Put & Take i en Jurassic Lake!

Efter att ha varit världsbäst på att inte blogga....

Jag tog med mig familjen och flydde från vinter och tristess för att spendera närmare en månad i Thailand. Har sen jag såg Fiskedrag för ett antal år sedan varit riktigt sugen på att prova fisket efter dom stora mekongmalarna dom tog i utkanten av Bangkok.

Efter lite efterforskning så kom jag fram till att Gillham´s fishing resort utanför Krabi var ett bättre alternativ.

Jag är ju inte direkt någon förespråkare för put & take men vill man fiska och är i Thailand så är det ett bra alternativ för att stilla fiskeabstinensen.

Resorten byggdes 2005 genom att dom grävde ut ett träsk och byggde ett gäng bungalows. Välgjort, snyggt och städat i ett annars så stökigt land.

Enligt avtal med personalen så blev vi upplockade 07.00 utanför vårt hotell för transport till resorten. Där blev jag tilldelad en guide (Joel) som hade tagit sabbats år från jobbet som börsmäklare i England.

Efter lite genomgång av regler och annat så var det äntligen dags.

Två spön varav ett laddat med deadbait och det andra med boilies.

Det som ingick i kalaset var ett knippe betesfisk, en hink med boilies med tillhörande slangbella för mäskning samt en visselpipa att blåsa i vid napp så att guiden kunde komma till undsättning.

Med grejerna ute och familjen placerad under ett parasoll beställde vi ut lite frukost. Man är inte direkt bortskämd med att ha en guide som springer och hämtar mat åt en när man är hungrig i väntan på att det ska hugga.

Jag var precis i taget med att skrapa ihop det sista av äggröran när napplarmet börjar tjuta på boiliesspöt.

Shit, det kom riktigt oväntad då jag inte hört någon annan blåsa i pipan så det var morgonens första fisk som satt på mitt spö.

Joel hade tidigare berättat att det finns 49 arter i sjön däribland Mekongmal, Aligator Gar, och den exotiska Arapaiman. Kvällen innan hade det fångats en arapaima på 380lb alltså dryga 170kg, sjukt!

Fisken som nu satt på var dock inte i den kalibern men den kämpade bra. tunga gung och knyckar. 5-7 min senare var det dags för håvning, Joel hoppade i sjön med en håv modell större och jag kunde enkelt styra in den i håven.

Amazon redtail catfish 10kg

Ingen fisk vägs och det är med varsam hand fiskarna behandlas, innan dom släpps åter blir dom sprayade med ett lila antiseptisk medel så att skadan från kroken ska läka snabbt och fint.

Efter att ha bänt upp en tia föll allt på plats, pulsen gick ner, den bästa feelingen av alla. Hade precis haft en skön drill solen sken och allt var topp, super nöjd helt enkelt.

Då larmade det igen från boilies spöt... Satte mothugget och blåste i pipan.

Tuungt! Tjurrusning på tjurrusning har aldrig varit med om nått liknande, det kan mest liknas med att koppla på ett godståg på kroken.

Grinar illa.

Jag vann dragkampen och kan stoltsera med ett nytt pb, mekongmal på 50 pannor!

Efter den fisken var jag så mör att jag nästan hoppades på att det skulle dröja länge innan nästa skulle kliva på.

Nu började andra dra fisk också, där ibland denna man som drillade en mekongmal i närmare 2 timmar. Han fick hoppa i sjön för att följa efter längs stranden i ett försök att vinna tillbaka lite lina.

Här blev det lite för djupt.

Svettigt värre när malen drar ut han i sjön, notera mannen som crawlar till hans räddning.

Den här storyn slutade trist nog med att fisken drog av all lina (ca150m) från rullen och gick vinnande ur fighen, tråkigt bara att malen hade all den linan fäst i munnen. Fisken uppskattades av guiderna till över 100kg.

Vid 17 tiden var det min tur igen, även denna gång THE GIANT MEKONG!

40 minuters fight, den första mekongmalen var tuff men den här var 7 resor värre.

Fisken passade på att vila upp sig i håven en kort stund medan guiden krokade loss. Och det räckte för när det blev dags för foto hade vi inte ett skit att sätta emot. Gjorde ett försök att lyfta men det blev inte bättre än så här.

Uppskattades till 60kg

I skymningen började arapaiman visa sig i ytan, dock ingen som tog. Det gjorde i alla fall den här.

Redtail nr:2 13kg

När jag plockar upp grejerna 19.00 så har mitt deadbait fått sig en rejäl omgång endast huvudet satt kvar på kroken. Ingen fisk upp på det betet men som sagt nån var där och goffade lite.

gillham´s resort vi ses igen!

segfiske i norrtälje

förra helgen lyckades robban från söderbutiken som sagt att lirka upp en tia tillsammans med jensa i norrtälje. den här helgen var det min tur att hänga med jensa till stugan och förväntningarna var på topp såklart. väderprognosen var dessvärre inte så lovande, iskall morgon följt av plusgrader på dagen. ett överjävligt omslag alltså, vilket inte brukar vara bra för fisket.

prognosen visade sig stämma allt för väl. när klockan ringde vid fem var det elva minusgrader, men redan vid niotiden låg temperaturen kring noll. tillsammans med temperaturstegringen kom även ett rejält lufttrycksfall, och fisken var minst sagt inaktiv. jens fick ett flagg på morgonen och tog en mindre gädda, sen var det totaldött fram till lunch.

vi tände upp en brasa och grillade korv. inget brukar trigga huggreflexerna så mycket som en korv på ett grillspett, men inte ens detta hjälpte. vi fick både grilla och äta i lugn och ro utan att det hände ett skit. först efter lunch fick jag min första flagg för dagen. en skaplig gädda, men fisken gick lös i hålkanten så jag vet inte riktigt hur stor den var. en stund senare var det jensas tur, men den mörten blev utspottad.

inte långt efter det fick jag flagg igen, på ett spö näst intill det spö där jensa missade sin fisk. jag lyckades bättre och stod snart med böjt spö. till en början kändes fisken inte så stor, men när den kom in mot hålet började den bråka, och när jensa såg den skymta förbi tyckte han att den såg stor ut. ett par rusningar till orkade den med, sen kunde vi se en rejäl gäddskalle glida in mot hålet. vis av tidigare erfarenheter denna vinter ville jag inte tro att det var en tia, medans jensa genast antog att det kunde vara samma fisk som robban landade en vecka tidigare. dessvärre hade jensa fel och jag rätt, fisken var inte så stor som den såg ut att vara.

102 cm, 7 kg

gäddan var av hyfsad kondition, men alldeles för kort. catch and releasemattan med måttband måste jag dock kalla för succé. smågrabbarna från söders dissade den och tyckte att den var alldeles för liten, men köldstela vintergäddor ligger ju nästan alltid stilla, och den fungerar alldeles utmärkt trots storleken.

efter sjukilosen fick vi hoppet tillbaka, skulle det lossna nu? det skulle det tyvärr inte, men vi stannade ett par timmar till ändå. precis när vi plockade ihop fick jag ytterligare en gädda i fyrakilosklassen, och därmed får dagen ansen som godkänd, trots extremt segt fiske. imorgon var tanken gösfiske, men väderprognosen säger regn, två plusgrader och ganska hårda vindar, så det blir till att spendera förmiddagen hemma istället. nästa helg erbjuder förhoppningsvis bättre väder!

göshelg!

den här helgen var lördagen sedan länge planerad, det vankades gösfiske med en gammal fiskebekant som jag inte fiskat tillsammans med på flera år. han är dessvärre inte världens mest pålitliga person och när det väl var dags att detaljplanera fisket hörde han inte av sig. i avsaknad av både betesfisk och sällskap rotade jag djupt i frysen och hittade ett par förpackningar nors och strömming. firrarna har legat i frysen i två år och kändes inte helt fräscha, men det fick bli en chansning.

uppstigning 05.00 för att vara på plats före gryningen. väl på på isen kunde jag konstatera att strömmingarna var rätt sladdriga, medans norsarna kändes ok. fördelningen fick bli två strömmingar och fyra norsar, övriga strömmingar fick bli mäsk.

jag hade inga förhoppningar över huvudtaget, jag har testat deadbait tidigare vid gösfiske, helt utan resultat. när jag borrar mitt sista hål ser jag hur vippan på spö nummer fyra böjer ner mot hålet, för att sedan stiga upp igen. döda norsar simmar inte så mycket, vem där? en evighetslång halvminut senare kommer "andranappet". först skadebita lite, sen äta upp, typiskt för gösen. linan gick stadigt från rullen när jag kom fram till hålet, så det var bara att kroka. fast fisk och en stund senare låg den här kompisen på isen.

död nors is the shit...

årets tredje isgös och min första någonsin på deadbait. bra att veta när mörtfisket tryter... tyvärr tryter även norsförrådet så nästa steg får väl bli att peta på en doftbehandlad vertikaljigg. efter gösen hände inget mer och jag packade ihop rekordtidigt vid halv tio. jag hade en del annat att göra och ett söndagsfiske tillsammans med jan o (fisheco) och bergman (fiskesnack) att se fram emot, så det kändes helrätt.

på söndagmorgonen vid tjugo över fem ringde janne och meddelade att han behövde curla sin dotter och köra till gävle istället för att fiska. ungen är typ 20, dags att bli vuxen kanske? nåväl, jag skulle ändå ha sällskap av bergman så jag orkade inte ens bli besviken. vi möttes upp planenligt och förutom bergman var även han brorsa och flickvän med, samt en kompis till janne som heter ulrik. utan mr olssons expertkunskaper fick det bli en liten chansning, jag vet att det är bra "mitt i sjön" men inte exakt var. dagen började med att ulrik drog ett par snipor i gryningen, sen hände inget på en bra stund, och solen gick upp...

med soluppgången kom dimman, och jag såg plötsligt bara två av sex spön. dimman låg bara kvar i några minuter, och när den lättat hade jag flagg på mitt spö längst bort. typiskt! en rejäl språngmarsch, 30 fot på räkneverket, snabbt mothugg och fast fisk! hyfsat tung dessutom, men jag hann inte ens se vad det var då den gick lös precis vid hålet. gädda brukar sällan släppa, så jag vill ju gärna tro att det var gös...

under förmiddagen hade även resten av gänget flera fiskkontakter, bland annat med en avbiten tafs som resultat. den enda som landade fisk var bergmans flickvän nettan, som fick sitt livs första gädda, en fet sak på två och ett halvt.

foto: bergman

nettan blev glad, till skillnad från gäddan som kommer att sluta sina dagar som fiskbullar. själv passade jag på att flytta ett par spön då det var helt dött. jag testade jannes specialknep, hålen fyllda med snö för att ta bort ljusnedsläppet. enligt janne kan det vara skillnaden mellan fiasko och succé soliga dagar. det dröjde inte länge innan jag fick flagg på ett av mina flyttade spön, succe! var det en av de kinkiga och ljuskänsliga gösarna som fattat tycke för mörten? nej, självklart var det ännu en gädda.

när jag krokat av gäddan och precis skulle pilla dit en ny mört skramlade det till i ett av mina andra spön, ett med fullt ljusnedsläpp... vippan drogs långsamt ner mot hålet, för att sedan åka upp igen. denna procedur upprepades några gånger, gösigt värre! efter flera minuters vippande upp och ner tröttnade jag och gick fram till hålet. fan också, linan hade fastnat i gummisnodden och gick inte att dra ut! jag frigjorde linan och till min förvåning drog den iväg. jag svarade med ett rejält mothugg som följdes av ett par sega knyckar. det mesta talade mot alla odds för gös...

solskensgös!

så, inte nog med att solen stekte ner i ett välrensat hål, linan fastnade alltså i vippan och gick inte att dra ut. 99 av 100 gösar hade här blivit misstänktsamma och toksnabbt spottat ut mörten. men denna? nejdå, hon ställde sig snällt under hålet och svalde mörten på plats!

mörtmardröm?

mörten svaldes åt fel håll och kroken satt förankrad i magmunnen. catch & release var inte att tänka på och denna gös kommer därmed att ätas upp inom kort. jag har redan lämnat av den hos min privata kock mr delgado, och där går inget till spillo. skinn, huvud och ben, allt som inte går att äta används till buljongkokning!

jag fick en gädda till lite senare (också i snötäckt hål, det verkar vara rena gäddmagneten!) men gösen får anses som dagens behållning. nu väntar en ny arbetsvecka och vem vet vad det blir för fiske nästa helg? robban fiskade premiärpass med jensa vid furan och han var oartig nog att dra all fisk, med en gädda på 10,2 i topp! inte illa alls. kanske blir det fiske där på lördag igen, men nu är det sovdags!

göspremiär och gäddfiske med randig bonus

så, nu har det fiskats lite igen! äntligen har det blivit riktig vinter på östkusten och då ska det naturligtvis jagas gös i skärgården. söndagen till ära var det jimmy som gjorde mig sällskap, i övrigt har det varit dåligt med fiske för resten av fk batong. grävlingen har flyttat till rättvik och ägnar nog merparten av sin fritid i pannrummet skyfflandes ved in i sin italienska kvalitetspanna. därtill har han fått en kolikbebis på halsen... tony har jag inte hört av på länge men honom borde jag nog kunna lura med ut på fiske snart.

hur som helst, vi var på plats i skaplig tid och fick ut våra spön strax innan gryningen. första livstecknet fick jimmy redan innan det börjat ljusna. fisken, troligtvis en gös såklart, gick fast i botten och försvann. surt, men så är det ibland. när det väl börjat ljusna lite var det min tur, och det gick inte bättre. fisken hade dragit lite lina och sedan spottat. mycket gösigt. en liten stund senare fick jag flagg på samma spö igen, och nu hade fisken bestämt sig för att det var dags för frukost. årets första isgös var ett faktum!


premiärgösen 2012!

en som synes ganska slank fisk på kanske två och ett halvt, troligtvis en hane. oftast brukar vi få smällfeta honor på det här stället, men vi får hoppas att de hälsar på nästa gång. mitt mål är att få en gös över sex från isen i vinter, svårt men inte orealistiskt. den som följer bloggen lär få veta om det sker...

ett av mina spön hade jag placerat på en liten fläck av genomskinlig is som jag hittade under snön. det kändes lite hett och mycket riktigt kom nästa fiskkontakt där. fisken tog ingen lina men det var tvärstumt i andra änden så jag chansade på ett snabbt mothugg. jag fick tunggung till svar, yes! fisken såg dessutom riktigt stor ut genom isen, och det var en gös till. kanske en femplus? jimmy skyndade till undsättning, och vi kunde konstatera att isens förstorande effekt återigen spelat ett spratt...

isgös nummer två, spana in paddeln!

en lång, vackert guldig fisk, som precis som den första saknade den rätta konditionen, knappa fyra kilo. kanske en hane även detta? fin hur som helst och jag kände mig nöjd med inledningen på dagen. inledningen visade sig även bli avslutningen, jag fick nämligen inget mer. jimmy räddade hedern en aning genom att dra en halvhyfsad gädda, sen var det tvärdött även för honom. vi får se när vi är tillbaka och jagar sexplus...

nästa helg ser ut att bli brutalt kall, och det kanske stoppar våra planer på helhelg i folkes stuga i norrtälje. fasen också! vad gör man då? jo, man tar ledigt från jobbet en dag mitt i veckan! nicklas på söders fiskar gärna veckodagar, och efter lite velande bestämde han sig för att följa med. den gamle räven buster var också sugen på fiske, men han måste lämna ungarna på dagis och kan inte komma iväg tillräckligt tidigt, så vi struntade i honom.

vi gav oss av till en skärgårdsvik långt från stan, där jag och grävlingen hade hyfsat gäddfiske för 4-5 år sedan. jag gillade det stället och har velat fiska där igen ända sedan dess, men det har inte blivit av, förrän nu! mr jonsson försov sig en halvtimma, så vi kom inte iväg riktigt så tidigt som planerat. det var redan ljust när vi kom fram, så vi skyndade oss att få ut prylarna. 

tre spön hann jag rigga innan första gäddan nöp, och efter det hade jag ett helt överjävligt race under hela förmiddagen. nicklas hade valt att fiska åt andra hållet, och där var det inte alls samma fart. vid halvtiotiden dök plötsligt buster upp som gubben i lådan. trevligt med sällskap, men dessvärre hade mörten redan börjat ta slut, trots att nicklas inte fått en enda gädda. jag hade fått minst 10, kanske fler, jag tappade liksom räkningen... buster började borra ut sina spön och min rush fortsatte. gäddorna var många men små, inte en fisk över fem kilo blev det. när jag drillade vad jag trodde var ytterligare en snipa fick jag dagens trevligaste överraskning, det dök nämligen upp en randig firre i hålet!

borst på omkring kilot, kul bonus!

tänka sig att en så fin abborre cruisade omkring mitt i detta gytter av gädda. oväntat och roligt! ruschen fortsatte och även nicklas och buster lurade upp ett gäng snipor genom att flytta sina spön mot det heta området. före lunch tog mörten slut, och vi fick börja plocka upp spön efterhand som gäddorna åt upp våra mörtar. vid ett hade vi endast några få spön kvar, och bestämde oss för att ge upp. minst 30 gäddor blev det, varav ett tjugotal till mig. kul fiske, endast en toppfisk saknas. det kändes inte som att den fanns här idag, men kanske nästa gång, om det nu blir en sådan i år...

stockholmspremiär!

i slutet av 2011 kändes det inte som att det skulle bli någon is i stockholm den här säsongen, men kring trettonhelgen slog kylan till och det redan avkylda vattnet i småsjöar och skärgårdsvikar frös snabbt. denna helg hade isen vuxit sig tjock nog för fiske, och fiske blev det såklart!

lördagen bjöd på riktigt skitväder. 10-15 sekund nordlig vind och ett par kallgrader. om vi inte varit så extremt sugna på stockholmspremiär hade vi stannat hemma, men nu gav vi oss ändå ut på isen. vi testade en ny sjö som kändes het, men vi gav upp redan halv tio då vi inte haft ett pet. vi flyttade om till en annan sjö i närheten som vi fiskat en del på tidigare. där satt vi resten av dagen och plågade oss i vinden, till ingen nytta. vi fick nämligen ingen fisk där heller... så mina fiskande vänner, om jag någonsin får för mig att det ska isfiskas i hård nordlig vind - stoppa mig, med våld så krävs!

inför söndagen såg vädret något bättre ut. det skulle forfarande blåsa nordlig vind, men inte i närheten av lika hård som under lördagen. nicklas på söder sportfiske hörde av sig och var sugen på fiske. jimmy och jag bestämde oss för att hänga på honom istället för det fiske vi själva hade planerat. martin från samma fiskebutik skulle också fiska på samma ställe med sina polare gundler och mangs, och vi ville helst vara på plats före dem för att kunna välja fiskeplats först. vi trodde i vår enfald att kidsen var morgontrötta, men så fan heller, när vi kom till sjön strax efter sju var de redan riggade och klara på isen! vi delade läger med kidsen, men fiskade åt andra hållet för att det inte skulle bli så trångt.

jag hann inte få ut mer än två spön innan jag fick första flagg. en smällfet fisk på dryga fem kilo hann precis landas och återutsättas innan jimmy fick flagg. där blev det en trekilos, och strax därefter var det nicklas tur. han fick en likadan smällfet femplus som mig. vilken inledning på dagen! kidsen som valde fiskeplats först gick dock lottlösa, och vi gamlingar kände oss rätt nöjda. morgonrushen stannade tyvärr vid tre gäddor, efter nicklas fisk var det dött ett bra tag.

just som vi börjat misströsta fick jag flagg, och vid mothugget blev det totalt stockstumt, följt av en aggressiv rusning som fick linan att fräsa av rullen! jag signalerade att det var en stor fisk, och fick snabbt uppbackning av hela gänget. efter flera långa rusningar kom fisken till sist in mot hålet, och den såg riktigt stor ut! gissningarna rörde sig mellan 10 och 12 kilo och jag började hoppas på nytt pb. som vanligt var det en besvikelse att se fisken komma upp ur hålet. grov och fet var den, men inte lång nog att kliva över den där sega tiokilosgränsen...


100 cm - 8,1 kg. foto: patrik gundler

ja, som vanligt drar jag en åttakilosfisk... jag börjar tappa räkningen på hur många gäddor jag har fått mellan 8 och 8,88. ismete, trolling, spinnfiske, oavsett metod är det tamejfan omöjligt att kliva över åttakilosgränsen. jag kan inte gärna vara besviken över en så fin fisk som bjudit på så bra motstånd, men ändå är jag det...

resten av dagen hände inget vettigt, förutom att två snubbar som fiskade en bit bort fick en fin fisk strax före lunch, vi hörde på deras glädjevrål att det handlade om en tioplusfisk. jag plockade ihop vid 12 för att spela fotboll, som vanligt på söndagarna. övriga nötte på resten av dagen, inspirerade av grannarnas stora gädda, men såhär i efterhand kan vi konstatera att det inte var värt besväret.

vädret såg riktigt bra ut inför tisdagen, svaga vindar och runt nollan. fiskesuget var stort så jag tog ledigt från jobbet och gav mig ut på fiske igen, även denna gång tillsammans med söder-nicklas. vi körde på samma ställe som på söndagen, med siktet inställt på att återfånga den där tioplus-gäddan. alltså satte vi ut grejerna ungefär där vi trodde att den landades, sen var det bara att vänta. nicklas var först ut och på håll såg det ut som en liten fisk då han omgående fick in den till hålet. när han fick syn på fisken fick jag dock vända om för att hämta mått-mattan, fisken var nämligen stor! jag hjälpte honom med landningen, huvudet var gigantiskt! resten av kroppen däremot... vilken besvikelse!


på återgång...

denna gädda har definitivt sett sina bästa dagar. tunn och blek, typ döende? 104 cm lång borde den väga åtminstone åtta kilo, i bästa fall vägde den lite drygt fem. vilken skillnad mot de guldiga tjockisgäddorna vi fick under söndagen...

inte långt senare fick nicklas flagg igen. han fick nåt dumt infall och försökte handkroka fisken, varpå han fick se den vända i hålet och dra, utan kroken i mungipan... enligt mr jonsson var det en tung fisk och han grämde sig över detta en bra stund, ända tills samma spö flaggade igen! nu lyckades krokningen och på håll såg det återigen ut som en mindre fisk. ingen spöböj, inga rusningar, fisken kom snabbt in mot hålet. trots det fick nicklas nåt upphetsat i rösten och det hördes att fisken inte var stor utan STOR! när jag kom till undsättning fick jag syn på en enorm gäddkäft i hålet, den största jag sett på mycket länge. jag fick utan diskussion peta in boga-gripen och fångstmannen kunde andas ut. när vi lyfte fisken blev vi återigen lite besvikna... en fin fisk, men inte alls så stor som vi hoppades.


9,1 kg - 108 cm


hejdå!

häftigt ändå, i samma lilla vik simmar alltså 3 gäddor över 100 cm. just då hade vi inte en tanke på att det kunde vara samma fisk som kom upp på söndagen, det var alldeles för stor viktskillnad. lite senare, när vi hade tråkigt under en dödperiod, surfade vi dock in på fiskesnack och tog fram bilden på 10,4-gäddan för att se exakt var den var fångad. med hjälp av bilden kunde vi lista ut i vilken hål den fångades, ca 20 meter från där vi fick niokilosen. för skojs skull bad jag nicklas att plocka fram en bild på sin gädda för att jämföra... och tro det eller ej, det är samma fisk! vi har jämfört mönstret på flera ställen och det är helt solklart samma gädda. vilken typ av våg som användes när den vägdes in på 10,4 kg skulle jag gärna vilja veta, en sån våg vill jag också ha... att gäddan skulle tappat 1,3 kilo på två dagar känns inte troligt, framför allt inte som den såg klart fetare ut idag än den gör på bilden från i söndags!

plötsligt kändes fisket inte alls lika hett, och vi gjorde en snabb flytt till en annan del av viken. vi stannade tills det blev mörkt, men det gav inget mer än en snipa till mig. jag fick totalt fyra gäddor under dagen, nicklas bara två, men det var han som glänste med två hundraplussare... nu blir det fiskepaus några dagar, fram tills helgen, då kör vi igen!

feta gäddor i masriket

inför trettonhelgen hade jag totalruttnat på den så kallade vintern i "slaskholm". på torsdagmorgonen gick jag upp okristligt tidigt, packade in ismetegrejerna i bilen och drog norrut, mot den riktiga vintern! föräldrarna blev hyfsat förvånade när jag kom inramlade där vid niotiden på morgonen. lite fika och socialisering, sen ner på sjön. jag hade nog grejerna ute kring halv elva och missade därmed hela morgonrushen. trots det blev det åtta gäddor under dagen, två största omkring 5 kg. om jag fiskat hela dagen hade det garanterat blivit dubbelt så många, så det var väl ett helt okey desperatfiske i finväder.


solnedgång över hemmasjön

peter slutade jobbet vid 4, och vi gav oss omedelbart iväg för att kolla isen på en lite större sjö. jag hoppades att isen inte skulle hålla eftersom jag egentligen ville fiska på ett annat ställe, men isen var alldeles för bra och peter var omutlig när det gällde fiskeplats. han har under åren fått några fina gäddor där med 14,9 i topp så det är väl svårt att snacka bort att det finns potential, men jag var egentligen mer sugen på öring.

peter var rädd för trängsel på isen och ville helst vara på plats redan klockan fem. det kändes inte aktuellt för min del, så vi tog varsin bil. när jag anlände till sjön vid sjutiden hittade jag peter huttrande i bilen. han hade varit på plats tidigt och satt ut grejerna, men det blåste så kallt att han var tvungen att söka skydd i väntan på gryningen. vi var för övrigt ensamma på isen, så jag kunde i lugn och ro rigga ut mina prylar.

redan innan det blivit ljust började det hända grejer. jag och peter hörde tydligt hur ett av min spön flaggade, men det var så mörkt att jag fick springa runt och leta för att hitta vilket spö det var. längst bort såklart, och det hela slutade med en stulen mört. strax därefter flaggade nästa spö, och den här gången kom det upp en smällfet gädda på knappa fem kilo. vacker fisk men ingen bild värd att publicera på grund av det knappa ljuset. efter detta hann jag knappt samla mig innan nästa spö flaggade, tyvärr med utspottad mört som rsultat, och när jag tittade upp såg jag att ytterligare en vippa pekade mot himlen. även där fegade gäddan ur, men vilken rush! på den här sjön är det normalt med ett par gäddor på hela dagen, nu fyra kontakter på fem minuter.

en kort stund efter mitt race började det för peter. först en fin gädda på 5,9 och direkt efter det flagg på ett spö till. medans peter drillade den fisken fick han flagg på ytterligare ett spö! på lite avstånd såg jag hur han frikopplade rullen och sprang till nästa spö, och då trodde jag såklart att det var en mindre gädda som han lämnade. flagg nummer tre gav ingenting, och lagom tills peter åter var tillbaka vid den krokade fisken hann jag fram för att assistera. det visade sig att det inte var någon liten fisk han lämnade, tvärtom såg den riktigt stor ut. närmare tio? lätt åtta plus i allafall, resonerade vi.


morgonpigg tjockis på 8,4...

vi gissade ganska rätt denna gång, man tror ju gärna att fisken är lite större än den visar sig vara när den väl är uppe på isen. efter detta var det slut på rusningen, men under förmiddagen flaggade det med jämna mellanrum och ett antal smällfeta gäddor i femkilosklassen hälsade på. om jag lyckades bättre än peter förra gången vi fiskade, så var det verkligen tvärtom denna gång. lite tur kanske, men mycket skicklighet och på hans hemmavatten är det inte lätt att slå honom på fingrarna.

därför var det föga förvånande att även nästa lite större gädda valde att slå ihop käftarna kring en av peters mörtar istället för mina. denna gädda såg riktigt stor ut i hålet, klart större än den förra, och peter hade vissa besvär med att bända in den i 200-hålet som kändes snålt tilltaget. men vi blev lika lurade som vanligt, gäddan var inte alls så stor som vi först trodde. dock en fin fisk!


åtta prick

vågen stannade på "blygsamma" åtta kilo, och den blev därmed inte ens dagens tyngsta gädda. efter lunch hände inget mer, men när vi summerade dagen kunde vi räkna in tolv gäddor, alla feta och välmående! efter detta gick det inte att övertala peter att fiska öring på lördagen heller, det skulle nötas gädda såklart. snubben har nog tappat räkningen på antalet tioplus han fått, två över femton, och flera över 14, ett antal över 12. man kan ju tycka att en viss mättnadskänsla skulle infinna sig, och en lust att testa något annat, men tydligen inte.

sagt och gjort, på lördagen var vi tillbaka på samma plats, dock inte lika tidigt. ensamma på isen även denna dag, osannolikt nog. fisket inleddes ovanligt tidigt, precis som på fredagen. jag fick första gäddan redan före åtta, ytterligare en smällfet femkilos. det verkar finnas många, eller så är det samma fiskar som hugger om och om igen? där slutar alla likheter med fredagen, det hände nämligen inget mer. jag bestämde mig för att packa ihop tidigt och åka hem till stockholm där mitt hembryggda öl behövde tappas på flaskor. precis när jag tänkte plocka ihop fick peter flagg på sitt "idiotspö" placerat mitt i sjön sex meter under isen, med minst 15 meter ytterligare ner till botten. det finns verkligen inga självklara regler för var man hittar gäddorna...


sexplus

även denna gädda var en smällfet sak, med fantastiskt fint mönstrad buk. gäddan kan verkligen vara en vacker fisk! trots detta packade jag ihop och åkte hem till mammas mat som stod klar på bordet. peter gjorde en jätteflytt till en annan del av sjön, men det skulle visa sig helt förgäves, det blev nämligen ingen mer fisk under resten av dagen.

nu börjar isarna så smått lägga sig även längs östkusten, kanske kanske kanske kan det bli ett litet ismetepass kommande helg? jag håller tummarna!

3 x 111 cm!

hej på er. nu är det oförskämt länge sen det blev nåt i bloggen. det beror inte på varken uteblivet fiske eller utebliven fångst, utan på tidsbrist. därför finns det en hel del att förtälja, och ni får vänta lite innan det är dags att avhandla inläggets rubrik.

vintern 2010 inleddes osedvanligt tidigt och första ismetet i stockholm förlades redan sista helgen i november. det känns avlägset i år, i början av december fanns ingen is i sikte inom 10 mils radie. när mr fisheco (jan o) istället lockade med lite vertikalfiske var det givet att följa med. ni som är trogna läsare vet att jag inte riktigt knäckt vertikalkoden och därmed inte blivit vertikalfrälst, men hellre vertikalfiske är inget fiske alls som var alternativet...


fishecobåten på väg mot rampen

dagens prognos lovade hårda vindar, och detta stämde tyvärr alltför väl. de bästa platserna var i princip omöjliga att fiska på. vi gjorde några tappra försök men inte ens vertikalgeneralen janne lyckades kroka någon fisk. vi hade till sist inget annat val än att söka lä, och testade en plats som brukade ge fisk på den gamla goda tiden, när det väl egentligen gick att få fisk överallt... lite oväntat hann vi knappt släppa ner jiggarna innan janne nöjt kunde konstatera att dagens första fisk var krokad.


gösta!

inte bara fisk, utan gös! en vacker sådan dessutom, tjock och fin och guldfärgad, precis som vi vill ha dem. notera även fångstmannens skägg, han har utlovat en fläta inom kort... janne fortsatte såklart att glänsa, det dröjde inte länge innan hans spö var böjt ännu en gång. denna gång en gädda, som inte får vara med på bild. jag pillade vidare utan hopp om framgång, och blev därför näst intill shockad när jag kände att något där nere drog i jiggen. jag krokade instinktivt och fisken rusade direkt. i upphetsningen lyckades jag komma åt den olämpligt placerade frikopplingsknappen och sen var fisken borta. aaargh! när jag unikt nog lyckas kroka fisk vertikalt schabblar jag omgående bort den, typiskt!

jag hade inga större förhoppningar om fler chanser, men jag hade faktiskt fel. den närmaste halvtimman lyckades jag nämligen både kroka och landa två gäddor. om den första fisken var en gös eller ej får jag aldrig veta, men den lämnade inga bitmärken i jiggen så inget talar för gädda. jag har därmed fått lite vertikal mersmak, och om vädret förtsätter såhär kan det mycket väl bli ett pass till eller två om gud och pappa jan o vill....

nu lämnar vi vertikalkladdandet och går över till lite manligt fiske... ismete alltså! även om is saknas på hemmaplan finns det andra ställen där vintern slagit till. två veckor innan jul fick jag rapport från peter att isen på småsjöarna i ludvika höll för fiske. inte mycket att fundera på, jag avbokade söndagens fotbollsmatcher och stack direkt efter jobbet på fredagen.

jag landade i ludvika vid femtiden och möttes av peter. vi gav oss ut på en liten rekognoseringsrunda för att kolla upp var isen höll måttet. på hemmasjön var det mellan 4 och 6 centimeter kärnis, på alla andra ställen tunnare, det fanns alltså inga alternativ.


ismetepremiär!

nu är ju inte hemmasjön så pjåkig... en riktigt bra dag kan man få 50 gäddor, mest smått, men varje år landas även ett antal gäddor mellan 7 och 10 kg. nu var det ingen riktigt bra dag, men helt okey fiske måste vi nog säga. på lördagen fick vi tillsammans 30 gäddor. det enda som saknades var den stora, medelvikten låg kring 2 kg och största fisk omkring 4. roligt inledningsvis men man tröttnar på sniporna!

på söndagen fiskade vi på samma sjö, men bytte sida av sjön. fisket var något trögare och medelvikten precis lika dålig som på lördagen. jag bestämde mig ganska snabbt för att packa ihop vid lunch och därmed kunna förlägga hemresan i dagsljus. precis när jag skulle gå krokade peter helgens enda fisk som faktiskt är värd att kallas för gädda.


vacker sexkilos

när jag gav upp hade vi tillsammans omkring 15 gäddor. peter fick ytterligare några under eftermiddagen och totalt kunde vi räkna in 50 gäddor på två dagars fiske. det får vi kalla en godkänd premiär!

nu hoppar vi ett par veckor framåt i tiden och hamnar därmed i juletid. vi hade skolavslutning den 22 december, och direkt jullunchen på skolan var avklarad bar det av norrut mot masriket. dagen före julafton fick jag med mig min gamle vapendragare niklas från team blackmaster ut på hemmasjön. det var en riktigt blöt dag, så kameran fick stanna på flytoverallens insida. vi fiskade bara en halvdag men lyckades mellan 9 och 12 tillsammans landa omkring 30 gäddor. medelvikten var lika tråkig som tidigare i vinter med fisk upp till 4 kg.

innan alla skaffade familj och sånt trams var det alltid ismete på julaftonens förmiddag. nu är det bara peter och jag som kan hålla på med det, och då peter var tvungen att jobba fick jag fiska ensam. aktiviteten var det inget fel på, jag hade säkert 25 flagg på mina sex spön under förmiddagen, men gäddorna var försiktiga och endast 8 av dem fick syna isens ovansida, ingen av dem värd att vara med på bild.

på juldagen var peter ledig, och då passade vi på att besöka ett helt nytt vatten som vi hittade senast jag var hemma. då höll inte isen men det gjorde den nu! det är en ganska otillgänglig sjö som kräver en rejäl skogspromenad, men vi hade stora förväntningar på sjön och vi hoppades att det skulle vara värt allt besvär. dagen till ära blåste det halv storm, så vi fick till att börja med inrikta oss helt på att hitta lä.

efter att ha släpat utrustningen till sjöns läsida var det bara att få rigga ut alla spön och vänta. vad skulle hända? fanns det fisk överhuvudtaget? ganska snabbt fick peter flagg, och vi kunde lättade konstatera att allt besvär åtminstone inte var helt förgäves. det blev visserligen ingen fisk men det var ett livstecken!

strax därefter var det min tur. det blev tungt vid mothugget och jag kände direkt att det handlade om säsongens hittills största gädda. efter flera rusningar och en del bökande i gräset kom fisken in mot hålet. det var fortfarande ganska mörkt och lite svårt att se, men krokodilskallen som uppenbarade sig i pannlampans ljus var mäktig! peter mumlade nåt om att det kunde vara en tia, själv visste jag inte vad jag skulle tro. peter sprang iväg för att hämta kameran och under tiden lyckades jag med viss svårighet bända upp skallen ur hålet. den var stor! tyvärr motsvarade inte kroppens proportioner skallens... jag är expert på att dra långa slipsgäddor med stora skallar och denna var inget undantag. vågen stannade på 7,2 kg och vi besvärade oss inte ens med att ta längden, men den var en bra bit över metern. bilderna blev extremt oskarpa, om det berodde på peters kamera eller på peter själv ska jag låta vara osagt, hur som helst håller de inte måttet. det kändes lite surt men å andra sidan var det ingen rekordfisk.

förmiddagen bjöd inte på något fantastiskt fiske, men vi fick några gäddor upp till 4 kg. en stund före lunch fick jag dock känna på tunggung igen. två bättre fiskar samma fiskepass, det började lukta succé om vårt nya vatten! när gäddan kom in till hålet imponerades vi av ryggbredden, och än en gång av skallens storlek. den såg helt klart större ut än den första gäddan, vad skulle denna väga? när jag lyfte fisken blev jag tyvärr lika besviken som när jag lyfte den första, det var nämligen bara huvudet som imponerade.


111 cm...

efter en stunds överläggningar kom vi fram till att detta kunde vara samma gädda som imorse. ett litet sår på ena gällocket kändes väldigt bekant och vågen stannade på exakt samma vikt: 7,2 kg. fisken högg bara 30 meter från spöt där den högg första gången, så det känns helt rimligt att det är samma fisk. det var ju en fin gest att hälsa på en gång till så att jag fick möjlighet att ta en bild... vi passade även på att mäta gäddan till 111 cm.

en stund senare krokar jag ytterligare en fisk som känns tung och seg. inga direkta rusningar, mer bara tungt, lite gösigt nästan. när fisken så kommer in till hålet tror jag knappt att det är sant. det första jag får syn på är ett gällock med ett sår... kan det vara möjligt att samma gädda huggit en tredje gång? det var det! denna gång pelagiskt en bra bit från land, säkert 150 meter från hålet där jag fick den senast.


fetskallen

jaha, vad kan vi då dra för slutsatser av detta? ja, helt klart kan vi konstatera att gäddan, rätt hanterad, inte tar någon skada av catch & release. vi kan även konstatera att fisken rör på sig en hel del och att vissa exemplar är ganska korkade...

efter att vår vän sjuskilosslipsen huggit för tredje gången dog det ut lite. för att göra något annorlunda sänkte jag ner en mört till botten, och det gav nästan omedelbart resultat. ännu en tung fisk, vad är detta? efter flera långa rusningar visar sig ett ganska stort och sårigt huvud i hålet... men vafan, inte en fjärde gång! som tur är var det inte samma gädda, utan en något mindre kompis som fått rejält med stryk.


vem har smakat på dig då?

en stor del av gäddans ena sida var helt skalad från fjäll, och på ryggen, ändra fram på huvudet, fanns flera djupa sår. gäddan var 91 cm och omkring 5 kg, vad ger sig på en gädda av den storleken? bettmärket på ryggen och huvudet var drygt 25 cm brett! det är definitivt ingen liten gäddtrut som som varit där och smakat. det är naturligtvis svårt att säga, men det handlar om en betydligt större gädda än den på 111 centimeter. DEN vill jag stifta bekantskap med!

vi såg tyvärr inte till den stora kannibalgäddan. möjligtvis är den specialiserad på att äta sina artfränder. peter hade haft en riktig skitdag, endast smågäddor och många missade fiskar. han fick dock avsluta någorlunda värdigt. han hade ett spö riktigt nära land som han hade missat tre fiskar i rad på, men det skulle bli fjärde gången gillt.


välmatad sexkilos

när han till sist lyckades kroka mörttjuven var det en ganska skaplig sådan, omkring 90 cm och sex kilo. som synes i något bättre kondition. det känns bra att inte alla gäddor ser ut som slipsar, en fisk på 130 cm i den där konditionen, då börjar det bli intressant! vi får se när det blir återbesök, det beror lite på hur vintern utvecklas. om det blir mycket snö är den besvärliga promenaden helt utesluten. om det ska bli någon repris får vi alltså hoppas på en snöfattig vinter...

imorgon åker jag tillbaka till stockholm, och om vädret tillåter blir det ännu en verikalrunda med fishecobåten på onsdag. håll tummarna för det!

tre dagar i skärgården!

i fredags fick jag möjligheten att följa med gunnar berglund när han körde ut tillsynsbåten från mälaren till ingarö. en riktigt gråjävlig dag var det, och det fanns ingen anledning att plocka fram kameran över huvudtaget. vi testade att fiska öring på några av gunnars specialställen, men det var resultatlöst. på lördagen utlovades kalasväder och innan vi skiljdes åt på fredagen bestämde vi oss för ett nytt försök på lördagen.

jag åkte ut till ingarö på lördag förmiddag, riggad för öringfiske, men ett kraftigare spö för torsk fick också följa med. havsöringsfiske i skärgården är inte så lätt nuförtiden, men det fanns en tid då det var det. detta var innan jag flyttade till stockholm och på den tiden körde gunnar en del guideningar på öring. då var det mer regel än undantag att man fick fisk, och det var inga små saker heller. öringar kring fem kilo var inte alls ovanligt. tänk om man varit med på den tiden...


vacker skärgård, vackert väder!

vi fortsatte att botanisera bland gunnars otaliga hotspots för öring. skärgården kring ingarö är sanslöst vacker och vattnet är otroligt klart. vi hade ett siktdjup på sju meter, något som jag inte är vad vid från fisket i den norra skärgårdens grumliga gäddvikar. fisket var som väntat trögt, men efter ett par timmars enträget nötande fick gunnar i allafall visa att gammal är äldst!


silver!

inte stor, men i allafall en öring! troligtvis planterad i våras och i god kondition. vi får hoppas att den får växa till sig och inte råkar ut för varken skarv eller säl! tyvärr verkar det finnas betydligt fler sälar och skarvar än det finns öringar, och det är ju inget som gör en fiskare glad direkt. sälen må vara ett pittoreskt inslag men när de simmar omkring i innerskärgården och slaktar leköring endast för att äta upp rommen, då vill jag bara köpa ett gevär...

som omväxling testade vi att fiska lite torsk i en djupbrant, snarlik den brant där jag fick min första östersjötorsk förra hösten. det var kliniskt rent på ekolodet, men helt oväntat krokade jag nästan omgående på fisk redan efter ett par minuter. det kändes torskigt, men den känslan var fel...


mitt livs första rötsimpa

det var istället en fisk som jag bara hört talas om tidigare, aldrig sett, nämligen en simpa. rötsimpshane i lekdräkt, närmare bestämt. en mycket speciell och samtidigt väldigt vacker fisk. gigantiskt huvud, gigantiska färgglada fenor, mörk kropp med ljusa fläckar, ljus buk med knallröda fläckar... otroligt häftig fisk!


simpa i närbild

jag fick ytterligare två simpor, en likadan och en med mer modesta färger som jag tror är en hona av samma art. gunnar fick också en simpa, och ungefär där tröttnade han och ville återgå till det tröstlösa öringfisket. vi betade av ytterligare ett gäng fina platser, och till sist lyckades även jag bevisa att jag inte är helt oduglig som öringfiskare.


silver igen!

även denna öring var som synes av bäbisstorlek. ännu en planterad fisk, men det finns i allafall nån slags återväxt. passa dig för sälen, kompis!

efter detta blev det ingen mer öring. som avslutning fiskade vi lite abborre i hemmaviken, och det var betydligt mer givande. borre i nästan varje kast, inga jättar, men skapliga fiskar uppåt 3-4 hekto. det slutade med att några av de randiga fick följa med hem som kvällsmat.

på söndagen var det dags för skärgården igen, men denna dag var mest vigd åt fiskevårdsarbete. haninge kommun hade fått lite pengar över som de valde att lägga på en gösutsättning, och själva utsättningen ombesörjdes av gunnar berglund och sverker lovén på idrottsförvaltningen, med mig som hjälpreda. vi mötte upp fiskbilen vid söderby brygga och lastade över gösynglen till en stor tank längst bak i båten. sen åkte vi runt till olika risvasar som byggdes i somras. risvasarna skall erbjuda skydd för ynglen och förhoppningsvis finns där även gott om mat i form av olika småkryp.


sverker tar en håvfull med gösyngel...


...och ger dem friheten mitt i risvasen!

förhoppningsvis kan vi se fram emot ett bättre gösfiske i haninges vassvikar om några år. jag önskar gösarna lycka till! närmast på agendan står långtur med tillsynsbåten ner till östergötland under torsdag och fredag. det blir säkert lite tid för fiske, och om det finns något att rapportera dyker det upp ett nytt inlägg under helgen. tills dess, simma lugnt!

årets sämsta fiske?

den gångna helgen spenderades i folkes stuga i norrtälje. tanken var att det skulle fiskas gädda, drickas lite öl och ätas god mat. allt detta uppfylldes, med blandat resultat...


frostigt!

på lördagsmorgonen möttes vi av höstens första frost. trots att vi tagit sovmorgon till 09.00 och ätit frukost i lugn och ro hann inte solen krypa upp tillräckligt för att avfrosta bilen. det blev dubbla långkalsonger på med andra ord!

höstfisket förra året var riktigt dåligt, men då hade det varit uselt hela sommaren. i år har sommarfisket varit helt okey, och vi hade en viss förhoppning om lika fint höstfiske som vi hade för två år sedan. dessa förhoppningar kom helt på skam, under hela förmiddagen såg vi inte röken av någon typ av fisk. precis när vi började bli hungriga stötte vi på ett rejält braxstim som syntes på ekolodet och kändes som tydliga stötar i våra spötoppar. i och runt dessa stim brukar det alltid finnas gädda, och vi bestämde oss för att återvända till braxarna efter maten.

efter ihärdigt men resultatlöst gnuggande av braxstimmet gav vi upp och testade andra domäner. helt oväntat var det en liten snipa som föll för folkes 4-play och den får vara med på bild i brist på värdigare gäddor...


sällan blir man så glad av en snipa...

vi avslutade dagen med att ge braxarna en chans till. det gav naturligtvis ingenting och förutom varsin tappad fisk blev folkes lilla gädda dagens enda fångst. så dåligt fiske har vi nog aldrig varit med om i dessa vatten.


vacker kvällssol, men vad hjälpte det?

väl hemma i stugan hade jag tänkt svänga ihop en fiskgryta med gös och regnbåge som fångats vid ett tidigare tillfälle. det fick jag "tyvärr" inte då folkes föräldrar envisades med att de ville bjuda på middag. det gick såklart inte att tacka nej till och det blev en trevlig helkväll i storstugan.

söndagen bjöd på kalasväder med strålande sol och något varmare luft. skulle värmen sätta fart på gäddorna? svaret på den frågan fick vi ganska snabbt, och svaret var nej! braxarna fanns kvar men gäddorna lyste med sin frånvaro. efter flera timmars nötande lyckades jag till sist kroka en liten gäddstackare på en av mina hemmagjorda gäddspinnare. kul att få ett bevis på funktionen, blir mycket intressant att testa dem när förutsättningarna är bättre.


vacker höstdag

tanken var att båten skulle ligga i sjön minst en vecka till, men istället avslutade vi fisket i god tid och trailade upp båten. därmed är årets öppetvatten-säsong i norrtälje över. det kommer säkert att bli några ismetepass i vinter, men det är en helt annat historia...

bängbåge med bonus + göstillskott i skärgården

det här börjar bli tjatigt nu, men det har blivit alldeles för lite fiske den senaste tiden. båtupptagning och andra åtaganden har tagit för mycket tid. kommande helg skall dock spenderas i norrtälje skärgård, för en helhelg i gäddans tecken. öl och god mat kommer också att stå på agendan...

senaste fisket som bedrevs av undertecknad var ett så kallat nödfiske, konstgjord andning. min båtklubbskompis anders hade lovat sin son sture att vi skulle fiska regnbåge, och i söndags blev det av. vi gick upp okristligt tidigt och åkte ut till sandasjön. vi trodde att vi skulle vara först på plats, men sällan stellan. fem bilar på parkeringen och ett helt gäng fiskare hade barrikaderat sig i första viken, som av många även anses som den bästa.

vi valde en annan taktik och promenerade iväg till motsatt sida för att slippa trängseln. det visade sig vara en utmärkt idé, då jag inom en halvtimma hade fått två regnbågar, och tappat två. tre av dessa fiskar högg när jag kastade mot vak, vilket är rätt sällsynt när man fiskar med drag, men sanslöst roligt! fisken fortsatte att vaka, men slutade tyvärr att hugga. under resten av dagen hade jag inte ett pet! lustigt hur det kan bli. anders också gick helt lottlös, men hans son sture lyckades med en bedrift av sällan skådat slag. hans spötopp lossnade och följde med ut i sjön, vilket gjorde honom helt förtvivlad då han trodde att spöt hade gått sönder. jag försökte lugna honom och bad honom att veva in spötoppen i lugn och ro. när han nästan fått in all lina tar det plötsligt stopp, och sture utbrister: jag har napp! jag trodde att spötoppen hade fastnat i nåt, men ganska snart visar det sig att det faktiskt är en fisk som har huggit på draget, som kom släpandes bakom spötoppen!

 
sture drillar, pappa anders redo med håven

detta måste vara helt unikt! när fisken väl låg i håven visar det sig dessutom att det inte är någon dum bängbåge som nappat, utan en bröding! bröding är en korsning av röding och bäckröding som sattes ut i januari inför pimpelfisket. att en skygg fisk som under åtta månader lyckats undvika alla flugor och drag, väljer att hugga framför fötterna på sture när han släpar hem sin spötopp... helt obegripligt, men väldigt roligt för sture!


en mycket glad grabb, även om det inte syns på bilden...

efter brödingsuccén hände inget mer för någon av oss. sture, som normalt sett brukar tröttna ganska snabbt, ville absolut inte åka hem! vi fick till sist nästan tvinga med honom till bilen. om han inte var fiskefrälst innan detta lär han vara det nu...

nu till något helt annat. i förra veckan fick jag möjligheten att vara med vid en utplantering av gös i skärgården. det tackar man såklart inte nej till, så jag mötte upp gunnar berglund vid nyckelviken. då hade de redan planterat fisk vid östanå, djurgården, hammarby sjö och beatelund. vid nyckelviken går det inte att komma ner med fiskbilen, så gunnar behövde bärhjälp av en ung och frisk förmåga, vilket alltså blev jag. fisken som planterades är gösyngel födda i våras, totalt 18.000 stycken, från dylta bruk. en sak som verkligen fascinerade mig var den extrema storleksskillnaden på ynglen.


några gösyngel av samma årskull

storleken på merparten var 6-8 centimeter, men några få var betydligt större, säkert 12 centimeter. i längd räknat låter det inte så mycket, men bilden talar sitt tydliga språk, det är enorm skillnad! jag tyckte att detta verkade helt osannolikt, men tydligen är det så att vissa yngel har bättre förutsättningar från början, och när dessa yngel blir stora nog att börja predatera på sina egna artfränder blir tillväxten extrem. rimligtvis är det just dessa yngel som har absolut bäst förutsättningar att bli riktigt riktigt stora?


berglund sätter ut en hink med gösyngel

18.000 yngel är kanske inte så mycket, men många bäckar små... utsättningen finansierades av fiskekortsförsäljning (TDA-kort) och via pengar från fiskevårdsdekalen. du som vill bidra till framtida utsättningar kan köpa fiskevårdsdekalen i din fiskebutik eller genom att sätta in 100 kr på plusgiro 155 89 79-9. uppge namn och adress, så får du dekalen med posten.

nu ska jag snart hem och packa först ihop prylarna inför helgen. förhoppningsvis är fisket såpass bra att det blir ett nytt inlägg på söndag kväll. mot norrtälje!

mörrum, mer än bara fiske...

så var det dags för höstens mest efterlängtade fiskeresa, den till mörrumsån. efter min succé förra hösten var förväntningarna på topp hos hela gänget, som i år hade en ny deltagare i form av jan o från fisheco. han är en rutinerad vifträv som fiskat mycket i mörrumsån på stenåldern, dock ej i modern tid. i övrigt var det som vanligt göran, stefan och tony som åkte med.

förutsättningarna inför fisket såg riktigt bra ut. det fångades mycket fisk dagarna innan vårt fiske, det var mycket vatten i ån, och vädret såg ut att bli helt okey. personligen hade jag iskallt räknat med fisk, men det ska man tamejfan inte göra när det gäller höstfiske efter salmonoider, och det fick vi bittert erfara.


jan o viftade tappert

fisket var riktigt trögt för vår del, och det finns inte mycket värt att skriva om detta. vi kämpade på i två dagar och den enda som lyckades landa fisk var göran, som direkt på morgonen dag två fick en mindre öring, som han återutsatte utan bildbevis.

som tur är består dessa resor av mer än bara fiske. till exempel alldeles för mycket god mat och en eller annan öl... vi bodde som vanligt på solsta towers i asarum. göran har bott på hotellet sedan åtminstone 80-talet, när det var en annan ägare. nuvarande ägare maria tog över hotellet 2005, och vi var hennes första gäster den hösten. vi har återkommit varje år efter det och det är alltid lika trevligt att bo på solsta!

hemresan blev inte lika odramatisk som fisket. det hela började med att hotellpersonalen hade försovit sig. vi fick ringa och väcka dem för att få frukost och betala för oss. när vi väl kom iväg missade vi en högersväng och fick en gratis sightseeing i mörkaste blekinge. via iphonen lyckades vi slingra oss åt rätt håll på småvägarna. när vi var på rätt spår igen passade jag på att slå igen ögonlocken en stund. jag hann inte mer än slumra till innan jag fick ett brutalt uppvaknade av en kraftig smäll följt av ett hårt skrapande ljud. yrvaket undrade jag vad som hände, och det gjorde även göran och jan o. när vi klev ur bilen kunde vi snabbt konstatera att höger bakdäck hade exploderat!


hjälp!

båda däcksidorna var som bortblåsta, och själva slitytan låg deformerad i hjulhuset. rejäl rökutveckling av en satans otäck lukt av bränt gummi. till en början såg det ut att bärgare var det enda alternaivet, men det till synes deformerade hjulhuset gick enkelt att trycka tillbaka till sin ursprungliga form. idag är inte reservhjul standard på alla bilar, men som tur är det fortfarande det på volvo. sagt och gjort, vi hängde på reservhjulet och fick rulla de resterande 40 milen i 80 km/h. vi kom undan med blotta förskräckelsen, om det varit ett av framdäcken hade vi med största säkerhet slutat i diket.


hur gick det till?

resan tog alltså några timmar längre än beräknat, och vi hade gott om tid att lyssna igenom bruce springsteens samtliga skivor utgivna mellan 1973 och 1984.


lite oväntat blev vår favoritskiva "greetings from asbury park" från 73. den finns på spotify och är grym, varsågod och lyssna!