav upp i hyfsad tid, men imorgon lutar det åt ett riktigt maratonpass tillsammans med tony som jobbar sin sista dag idag. återstår att se vad det har att erbjuda!

göstrolling mitt på ljusa dan

den inbitne trollinghataren clarence lät sig ju mot alla odds övertalas till en trollingrepa tidigare i veckan. då blev det ingen gössuccé, men gädda på 118 cm räckte för att få honom intresserad av ett pass till. när jag i torsdags föreslog lite göstrolling mitt på dagen i stekande sol, var han mer än lovligt skeptisk, men det krävdes ingen avancerad övertalning för att få med honom.

vi var på plats vid halv ett, då solen stekte som allra värst. på land var det olidligt att befinna sig, men ute på sjön fläktade det härligt. en dag som denna spelar det ju ingen större roll om man får fisk eller inte, men det dröjde inte allt för länge innan det nöp i för mig. det högg i ytterkurva i alldeles för snabb takt för gös, så jag var säker på gädda. men säker ska man aldrig vara, det har bevisats tidigare och så även denna gång. det var alltså en gös... clarence bytte till en finsk träbit i samma kulör och det gav omgående resultat i form av böjt spö.


vacker tvåkilosgös

de närmaste timmarna hade vi riktigt kalasfiske. i den stekande solen fick vi inte mindre än sex gösar, tre var, dessutom fick jag tre gäddor. inga jättefiskar, men det kändes ändå väldigt lyckat. så lyckat att trollinghataren har messat mig nu ikväll och bett om ett till fiskepass, och jag är inte den som är den... vi åker ut imorgon såklart!

men innan dess finns en till fiskedag att avhandla, nämligen dagens fiske. jimmy gav sig själv en paus från pluggandet, och trots att han envisades med att supa igår, lyckades jag skrämma upp honom och ha honom klar för fiske kl 10.00.

dagens fiske kom inte i närhetens av torsdagens succé, tvärtom var det riktigt riktigt segt. efter tre timmar hade vi inte haft ett pet, och jimmy började tröttna på både fisket och den stekande solen. sagt och gjort, kalsong av - badbyxa på!


svandyk under pågående trolling

vi nötte vidare, och jag hade någonstans på känn att det skulle lossna förr eller senare. fisken kan ju inte matvägra hur länge som helst? det tog en stund men till sist fick jag rätt. det nöp i ordentligt i precis samma stråk som jag och clarence så framgångsrikt fiskat två dagar tidgare, men fisken gick lös nästan omgående. ut med grejerna igen, och bara några minuter senare fick jag min revansch. fast fisk igen, och den här firren bjöd på rejält tunggung på väg in mot båten.


sliten gös, nästan fyra kg

en stund senare fick jag en gädda i samma storlek, sen var det återigen dött. jimmy, som för övrigt inte hade ett pet på hela dagen, ville hem till toaletten och eftersom fisket inte var bättre så gav vi upp lite i förtid. imorrn blir det som sagt ett nytt pass, det finns bara ett ställe att vara på när det är så här varmt, och det är på sjön. clarence närvaro i båten har hittills varit lyckosam, vi får hoppas att det fortsätter så imorgon!

118 cm gädda x 2!

på måndagen var tanken att jimmy skulle med ut på ett paravanpass, men han bangade, som så ofta nuförtiden. hans pluggande kommer ivägen för fisket, inte bra! som tur är finns det andra att fiska med, clarence är en av dem som snudd på aldrig tackar nej. han har aldrig varit något stort fan av trolling, men när jag lockade honom med färdigriggade spön var det inte mycket att tjafsa om.

vid halvfyratiden var vi ute på sjön. vi hann snurra ett par varv utan action, men efter en timma hände allt samtidigt. först krokar jag en standardgädda i 3-4 kilosklassen, och strax därefter nyper det i för clarence. när man är ovan vid fiske med spöparavaner är det inte helt lätt att avgöra om det är fisk på eller inte, i allafall när fisken hugger försiktigt och linan inte lossnar ur klämman. hur som helst, paravanen tvärbackade och det var ingen tvekan om att det var fisk på kroken. när clarence löst ut paravanen blev det tvärttungt! inga ryck, inga rusningar, bara tungt. det var väldigt mycket som talade för gös, en rejäl sådan. clarence har lurat massvis av gösar under åren, men otroligt nog aldrig lyckats få en fisk över fem. detta såg alltså ut att kunna bli ett nytt fint pb, men när fisken till sist närmade sig såg jag en stor randig stjärtfena piska ytvattnet. jävlar också, en gädda...


118 cm gädda!

när gäddan kom in till båten såg det ut som en klockren tioplusfisk. stort huvud, rejäl ryggbredd, och riktigt lång! därför var det en stor besvikelse när vi lyfte upp fisken och såg hur tunn den var. främre hälften av gäddan var tokgrov och den delen av fisken vägde säkert 6 kilo, tyvärr var den bakre hälften en riktig slips. vågen stannade på blygsamma 7,8 kg, och hade jag inte sett att skalan på lipgripen pendlade kring åttastrecket hade jag inte litat på vågen. 118 cm och knappa åtta kilo, vad fan är det frågan om? gäddorna i den här sjön är verkligen undernärda, det är bara ett par veckor sedan jag fick en fisk som såg ut att vara stöpt i samma form. det skulle kunna vara samma gädda, men jag har jämfört mönstret och konstaterat att det är två olika individer.

inte långt senare var det dags igen, en till gädda för clarence, denna i 4-5 kilosklassen. hans ledade westins jätte i färgen "glittergädda" verkar vara en riktig gäddräpare. eftersom gäddan är en oönskad fångst vid gösfiske fick westinaren flytta tillbaka till beteslådan, och ersattes av ett mer klassiskt gösbete tillverkat i vårt östra grannland.

gösen var inte alls på humör denna kväll, nu följde flera timmars fiske utan så mycket som ett pet. jag började bli smått desperat, och gick ner i betesstorlek. det var vad som krävdes, i samma stråk som clarence fick storgäddan sög det i för mig på en fjuttwobbler. även denna fisk var brutaltung, och gjorde ett par rejäla rusningar. gös brukar inte rusa på det sättet, så jag misstänkte tidigt en hyfsad gädda. när den närmar sig båten ser vi att det är ännu en jättefisk! två så stora gäddor, på samma plats, samma dag? kan det vara möjligt? nä, såklart inte, det var ännu jävligare än så... samma fisk!


118 cm gädda, andra gången samma kväll

första gången fisken var uppe i båten, 15.45, satt en av krokarna ovanpå nosen, och lämnade ett tydligt märke vid avkrokningen. därför var det jättelätt att se att det var samma fisk som huggit en gång till, ganska exakt fyra timmar senare. det känns ju lite trist, men samtidigt kul att se att catch & release faktiskt fungerar alldeles utmärkt, även i sommarvarmt vatten. nu ser vi fram emot återfångst nummer tre, helst i mars med fyllda romsäckar... vid fotograferingen hände förresten nåt som jag aldrig varit med om tidigare. gäddan började kränga våldsamt, och lyckades på nåt märkligt sätt skalla mig rakt över läppen. blodet forsade och det var bara att raskt slänga gäddan överbord och försöka få stopp på blodflödet innan hela lånebåten var nerblodad... med tryckförband mot truten rodde vi fram till gäddan och såg till att hon fick hjälp att simma tillbaka ner i djupet.

detta var helt klart gäddans kväll, men när clarence frestade med en nils master i den klassiska gösfärgen "lys" var det en liten gösta som inte kunde hålla fingrarna borta från kakburken.



ingen värdig avslutning, men klockan går alldeles för fort, så det var inte mycket att välja på. det skulle trots allt fiskas igen nästa dag, åtminstone trodde jag det just då. senare fick jag veta att båtägaren fredrik skulle vara följebåt åt frugan när hon tränar inför vansbrosimmet, så tisdagens fiske blev inställt. med tanke på att det är vm-semifinal på tv och regn utanför fönstret känns det inte helt fel att sitta hemma i soffan istället. till helgen blir det storsatsning på en större sjö lite längre söderut, ska bli mycket spännande. återkommer om detta!

gös på enskilt frivatten

i mälaren finns några områden med så kallat enskilt frivatten. på det enskilda frivattnet får man trollingfiska med tio spön utan fiskekort, något som jag länge har velat göra. av olika anledningar har det inte blivit av, förrän nu. i lördags packade tony och jag batongskutan med spön, betesboxar och matsäck för ett nattpass på björkfjärden.

vid sjutiden på kvällen hade vi grejerna i sjön, fem spön var, med väl valda gösdräparwobblers. det dröjde inte allt för länge innan det drog till rejält för mig på en blå nils master. tyvärr hann jag inte mer än greppa spöet och känna en tung fisk innan den gick lös. trist, men det händer ganska ofta, framför allt vid långsam trolling med pulkor är det svårt att kroka fisken ordentligt.

en stund senare var det tony's tur. han hade bättre lycka än mig, och snart kunde vi håva in tony's nya personbästa på gös!


fin mälargös på 2,5 kg

nu är ju inte en gös på två och ett halvt någon jättefisk, men då tony's tidigare pb låg på ungefär tre hekto handlar det om en höjning med flera hundra procent. det huvudsakliga målet med fisketuren var just en pb-höjning, och det gick ju alldeles utmärkt.

tyvärr blev det ingen mer gös, men strax efter ett på natten blev det lite smått kaotiskt när kustbevakningen tänkte borda oss. tony's pulklina höll på att stryka med när de närmade sig, men genom att gapa och vifta med armarna lyckades han avstyra det. vi kändes oss färdiga med fisket, så vi plockade ihop för att underlätta för kbv. de hade aldrig tidigare sett någon trolla med mast och pulkor, och de var nyfikna på hur det fungerade. eftersom vi fiskade helt lagligt och verkade nyktra (vilket vi självklart var) fick vi åka vidare utan att ens blåsa i alkometern.

att påstå att frivattensfisket gav mersmak är väl att ta i, men det kommer troligtvis att bli ett försök till lite längre fram i sommar när vattnet blivit varmare. nu var det 17 grader, optimalt ska visst vara mellan 19 och 21. men fram tills dess finns det ju en massa andra roliga fisken att ägna sig åt...

2 x gössuccé

efter att projekt vandringslax avslutats för i år blev det några timmars sömn, sen bar det av ut till norrtälje för midsommarfirande, och givetvis en hel helgs fiske. prognosmakarna utlovade strålande väder, och det kändes verkligen helt rätt att spendera helgen i skärgården.

det har varit en del snack om att fisket i "vår" vik varit extremt dåligt denna vår, det sämsta någonsin faktiskt. om det är lokala fiskare som ljugit ihop detta för att slippa alla guidebåtar, eller om det faktiskt har varit så under en period ska jag låta vara osagt. hur som helst struntade vi i alla olyckskorpar och trailade i båten.


så färdas 3 män i en bil utan baksäte

vi hann knappt mer än doppa våra beten i vattnet innan första gäddan small på för jimmy. ingen jätte, men för att vara en gädda på fyra plus bjöd den på en fantastiskt fajt. direkt efter det drog jag en borre, och jimmy ytterligare en gädda. sämsta fisket någonsin? nja...


pike buster gör jobbet

under resten av dagen fick vi ett gäng gäddor till i varierande storlek. tyvärr kastade vi bort en massa dyrbar tid när vi försökte rycka strömming utan resultat. vi såg stimmen på ekolodet men det var rätt glest mellan dem, och hård vind gjorde att vi driftade förbi stimmet innan man ens fått ner tacklet. tre strömmingar blev det totalt, fiasko.

midsommaraftonens kväll gick i nykterhetens tecken. nåja, jimmy och folke slurpade i sig både öl och sangria, men inte i större mängder än att vi tog oss upp i god tid på lördagsmorgonen. fisket inleddes på ungefär samma sätt som dagen innan, med ett par mindre gäddor. vi bestämde oss för att testa på något djupare vatten, och bytte ut våra ytbeten. djupvattnet gav genast en gädda för mig, men sen hände inget mer. vinden förde oss tillbaka mot ett grundare sund, och när jag började dunka i botten bytte jag till en mann's -1. det visade sig vara ett bra beslut, jag fick omgående ett försiktigt hugg som inte gick fast. ett par sekunder senare ett försiktigt hugg till, och strax däfrefter sög det till ordentligt. just då tänkte jag inte på det göstypiska hugget, och eftersom fisken inledningsvis bjöd på ettriga gäddknyckar var det ingen av oss som trodde på något annat än en grön av hyfsad storlek. vi blev rätt förvånade när vi fick syn på en taggig ryggfena!


bonusgös på hela 5,6 kg

med tanke på att vi tidigare fått två femplus-gösar i samma område är det kanske inte så förvånande, men de dyker alltid upp när man som minst anar det. resten av dagens samt söndagen bjöd på ett par gösar till av mindre storlek, och ett gäng gäddor, ingen stor nog att fastna på bild. norrtälje har som vanligt gett mersmak, och det är väl inte helt omöjligt att även nästa helg spenderas där uppe. gös finns dock på närmare håll, och igår var det dags för ett efterjobbet-fiske.

jag checkade ut tidigt och var på plats redan vid tretiden. det hela började riktigt dåligt, då motorn vägrade starta. jag hade tankat den med alkylatbensin, vilket små tvåtaktare normalt sett brukar gå bättre på än vanlig bensin, men den här motorn verkar tycka bäst om blyfri 95. för en stund kändes det som inställt fiske, men till sist startade den med gasreglaget på max. jag hann fiska en och en halv timma innan grythinho anlände. under den tiden hade jag inte ett pet, och det kändes inte som att detta skulle bli en fisketur värd att minnas. halv fem plockade jag upp jonas, som kom med fiskelyckan. han fick direkt påslag, och den lugna drillningen talade för fisk av rätt sort. dessvärre visade det sig vara en osedvanligt lugn gädda som slagit käftarna runt det finska träet.

en eller ett par gäddor senare var det så äntligen dags för lite tunggung. i ett av våra favoritstråk sög det i för jonas, och denna fisk var snudd på övertydligt gösig. lugnt hugg, lugn men tung drillning, och tunga långsamma stötar ner mot botten. det luktade storgös lång väg! när fisken kom in till båten kunde vi konstatera att sexkilosfisk nummer fem var ett faktum.


välskapt gös på 6,1

återutsättningen gick fint och den vackra fisken drog ner i djupet med en kraftfullt slag med stjärtfenan. det naturliga draget nu hade varit att vända om över samma område, framför allt som jag hade ett skapligt påslag som gick lös samtisigt som jonas fightade sin fisk. men den stundtals hårda vinden hade fört oss över halva sjön under drillning, avkrokning, vägning och fotografering. vi la oss i ett annat stråk som gett en del gös, dock bara smått. nu var det min tur att få paravanbackning, och även detta luktade gös lång väg. inte lika stor, men väl en skaplig fisk, och visst var det en gös.


tre plus, kanske tre och ett halvt?

vi kände oss rätt nöjda efter varsin fin fisk, och vm-matchen mellan spanien och portugal lockade såpass mycket att vi plockade ihop strax efter åtta. egentligen borde vi stannat och fiskat ett par timmar till, men det blir mest troligt ett pass till ikväll istället. räkna med rapport om det händer nåt av värde!

Jakten på en 12+ fortsätter

Det va längesen man lyckades lura ut herr Kilström på ett fiske. Karln renoverar på kåken som besatt varje ledig minut. På sin höjd det kan bli nån sväng förbi nån regnbågspöl och vifta lite, tydligen inget han vill berätta om på bloggen… Men så i torsdags fick jag den stora äran att guida Smebackarn på en gäddtur.

Sjön Runn ligger ett stenkast från Eriks hus. Jag har aldrig varit där förut, men hade tagit lite tips från coachen (P.N) och Erik hade kittat ett sjökort som han dessutom scannat och mailat mig dagen innan. Det va strålande sol och blanksjö redan när vi gick ut från hamnen i Hälsinggården.

Runn har sedan några år tillbaka styrt upp sitt fiske. Ett särskilt trollingkort finns att köpa och antalet spön är begränsat till 6. En alldeles lagom arsenal för gäddtrolling. Ingen fiskare får klubba mer än 2 firrar på en dag och man släpper inte dit några bonktrollingtävlingar. Vid aktivitetscentret på Främby udde opererar ett guideföretag som guidar långväga tillresta turister. Främby udde har genomgått ett ansiktslyft och erbjuder konferensvistelser, olika aktiviteter, gästbrygga och lunchbuffé. Fiskemässigt tycks man ha förstått gäddfiskets potential som turistnäring och att gäddorna är mer värda i sjön än klubbade och slängda i skogen. Mig veteligen tillämpar guiderna catch & release.

Dagen började bra. Vi hann knappt få ut spöna innan det smackade i ett dubbelhugg. Kort därefter hade Erik gjort en drastisk höjning av sitt gädd-pb. Från typ 1,5 kg snipa till en trindfet femkilos. Vi sökte det mer pelagiska fisket och såg mycket bytesfisk på lodet. Gäddorna tycks inte haft några problem att äta upp sig efter leken. De höll allmänt god kondition och vore det inte mitten av juni hade man kunnat tro att de var romstinna. Innan vi bröt fisket för lunchbuffé på Främby udde fick jag mig en ganska bra fight med en sexkilos som tyvärr kom att bli dagens största.

Efter lunchuppehållet stekte solen rejält. Fisket va lite avmattat och vi tvingades bli lite mer kreativa. Ner 10 meter med en 7-tums tomic på riggen - det gav snabbt resultat. En femkilos till nöp i ordentligt. Trots fortsatt nötande blev det dock den enda rigggäddan för dagen.

Framåt kvällen blev det lite bättre drag. Nästan alla fiskar tog samma bete, en abborrfärgad super shad rap. Då flera fiskar nöp i ytterkurva under sväng höjde vi successivt farten och va ibland ända uppe i 3,5 knop, men gäddorna fortsatte ändå att hugga. Vi höll ut ganska länge och slutade på ett tjugotal pikes. Tyvärr lämnade medelvikten lite att önska, med toppfiskar på 5-6 kg och ganska många smågäddor.

projekt vandringslax - del 2, 3 och 4

del ett i detta projekt går att läsa om i ett tidigare inlägg, vandringslax i simrishamn. tanken var att vi skulle fiska två dagar i simris, men fredagen blåste vi inne. denna dag ersattes med en fiskedag med abelsson & svenstrup vid understen en månad senare, den 13 juni. otroligt nog lyckades vi pricka in ytterligare en storm, som bedarrade lagom tills vi skulle fiska. när vi gav oss ut efter lunch blåste det fortfarande, men ganska snart la sig vinden och det blev helt stilla. det kan man tyvärr inte säga om havet, dyningarna var de värsta jag har varit med om, och vi kände alla av sjösjukan mer eller mindre. värst drabbad var bernt, som kom mer eller mindre direkt från en golfrunda i skottland. hans dag på sjön kom att handla om sova och kräkas omvartannat.


roger softar under transporten genom jättedyningarna

vi andra klarade oss bättre och gjorde vårt bästa för att hålla oss alerta och och redo för laxhugg. laxarna höll sig på avstånd och jag, som var först i tur, hann både somna och vakna och äta mellamål innan det var dags. plötsligt, när vi som minst anade det, löste det ut på en av djupriggarna. jag var snabbt på plats och sög tag i spöet med den ilsket knarrande rullen. jag kände direkt att det inte var tal om någon storlax, och satte hård press på fisken som planade upp i ytan och surfade med in mot båten. en godkänd lax, men inte mycket mer.


lax, tvåochetthalvt

fjuttlaxen kändes som ett antiklimax. där, mitt ute på öppet hav, hade jag förväntat mig en rejäl fisk när det väl sög i. men inte då, och nu var jag sist i kön igen. resten av dagen är inte mycket att skriva hem om dessvärre, vi kände nämligen inget mer under hela dagen. det gjorde inte den andra båten heller, så del två är härmed slut och jag går raskt vidare till del tre.

min morbror göran har bjudit mig på åtskilliga fiskepass de senaste tio åren, och nu kände jag att de var läge att bjuda tillbaka. därför hade jag bokat ytterligare ett pass trolling efter vandringslax vid understen. denna gång med henke sandahl, butikschef på söder sportfiske, och legendarisk gammal laxtrollare. han har inte kört något laxfiske de senaste fyra säsongerna, och såg fram emot att komma ut på öppet hav och "visa vart skåpet ska stå". göran fick dessvärre en ögoninfektion och fiskeförbud av farbror doktorn. det var dock aldrig tal om att ställa in, vädret var kanon så jag och henke körde själva. dagen till ära fick vi låna pierre reif's trollingriggade trophy, som stod och väntade på oss vid en brygga på singö. givetvis knöt vi om alla spön som kapten sandahl ville ha det, och det var såklart hans gamla beprövade laxkillers som knöts i linändarna.


kapten inspekterar referensbetet

fisket är dessvärre inte mycket att orda om. vädret var fantastiskt med strålande sol och lugnt vatten, men rapporterna om fångad fisk duggade inte direkt tätt på vhf-radion. jag hade tät kontakt med peter nordmark, som fiskade i samma område som oss. de hade inte haft ett pet på hela dagen, precis som oss och de allra flesta andra. framåt kvällen började det dock snackas en del om fångad fisk, bland annat ett fem-hugg. ingen av de 20-30 båtarna i vårt område verkade dock landa fisk. oerhört frustrerande att höra rapporter om bra fiske utan att veta var det är.

peter fick till sist nys om att det tagits fisk söderut, och han trollade sig i den riktningen. vi hade endast 90 minuters fiske kvar, och tyckte inte att det var värt att göra en förflyttning. en halvtimma senare skulle det visa sig vara ett felbeslut. peter ringer och meddelar med upphetsad röst att han bränt en storlax och landat en på åtta kilo, bara ett par sjömil söderut. som ett sista desperat försök sliter vi upp alla grejer och gasar söderut. vi lägger ut alla grejer och får 45 minuters avslutande fisketid, som tyvärr inte levererar. de andra tre båtarna som fiskade i det området hade alla landat fisk under kvällstimmarna, en av dem hade haft tio laxkontakter! skillnaden mellan fiasko och succé kan vara hårfin, i detta fall några få sjömil.

del fyra i vandringslaxprojektet tillkom lite av en slump. jag och batongkamrat tony hade talat lite löst om att köra ett par pass vid landsort, men inget var beslutat. när väderprognoserna talade om strålande sol och svaga vindar hela midsommarveckan var det inget att fundera på längre. vi tog ledigt från jobbet och bunkrade upp för tre dagar till sjöss.

tony's trailer står parkerad uppe i masriket, så det fick bli transport sjövägen. vi valde att åka genom mälaren och slussa ut i södertälje. transporten gick hur smidigt som helst, mälaren bjöd på blankvatten och i övrigt helt fantastiska förutsättningar.

när vi slussat igenom och kom till skanssundet, såg vi en gubbe som ankrat upp och ryckte strömming. vi hade tackel med oss för att trolla med betsfisk, så det kändes helt självklart att bunkra upp med strömming. med spanjorens hemmaknutna strömmingstackel tog det inte allt för lång stund att dra upp mer strömming än vi behövde.


3-4-5 strömmingar vid varje nersläpp

när vi närmade oss öppet hav friskade vinden på lite mer, och i en ryds camping hade det inte suttit ivägen med njurbälte. vi bet ihop och marschade på 20 knop genom vågorna, tony körde och jag var heltidssysselsatt med att hålla ordning på allt som skumpade omkring i båten. vi var ute på öppet hav vid tvåtiden, och valde att lägga ut grejerna längs öjas västsida. när vi en stund senare nådde öjas sydspets började ett av mina spö att bete sig misstänkt, utan att lösa ut. jag hjälpte till, och kunde direkt konstatera fisk på kroken. fjuttlax? nä...


näbbgädda!

näbbgädda är en vanlig bifångst vid laxtrolling, och det fick vi verkligen känna på. jag landade ytterligare två illaluktande slingerbultar, och tony fick en. därtill fick vi hur mycket tång som helst, ibland hann man inte ens få ut ett drag innan böjen på spöet avslöjade att en ny tångruska fastnat. värdelöst! efter ett tag tröttnar man på att rensa tång, men med tång på kroken blir det ingen lax. en mycket dålig kombination. vid singö fick vi inget skräp på kroken under två dagars fiske, vid landsort kunde vi fyllt en sopsäck med tång på en dag!

utan mat orkar man inte fiska, och absolut inte rensa tång. vi hade laddat upp med hur mycket mat som helst, men ute till sjöss med grejerna i vattnet är det inte så lätt att laga avancerade maträtter. som den kock han är svängde dock tony ihop korv och makaroner på spritköket.


kocken i aktion

området kring landsort bjöd inte på några rullskrik, och mot kvällen till valde vi att transportera oss norrut. tony kände till en fin lävik på nåttarö, och där valde vi vår natthamn. när vi kom in till bryggan möttes vi en stor och mycket aggressiv myggsvärm. innan vi fick upp kapellet hade vi hela svärmen i båten. det problemet skjöt vi på framtiden, hungern var ett mer akut problem att lösa. vi gjorde snabbt upp en eld för att hålla myggorna på avstånd, och plockade fram tony's muurikkapanna. i den en rejäl klick smör, och sen i med all överbliven strömming, samt färdigkokt potatis.


färsk strömming i muurikka, en delikatess!

efter maten hade vi ett styvt jobb att ta hand om alla mygg som invaderat båten. en halvtimmas massaker senare var det färdigsurrat, och vi kunde somna in. vi ställde ingen väckarklocka, och vi vaknade inte förrän kvart i nio trots trång och obekväm liggställning. efter en snabb frukost gav vi oss ut på havet igen.


stilla havet

som synes var det i princip vindstilla, havet låg näst intill blankt. mycket fascinerande, och en total kontrast till det jag tidigare upplevt vid understen med flera meter höga dyningar. fisket var tyvärr lika lugnt som havet. vi körde i ett område som henke sandahl pekat ut som riktigt hett, men det hjälpte tyvärr inte. mitt på dagen bröt vi, gick in i vår tillfälliga hamn på nåttarö och styrde på en thaiwok.

med nya krafter gav vi oss ut igen efter maten, men det enda havet hade att erbjuda var tång. vi fiskade hela eftermiddagen och kvällen, och sov sedan i samma fina vik som kvällen innan. denna gång lurade vi myggen, och gick in i viken med kapellet uppsatt.

nästa dag var det halvdagsfiske som gällde. tony's tjej skulle komma och möta oss i nynäshamn på eftermiddagen, så vi trollade oss mot nynäs. även denna dag skulle bli resultatlös, sånär som en näbbgädda som högg för mig när jag plockade upp mitt allra sista spö. tre dagars fiske gav alltså ingen lax, fem näbbgäddor, en hink strömming och åtskilliga kilo tång. just nu känns det lite tröstlöst, men det blir nog en ny satsning nästa vår. tills dess får laxtrollingen ligga på hyllan.